When everything feels like the movies...

Idag när jag gick hem från tåget så snöade det. Stora, vita flingor som sakta dalade ner mot marken, utan att det blåste eller nånting. Precis sådär som det alltid gör i böcker, eller på film, och jag kunde inte låta bli att känna mig väldigt, väldigt lycklig just då.

Jag har nästan skrivit klart julkalendern - det är bara en del kvar nu. Slutet var lite oväntat faktiskt, hade inte en aning om att det skulle bli så. Men det var rätt kul i och för sig, och lite roligt att allting stämde sådär bra som det faktiskt gjorde.

För om någon skulle få för sig att det är synd om mig som inte får läsa julkalendern, utan redan vet vad som händer: believe me, I don't. Fram tills att den sista meningen blivit färdigskriven så är det mesta helt oklart för mig, jag har ingen aning om vad som ska hända. Och det är alltid lika kul att se vad för skit ens hjärna hittar på.

Jag är nästan klar med alla julklappar också, måste bara sätta mig och rimma som fan nu innan lördag, sen ska väl allt vara klart. Måste förresten slå in lite grejer när jag vaknar imorgon, eftersom jag ska ge bort de julklapparna redan imorgon. Ja, herregud, att folk inte kan vänta... :P

Egentligen borde jag skriva något djupare här, men det är sent och jag är trött, och eftersom Wombat ska ringa mig imorgon när han slutar vet jag ju aldrig när jag blir väckt. Så jag slutar nu och skriver något djupare någon annan dag.

Som en spegelblogg

Yay, kolla min skitsnygga logga som jag just gjorde i Paint! Jag är fett nöjd med den, för den blev precis som jag tänkte mig att den skulle vara. ^^ Dessutom var det som stod där uppe förut sjukt fult också, med alla linjer som korsade varandra hur som helst. Tacka vet jag den här...

Nu är klockan för mycket, men jag sitter uppe och snackar om Lost och Sawyer och allt däremellan med Hanna, precis som igår. Jag tror jag håller på att bli beroende av det här Lost-pratet, det kan inte båda gott. I alla fall inte för mina betyg. ;)

Har jobbat i Dreamweaver i flera timmar nu, jag HATAR det programmet. Det är så dåligt, det borde dö! Varje gång en sida blir så lång att det krävs en scroll, så dyker det upp en scroll längst ner på sidan, och är det något jag är fullkomligt allergisk mot inom hemsidor och internet, så ÄR det höger-vänster-scrollar. Det är fult!
Jag hoppas du blir fet!!!

Imorgon är det Lucia! ^^ Jag har bara två lektioner också - teaterkunskap och engelska - för först är det lucia, och sen är det Knark på Täby Park-föreläsning på eftermiddagen (nej, det är klart det inte heter Knark på Täby Park egentligen, men alla lärare kallar det för det, för de gillar rimmet. :P). Så det lär bli fett nice dag, om jag bara kommer i säng och får sova någon gång. Men med tanke på hur det brukar bli dröjer det säkert... :S

Min musikvideo blev klar idag också, om någon skulle ha missat den så kan ni hämta ner den


JÄÄÄÄVLA CP-BLOGSPOTT!!! HALVA MITT INLÄGG FÖRSVANN JU!!

Anyway, musikvideon kan ni ladda ner här, och sen har jag typ glömt vad mer det var jag skulle säga. Dö, dö, dö, dö...

Over and out. Eller nåt.

Just putthatgunbackinyourpants, sawyer.

http://putthatgunbackinyourpants.blogg.se/

Min och Hannas nya blogg, den kommer äga skiten ur er allihop, så det är bara att gå dit och läsa den. ^^

Over and out.

"En snöig Darin hade..."

Mina drömmar just nu är mkt skumma, känns det som. Jag vet inte om det har att göra med att jag går och lägger mig för sent (och somnar ännu senare, låg upp till fem igår), eller att jag associerar konstigt, men nåt är det.

Återigen var en person från Idol med - nämligen Darin. Iofs hade han inte så stor roll som Daniel hade när jag drömde om honom (se föregående inlägg), han mest stod utanför Statoil och skulle bli intervjuad samtidigt som det började snöa. Han hade en hund också, som sprang ifrån honom, så jag hjälpte till att fånga in den, och sen så var han inte med mer.

Däremot drömde jag att ett ex till mig hade börjat se ut precis som Sawyer (eller i alla fall väldigt lik), så bara på grund av det började vi hångla. Fast sen dumpade han mig och blev ihop med en annan tjej, men det gjorde inte så mycket, för det ändå inte den riktiga Sawyer.

Men det fick mig att inse en annan viktig sak: fy fan vad jag vill hångla med någon! Det har gått... typ tre månader sen Jojje gjorde slut, och sen dess har det inte varit någonting. Visserligen har jag inte haft sex på ännu längre tid, men det saknar jag inte lika mycket, för jag vill hångla med någon. Fortsätter det såhär kommer jag ta tag i första bästa och hångla upp den, speciellt om jag har fler drömmar om att hångla med folk.

USCH, säger jag bara. Jag ska fan vara strong and independent just nu, jag har inte tid med några jävla hångeldesperationer. Så går det om man tillbringar hela natten med att göra en Sawyer/Sayid-musikvideo och glor lite för länge på Sawyer/Kate-kyssen. Blä.

Hände en rätt kul grej idag iaf: jag var på julmarknad på Skansen, och där kutade det runt en ful tomte med en jätteful bock i koppel. Tomten hade en mask som såg ut att passa i en skräckfilm, och bocken hade en renpäls slängde över sig, två jättestora röda horn, och en liten svans, de såg jätteroliga ut. Sen blev det ännu roligare när bocken kom fram och hälsade på mig, och visade sig vara Ciss! Tomten sträckte fram handen och hälsade på mig, men den presenterade sig aldrig.

Jag hade svårt att hålla mig för skratt efter det, för jag hade gått runt och tyckt synd om den stackarn som var tvungen att gå med böjd rygg och vara bock. Så ser ni bocken kan ni ju hälsa från mig. ;)

Nu ska jag nog försöka skriva lite på mitt samhällsarbete, fast det säger jag bara, för alla vet att egentligen kommer jag gå över till min lillasysters rum och fortsätta med min musikvideo. Det är sjukt kul att göra musikvideos!

Apropå det: när jag förklarade för pappa vad jag höll på med så lät han faktiskt intresserad för en gångs skull! Normalt sett brukar han dissa allt jag gör, men nu tycket han det var häftigt, och sa att om han skulle göra en skulle det vara med Sagan om ringen-klipp och till någon David Bowie-låt, för när han läste böckerna första gången lyssnade han på den låten. Så nu har jag bestämt mig för att göra en sån musikvideo och ge honom i julklapp.

Kombinera nytta och nöje. :)

Over and out.

Idol-dröm?

Jag hade en så mystisk dröm för ett par dagar sen. Minns inte riktigt när, tror det var natten till igår eller något åt det hållet. Hade tänkt blogga om den tidigare, men jag är slö och har inte alltid tid, och ni vet hur det blir.

Anyway, i den drömmen så träffade jag på Daniel Bretzholt (eller hur fan han nu stavas, den yngre flintisen i Idol-juryn iaf) som skulle bevisa att han inte alls är så elak som han verkar, utan att egentligen så är han faktiskt snäll. Vilket jag iofs inte tvivlar på, men det skumma är att jag ser inte på Idol.

Normalt sett när jag ahr såna här drömmar brukar jag ha tänkt mycket på saken/personen det rör sig om, men eftersom jag inte sett ett enda avsnitta av Idol i år, och knappt några förra året, så är det fortfarande ett mysterium hur min hjärna fick till det så. Varför hade jag en dröm om en i Idol-juryn? Dessutom den sortens dröm, jag tror vi två blev bra kompisar eller nåt. As if. :P

Dagens i-landsproblem är nog att Explorer har gått och dött. Så jag måste använda Firefox - som jag hatar - för att kunna skriva det här, vilket irriterar mig lagom mycket. Firefox är jobbigt och dåligt, jag vill ha Explorer, för nästan alla hemsidor funkar med det. Bland annat mina, och typ Hoggy. Ät skit, Firefox. (Firefox är för övrigt en film av och med Clint Eastwood)

Förresten, när jag satt på bussen idag så glömde jag nästan att gå av vid min station, det var lite roligt. Jag hamnar sällan i trans när jag tänker, men just idag satt jag och funderade ihop en personbeskrivningar på två karaktärer jag ska använda i en berättelse (de är tvillingar, och så heta), och helt plötsligt vaknar jag till och inser att bussen står vid min hållplats (jag hade inte ens tryckt...). Så jag hoppade upp typ i sista sekunden, och rusade av bussen (men lyckligtvis satt jag precis bredvid dörren, så allt slutade lyckligt).

Vi hade näst sista drama-lektionen idag, det var lite deprimerande. Men Nova, Natalie och Batso har beslutat sig för att starta en dramagrupp på egen hand (Tabasco tänkte vi/de kalla den), som ska hålla till i bunkerna och få pengar av skolan. Det låter kul tycker jag, hoppas de gör det. En annan sak som är kul är att Johanna är skyldig mig en halv chokladkaka sen lektionen... ^^

Idag har jag skrivit tre bloggar, på mindre än en timme. Det är lite kul. Två av bloggarna finns i TV-bloggen (som fortfarande vill ha kommentarer!), och en av dem (dvs denna) finns här. Djupt, va? Men nu ska jag fan ta och lägga mig, god natt.

Over and out.

Stone Henge

Och nu verkar Nova ha fått någon skum idé om att göra om Stone Henge till en djurpark, och sitter och piper "Jag bli så lycklig" varje gång hon ser den. Det är ju lite humor.

Hade just samtal med Grafisk Form-läraren (vi kan kalla henne Fett Tråkig), som sa att jag kan få bra betyg om jag jobbar lektionerna istället för att sitta vid internet (dvs blogga). HAHAHAHAHAA. As if.

In your face - IG-bullar. Nu ska vi äta. :D

Over and out.

Dagens i-landsproblem

Jag funderar på om jag ska döpa om mitt arkiv, och ge alla månader roliga namn, t ex så skulle november på få heta Asociala November, och maj, skulle lät heta Mysiga Maj. Fast det sista lät så töntigt så jag tror att jag skiter i hela grejen.

Känns som att jag egentligen inte har något att skriva här? Måste vara något sånt, det enda jag gör nu för tiden är att glo på TV; och jag har ju redan en blogg som handlar om det (som jag för övrigt tycker att folk borde kommentera mer, eller är det ingen som läser?). Så vad ska man skriva?

Igår stannade jag hemma från skolan för att jag inte orkade gå dit. Man känner sig så bra när man håller på så, men vad fan ska man göra? Jag har ingen lust längre, allt känns bara meningslöst och tråkigt. Speciellt med alla prov och alla krav man har på sig själv, och så vidare.

Den här veckan har jag egentligen tre prov, men jag skolkade ju ett igår, så jag antar att det inte räknas. Ett av dem gjorde jag idag iaf, ett G-VG-prov i samhälle som gick helt okej. Tror jag. Råkade se fel på Gudrun Schyman och Maud Olofsson dessvärre, det känns mindre bra... :S

Nästa vecka ska jag lämna in en MVG-uppgift i samhälle, som jag kommer få skriva i helgen. Visserligen skulle man argumentera för/emot en ideologi, så det kanske inte blir överdrivet svårt. Argumentera är jag ju bra på.

På tisdag nästa vecka ska vi ha gjort klart våra hemsidor i webbdesign, jag har knappt börjat på min. Å andra sidan kommer det gå jättesnabbt att göra klart den, så jag är inte så orolig. Eftersom jag inte gillar vår lärare orkar jag inte längre satsa på ett högre betyg, och då blir det hur enkelt som helst. Framför allt med DreamWeaver (som är jättetråkigt, det är mycket roligare att koda själv).

Efter det tror jag att det är lugnt (hurra!), och nästa termin ska vårt schema uppenbarligen bli mindre jobbigt, så jag kanske överlever till sommaren. Jag tycker bara att det är deprimerande att man inte kan ha ett socialt liv och klara av skolan strax innan jul, utan att det slutar med att man lever för sin TV. Fett depp, eller vad?

För övrigt är Grafisk Form det tråkigaste ämnet i historien, jag ORKAR inte hålla på med mina Photoshopsövningar. Jag DÖR här borta, är det någon som märker det? Nej, det enda som händer är att Nova kallar mig för en gnällig gammal tant, typ. Eller nej, det var Mye, Nova sa att jag skulle bli en ond kärring när jag blev gammal. SSDD.

Nova ritar en poetisk bild i Photoshop, som föreställer en gepard som käkar en klocka. Hon tänkte lägga till en djup text med något litet råd till, typ "Ät tiden innan tiden äter dig". Jag sitter här och garvar och dör lite grann, är det tragiskt, eller vad? Jag har verkligen inget att blogga om, men vad som helst är bättre än Grafisk Kommunikation.

För övrigt har jag kommit på att den här bloggen faktiskt HAR ett syfte! :D Den handlar om mina i-landsproblem, och tankar kring dem. Intressant, va? Det kommer inte innebära några förändringar alls, för bloggen har ju i stort sett bara handlat om det. ^^

Måste för övrigt erkänna att blogspot har otroligt tråkiga layouts på sina bloggar. Jag vet att man kan ändra dem om man vill, men jag är för lat för att orka göra det. Blogg.se har mycket finare, bl a gillar jag den här rosa, och den här gröna. Bland blogspots är nog min favorit, den här. ^^

DET ÄR HAMBURGARE TILL MAT IDAG! TJOHO, TJOHA, JAG KAN DÖ LYCKLIG! ^^ Eller ja, något åt det hållet iaf. Igår hittade jag förresten en Vänner-fic eller nåt sånt skumt på nätet, tror nog att jag ska läsa den senare idag. Kul, va?

Over and out.

Ny blogg

http://whentherainstartstopour.blogspot.com/

Där hittar ni min nya TV-blogg, så marsch iväg och läs första inlägget! Jag har tillbringat min Grafisk Form-lektion med att fixa med den, så det är bäst för er att ni är nöjda med det! :P

Skriver mer djupa saker senare, jag vet att det var något jag tänkte på, men det har försvunnit. Nu är jag dödshungrig i alla fall, så jag måste avsluta här och springa iväg och äta...

Over and out.

En till blogg?

Jag funderar på att skaffa en till blogg, men jag är inte säker. Jag hade tänkt att den skulle handla om TV och film och sånt, eftersom Zackrid utnämnt mig till Kyrkbyns TV-vetare. Så då skulle jag helt enkelt kunna skriva ner saker om Vänner, Lost, och allt annat som jag ser på TV och känner för att recensera/aggra på. Skulle någon läsa det?

Just nu tycker jag om min familj. ^^ Till exempel har jag och min lillasyster börjat knarka varm choklad med vispgrädde, men eftersom vi aldrig har vispgrädde hemma har det varit svårt. Så nu har Mamma köpt vispgrädde åt oss som vi kan ta av. ^^

Plus att jag har klagat lite för Lillasyster eftersom jag inte lyckats höra Per Gessles nya låt Jo-Anna says någon gång. Och varje gång jag sagt det har hon satt på Rix FM för att se om den spelas, men det gör den inte. Men igår så ringde hon mig när jag såg på Lost med Musikski och sa åt mig att slå på Rix FM nu för låten spelades där då. Då tyckte jag om henne. ^^

Och pappa kom in på mitt rum i söndags och frågade lite allmänt typ "Ser du på Lost? Fixade det sig med håret?", vilket han aldrig gör normalt sett. Men jag antar att det har att göra med att jag var skitsur på mitt hår förut eftersom det inte ville göra som det skulle, osv, men ändå. Då funderade jag nästan på att upphäva mitt beslut om att inte ge honom någon julklapp.

Det snöar, förresten! Vi har massa fin snö här, och nu snöar det ännu mer! Jag är så lycklig! Man blir så glad när man vaknar på morgonen och det är alldeles vitt och fint utanför fönstret. :D

Apropå vakna så har jag börjat gå upp en halvtimme tidigare än innan för att hinna dricka varm choklad, käka varma lussebullar och se på morgonen innan jag går till skolan. Det är så underbart skönt att slippa stressa, och bara kunna ta det lugnt på morgonen. ^^

Dessutom får jag massa fina komplimanger för mitt hår! Isabelle dök upp idag och sa att hon tyckte att det var raffigt, och jag visste först inte om det var en komplimang eller inte, men sen sa hon schnajd, och då förstod jag att det var positivt. Och nu dök Batso upp på MSN och sa att det var fint. :D

Anyway, nu ska jag nog logga ut och glo på Vänner eller något annat intressant. Femman ska visst sända säsong 10 på onsdagar nu, oturligt nog samma tid som Lost, och det ger mig problem. Vill ni veta mer om mina upprörda känslor kring det, skriv en kommentar och KRÄV en TV-blogg från min sida!

Over and out.

Om Vänner och hår

Jag har klippt mig. Jättemycket. Mitt långa hår bara försvann, nu har jag kort hår som jag fluffar upp på morgonen, så att jag får värsta punkfrisyren (Lina beskrev det så, jag insåg att hon faktiskt har en poäng). Det är snyggt! Och jag är inte alls så ovan vid det som jag trodde att jag skulle bli.

Anyway, jag hade en skum dröm natten till igår. Jag klippte mig ju i lördags, och jag har en gissning att jag såg ganska mycket Vänner då också. Jag låg uppe och kollade till typ halv tre, eller nåt. Det roliga är att min lillasyster dök upp vid halv två, och jag sa typ "ska inte du sova nu", och svarade "jooo..." och så gick hon igen.

Sen dök hon upp igen, fem minuter senare, utan ett ljud, och bara satte sig ner i sängen och började glo. Hon sa typ ingenting heller, hon bara satt där. Efter ett tag la hon sig ner och försökte sova, så då körde jag ut henne. :P

Anyway, min dröm. Det börjar alltså med att jag kommer till skolan efter att jag klippt mig. Jag har luva på mig, för jag tycker det är jätteläskigt att visa och vet inte vad jag ska göra. Så jag går ner i matsalen, och i korridoren som går mot matsalen möter jag Nova. Grejen är den, att det är inte Nova egentligen, utan det är Rachel från Vänner. Hon vill såklart direkt att jag ska ta av mig luvan och visa hur det ser ut.

Så jag gör det, och frågar typ "vad tycker du?". Hon får något besvärande i blicken och lutar sig fram och kommenterar något på matselden (kommer inte ihåg vad hon sa, men typ "gulasch" eller nåt). Självklart blev jag väldigt ledsen och gick därifrån.

På något vis hamnar jag i en soffa, där jag sitter och snackar med Joey och Chandler, tror jag. Ross kanske var med, jag kommer faktiskt inte ihåg. Vi sitter iaf och snackar lite allmänt, jag vet inte om de säger något om mitt hår eller inte. Jag tror de gör det, och jag tror det de säger är positivt.

Sen dök Phoebe upp och sa att mitt hår var jättefint, och då blev jag glad igen, och sen kramade hon mig. Och sen vet jag inte om Rachel kom tillbaka och sa att mitt hår faktiskt var fint, och så vidare, typ. Jag vaknade precis då och hade panik, och när jag inte lyckades fixa mitt hår som jag ville bröt jag ihop litegrann.

Men nu är det lugnt, jag har hårgelé och hårlim (fråga inte...) som jag kan styla det med så att det står upp fint och fluffigt, och då är skitsnyggt, och jag är nöjd. Och alla som har sett mig har varit jättepositiva, t o m folk i F1B som jag typ aldrig pratar med dyker upp och säger "gud, vad snyggt" eller bara gör tummen upp och visar vad de tycker. Så nu känns det bra.

Däremot skrämmer det mig att jag har mystiska drömmar om Vänner, och det skrämmer mig ännu mer att jag faktiskt drömde om Nova i natt igen! Jag kommer däremot inte ihåg vad drömmen handlade om, men jag vet att hob var med lite grann, som en bifigur. Typ.

Nu funderar jag på om jag kanske ska jobba lite med webbdesignen, eller om jag ska skita i det som vanligt...

Over and out.

Varm choklad

Jag gjorde varm choklad nyss när jag såg på TV med min kära moder. Jättevarm choklad, för om man tittade på den så steg det rök ur den. Det såg jättemysigt ut! *Kurar ihop sig med Estrella-filten*

Sen när programmet var slut satt jag och mamma och gissade vilka av våra värmeljus som skulle slockna först. Vi brukar göra det när vi inte orkar resa oss upp. Som nu... ^^

Over and out.

Asociala november

Jag är så fruktansvärt asociala just nu, ärligt talat så förstår jag det inte riktigt. Antagligen för att jag har tagit på mig för mycket att göra. Min "planering" har liksom gjort att jag måste hinna med två kapitel i Lord of the Rings varje dag, och ett kapitel i julkalendern varje dag. Det låter inte mycket nej, men sena dagar, se på TV, sitta vid datorn, och jag-läser-sakta-när-jag-läser-Tolkien-speciellt-på-engelska, plus jag-går-i-skolan-och-har-läxor och förut-hade-jag-gitarr gör att det blir jättestressigt.

De gånger man är social och behöver saker att göra hela tiden, är när slösurfandet och TV-tittandet är för mycket, och inte ger en något. Men just nu gör det det: när jag ser på TV strssar jag inte, jag kan bara ta det lugnt och garva. Okej för att jag stressar lite ibland för att hinna äta och se på Will & Grace samtidigt, men det är kul, och jag bryter inte ihop om jag misslyckas.

Men allt det här gjorde att jag bestämde mig för att jag ska vara asocial under november. Jag kommer inte hitta på något speciellt förrän i december, då kan jag dra igång med mitt sk liv igen, tills dess... är det datorn och TVn som gäller, helt enkelt. Inte så att jag klagar, jag tycker det är trevligt. Slipper tänka så mycket, mest bara hålla koll på klockan. :P

Jag har egentligen inget djupt att säga här, förutom typ "yay, det har snöat". Jag hoppas verkligen att det snöar mer snart, jag vill ha jättemycket snö. Och jag vill att den ska stanna kvar, och så vill jag att det ska bli december. Det vill jag. Och jag tror att jag vill läsa Lord of the Rings också.

Over and out.

Fredagskväll

Det var inget Vänner idag! :O Jag hade helt smidigt sett på That '70s show, ätit, och tänkte gå och kolla på Vänner, då jag inser att det inte är något! Istället var det något annat skittråkigt, typ O.C eller något åt det hållet, som jag inte orkar titta på. Fett deprimerande.

Jag har en jättemysig Estrella-filt på mitt rum. ^^ Jag fick den för ett tag sen, min bror hade typ skickat efter den från Estrella, men så ville han inte ha den, så jag tänkte att det vore dumt att låta en så fin filt gå till spillo. Så jag tog den. Visade sig vara fett praktiskt idag, för det var jättekallt på mitt rum, och då kunde jag mysa in i den. Sitter med den just nu.

Wombat ringde idag också. ^^ Har inte hört av honom på två veckor, eftersom han (nästan) bara ringer på fredagar efter att han slutat, och nu har det ju varit lov i en vecka. Men det var skoj, vi pratade om allt möjligt och omöjligt, som vanligt. Och så säger han massa kul saker. Jag kommer inte ihåg några exakta citat, men det var något riktigt kul om demokrati, och något om Wombat och motion. :P

Plus alla namn han har på sina lärare! Matteläraren Monster-Maggan, till exempel! Tänk dig att möta henne i en mörk gränd? Låter inte kul. Eller Patetiska Patrik, låter ju inte som en bra lärare det (det var i samband med honom Wombat hävdade att han var en väldigt demokratisk person), och massa liknande namn. Kommer ihåg att det var något som jag tyckte var jättekul, men minns inte vad. Var något i stil med Helvetes-Helena, typ. Fast det var det inte.

Imorgon ska jag inte göra någonting. Om jag känner ett väldigt starkt behov av att träffa folk kanske jag beger mig till Gråsvärdsmötet som är nu i helgen, men det är tveksamt. Jag ska vara hemma, skriva julkalender, och läsa Lotr. Och se på Lost, såklart. Har stressat upp mig skitmycket i veckan bara för att hinna med sånt som jag vill göra, och ingenting som jag borde göra. T ex stressar jag för att hinna läsa ett visst antal sidor i Lotr, se ett visst antal avsnitt av Lost, och hinna gå och lägga mig i tid. Det är inte kul, jag måste sluta med det.

Men om jag håller mitt Lotr-schema har jag läst ut trilogin nästan söndag. ^^ Då får jag maaaassa pengar (eller ja, tusen spänn) av min pappa, och sen behöver jag inte läsa något på ett tag. Fast jag har beställt Vingklippt ängel på biblioteket. Vill ta reda på om den är bra, eller om Berny är lika patetisk som sina fans.

Istället för att trötta ut er om värdelösa saker här, så tror jag att jag ska gå och lägga mig nu. Eventuellt läsa Kalle Anka, som råkar vara en av världshistoriens bästa serier, plus att jag ligger några tidningar efter. Hmm... imorgon blir det eventuellt en blogg om alla serier vi har hemma som jag känner att jag ska läsa. Blir nog rätt kort, men ändå.

Förresten så såg jag Star Wars III idag också, med mina föräldrar. Tycker inte den suger lika mycket som förra gången jag såg den (som Star Wars-film suger den, men som vanlig film är den bra), men stör mig på typ samma scener. Och jag tycker fortfarande Ewan McGregors "But you were The Chosen One!"-scen är så otroligt bra och sorglig. Han är så bra skådespelare...

Aja, min pappa sa något djupt efter filmen, men jag kommer inte ihåg vad det var. Det var iaf en rätt bra beskrivning på varför de gamla filmerna är mycket bättre än de nya, men jag kommer inte ihåg. Känns som att jag glömmer alldeles för mycket som folk säger idag.

Over and out.

I'm ever so Lost

Lostlostlostlostlostlostlostlostlostlostlostlost... Det är enda jag tänker på just nu, och alla vet om det, så egentligen tror jag inte jag har så mycket att skriva, men jag gör det ändå. Jag har ju köpt DVD-boxen, och jag älskar den, vi ska gifta oss på torsdag (eller inte, men nästan...), och jag ska snart sätta mig och kolla på några avsnitt till. Bäst är det.

Och nu märker jag massa små hintar som finns i de första avsnitten om vad som komma skall. Vilket är jätteroligt, jag måste öva upp mig på att se såna saker och bli världsbäst på att förutsäga Lost. Eller nåt åt det hållet. Kanske inte, men jag skulle vilja göra en svensk Lost-sida. Alla andra länder har sina sidor, men Sverige har bara någon jättekonstig, och typ TV4.se, och hur kul är det liksom?

Men jag skulle inte kunna göra en snygg sida, få tillräckligt med information eller orka sköta den, så just nu är det bara en fåfäng idé från min sida. Får se om jag orkar göra den verklig någon dag. Man vet ju aldrig? Jag har ju trots allt Dreamweaver, och där kanske jag kan göra något spännande. Kanske.

Jag blir fett irriterad på vissa personer också. Just nu är det Thomas från min förra klass. Han har inte pratat med mig på jättelänge, men idag gör han det. För han fyller år idag, och vill att jag ska säga grattis. Och jag tycker att det är fett töntigt att bara prata med någon för att de ska gratta en, så jag dissade honom och sa bara "Wow" när han sa att han fyller år. Hah.

Jag lyssnar på en jättebra låt just nu. Den är instrumental, men det är en av de bästa jag hört. Vet inte var den kommer ifrån, hittade den på en italiensk Lost-sida, det stod att det skulle vara en video, men det var det inte. Jag känner igen den från Lost, men jag vet inte riktigt varifrån. Tror det är från någon av alla reklamfilmer jag sett på internet.

Typ den här, jag älskar den! Jag älskar den nästan mer än DVD-boxen (jag sa nästan!), och det säger ju en hel del. Den är så vacker! Den bara visar den ultimata dekadensen, I love it! Kan se den hur många gånger som helst utan att tröttna... Dessutom finns det en till som inte är lika bra, men den har sin charm också.

Nu ska jag bara fixa klart lite er på min powerpointpresentation (om Lost), och sen ska jag se några avsnitt av det också. Älska, älska, älska, älska! :D <3 (Oh my God, använde jag just FÄRG!?)

Over and out.

Tolkien forever, typ.

Jag tror att min väska är ultimat packad just nu. Möjligen skulle jag behöva tejp ("Rope!" muttered Sam. "I knew I'd want it, if I hadn't got it."), men i övrigt, nej. Jag har ett block, jag har min dagbok, kalender, spegel, kam, kortlek, mobil, Täby Enskilda-leg, miniräknare, pennor, pennvässare, måttband, sax, tidtabeller, CD-spelare, plånbok och The Lord of the Rings. Så skulle jag helt plötsligt få för mig att fly, skulle jag ha allt jag behöver.

Det är just den där sista som jag plötsligt insett är viktig. Sagan om ringen. Eller Ringarns herre, som den numera heter, men för tillfället läser jag den på orginalspråk. Och den är bara så: wow. Jag älskar den. Jag vettefan vad ni skulle säga om det, men det här är fantamig äkta kärlek. Alla dikterna, sångerna, jag smälter liksom. Framför allt den om Aragorn - All that is gold does not glitter, not all those who wanders are lost - den får mig att bara... Jag vet inte, vilja dra mitt mäktiga svärd, skrika "För Gondor!" och sedan bara... Nej, jag måste nog citera Tiriq:

"Jag har bara en sak att säga: jag kapitulerar.

Jack Sparrow, förlåt, kapten Jack Sparrow, för dina fötter lägger jag ner filmkritikens slagsvärd och ironins lätta värja. Jag ger upp. Jag är fast, fångad i en dröm om Karibien och dödskallar på svart bakgrund och förbannade azteksmycken. Jag kapitulerar för dig, här och nu. Du vann."

Visst, hon skriver om Pirates of the Caribbean och Jack Sparrow, men det är inte själva poängen. Poängen är innebörden. I surrender. Du får mig, som Lars Winnerbäck sjunger. Sen jag var tolv år har jag varit Tolkien-fan, och jag kommer alltid att vara det. Det går i släkten, jag kan liksom inte komma ifrån det.

Nej, men det är faktiskt så. Min pappa och jag gillar samma saker. Vi är båda Star Wars-fan. Hade han inte tagit med mig på episod 1 hade jag nog aldrig börjat gilla Star Wars, men det gör jag. Och pappa är också Tolkien-fan. Kanske inte lika besatt som jag, som tapetserar rummet med affischer och har täcke, kudde och handduk med LotR-motiv, men visst fan gillar han böckerna minst lika mycket.

Det är tack vare honom som vi har tre olika versioner av trilogin hemma. Hela trilogin i en bok (väldigt sliten, ryggen har tillat av, men vi tejpade dit den igen), varje bok var för sig i pocket (också sliten, men så gavs de ut -73 också. Sagan om Konungens återkomst går knappt att läsa längre, hälften av sidorna är lösa och trillar ur, men jag tror inte vi tappat bort ett enda blad), och sen har vi den engelska versionen, med filmotiv. Fast den tror jag mamma har köpt, så den räknas kanske inte, men ändå. Dessutom har vi nyutgåvan av Sagan om ringen: Ringens brödraskap också.

För några veckor sen hade jag inte alls hållit med om det här. Visst, jag gillar Tolkien. Sagan om ringen var bra, lär väl läsa den igen någon gång. Men inte kommer jag chocka mina barn genom att svara "Över tio gånger" på frågan "Har du läst den många gånger?" som min pappa gjorde. Ska väl läsa den på engelska också bara för att. Och affischerna... tja, de sitter mest kvar bara för att. Jag gillar dem, det är det. Men vad fan, det är inte mer än så. Jag älskar inte Sagan om ringen över alla andra böcker, herregud...

Så fel jag hade! Gammal kärlek rostar aldrig, sägs det, och jag undrar om de fan inte har rätt. Jag kommer alltid älska Sagan om ringen! Om tre månader, om tre år, om tio år, om trettio år, i nästan liv. Jag. Älskar. Sagan. Om. Ringen. Jag har bara inte fattat det än, men om trettio år kommer jag skratta när folk frågar om jag läst Ringarns herre, för det har jag ju gjort så många gånger så.

För fyra år sen - när jag gick i sexan - så läste jag ut Sagan om ringen första gången. Hela historien har jag redan skrivit ner på Helgon och så, så jag skippar den. Men jag började i alla fall skriva min egen version av boken, med tre egna karaktärer. Jag själv, Zajje och Zackrid. Den berättelsen suger. Den är dåligt skriven, den är klyschig, och jag särskrivet till och med. Dessutom är den inte bara skriven i jag-form, den är även skriven i du-form. För jag skrev den från början till Zajje, och därför är den full av oss. Framför allt mig, men en hel del oss. Helt värdelös, jag skulle aldrig låta någon läsa den. Men.

Men, jag älskar den. Jag hittade den igår på datorn och satt uppe till fem och läste. Den är tyvärr inte färdig, jag slutar precis innan Ringen förstörs och allt blir lyckligt. Och även om en del av mig vill skriva klart den (vilket är uteslutet, jag kan inte göra det jag själv skrev för fyra år sen rättvist genom att försöka fortsätta), så är det nog bäst att den inte är klar.

I den har jag på vissa ställen skrivit direkt av boken. Och det märks när de tillfällena dyker upp. Ett av de tillfällena - när Boromir dör - fick mig nästan att rysa. Det var så bra. Allt jag läst innan var skit, det var inte bra skrivet. Men det som var Tolkien, som jag bara skrivit rakt av. Det var fantastiskt. Så wow, liksom. Då man inser att det är kört. Jag är fast, forever, typ.

Min kärlek till Tolkien finns där elden falnar, men fortfarande glöder, helt enkelt. Och där lär den förbli. Så att ni vet. Och antagligen är den här bloggen skitfånig, men jag var bara tvungen att skriva ner det. Sånivet.

Over and out.

Snygga killar

Det finns alldeles för mycket snygga killar, har jag kommit fram till! Det gör mig galen, jag vill också ha en snygg kille! Eller vara en snygg kille, det skulle vara helt okej. Fast vore jag snygg kille skulle jag nog vara homosexuell, verkar mycket bättre.

Nej, men seriöst. Först har vi ju Johnny Depp, såklart. Hur snygg som helst, det går liksom inte att inte tycka det. Mitt rum är dessutom lagom fyllt med affischer på honom, där han är hur fin som helst. Framför allt det senaste affischen, från Kalle och chokladfabriken. Den är så fin, jag får en endorfinkick varje gång jag ser den. Ge mig Willy Wonka!

Dessutom läser jag ju The Lord of the Rings nu, och efter att ha sett filmerna ett par gånger är man ju hjärntvättad av skådespelarnas utseende. Vilket gör att varje gång man läser om Aragorn eller Boromir så blir man ju - i alla fall för ögonblicket - aningen okoncentrerad. Suck.

Sen har vi ju Harrison, eller Shawn Reaves, som han egentligen heter. Jag och Chriss tillbringade en hel helg med att dreggla över honom, och ärligt talat så förstår jag oss fortfarande. Han är ju så otroligt snygg! Jag skulle definitivt inte tacka nej till att få ha honom för mig själv ett litet tag. Gärna ett längre tag...

Just idag - och igår - är det ju Sawyer i Lost som jag bara inte kan sluta tänka på! Kolla in de musklerna, jag skulle ju inte precis klaga om jag hamnade på en öde ö med honom! Inte Sayid heller, även om Sawyer ju är lite snyggare. Faktiskt.

Eller Michal Wiesniewski! Dhani i A*Teens? Martin Stenmarck? Alla snygga killar som man ser överallt på stan? Det finns hur många som helst ju! Så mycket killar - så lite tid, om ni förstår vad jag menar!

Och det skummaste av allt är ju att jag uppenbarligen inte får en enda av dem! Ingen av alla jättesnygga killar som finns överallt är det minsta intresserad av mig, så jag får sitta här med mina bilder och min dator och roa mig bäst jag kan. Ni kan ju tänka er hur det går.

För övrigt är det såna här saker som får en att vara absolut säker på sin sexuella läggning. Eller för att säga det på Abbas sätt: Gimme gimme gimme a man after midnight. Liksom, ska det vara så svårt? Ibland undrar man ju...

Over and out.

Genus

Jag kan lika gärna varna er nu: det här inlägget kan tolkas som väldigt sexistiskt. Inte för att jag tänker sätta mig och dissa något av könen, men vissa människor blir upprörda om man pratar om skillnader på killar och tjejer. Så, även om jag kommer att hävda att det finns skillnader, tänker jag inte säga något om varför. Så, nu är ni varnade.

Det här med skor! Det här med kläder! Seriöst, varje gång jag ska köpa typ jeans är det som ett litet Mission: Impossible i sig självt. Det tar år innan jag hittar något som passar, ser snyggt ut, och dessutom lever upp till mina förväntningar. Samma sak med skor, det brukar ta år att hitta något snyggt. Som passar. Och inte är Nike. Nu har jag iaf hittat min favorit skobutik: Ecco i Stockholm Quality Outlet. Mina två senaste par är köpta där, och jag älskar dem.

Det här är något som är typiskt tjejer, har jag förstått idag. Jag var nämligen med Zackrid när han köpte skor, och det var helt absurt! Han gick in i en affär, såg ett par snygga skor, provade dem, och sen köpte han dem. Man bara: hallå!? Så kan man väl inte göra!? Man kan ju inte ta första paret man hittar, tänk om det finns några snyggare?

Spanskman och Zackrid förstod inte mitt problem, men sen insåg vi att damavdelningen var sex gånger så stor som herravdelning, och jag insåg att jag inte skulle få någon sympati av killarna i den här frågan. De hävdade dessutom att samma sak gällde kläder, man bara gick in på det vanliga stället, plockade fram något passande, tog rätt storlek och köpte det. Tog köpet mer än två minuter hade man varit där för länge.

Det är ju absurt! Hur kan man leva så!? Hur kan man inte gå igenom åtminstone tre, fyra butiker innan man köper något? Tänk om man hittar något snyggare, eller billigare, eller på annat sätt bättre? Eller vad som helst: MAN KAN BARA INTE GÖRA SÅ. Hur skulle det se ut om alla bara köpte första bästa de kom över? Världen skulle ju bli helt störd!

Spanskman, Ludde och Zackrid hade dessutom uppenbara svårigheter att förstå varför min Willy Wonka-affisch som jag köpte via internet var så viktig för mig att få upp. Ludde tyckte att det bara var en affisch, och det kan man ju ändå inte ha något. Men hallå, det är faktiskt en affisch med JOHNNY DEPP. Fast de förstod ändå inte...

Så därför kändes det bättre när Zackrid och Jussi kom över och såg på Lost med mig och Spanskman. Jussi är ju en tjej, precis som jag, och vi förstod varandra! Vi talade samma språk när vi stod framför min fina affisch och studsade och pep av lycka, och hon förstod precis varför jag inte förstod hur man kan handla skor på det sättet som killarna gjorde. Det kändes bra, då slapp jag känna att jag var i ett främmande land.

Nej, jag tror helt enkelt att det finns några saker som bara kvinnor förstår. De tre viktigaste är Johnny Depp, choklad, och konsten att shoppa på rätt sätt. Ska jag nämna tre saker som killar förstår sig på så är det nog varandra, hur man slåss ordentligt, och varför det är så jäkla kul att pissa mönster i snön. Sånt får vi helt enkelt ta och acceptera fram tills att vi har krossat könsrollerna och fixat fram ett jämlikt samhälle.

Nu ska jag nog dreggla lite över min Willy Wonka-affisch (som bara är så fin!), plugga lite till mitt grafisk form-prov och läsa The Lord of the Rings. Och ångra att jag käkade upp chokladen som jag fick av Spanskman (jag har mer och mer börjat uppskatta Euroshopper, eftersom jag börjat köpa den mer. Mer choklad för mindre money, liksom).

Over and out.

Novas hemliga pojkvän

Nu är man äntligen tillbaka i skolan! Det märks ju att man saknat det, för vi har haft hur roligt som helst. Nova har uppenbarligen skaffat en hemlig pojkvän, som hon träffade på lajvet. Till råga på allt så är den pojkvännen en kille som hela Gråsvärden tycker är asdryg, men Nova hävdar att han är för perfekt.

Dessutom förnekar hon att han är hennes pojkvän, hon vet inte ens om hon har några känslor för honom. Men jag och Lina gick in på Sockerdricka och letade upp honom, och satt och läste upp dikterna han lagt ut där. Vi hade hur roligt som helst, men Nova låg och skrek på golvet om hur mycket hon hatade oss.

Fast det gör hon ju egentligen inte, hon bara tror det. Faktum är att hon också garvade när vi läste upp hans dikter och kom med konstiga teorier, men det skulle hon nog inte erkänna. Men folk som känner Nova lär ju förstå det, hon är precis som Per och skrattar åt precis allt.

Men hon och Den Hemliga Pojkvännen ska typ träffas på torsdag, men hon vet inte var. Romantisk som han är har han bara sagt att han ska kidnappa henne, utan att ge henne någon information om var eller när. Jag och Lina funderar starkt på att förfölja henne och ta reda på hur saker och ting ligger till, men vi vet inte. Dessutom ska jag ju träffa Ludde då.

Nu sitter jag på datorkunskapen och försöker lära mig om Powerpoint. Vilket är helt meningslöst, för det vi går igenom har jag kunnat sen mellanstadiet, då jag, mina syskon, Zackrid och Zajje tyckte att Powerpoint var the height of cool och gjorde massa häftiga presentationer där.

Så egentligen kan man ju säga att jag är för bra för de här lektionerna, jag menar, jag ligger typ alltid före. Men sen är det väl som Nova sa när hon förklarade sina höga betyg "det finns ju inget att göra på lektionerna förutom att plugga". Därför är jag en duktig liten elev och gör mina uppgifter. Även om de är tråkiga och inte ger mig något utrymme för kreativitet.

Ikväll ska jag färga håret. ^^ Ska egentligen bara ha i mer rött, men det lär bli fint i alla fall. Den färg jag har just nu är nämligen så grymt tråkig, den är liksom tråkigt brun med en svag antydan av något rött i den. Helt värdelöst när man vill ha fint rött hår med svart underhår (som folk sällan ser, men det är faktiskt ganska snyggt. Det svarta sitter iaf, vilket är skumt, för alla tidigare försök med svart hår har inte gått så bra...). Men nu ska det bli fint rött igen. ^^

Ska pierca mig mer också. Har tänkt ta tre hål till i vänstra örat, och inga fler i det högra. Från början tänkte jag ta två i vänstra och ett i högra, men jag har ångrat mig nu. Så någon gång i veckan ska jag nog orkar mig ner till frisören och se om de har tid att ta hål i öronen på mig lite grann. Jag har ju pengar. ^^

Måste se Fever Pitch också. Jag lånade den på biblioteket i fredags, så nu har jag några dagar på mig att se den. Man får ju låna filmer i en vecka (och det är gratis, fett mycket bättre än att hyra, fast tyvärr har biblioteket inga bra filmer... eller jo, ett par), så det är väl inte jättepanik. :P

Just nu gjorde jag en lista på Johnny Depps fem bästa filmer i min fina Powerpointpresentation. Eftersom jag inte har något bättre att skriva kan jag lika gärna lägga ut listan här:

Johnny Depps fem bästa filmer

• Charlie and the chocolate factory
• Pirates of the Caribbean
• Edward Scissorhands
• Finding Neverland
• Chocolat

Jag vet att alla hatar Chocolat, men jag tycker faktiskt att den är bra. Johnny Depp och choklad är aldrig fel, helt enkelt, det är bara att acceptera. ^^

Over and out.

Opublicerat

Ännu en blogg som jag skriver och sedan inte lägger ut. Det blev för personligt helt enkelt, och jag vill inte lägga ut den här. Inte nu, inte än.

Men jag kan ju säga att jag tillbringat ungefär en timme gråtandes under en vägskylt, och känt igen mig i ungefär varenda stavelse i Tell me this night is over av The Ark. Och det är inte precis en kul grej.

Och nej, jag orkar inte prata om det. Inte nu. Inte med er. Jag är inte som Saskia, och det här är inte ens hälften så intressant. Dessutom är hela grejen så fruktansvärt löjlig, så jag orkar bara inte skriva ner den.

Fast det finns ett underbart citat i låten jag nyss nämnde som jag tycker stämmer in så bra på mig: Maybe you all would consider it a joke, if I say that I hate myself. But now and then when I look into the mirror, all I see is a big mistake. För det känns lite så.

Ja, och det hela handlar om städningen av mitt rum. Eller snanare bristen på det. Jag vet att typ alla bråkar med sina föräldrar om det, men det känns som att min pappas problem med mitt rum är lite större än alla andras. Typ.

Over and out.

Jättedödssjuk

Igår skrev jag en lång text som jag tänkte lägga ut här, med titeln "Jag måste flytta hemifrån", men det tänker jag inte göra längre. För när jag satt och skrev (och grät) dök min mamma upp, och sen låg jag och grät hos henne och pratade och så helt plötsligt kände jag att jag inte behövde lägga ut den längre.

Jag har iaf varit jättesjuk nu, och det är därför jag inte orkat uppdatera på ett tag. På nästan två veckor faktiskt, och det är så länge jag varit sjuk. Och inte har jag gått i skolan heller, så jag kommer ha massor att ta igen. Tio skoldagar missade, liksom. Dessutom vet jag inte om jag anmält att jag varit sjuk heller.

Så, här kommer en lista med fördelarna med att vara sjuk länge:

• Du lär dig dagordningen på Disney Channel utantill
• Man får sova hur länge man vill
• Det gör inget om man tycker synd om sig själv, för det är synd om en!
• Det är okej att dricka cola på vardagar
• Det är okej att bara vilja äta vissa grejer
• Folk blir inte jätteupprörda om man inte orkar duscha varenda dag
• Småsyskonen är plötsligt väldigt självuppoffrande
• Man kan se flera avsnitt av Skilda världar i rad
• Helt plötsligt följer man tre serier man aldrig sett förut
• Kim Possible
• Inget skolarbete
• Folk ringer och tycker synd om en
• Man får choklad av folk som tycker synd om en

Här kommer en lista med nackdelarna att vara sjuk:

• Det är tråkigt
• När man kommer tillbaka till skolan, har alla glömt hur man ser ut
• Man missar massvis med roliga saker
• När man kommer tillbaka till skolan, har man hur mycket som helst att ta igen
• Man snyter sig hela tiden
• De väldigt okända hostmusklerna ger sig till känna, och upplyser en om hur ont det gör när de inte är vältränade
• Man hostar hela tiden (se föregående punk)
• Feber är jobbigt
• Under vissa timmar av dygnet går det helt enkelt inget bra på TV
• På två veckor hinner vädret förändras drastiskt
• Familjen börjar hata en
• Det är obehagligt att vakna
• Det är obehagligt att somna
• Om jag inte är frisk på måndag begår jag självmord.

Ja, så har jag det just nu!

Over and out.

Persson vs Reinfeldt

I det här inlägget hade jag tänkt propagera för knark, porr, alkohol samt Ebba von Sydow. Nej, jag skojar bara, jag tänkte inte propagera för något alls. Inte för att jag är emot alkohol. Eller knark. Eller alltså, knark har ju fördelar ibland. Porr är jag bara emot när det är förnedrande. Fast den dagen jag börjar propagera för Ebba von Sydow måste ni lova att skjuta skallen av mig!

Just nu ligger jag ihopkrupen under mitt skrivbord med fyra kuddar och min bärbara dator. Det är rätt mysigt. Om ni undrar varför så är det för att elementet bor här, och tyckte det behövde sällskap. Eller egentligen fryser jag, och jag ska ut snart, så jag vill inte sätta på mig en tröja.

I tisdags på teaterkunskapen fick vi agera lite. Jag och Sandra fick spela mot varandra. Vi läste En midsommarnattsdröm, och jag fick vara Hermia. Hon var Lysander, och vår lärare - Hjalmar - hade jättekul. Han envisades med att lägga in massa förbättringar hela tiden, t ex fick jag stortjuta ett tag, och sen var vi tvungna att pussa varandra också. Så vi ha dragit massa skämt om mitt och Sandras förhållande hela veckan. :P

Idag på dramat fick vi lära oss att teaterslåss. Det var jättekul! I slutet av lektionen skulle vi sätta ihop en liten pjäs och visa vad vi hade lärt oss, och jag och Zackrid gjorde något helt stört där han spelade Göran Persson och han Fredrik Reinfeldt. Politiken i praktiken hette stycket, och det handlade om hur Persson spöade Reinfeldt och drog dåliga skämt (hallå, det är Zackrid!). Fett kul med citat som "hur gör man med en moderat? Man tar dem i höger öra", och liknande skitdåligt. Slutet var bäst, när Zackrid konstaterade att "hur ska du kunna vinna valet, om du inte kan slå mig nu".

Dessutom hade vi ljudeffekter. Persson fick Snuten i Hollywood, och Reinfeldt Pirates of the Caribbean. När de började slåss spelades Freestyler. Alltihop gjort med min mobil. Teknikens under. Så jäkla bra.

Om tio minuter måste jag gå till tåget, för jag ska se Kalle & Chokladfabriken med Musikski. Okej, det har blivit en hel del bio på senaste tiden, och jag har sett filmen förut, men den tål att ses om, och dessutom har jag knappast något bättre för mig. Förutom att vara sjuk.

Faktum är att det är min tur nu. Hela den övriga familjen har varit sjuk hittills, så det är bara jag kvar. Och jag börjar känna mig lite dålig. Fast jag har inte tid att vara sjuk nu, det får vänta tills på... onsdag. Typ.

Jag kommer säkert bli sjuk lagom till På Färde i år också. Det skulle inte förvåna mig ett dugg, faktiskt. Min kropp har insett hur mycket stryk den skulle få på ett lajv, så den ser till att jag blir sjuk och inte kan gå. Fett taskigt! Jag vill ju dit och ragga på trixare! Men näe, det får jag inte, för min kropp tycker inte det. Schysst, liksom.

(Det som står ovan skrev jag för flera timmar sen, men glömde visst att publicera. Så jag gör det nu istället, 00.55 dagen efter. Fast det står inte det i tiden, men det skiter jag i.)

Over and out.

Mopeder

Igår blev jag nästan påkörd av en moppe. Faktiskt. Den kom körande runt en kurva precis samtidigt som jag kom från andra hållet (läs den meningen igen och kom ihåg att kurva är finska för hora så blir det nog kul...), och helt plötsligt har jag en moped två meter framför mig, på vägen MOT mig.

Lyckligtvis hade den stackars moppepojken överskattat sin egen förmåga att svänga, och trillade omkull. Han tog emot sig med händerna, och jag funderade på om jag skulle fråga hur det gick, fast det gjorde jag inte. Jag bara tittade på honom och gick vidare. Och han verkade ha överlevt.

Och i söndags när jag var på väg hem från att ha lämnat Malin vid tåget så blev jag omcyklad av en gråtande kille. Det var en ganska oväntad syn. Jag är i och för sig inte säker på att han grät, men jag tror att han gjorde det. Jag hörde iaf att han snyftade till, och då tittade jag på honom, och sen cyklade han vidare och upprepade "fan, fan, fan, fan" hela tiden.

Jag stannade till lite och såg efter honom. Han var för långt bort för att man skulle kunna säga något, typ "hur är det?", men jag täkte att jag kunde iaf se vart han tog vägen. Fast sen vände han sig om, och då kände jag mig dum som stod där och glodde, så jag gick vidare. Intressant, eller hur?

Jag har börjat leka med min hemmagjorda pois lite smått, och det är skitkul. Brukar ha min MP3 och lyssna på Kalle & Chokladfabriken-låtarna samtidigt, det lir jättebra. Dessutom har jag lyckats lära mig ett par trick också, så jag känner mig ganska så duktig. Jag och Willy Byr på Hoggy snackar lite halvseriöst om att starta en gyklcargrupp. Vem vet?

Over and out.

Gycklardrömmar

Bara för att jag pratat lite med gallios_ninja på Helgon så har de helt plötsligt dykt upp. Gycklardrömmarna. Varför skulle inte jag kunna? Eller... Nä, det är klart det inte går, jag är nog inte så bra på sånt. Dessutom är det nog inte så roligt som man tror. Och måste man typ inte lajva för att det ska bli bra? Nej, det där är nog inget för mig...

Eller jo, kanske, tänker man sedan. Som hon sa, man behöver ju faktiskt inte lajva när man håller på med det. Dessutom behöver det inte bli någon seriös grej av det, jag kan ju bara lära mig lite poi och grejer på skoj och hålla på med på fritiden. Varför inte, liksom?

Så man går ut i garaget och improviserar ihop ett par pois med hjälp av ett snöre, en sax, två tennisbollar och två skruvar, och så testar man lite. Det är säkert skittråkigt i alla fall, det ser nog bara kul ut. Så klart att det visar sig att det är kul, då. Att det faktiskt är roligt att hålla på så, bara stå där och snurra.

Vilket ju gör att man kan tänka sig att fortsätta imorgon. Lillasyster kommer in och tittar, hon försöker lite, men misslyckas jättemycket, och då känner man sig till och med lite duktig. Lillasyster pratar och letar runt i garaget, medan man själv står och snurrar lite med ett par tennisbollar och har kul.

Happ. Det var ju inte så det var tänkt. Jag ska ju inte hålla på med sånt där, jag kommer ju aldrig lära mig i alla fall. Fast det skadar ju inte att kolla upp lite mer trix, tänker man, och hittar en sida med poitricks som man försöker lägga på hjärnan. Någon av dem kan jag alltid testa imorgon om jag har tråkigt.

Så sitter man här och undrar hur lång tid man behöver på sig för att erkänna det. Jag har gycklardrömmar. Jag vill bli gycklare. Om inte annat bara hobbyidiot som står i mitt hörn och leker lite för att det är kul. Det är lika illa det, nu när jag faktiskt stått i garaget och hållit på med det. Vad ska man göra?

Och så råkar man nämna för Spanskman att man lekt lite, så vill han genast att man ska visa det för honom. Varför inte typ nästa vecka? Så kan man passa på att skejta samtidigt. Eller snarare tvärtom, skejta, och så kan jag visa vad poi är för honom. Men hallå! Jag skulle väl inte hålla på med sånt här inför folk?

Jahapp. Då får vi se hur den här besattheten slutar. Jag måste verkligen ta och skärpa mig någon gång...

Over and out.

Att vara eller att inte vara - en expojkvän

Jag pratade med Jojje igår, precis som jag sa att jag skulle göra. Det var inte alls planerat, men det var sent, och han var typ den enda som var inne, så jag testade med att "blinka" honom (för er som inte har MSN kan jag berätta att när man skickar en blinkning dyker det upp en står animation på skärmen som inte går att få bort. Skitstörande!). Blinkningen jag skickade var på en söt gubbe som räcker ut tungan.

Men han svarade med att säga hej, och allt verkade gå jättebra! Jag bad honom skicka lite smileys till mig, så då gjorde han det. Den sista han skickade var en som föreställde ett hånglande par (animerat, så man såg hur munnarna rörde sig). Jag svarade med en :P-smiley och kommentaren "Mycket sånt nu, eller?". Jojje kontrade med en :P och sa att det är tre tjejer som är kära i honom just nu. Två av dem går i nian på vår gamla skola, och en av dem går i en av hans paralellklasser.

Noterade ni också att jag inte var med där? Jag gjorde det i alla fall, så samtidigt som jag frågade om han var kär i någon (svar: "vet inte"), la jag till, inom parentes, att det blev fyra med mig. Han fattade inte vad jag menade med det, så jag förtydligade och sa att jag också var kär i honom ("men skit samma, för du är ändå inte kär i mig, så det är inte viktigt", för jag ville inte typ skuldbelägga honom. Det var bara fakta).

Kan någon gissa vad hans svar på det var? Det kunde inte jag göra i alla fall, för han svarade "eru seriös?". Jag undrade varför jag inte skulle vara det, och då svarade han bara "undrade bara". Grattis, sa jag då, och han sa "jätte grattis" (med särskrivning!) och att han måste gå och fixa med sina gympakläder. Sen kom han tillbaka en kvart senare, och låtsades som ingenting, typ.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det här. Antingen så är jag förbannad för att han är så okänslig, eller så är jag kanske ledsen och upprörd för att han inte förstår, eller så är jag smickrad för att han tror att jag är så stark att jag bara kan gå vidare. Jag vet inte riktigt vad det är, mest är jag nog förvånad. Förvånad över att jag är så likgiltig och inte bryr mig. Jag tror inte det kommer bli så svårt att komma över honom, bara jag kommer förbi ett visst stadie.

Det känns ju ganska skönt att veta. Eller så är jag bara på sånt humör för tillfället, som gör att man tycker att saker och ting kunde ju vara sämre. Jag har kul med folk i min klass, jag har börjat träna regelbundet (jag börjar få kondition!), och massa såna saker. Man kan ju leva med det, om man säger så (men kan man dö med det?).

Idag lyckades jag för första gången göra bort mig i tunnelbanan. Jag glömde byta när jag, Nova och Lina (som blev utnämnade till rymdblomma och snetänd banan när de ville veta vilken frukt de var) skulle ta oss hem från Gullmarsplan (vi hade varit och fikat på Fryshuset). Vid T-centralen kommer de på i sista sekunden att de ska av, medans jag inte kopplar och får för mig att jag ska åka vidare. Sen när dörrarna stängs inser jag att det är fel. Så jag åkte till Hötorget och bytte, och asgarvade typ hel tiden.

Faktum är att jag hade jävligt roligt med dem hela kvällen. Nova berättade en historia som slår att hon råkade springa Tjejmilen av misstag (den här gången hade hon råkat gå på en minnesgudstjänst på fel dag), och jag började gråta av skratt. Dessutom satt hon och Lina och berättade om deras gamla musiklärare, och det var ungefär lika underhållande. Så mycket skratt har det blivit!

Börjat komma in i The Lord Of The Rings, min plan är att läsa minst ett kapitel per dag. Då lär det bara dröja någon månad innan hela trilogin är utläst, och det är ju klart bra. Men som det ser ut nu kan jag nog klara det ännu snabbare, bara jag lyckas koncentrera mig på läsandet. Blir ofta avbruten, även om jag vill läsa.

Ska nog läsa lite nu, och fixa iordning inför morgondagen. Typ packa min idrottskläder så att jag kan vara duktig och gymma efter skolan, och kanske läsa veckans problem i matte. De är så enkla så det lär ju gå rätt snabbt. Dessutom behöver jag nog inte gå upp så tidigt imorgon heller, heja, heja. ^^

Jo, förresten, innan jag slutar måste jag slå ett slag för Shakespeare in love - jag är kär i den filmen. Den toppar min lista över romantiska filmer (och de filmerna som ligger på de tre första platserna är såna som jag kan se hur många gånger som helst: Moulin Rouge och Notting Hill, och nu Shakespeare in love, då...), jag älskar den! Älskar, älskar, älskar! Har ni inte sett det: se den, den är skitbra!

"If you're tru to yourself, you can't be false to another."
- Ur Hamlet

Over and out.

P.S. Jag har i stort sett bara med citatet eftersom Fille öppnade med att säga det till mig på MSN. Jag trodde inte han visste vem Shakespeare var.D.S.

Rösträtt och datorkraschar

Igår var jag och röstade också, det glömde jag att skriva om. Så mycket man nu kan skriva om det, egentligen. Man kom dit, plockade på sig tre lappar från de som man känner att man vill rösta på, går bakom en fånig liten skärm, stoppar ner varje lapp i ett kuvert och sen är det inget mer med det, liksom.

Det är intressantare varför jag röstar. Det är trots allt kyrkovalet, och jag är inte ett dugg intresserad. Inte insatt heller. Dessutom planerar jag att gå ur Svenska kyrkan den dagen jag fyller arton (min pappa har gjort det, så i min familj fick bara jag och min mamma rösta), så det här är inte bara mitt första, utan även mitt sista, kyrkoval.

Först när jag fick röstlappen så tänkte jag direkt att "det här skiter jag högaktningsfullt i" och funderade på att slänga den. Fast det gjorde jag inte, istället tog min mamma och la undan den någonstans. Och jag brydde mig inte så mycket mer.

Sen pratade jag med Zackrid någon gång om det här, och han sa att han hade tänkt rösta bara för att se till att Sverigedemokraterna skulle få så få röster som möjligt. De tyckte jag var ganska smart tänkt, men tänkte i alla fall att jag ska nog skita i det ändå.

När jag, mamma och Annika var på Mosebacke förra veckan kom vi också in på det, och jag berättade för dem om Zackrids filosofi. De tyckte att det var ganska smart tänkt, och mamma föreslog att hon och jag skulle gå och rösta trots allt, bara för det. Jag tyckte att om jag inte hade något bättre för mig då skulle det väl funka.

Så igår när jag satt på bussen på väg hem så ringde hon och frågade var jag var, och om vi skulle gå och rösta. Då hade jag totalt glömt bort allt var kyrkoval och Sverigedemokrater heter, men eftersom jag ändå inte hade något bättre för mig på kvällen så sa jag att det kunde vi väl. Så vi bestämde att vi skulle äta först.

Det var alltså en av anledningarna: att se till att Sverigedemokraterna inte vann.

Jag och mamma diskuterade det hela på väg till vallokalen också, och hon sa att det finns ju faktiskt de som dör för att man ska kunna ha såna här val, så då kan väl jag gå iväg och rösta. Och det, måste jag säga, är också ett jäkligt bra skäl till att ge bort trettio minuter av sitt liv och rösta lite grann. Bara för att man kan göra det, utan att bli dödad. Eller slängd i fängelse. Eller vad som helst.

Det var gårdagens goda gärning, den dåliga var att jag antagligen pajat en av våra datorer (den som jag brukade tillbringa nätterna vid). Den hade nämligen lagt av helt. Hade den gjort det om tre veckor hade garantin gått ut, och då hade vi skrotat den. Det gör vi inte nu, istället skickar vi iväg den ett par dagar och sen får vi tillbaka den med en ny hårddisk.

Hade det hänt för tre veckor sen hade alla mina filer försvunnit. Nu har jag lyckats rädda över de viktigaste till den här datorn, turligt nog. En del är tyvärr förstört, t ex alla filer som folk har skickat till mig genom åren (den datorn är tre år gammal), och alla gamla MSN-konversationer. Det värsta är att mina nedladdade avsnitt av Svindlarna har försvunnit också, och det är jävligt drygt. Får ladda ner dem igen.

Nej, nu har jag massa saker som jag måste få gjorda innan jag kan gå och lägga mig ikväll. Imorgon ska vi se slutet på Shakespeare in love på teaterkunskapen, och jag håller på att dö lite diskret för mig själv. Den är så bra, den filmen!

Over and out.

Eremit-hysteri

Det jag rekommenderar idag är lätt sakerminsamboochjagtyckteolikaom.blogg.se Jag sitter och läser den, lyssnar på bra musik och deppar lite över Jojje. Det funkar, hon har haft det värre än mig, men ibland känner jag verkligen igen mig i det hon skriver. Hon är jättebra, och jag tycker det är helt underbart att man kan vika ut sig så fullständigt på internet.

Känslomässigt vika ut sig, något jag ibland gör jättemycket, och ibland inte alls. Det ytliga djupe viker jag ju ut hela tiden, och kan sitta och skriva djupa grejer om, men vissa saker håller man för sig själv. Visste ni till exempel att jag typ ylade av gråt när Jojje gjorde slut med mig? Jag låg i min säng, grät som fan rätt ner i en av mina kuddar och sket fullständigt i om någon hörde mig eller inte. Det gjorde folk.

Sånt brukade jag inte säga. Jag säger gärna inte att jag gråter, fast det är klart, ibland händer det att man erkänner det. Men då säger man ju inte precis att man ylade så mycket att hela ens familj börjar undra vad fan som är problemet, egentligen. Det blir mer ett "sen började jag gråta, och då...", och så låtsas man som att det är jävligt manligt att gråta.

Det är inte manligt att gråta. Det är patetiskt. Det är skitlöjligt att gråta, men det är just därför man ska gråta ut när man kan. För när man är så påverkad av något att man känner ett starkt behov av att lägga sig ner och bara gråta ett tag (eller sitta på en stol och vattna ur sin spaghetti, vilket som), då ska man fanimig vara patetisk. Men skit i det.

Dagens ord är eremit-hysteri. Jag är osäker på om det ska vara bindestreck eller inte, men jag har snott det från Mats Hedlunds låt Lyckan när jag blundar, och i texten har han stavat det med bindestreck, så därför skriver jag så. Så jag lägger allt ansvar på Mats.

Hela citatet lyder

Du säger: lycklig är fri! (eremt-hysteri!) Hon kan inte, hon får inte.
[...]
Så du säger: Stå på, ta och ring henne, då! Jag kan inte, det går inte!
Hon har hittat nån ny, man har sett dem på byn, så inte ska väl jag,
jag mår nog bättre någon annan dag...

Och vad ska man säga? Well, you speak my mind, boy! Det är precis så jag känner vissa gånger. Alla springer omkring och hävdar att man klarar sig så himla bra själv, och visst man borde vara två, men är det verkligen nåt att va? Och ja, det är klart de har en poäng i det också. Men inte just nu.

Just nu har man en poäng om man heter Jojje och fortfarande är kär i mig. Det spelar ingen roll att jag vissa gånger lyckas lura mig själv att allt är lugnt, att jag kan gå vidare och hångla upp någon annan. Knulla bort mina sorger, och supa sönder mina sår, om man får säga så. För det brukar ju gå skitbra när man gör så, eller hur?

Fast han ignorerar ju mig. Han säger såklart inte att han gör det, faktum är att sist jag pratade med honom hävdade han till och med att han inte var sur på mig längre. Det gjorde visserligen jag med, så det kan vi antagligen inte lita på. Han hade troligtvis inte vågat tala om att han fortfarande var arg på mig, om så var fallet. Skittönigt.

Sen han var här för två veckor sen, den gången då jag slog honom, har han inte pratat med mig alls. Jag skrev lite till honom en gång, men då hann vi skicka typ tre grejer var innan han var tvungen att gå. Det var då han sa att han inte var sur. Sen dess har jag inte hört av honom. Och nu tycker jag fanimig att det är hans tur.

Fast jag känner ju mig, det kommer jag inte hålla. Säkerligen kommer jag skriva till honom imorgon och hoppas att han svarar, försöka få en förklaring av någon slag. Men då kommer han nog bara blocka mig, han har ju gjort det med Robin. De har kännt varandra sen typ ettan, men nu blir de bara sura när de pratar. Heja.

Blabla. Igår var ja gpå 50-årsfest, det var kul. Mats (alltså, Zed, inte MH) presenterade mig som Döden inför alla som var där, så de fick säkert ett skitbra första intryck. Tragiskt nog så skrattade de allihop när de förstod att det var jag som var Döden, ska jag bli förolämpad nu?

Musikski, Svedski och Johan tävlade om vem som skulle få med mig hem. Svedski och Johan försökte med ganska många mutor, till exempel matade de mig med vindruvor och grejer. Men de lyckades inte, för jag valde Musikski till sist i alla fall. Antagligen för att hon ser ut som en palm med sina dreads, ashäftigt. ^^

Ärligt talat så var den egentligen anledning att sista tåget gick runt ett och jag vill stanna kvar längre. Så då bestämde jag mig för att jag kanske skulla kunna sova hos Musikski, och det funkade skitbra så alla blev nöjda och glada. Jag med, för jag drömde om Jauvet av någon intressant anledning (jupp, den är intressant, men det ska du skita i!)

Ursäktar för att dagens blogg blev så tråkig och känslorik och grejer, i morgon blir det något roligare. Men om ni ändå tyckte att dagens blogg var intressant och vill ha mer känslomässigt dravel från en nydumpad fjortis så får ni gärna skriva en kommentar. Och vill ni inte ha det får ni gärna skriva en kommentar och säga det med. Skriv kommentarer!

Over and out.

Coolt är coolt är coolt?

Jag tror att coolt är ett av de uttryck som jag använt längst, och jag misstänker att jag kommer använda det hur länge som helst. Med uttryck menar jag inte ord som "jag", "och" och grejer, utan ord som egentligen inte är ord, utan uttryck. Coolt är ju ett ganska abstrakt ord, om man säger så.

Till exempel dök min bror upp igår på MSN och bad mig att förklara vad cool var - på engelska. Så jag svarade "I'm cool. You're not." Det tyckte han inte var tillräckligt, så jag vidareutvecklade det hela till "If I say go fuck yourself, and you do, that's not cool". Fast det är såklart ingen bra förklaring på ordet, men jag ville bara få tyst på honom.

Anyway, för er som inte märkt det kommer den här bloggen att handla om ordet cool och saker som är coola. Det finns ganska mycket som jag tycker är coolt som andra inte tycker är det, och det finns ganska mycket som andra tycker är coolt som jag tycker är töntigt. Men vissa saker är - oavsett - töntiga, och inte en fråga om smak. Där handlar det mer om att folk inte förstår att ocoolt/töntigt är synonymt med tråkigt.

Ta lajv till exempel, de tär mitt favoritexempel. Lajv är extremt töntigt, så är det bara. Det tycker många lajvare också, det är helt enkelt inte coolt med lajv. Helst ska man inte tala om att man är det bara sådär. Man kan vara smyglajvare - som typ Gramse. Då är man tönt under cover. Men faktum kvar står: lajv är töntigt.

Däremot kan inte ens jag hävda att lajv inte är kul. För lajv är kul! I alla fall ibland. Kanske inte när man ligger och fryser ihjäl i ett tält någonstans i Norrland (läs: Norrtälje) med blöta och kalla fötter när man försöker sova, och man bara längtar hem till sin säng. Då är inte lajv kul. Men på det hela taget, så kan det vara rätt så nice, faktiskt.

Men allvarligt talat, jag kan inte hävda att jag njuter av mina fantastiskt coola hobby när jag kall, trött och blöt kurar ihop mig framför en eld ut i en jävla skog och blir attackerad av en massa fult sminkade mörkeralver. Jag har sett coolare. Mycket coolare.

Lajv är nördigt, jag tror vi är överens om det. Att klä ut sig i töntiga kläder, sitta i en skog och röka vattenpipa är nördigt, eller hur? Ja, då kan det inte vara coolt, för själv poängen med nördighet är ju att det inte är coolt. Det man försöker bevisa genom att kalla sig nörd är inte att man är "cool" på något vis, utan att man har kul trots att man inte är cool. Att då kalla sig cool gör en bara dubbelmoralisk och misslyckad.

Vad är coolt då? Det är däremot en mer svårbesvarad fråga. Det är lättare att säga vad som inte är coolt, än att säga vad som inte är det. Jag tycker att WE-tröjor är coolt, jeans är coolt, snyggt hår är coolt, och massa annat. Och det finns det folk som inte gör. Däremot, tycker man att lajv är coolt, då är man helt fel ute. Sorry.

Nu orkar jag inte sitta här och diskutera vad som är coolt eller inte, utan jag tänkte läsa vidare på senaste bloggen jag hittat, och sen ska jag nog se på TV med min familj. Mina planer att dra hem till Robin och se på The Island sprack, men jag är så trött, så det vettefan om jag orkat i alla fall. Så, det var väl det. Ska börja lägga upp en ute- och innelista i marginalen också, får se hur ofta den uppdateras.

Over and out.

Skatter och skoluniformer

Så, nu har jag och Svedski varit och letat skatt i ett par timmar. Om vi hittade något? Nej, tyvärr inte. Vi har hittat rätt ställe, knäckt de flesta ledtrådarna - utom en. Vilket är väldigt frustrerande, men jag tror inte att vi är de enda. Alla verkar ha hittat till samma ställe som vi, men ingen hittar skatten.

Jag pratar alltså om skatten på TittaVaJaHitta.se, som är den hetaste sidan just nu. Någon idiot får för sig att det vore kul att lägga ut pengar i stan och se om någon hittar dem, om man lite snabbt ska sammanfatta vad det handlar om. Grymt roligt och engagerande är det iaf!

Och det tycker inte bara jag! Jag träffade på en annan skattsökare där borta där vi var, och hon hade varit där sen klockan tio den morgonen. Dagen innan hade hon letat runt i nio och en halv timma, men ingen har ännu funnit den. Fatta prestigen i att lyckas!

Det roliga är att hon jag träffade var äldre än min kära moder, men hon verkade ha skitkul i alla fall. Hon kände till och med igen mig från forumet, trots att jag abra hängt där sen i förrgår, ungefär. Det var ganska coolt, jag har ju en tendens att göra mig känd på sidorna jag hänger på. Kolla bara på Hoggy. Eller nåt.

Något som inte är lika coolt är den ständiga diskussionen om huruvida vi borde ha skoluniform eller inte. Jag läste en insändare i KP som tyckte att det var jättebra, för det hade man i hennes skola, och då slapp hon bråkade med mamma om vad hon skulle hapå sig, och dessutom blev ingen mobbad.

Ja, men gud vad bra då, tänker man. Klart att jag ger upp förmånen att få klä mig som jag vill bara för att slippa bråka med mamma! Det lär ju inte hända, om man säger så. För det första bråkar man inte med sin mamma om vad man ska ha på sig ur länge som helst, och för det andra finns det tusen fler skäl att bråka i alla fall.

Fast det är ju ett bra argument om man jämför med det andra. "Ingen blir mobbad". Är det inte fantastiskt? Om alla klär sig likadant, då mobbas ingen! Skitbra. Därför borde vi ha skoluniform, för när alla ser likadana ut, då blir ingen mobbad. Hurra vad bra.

Seriöst, tycker man det kan man ju börja förespråka att alla ska tycka likadant också. Då lär ingen bli mobbad heller. Och alla måste göra likadant, tycka om samma saker, sova exakt lika mycket, vilja jobba precis lika mycket, tycka lika mycket om kräftfiske som alla andra. Då kommer ingen bli mobbad. Bra, va?

Det jag tycker är sämst med att säga så är att man lägger skulden på mobboffret. Faktiskt. "Du ser inte ut som alla andra, därför blir du mobbad. Men oroa dig inte, vi ska se till att du inte sticker ut." Det är ju det man säger. Och i dagens pedagogiska samhälle, vad sänder det ur för signaler? Det är okej att mobba folk som ser annorlunda ut, de måste lära sig att så kan man inte göra.

När ska folk fatta att de flesta svenska skolbarn tänder inte på tanken på att se ut som alla sina kompisar? Jag menar, exakt likadant. När folk säger att alla ändå ser likadana ut och därför spelar det ingen roll om vi tvingar dem eller inte, då bevisar de ju bara hur otroligt okunniga de är. Kan de över huvud taget se skillnad på en lång- och en kortärmad t-shirt? För folk ser sällan exakt likadana ut. Spelar ingen roll om man är punkare, mainstream, alternativ, hiphopare, reggeamänniska, eller whatever. Det är alltid nåt som gör att man sticker ut.

Men varför inte? Varför låter vi inte alla ha skitfula skoluniformer? Det är ju skitbra - tänk på alla äckliga gubbar som får något att runka till på bussen, till exempel! Måste ju bärma något otroligt, och då kan vi säkert spara in någon krona och sänka värmen i bussarna. Pengar, pengar, det är skitbra. Synd bara att man lär gå miste om en del när folk slutar köpa JL-tröjor.

Seriöst, när de börjar diskutera saken i riksdagen och folk seriöst börjar tycka att det är en bra idé, då tänker jag börja slå ner folk. Så länge nöjer jag mig med att dissa dem i min blogg, och eventuellt skicka in ett svar på deras insändare. Om jag orkar.

Over and out.

TV4s reklampauser

Finns det några i den här världen som är så dåliga på det här med reklampauser som TV4? Okej, nu kollar inte jag särskilt ofta på andra kanaler, så jag har egentligen inget att jämföra med, men jag tror inte att man kan vara sämre än dem.

Nyss såg jag på Lost. Och jag undrar om det inte är så att de som lägger in reklampauserna också är lite presenterade av Hitta.se (som är Zackrids favoritförolämpning eller nåt, betyder helt enkelt att man är Lost). För ibland undrar man hur de har planerat.

Lost börjar klockan nio varenda onsdag. Första reklampausen inträffat ungefär sju minuter över nio. Jävligt meningsfullt, eller hur? Eftersom de insett att folk som inte tittar på Lost går iväg under reklampausen, och att folk som bara råkar zappa över kommer byta kanal efter tio minuter, ser de till att hinna med en reklampaus då. Smart? Ja, kanske, men fett irriterande för oss Lost-fans.

Nästa reklampaus är en halvtimme senare. Då är det tjugo minuter kvar av programmet. Det har varit ett antal korta, mörka ögonblick som är till för att indikera ett reklamavbrott, men det är klart TV4 inte kan ha avbrott där. Helst ska de bryta mitt i en scen, så att man blir riktigt irriterad och måste lugna sina nerver med typ glass eller något.

Och det gynnar TV4, för om alla sitter hemma och äter glass i reklampauserna kommer hela Sveriges befolkning blir tjock som ett troll, och det enda vi kommer göra på dagarna är att sitta hemma och titta på Ordjakten. Och se om vi kan kamma hem några tusen i Sveriges mest meningslösa ordlek.

Men nu var det ju inte Ordjakten det handlade om, utan de dåligt planerade reklampauserna i Lost. Det är nämligen så att det är en reklampaus till, efter den där tjugo i-pausen. Det betyder att mellan kvart i och programmets slut klockan tio lyckas de klämma in ännu en reklampaus. Ibland undrar man ju vad de håller på med? Behövs det tre reklampauser per program?

Jag minns på den gamla goda tiden när det var en reklampaus varje halvtimme. Nu är de inte ens logiskt utsatta, typ en gång var tjugoende minut, utan de är slumpvist utlagda här och där så att tittaren ska drabbas av maximalt antal störningar under sitt mycket koncentrerade TV-tittande. Man kan ju bli trött för mindre.

Nu ska jag göra något kreativt och packa mina gymkläder tills imorgon och göra min matteläxa. Så spännande har man det på en torsdagskväll, liksom.

Over and out.

Mats Hedlund på Mosebacke

En sak som gör att jag känner mig allmänt häftig är att alla gör som jag gör. Nu verkar det som att allas vår Maräka har skaffat sig en blogg också, sm jag tyvärr inte kan namnet på. Hon gjorde det för att Svedski gjorde det, och Svedski gjorde det för att jag gjorde det. Jag är mao allas guru och gud.

Men det var ju inte det jag hade tänkt skriva om nu, min plan var att tala om hur häftig någon annan är. Jo, det är väl en oväntat twist när man försöker vara så ego och självälskande som jag är, men ibland måste man ju acceptera det faktum att det finns andra på den här planeten också. Som är bra.

För Mats Hedlund var bra! Jag, min mamma, och mammas kompis Annika var alltså och såg honom och Fröken Underbar på Mosebacke idag (som sagt: utifall att någon skulle missat det). Mamma förklarade innan att hon träffat Annika och en till tjej (vars namn jag inte minns) när hon jobbade för typ tjugo år sen. Då var mamma tjugo och de fyrtio. Eller nästan i alla fall.

Om Annika kan man säga följande: har man någon gång undrat varför mamma blev som hon blev så finns svaret här. Defintivt. Hon har skön humor, fattar saker, och tar inte illa upp om man drar skämt som är på gränsen. Kom med en del kommenterar i stil med sånt som mamma brukar säga. Fast hon var ganska många år äldre.

Nu var det ju inte henne jag skulle skriva om, utan Mats, så det är väl bara att börja. Han var bra. Väldigt bra. Tyvärr spelade han bara fem låtar, och tyvärr hade jag bara hört första och sista, men eftersom den sista låten var Svart katt som jag bara älskar så gjorde det inte så mycket. Låtarna som jag inte hört var också grymt bra.

Först var det lite av en chock att höra honom prata. Jag har ju hört honom prata massvis med gånger förut, men då har han haft medeltidskläder på sig och sprungit runt som Jauvetare på Medeltidsveckan. Därför kändes det lite skumt nu när han hade vanliga kläder på sig, stod på en scen, och dessutom var ensam.

Det tror jag han också tyckte, för han verkade fett nervös. Ursäktade sig hela tiden, typ "oj, nu pratar jag för mycket" och såna saker, som gör att man bara "nej, du pratar inte för mycket, dra fler skämt!". Hans skämt var... inte dåliga, men det verkade som att han tyckte det, och då blir det svårt att skratta, typ.

Fast när han väl började spela låtarna så var han hur jävla bra som helst. Så bra liveröst, det lät typ precis som på skivan. Skitbra, helt enkelt. Stirrade på olika ställen i publiken hela tiden också, och typ inte på väggen bakom eller något annat dumt. Uppenbarligen så såg man publiken därifrån, det sa iaf Sandra i Fröken Underbar.

Vilket är bra, för jag tror att han såg på mig ett tag. När han spelade sista låten - som sagt: Svart katt - så sjöng jag såklart med hela tiden, och då är jag rätt säker på att han tittade på mig under första versen. Jag kände mig i alla fall väldigt träffad, jag tror att han kan ha blivit chockad över att någon kunde texten. Eller något åt det hållet. Trevligt var det iaf.

Fröken Underbar var inte riktigt lika bra. Jag hörde någon beskriva dem som en kvinnlig Winnerbäck (som Annika gillade!), men det är fanimig en överdrift. Fast låten "Ingen ängel precis" var bra, speciellt refrängen var faktiskt underbar. Men jag, mamma och Annika var överens om att Mats var bättre, och det var ju bra, för det var honom vi ville se. :P

Iofs var det lite tjockt, för han sa att han sålde sin skiva för hundra kronor! När JAG köpte den kostade den hundrafemtio, men nu var den alltså en femtiolapp billigare. Annika sa att isåfall var det rätt åt honom att han fick trettio mail av mig, och tyckte att jag skulle gå och kräva femtio spänn av honom. Plus pengar för SMS jag skickade, för SMS är inte gratis.

Och apropå SMS så skickade jag faktiskt ett SMS till honom och sa att han hade spelat jättebra och grejer. Fast det har han inte svarat på, vilket iofs inte var så oväntat. Jag slängde in någon pik om att det var taskigt att sänka priset på skivan också, men ändå. :P

Nu ska jag nog klottra lite i min riktiga dagbok (som jag skrev lite i förut, på en toalett. Så undebart löjligt!), läsa Kalle Anka, försöka hitta skatten som är gömd i Stockholm just nu (skulle du tacka nej till femhundra spänn? Inte jag heller!), och sen ska jag nog - chockerande nog - gå och lägga mig. Djupt, va?

Over and out.

Visste ni att?

Visste ni att igår skrev jag min femtionde blogg? Femtio bloggar sen i april, det är inte så mycket som det skulle kunna vara, om man säger så. Får väl se till att börja uppdatera här lite oftare och inte bara när jag inte har något bättre för mig. Har ju definitivt blivit bättre på senaste tiden, om man säger så.

Visste ni att allas vår Zackrid fyllde år igår? Inte? Nu vet ni det i alla fall, han tog och blev sexton år (ett halvår efter undertecknad :P), och firade det genom att skriva sin andra blogg. Om ni skulle vilja lära er allt om Muskotens vardag, så kan ni göra det här numera. Spännande, va? (Tja, han har i alla fall inte snott min layout...)

Visste ni att jag håller på att uppdaterar min hemsida ganska mycket just nu? Jag har bl a skrivit jättemycket på Citatens värld, även om den är långtifrån färdig. Dessutom har jag fixat lite med menyn också, men det märker man antagligen inte om den fungerat felfritt innan. Men jag ska förhoppningsvis lägga till en ganska cool effekt där snart som jag lärt mig på WebbDesignslektionerna.

Visste ni att ikväll spelar Mats Hedlund och Fröken Underbar på Mosebacke? Ja, om ni aktivt läst det jag skriver är det ganska möjligt att ni kännt till det, annars är det troligare att ni missat mig. Så om ni skulle få för er att undra vart jag befinner mig den vackra septemberkväll så har ni svaret här!

Visste ni att förutom Mats Hedlund och Loke så är det faktiskt Patrask som jag lyssnar mest på just nu? Faktum är att jag är förvånad själv, men på något vis lyckades det bli så. Jag hittade tre låtar på datorn (de tre låtarna på deras demoskiva som jag köpte förra året) och insåg att de här, de är fanimig geniala. Mina syskon anser att musik är gnällig, eller nåt sånt (okej, det är den om man inte spelar så högt att man hör), men jag tycker att den är underbar. Ångrar nästan att jag inte köpte deras skiva under senaste Medelåldersveckan (och om jag säger det, då är det bra, för jag brukar normalt sett tycka att medeltida musik är överskattat).

Visste ni att jag har brun/grön/gula ögon? Det gjorde inte Svedski igår, när hon försökte äga mig med en Harry Potter-sida. Idén med sidan var att någon (i det här fallet Svedski) svarade på frågor om en annan person (i det här fallet mig), typ vad den personen har för ögonfärg, hårfärg, favoritmat och sånt. Sen skickas en sida iväg till person2/mig som då får upp en löjlig kopp med telöv i och ska bli "spådd". När man svarat på några frågor så börjar sidan att "spå" en och säga saker som att "du har den här hårfärgen", "du ser på den här sidan med ögon som har den här färgen". Tyvärr hade Svedski svarat att jag hade blåa ögon, att min favoritfilm var Tru Calling (det är fel, det är min favorit-TV-serie, min favoritfilm är Moulin Rouge, och favoritfilmer är gamla Star Wars-trilogin), och att mitt favoritintresse var musik (jag gillar att lyssna på musik, men inte mer. Det jag gillar mest är att skriva). Så nu vet ni. ;)

Visste ni att mina webbdesignslektioner har en tendens att bli ganska dryga efter ett tag? Jag måste seriöst ha en viss talang med datorer, för jag gör alltid klart det vi ska på typ tio minuter, medans alla andra jobbar med det i tjugo år. Och mitt blir ändå snyggare än deras. I alla fall det jag sett. Men okej, det är ju trevligt att vara bra på datorer och ha lätt för att fatta Dreamweaver och Fireworks och såna grejer, men jag tycker ändå att det isåfall borde finnas saker man kan göra om man är klar. Det gör det inte, vi som var klara fick i uppdrag att göra "snyggare" sidor. Suck?

Visste ni att det är inkicksfest på Täby Galopp på fredag? Folk tycker att jag ska gå dit och få ett ragg, och det låter väl inte helt fel, men tyvärr kostar det ju pengar. Typ 140 kronor, och det är lite mer än jag har råd att lägga ut just nu. Tror jag, jag vet inte riktigt. Mamma skulle iofs betala inträdet på Mosebacke ikväll, men jag måste köpa en present till Zackrid också, och även om jag skulle ha råd med båda så är det jäkligt korkat att bränna alla sina pengar i mitten av månaden. Så jag får nog skita i inkicksfesten, kan nog dra till Scharabben och se på film eller nåt istället (jag ringde honom i Krstad och undrade om han hade The Island på datorn, och sa att jag tänkte komma över och se den nu i veckan).

Visste ni att det bara är två avsnitt kvar av Tru Calling? De gjorde bara sex avsnitt av säsong två, sen lades hela serien ner utan förklaring eller någonting. Och ändå hade serien flera miljoner tittare på varenda avsnitt. Fatta det! Två avsnitt kvar! Det är liksom ingenting, så om två veckor kommer jag inte kunna se min älskade serie något mer! Får ladda ner de avsnitt som jag missade i början och trösta mig med, tror jag.

Visste ni att teaterkunskap är ett sjukt kul ämne? Vi har det med en lärare som är HELT underbar, jag har honom i estetiskt val också, Hjalmar heter han. Han äger, hela ämnet teaterkunskap äger. Det är det som gör det värt att gå till skolan på tisdagar (okej, webbdesign är också kul, även om den är tidig...), för man vet att man kommer att få ha en underbar lektion i teaterkunskap. Förra veckan läste vi Medea, och jag fick seriöst lust att lära mig en monolog därifrån och använda på typ Jojje. Fast det gjorde jag inte.

Visste ni att jag har lyssnat på en och samma låt skitlänge nu? Den heter Golden Brown och är gjord av ett band som heter The Stranglers. Scharabben skickade den, som jag har förstått så är den soundtrack till filmen Snatch. Jag och Chriss såg den i somras hemma hos honom, samma dag som vi kom hem från landet (Scharabben låg och sov i soffan mestadelen av tiden, för han hade kommit hem från USA typ mång timmar tidigare och inte sovit). Den filmen är ganska bra, den påminner lite om Pulp Fiction, fast ändå inte. Och låten är skitbra, den är så lugn på något vis. Får mig att tänka på tåg, men det kan bero på att Scharabben lät mig lyssna på den på Roslagsbanan första gången.

Visste ni att en kille i min klass ville sova hos mig i helgen? Han ringde uppenbarligen mig när han var full eller nåt sånt och tänkte att "Ellen kan man nog sova" hos. Djup kille, eller hur? Det är inte ens någon jag pratat mycket med, men han brukar sätta sig bredvid mig när man ska diskutera och grejer. Antagligen för att mitt är ett av de namn i klassen han kan, han är seriöst dålig på sånt. :P Dessutom känner han Ebba (som gick på Skolhagen) har jag fått veta. :P

Visste ni att jag slutar nu?

Over and out.

Hemma från Krstad

Så, nu är man hemma efter en välbehövd helg i Kristianstad. Så här i efterhand kan jag ju konstatera att det var jävligt bra att jag kunde åka så fort, för det behövdes verkligen! Nu mår jag mycket bättre än vad jag gjorde innan, det finns liksom en möjlighet till: att jag skulle kunna gå vidare. Det har inte riktigt varit ett alternativ innan.

Med andra ord var det lätt värt att städa rummet megaseriöst (med tanke på hur snyggt det blev, hade det varit värt det i vilket fall), och att jag kommer få lägga ut trehundra kronor själv. Jag behövde det där. Ibland måste man bara få komma bort från allt annat och bara ligga och dreggla över andra snygga killar tillsammans med Chriss och inse att världen går inte under, det finns faktiskt de som är snyggare än Jojje.

Tågresan hem var ju inte rolig. Jag kunde typ inte somna, för så fort jag gjorde det åkte mitt huvud ner och då vaknade jag. Dessutom åkte jag baklänges, och det brukar inte spela någon roll, men nu gjorde det det av någon anledning så jag mådde piss. Det blev bättre när jag halvsov iofs, men ändå. Var nog första gången jag riktigt ogillade att åka tåg, normalt sett brukar jag tycka att det är ganska trevligt.

I skolan gick det ganska bra, förutom att jag höll på att lacka ur totalt på WebbDesignen. Jag missade nämligen Puttes första instruktion vilket gjorde att jag hamnade efter hela tiden, och ingen ville tala om hur man skulle göra (ingen som kunde iaf, bara en veta bättre-typ som hatar allt vad datorer heter. Jag vill inte att en "jag hatar datorer"-människa ska försöka lära mig någonting som har med teknik att göra, det är emot mina principer). Men till sist förstod jag vad vi sysslade med, och då blev jag såklart bäst på det. Nästan i alla fall. :P

Jag lyckades säga en kul grej också. Saken är den att på vår skola finns det GRYMT goda kakor som säljs i matsalen, alla som äter dem blir beroende. Så goda är de. Och när vi gått till matsalen för att dricka lite vatten var Micke där och hade köpt just en sån kaka. Så jag smörade lite, och fick ganska så mycket av honom. Och då blev jag glad och åt upp den.

Men då blev Nova avundsjuk och började klaga massa på att hon inte hade någon kaka, och Micke sa att om hon hade frågat hade hon också kunnat få, men det var försent, för nu hade jag redan ätit upp den. Varpå jag säger:

- Men Nova, du kan inte ha kakan, om jag äter den.

Jag kände mig ganska klockren just då. :P Det är ju alltid folk som ska säga att man kan inte äta kakan och ha kvar den (joho då! Man behöver bara köpa en ny!), så då tänkte jag att det där stämmer nog lite mer. :P

Förresten, mina nya idé är att jag ska försöka samla alla utgivna Kalle Ankas pocket. Så om någon som läser det här sitter med en trevlig samling som de vill skänka/sälja - säg till! Jag är väldigt intresserad just nu, så skynda, skynda! :P

Over and out.

Frukt

Alltså, jag kom på det idag. En tjej i min klass, hon är verkligen en övermogen papaya! Det är inget illa menat, hon är jättesnäll och så, men faktum kvarstår: hon är en övermogen papaya. Det har något med hennes personlighet att göra, fast jag tror inte att jag kan förklara exakt vad jag menar här. Ni får fråga IRL någon gång.

Så nu sitter jag här och undrar vad alla andra är för några frukter. Jojje är för tillfället en sån där riktigt sur citron... eller nej, han är en sån där äcklig clementin, förresten, för de är oranga och orange är en mkt gay färg (Mye sa det idag: "Ellen, jag har en väldigt gay klädsel idag!"). Precis.

Svedski är en melon. ;) Eller kanske en mango/papaya som just blir nermald i en sån där Loka-flaska. Nej, det passar inte riktigt. Hon är någon mjuk frukt. Där har vi det: en persika! Linda är en alldeles mogen persika! ^^

Musikski är en aggressiv och häftig frukt. Typ som physalis, jag tycker de är häftiga och aggressiva. Dessutom är de släkt med potatisar, och Musikski är ju väldigt lat av sig. Musikski är en physalisfrukt.

Tiriq är en vindruva. Eller snarare en klase vindruvor. Såna där lila eller vad man nu säger att de har för färg, inte de gröna! Det känns som en viktig detalj det där, så jag var bara tvungen att påpeka det.

Chriss är en... ja, vad är Chriss? Något grönt, typ... jag vet inte, antagligen något hon inte är allergisk mot. Vilket utesluter typ alla gröna frukter, tack för det hörru! Vad finns det kvar nu? Gröna bananer? Skulle inte tro det.

Nej, Chriss är något sött. Hon är nog en grön vindruva! Och inte en klase, utan en liten söt vindruva (en som kommer att sluta som ett av russinen i marabou Frukt & Mandel-chokladen!). Utan kärnor. Tror jag. Jag måste tänka. Nej, den har nog kärnor när jag tänker på det. Det är lite småfarligt, och det är ju Chriss!

Zackrid är något flummigt. Typ ett granatäpple. Det känns i alla fall inte särskilt seriöst, jag får upp massa bilder av äpplen som självmordsbombar och grejer. Och ni kan ju gissa hur det ser ut. (Ledtråd: inte särskilt seriöst!)

Robin, då? Han är en... hmm, det var lite svårt. Finns det några datornördsfrukter? Nej, tänkte väl det. Men få se... han är en kiwi! Jag kan lätt tänka mig en kiwi-Robin som springer omkring och åker moppe. Lätt.

Wombat? Den här lär ju vara grymt svår. Eller inte, han är en cashewnöt kom jag just på. Eller en ananas. Svårt val det där, cashewnöt eller ananas. Det går ju inte precis att blanda. Jag ska diskutera med Zackrid, återkommer till det snart.

Vad jag är vet jag inte. Jag hoppas att jag är en nektarin, då skulle jag bli glad. ^^ Eller ett amerikanskt blåbär, för de verkar vara ganska så manliga. Eller en limefrukt, kanske? Jag har alltid tyckt att lime är en fantastiskt cool frukt.

En kakaoböna, kanske? Lite motsägelsefullt iofs, eftersom jag typ är vit som snö (ful snö, sån där med mycket avgaser och hundpiss på), men jag gillar choklad väldigt mycket.

Aja, Zackrid svarade att jag var en bonde när jag frågade, men det är ingen frukt (det är en grönsak), så honom skiter vi i. Musikski tyckte att jag var en citrusfrukt (inte citron!). Så de tär vad mina vänner tycker. Själv känner jag mig mest som en amerikansk nektarin. Som inte är fet.

Wombat är en skitstor cashewnöt har vi nu bestämt oss för. En tysk cashewnöt, la jag just till. Han känns lite tysk cashew hela han, så det passar nog rätt bra. Fille är en jordgubbe, om någon skulle bry sig, Thomas är ett riktigt blåbär. ^^

Over and out.

Vinglig, men målmedveten

Ja, dålig dag™ följdes upp av ännu sämre dag™ då jag blev dumpad av Jojje via SMS. Visserligen var det för att jag SMSade och frågade om han fortfarande var kär i mig, men då hade vi umgåtts i typ två timmar innan. Dessutom kunde han ju ha ringt om han ville göra det på ett schysst sätt.

Så nu är han sur på mig och jag på honom. Jag tycker faktiskt att jag har mer anledning att vara sur, de tär faktiskt jag som blivit dumpad. Han verkar förespråka någon sorts fackförening för killar som dumpar via SMS och går runt och tycker synd om sig själv. Man undrar ju vad det är för fel på folk.

Nej, seriöst. Vad som hände var alltså att han dumpade mig och att jag blev ledsen. Jag snackade runt lite, ingen kände till att han tänkte göra slut, och dessutom hörde han inte av sig alls. Jag fick i alla fall fram att vi skulle träffas igår och snacka, och det gjorde vi. Fast först hade vi ett bråk via MSN (i söndags), och den konversationen har på något sätt spridits till folk (mest eftersom jag sa "Sluta. Skriva. Punkter." vilket folk tyckte var skitkul.

Fast jag vet inte om man kan kalla det vi gjorde igår för att prata. Han var här i fyra och en halv minut (uppskattningsvis, räkna med en halv minuts felmarginal), och under den tiden hann han förklara att han inte funderat över om han var kär i mig eller inte särskilt länge, bara "några dar". Så bad han om förlåtelse för att han dumpade mig via SMS, men han ville bara svara så fort som möjligt. Han skulle egentligen gjort slut face-to-face dagen därpå, men så blev det inte.

Sen frågade han "Får jag gå nu?" (och jag vet att ni alla nu frågar "Får jag skratta nu?" och ja, det får ni!), och jag kände mig som en x_X. Seriöst, vad svarar man på det? Det där var inget jävla kvartssamtal som han var tvingad till, tanken var att han var där frivilligt, för att han ville prata. Men så var det visste inte alls.

Så jag sa att visst fick han gå om han ville det, och han reste sig och plckade upp sin ryggsäck. Då kom jag på att jag så gott som lovat Nova att slå honom, och dessutom kände jag att det skulle kännas jävligt bra, vilket resulterade i att jag sa "Vänta, det var en sak till!". När han vände sig om gav jag honom en örfil, och kommenterade det med att "det där förtjänade du".

Idag fick jag höra av Svedski att han tyckte det var taskigt av mig att slå honom (helt korrekt, det var taskigt, men jävligt välförtjänt), att han tycker att jag snackat skit om honom och att han inte tror att jag är kär i honom. Det var alltså ett rätt av tre möjliga. Därför tänkte jag förklara de två punkter han hade fel på:

1. Jag har inte snackat skit om honom. Det har jag inte. Jag har bara berättat för folk vad som hänt, och om han tycker att det räknas som skitsnack, då föreslår jag att han tar och ser över vad det är han gör egentligen. Det är alltså inte mitt fel att Fille vrålar GAY så fort han ser honom (han gjorde det på MSN igår), att han fått namnet SMS-Johan, eller att folk anser att han förtjänar en pungspark. Det är helt och hållet deras egna val, jag har bara berättat vad som hänt.

2. Jag är visst kär i honom. Snälla, tror han att jag skulle bli så upprörd annars? Tror han att jag bara slutar vara kär på en vecka för att han gör slut? Jag har varit kär i honom i typ två år eller nåt, det kommer inte gå över bara sådär. Visst, jag kanske uppför mig som en bitch och inte alls verkar särskilt kärleksfull, men varför ödsla kärlek på någon som inte vill ha den? Spelar roll vad jag känner, vill han inte veta av mig så slipper han.

Nu kommer mitt batteri till den bärbara datorn snart dö, så jag tror jag slutar här. Ska återvända till mitt rum och sitta där ett tag (göra matteläxan... fan också!), men där har jag tyvärr inte internet just nu. Kommer att få det imorgon, om jag har tur. Imorgon ska jag träna också, duktig som jag är. Aja.

Over and out.