Att vara eller att inte vara - en expojkvän

Jag pratade med Jojje igår, precis som jag sa att jag skulle göra. Det var inte alls planerat, men det var sent, och han var typ den enda som var inne, så jag testade med att "blinka" honom (för er som inte har MSN kan jag berätta att när man skickar en blinkning dyker det upp en står animation på skärmen som inte går att få bort. Skitstörande!). Blinkningen jag skickade var på en söt gubbe som räcker ut tungan.

Men han svarade med att säga hej, och allt verkade gå jättebra! Jag bad honom skicka lite smileys till mig, så då gjorde han det. Den sista han skickade var en som föreställde ett hånglande par (animerat, så man såg hur munnarna rörde sig). Jag svarade med en :P-smiley och kommentaren "Mycket sånt nu, eller?". Jojje kontrade med en :P och sa att det är tre tjejer som är kära i honom just nu. Två av dem går i nian på vår gamla skola, och en av dem går i en av hans paralellklasser.

Noterade ni också att jag inte var med där? Jag gjorde det i alla fall, så samtidigt som jag frågade om han var kär i någon (svar: "vet inte"), la jag till, inom parentes, att det blev fyra med mig. Han fattade inte vad jag menade med det, så jag förtydligade och sa att jag också var kär i honom ("men skit samma, för du är ändå inte kär i mig, så det är inte viktigt", för jag ville inte typ skuldbelägga honom. Det var bara fakta).

Kan någon gissa vad hans svar på det var? Det kunde inte jag göra i alla fall, för han svarade "eru seriös?". Jag undrade varför jag inte skulle vara det, och då svarade han bara "undrade bara". Grattis, sa jag då, och han sa "jätte grattis" (med särskrivning!) och att han måste gå och fixa med sina gympakläder. Sen kom han tillbaka en kvart senare, och låtsades som ingenting, typ.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det här. Antingen så är jag förbannad för att han är så okänslig, eller så är jag kanske ledsen och upprörd för att han inte förstår, eller så är jag smickrad för att han tror att jag är så stark att jag bara kan gå vidare. Jag vet inte riktigt vad det är, mest är jag nog förvånad. Förvånad över att jag är så likgiltig och inte bryr mig. Jag tror inte det kommer bli så svårt att komma över honom, bara jag kommer förbi ett visst stadie.

Det känns ju ganska skönt att veta. Eller så är jag bara på sånt humör för tillfället, som gör att man tycker att saker och ting kunde ju vara sämre. Jag har kul med folk i min klass, jag har börjat träna regelbundet (jag börjar få kondition!), och massa såna saker. Man kan ju leva med det, om man säger så (men kan man dö med det?).

Idag lyckades jag för första gången göra bort mig i tunnelbanan. Jag glömde byta när jag, Nova och Lina (som blev utnämnade till rymdblomma och snetänd banan när de ville veta vilken frukt de var) skulle ta oss hem från Gullmarsplan (vi hade varit och fikat på Fryshuset). Vid T-centralen kommer de på i sista sekunden att de ska av, medans jag inte kopplar och får för mig att jag ska åka vidare. Sen när dörrarna stängs inser jag att det är fel. Så jag åkte till Hötorget och bytte, och asgarvade typ hel tiden.

Faktum är att jag hade jävligt roligt med dem hela kvällen. Nova berättade en historia som slår att hon råkade springa Tjejmilen av misstag (den här gången hade hon råkat gå på en minnesgudstjänst på fel dag), och jag började gråta av skratt. Dessutom satt hon och Lina och berättade om deras gamla musiklärare, och det var ungefär lika underhållande. Så mycket skratt har det blivit!

Börjat komma in i The Lord Of The Rings, min plan är att läsa minst ett kapitel per dag. Då lär det bara dröja någon månad innan hela trilogin är utläst, och det är ju klart bra. Men som det ser ut nu kan jag nog klara det ännu snabbare, bara jag lyckas koncentrera mig på läsandet. Blir ofta avbruten, även om jag vill läsa.

Ska nog läsa lite nu, och fixa iordning inför morgondagen. Typ packa min idrottskläder så att jag kan vara duktig och gymma efter skolan, och kanske läsa veckans problem i matte. De är så enkla så det lär ju gå rätt snabbt. Dessutom behöver jag nog inte gå upp så tidigt imorgon heller, heja, heja. ^^

Jo, förresten, innan jag slutar måste jag slå ett slag för Shakespeare in love - jag är kär i den filmen. Den toppar min lista över romantiska filmer (och de filmerna som ligger på de tre första platserna är såna som jag kan se hur många gånger som helst: Moulin Rouge och Notting Hill, och nu Shakespeare in love, då...), jag älskar den! Älskar, älskar, älskar! Har ni inte sett det: se den, den är skitbra!

"If you're tru to yourself, you can't be false to another."
- Ur Hamlet

Over and out.

P.S. Jag har i stort sett bara med citatet eftersom Fille öppnade med att säga det till mig på MSN. Jag trodde inte han visste vem Shakespeare var.D.S.