torsdag 27 november 2014

Review: Livet på Scotland Street 44


Livet på Scotland Street 44
Livet på Scotland Street 44 by Alexander McCall Smith

My rating: 3 of 5 stars

Three stars, not because it was average or "meh", but because there were some parts I liked and other parts I didn't.

It's interesting that it was written and published piece by piece in a newspaper, that's not something we see a lot these days as is pointed out in the foreword. However the lack of editing does because quite apparent at some points: as someone who is doing NaNo right now I can recognize it when someone is stalling, and some of the chapters just feels like they're doing that.

And with so many characters you cannot possibly like all of them. I fucking hate Bruce, I hope dies in the sequent books. But you aren't supposed to like him, so I supposed McCall Smith did well there. Same is true for Irene, although I like reading about her and hating on her. A bit annoying that she has some good points about patriarchic structures probably being behind boys liking pink, but that it is totally played as her being dominant and horrile by the narrative. A pink bedroom is the least of Bertie's problems.

Naturally I didn't like Pat fawning over Bruce, but I did like how Dominica and Angus reacted to it. They're not like "oh, I'm sure he's a good guy, just give him a chance", NOPE, they both go "that dude's a dick, we totally see why you like him but omg you'll do so much better don't bother". Idk, it felt healthy and kinda refreshing after seeing so many female characters fall for douchey guys and helping them become better people.

Although how is Bruce hot? Doesn't it say that he has SPIKES in his hair? Or did I just misinterpret it? Because good gods...

I also liked Bertie a lot, and as I said, I liked hating on Irene, so those were quite possibly my favorite parts of the book. I hope things become better for him in the subsequent books, which I will probably read. These aren't as good as Ladies' Detective Agency, but still very enjoyable I'll say.

View all my reviews

True story.

söndag 23 november 2014

Review: Doctor Sleep by Stephen King

Doctor Sleep (The Shining, #2)Doctor Sleep by Stephen King
My rating: 5 of 5 stars

I don't know if you're allowed to say this, but I think this is one of the best stand-alone sequels I've ever read. I think liked it better than The Shining (though I did read this one in slightly better circumcstances where it could actually scare me).

Sure, at first I was like "oh, ANOTHER book with a white male mc struggling with alcoholism"?


But Danny actually dealt with his problems (and he wasn't an author as well) and it was not the most defining part of the story ... or rather, the dealing with it was, not the alcoholism. So it didn't distract me, and I think this speaks a lot about the difference in reading a book by an alcoholic and a book by a recovering one. I much prefer the latter, to be honest.

And it was nice to see Danny grown up. Sad that he (view spoiler), but otherwise he did pretty well. His relationship with Abra is very sweet, and she is kick-ass. I loved that she pretended to be Daenerys when she had to be brave, it was a nice touch.

And the True Knot were fucking creepy, but still good bad guys and never too over-the-top or just weird. I liked them as bad guys a lot, because they were very dissimilar from the problems in The Shining, but they still had a connection to the Overlook Hotel. That was actually something I liked about the book in general: that it was a sequel, a stand-alone one at that, but there were some nice touches referencing back to the first book. But it wasn't really thrown in your face. (Also I kinda liked how King talked shit about the movie in the author's note. I don't really like the movie, especially not as a book adaption)

Yeah, five-starring this one, because during some scenes I was grasping the book so hard and barely breathing I wanted to know what was gonna happen so bad.


(Såklart ville det här inlägget inte posta automatiskt utan ajg fick göra det av mig själv, men det går utmärkt för den att posta GAMLA inlägg till bloggen? Tack som fan, idiot-blogger...)

True story.

onsdag 19 november 2014

Reviews!

Har nu kopplat min goodreads till min blogg, så varje gång jag postar en review där kommer det att dyka upp en här på bloggen. Den kommer att bli på engelska, förstås, men jag tänkte ändå att det kunde vara kul. Då blire lite mer aktivitet här, liksom!

True story.

tisdag 18 november 2014

I'm the Great Pretender

Alltså jag är så jävla skoltrött nu, så det finns seriöst inte. Eller jag vet inte ens om skoltrött är rätt ord, det är alldeles för mesigt. Det är liksom inte som att jag är "trött" på skolan, utan att jag har tappat varenda fuck jag en gång haft att ge. Jag har suttit med några labbrapporter idag (plus fem artiklar jag var tvungen att läsa till ett seminarium imorgon), och jag kan liksom inte ta till mig vad som står. I swear, jag skulle kunna studera typ The History of Middle-Earth, och min hjärna skulle ändå vägra att ta till sig så mycket som ett ord om vad som står.

#truestory
Sen jag började masterprogrammet har jag bara väntat på att någon ska komma och ba "hörrudu, du hör inte hemma här, det är dags att gå nu och lämna plats för folk som faktiskt kan någonting". Jag vet inte var den här paranoian jag kommer från - jag har fått bättre betyg under hela första året på mastern än vad jag någonsin gjorde på biogeo, men ÄNDÅ är jag säker på att det ska komma någon och bara "men herregud, ska du inte gå om lekskolan?".

Det känns som att jag bara fejkar. Jag vet ingenting, jag har aldrig koll på seminarierna, alla andra har så djupa insikter och kan kritisera metoderna som används i de vetenskapliga artiklarna vi läser och jag sitter där och ba "eehhhh det var ett intressant val av font för artikeln". Jag förstår liksom inte hur alla andra är så jävla briljanta och jag själv är en total mupp utan att någon annan inser det!?

- Dylan Moran
Största anledningen till att jag läste mastern är typ för att efter biogeo kände jag att jag inte kunde något. "Jag kunde lite om mycket", brukar jag säga till folk, och mena att mastern är ett sätt att specialisera sig, men efter biogeo kände jag mest ?????. Tre år och vad har jag lärt mig?


Och nu är jag snart klar. Jag måste bara fejka i en och en halv kurs till, sen ska jag skriva masterexjobb i ett halvår och sen är jag klar. Jag tror jag kan klara exjobbet, jag är ganska bra på GIS och jag är jättebra på att lura folk att jag vet vad jag snackar om när jag skriver uppsatser. Det gäller bara att ta sig igenom de här sista två kurserna nu utan att någon kommer på mig, sen kan jag stå där och ba hahaha där lurade jag allt era sopor.

Sen börjar jag jobba och får fortsätta fejka där, antar jag?

True story.

måndag 17 november 2014

Dream big (men var lite realistisk, för fan)

Såhär i NaNo-tider (jag hatar NaNo, att skriva är sämst, allt är jättejooobbigt idag!!!) har jag hängt lite i forumet och stött på en hel del skrivartyper och, tja, odlat mitt hat mot dem. Det är så jag spenderar mina dagar. Nej, okej, inte riktigt, men vissa människor tar sitt skrivande på alldeles för stort allvar och ibland sitter jag bara och eyerollar så hårt att jag inte hittar ut ur ögonhålorna igen när jag läser dem.

Alltså, såhär va, när jag var femton och sökte in på författarprogrammet på gymnasiet så var mina föräldrar stödjande och realistiska som de alltid varit, det vill säga de tyckte att det var helt okej att drömma om att bli författare, men att jag borde fundera på att skaffa mig en utbildning och ett annat jobb också. Det mottogs väl med lite blandade känslor av Ell, 15 år, men, ja, jag hoppade ju av författarprogrammet och pluggar geomatik (jag lärde mig det ordet för typ två veckor sen men det låter så jävla mycket mer fancy än landskapsanalys så jag älskar att säga det) numera samtidigt som jag drömmer om att bli författare, så mina föräldrar hade väl (som oftast) rätt.

Och nu kan jag verkligen känna att det är skönt att ha en back-up. Dels för att jag vet att om man inte är typ Liza Marklund så kommer man inte kunna försörja sig på sitt författande på heltid i Sverige, och dels för att mina livsdrömmar inte står och faller med att en bok blir utgiven.

Don't get me wrong, jag vill bli utgiven mer än någonting annat i världen (eller ok, jag kanske skulle acceptera att aldrig bli det om jag fick Tom Hiddleston i tröstpris, men annars, nej), men det är inte den största katastrofen sedan Titanic om mitt nuvarande manus inte blir antaget. Ja, det är tråkigt, men I can live with it.

Inte som vissa personer jag läst om som gråter hysteriskt vid varje refuseringsbrev därför att skrivandet är det enda de har i sitt liv. Eller som folk jag sett på NaNo-forumet, som hoppade av skolan för nio år sedan för att bli författare på heltid och fortfarande inte fått någonting utgivet. Alltså, jag menar inte att det är dåligt att bli ledsen när man får nej, eller att det är på något sätt fel att inte ha blivit utgiven efter nio år, men jag ser seriöst ett problem i det hela om det är ALLT man har i livet. Hon som hoppat av skolan nio år tidigare hade en mamma som tjatade skitmycket om att hon borde skriva original fic och inte fanfics, och först tyckte jag det lät helt orimligt, men om vi snackar om någon som måste försörja sin vuxna dotter som sitter hemma och skriver fanfiction, ja, då kan jag förstå om mamman tjatar.

Om det enda man kan se sig själv ägna sig åt i framtiden är skrivande eller böcker kan man ju göra det på andra sätt. Ta Chriss som exempel, som läst förlagskunskap och gått på författarskolan (och därmed vet mer om att bli utgiven än någon annan jag känner). Vi ser ju vad hennes intressen är, och om hon nu inte skulle bli utgiven (något jag personligen tycker verkar unlikely med tanke på hur bra jag tyckte hennes manus var!) har hon någonting annat att fokusera på, som ändå handlar om böcker och skrivande eftersom det är hennes stora passion i livet (själv upptäckte jag ju naturvetenskap strax efter att jag hoppat av författarprogrammet, tack var Steve Irwin, vilket är nice för annars vet jag inte riktigt vad jag skulle valt att inrikta mig på).

Nu är det här kanske stora ord från någon som inte ens har ett jobb än (men jag HAR en kandidatexamen sedan förra veckan, heja mig!), men jag tror ändå att det är hälsosamt att ha någonting annat going on i livet. Någonting man kan falla tillbaka på, någonting som gör att hela ens self-worth inte står och faller med att man blir utgiven.

Till och med Horace Engdahl har sagt att han tycker det är ett problem med folk som författar på heltid, eftersom man missar viktiga connections med verkligheten om man inte typ tvingas ut bland folk med jämna mellanrum. Jag är faktiskt böjd att hålla med honom där.

(Vad bra att jag spenderat massa tid med att skriva den här skiten istället för NaNo! VIssa dagar går det så jävla bra alltså...)

True story.

söndag 16 november 2014

Back in ... purple

In other news har jag lila hår igen. Det syns, eh, inte jättebra på den här bilden, men it is och jag slipper alltså ändra bilden jag har här på bloggen. Vilket jag borde gjort för länge sen, eftersom jag varit redhead sedan den lila hårfärgen av oklara anledningar slutade tillverkas och den andra lila hårfärgen jag använder började göra håret grönt och blått istället. Good times ...

Dagens mest oengagerade ansiktsuttryck...
Jag fick höra att färgen var tillbaka för typ en månad sedan och jag har funderat på om jag skulle gå tillbaka eller inte. Å ena sidan är jag tjugofem och typ vuxen och jag kanske borde ha någon mognare hårfärg än lila, och jag trivdes faktiskt rätt bra som redhead också...

Å andra sidan är lila nog den färg jag haft som jag gillat mest och om jag är vuxen och får ta egna beslut måste jag väl ändå få bestämma själv över något så enkelt som min hårfärg.

So here we are, och allt är frid och fröjd. Tills de slutar tillverka färgen igen...

True story.

lördag 15 november 2014

I love the smell of 50k in the morning

Vi upprepade förra veckans succé genom att ha en write-in igen. Förra veckan skrev vi i tjugo minutersintervaller och gav varandra små utmaningar som man var tvungna att klara av under de tjugo minuterna (nämna Tom Hiddleston, låta en manlig karaktär säga ordet pumpa, aldrig använda ordet "sa" och liknande), men den här veckan har jag upptäckt så kallade "crawls" och insisterade på att vi gjorde en modifierad version av Pokémon Master Crawl där vi kunde tävla mot varandra. Fast så mycket tävling var det inte, bara först för att avgöra vilken starter alla skulle få, Charmander, Bulbasaur eller Squirtle...

Jag hade bara en Charmander så jag fick vara lite kreativ med Squirtle och Bulbasaur...
Jag vann, Trams kom tvåa och Chriss trea (inte helt oväntat med tanke på att Chriss skriver för hand). Lyckligtvis har vi alla olika favoritstarters, så alla var nöjda i slutändan. Crawlet är gjort så att man har olika svårt att klara varje gym beroende på vem ens starter är, så det var lite roligt att alla fick olika utmaningar hela tiden.

Man fick dessutom fånga nya pokémon, så efter ett tag kunde även en Cubone, aka en älg med hatt, joina mitt team!

Pokébollar stickade av Trams, btw.
Vi nöjde oss dock med att besegra alla gymledare, för crawlet avslutas med fyra hour long word wars, och ingen av oss var särskilt sugen på att sitta upp till två-tre på natten och skriva. Inte när vi alla gjort så bra ifrån oss: Chriss slog sitt dagliga mål med råge, Trams tog ikapp hela 5k som hon legat efter, och jag? Tja ...

Och då tycker jag att jag tar det lugnt i år ...

En mycket lyckad write-in, helt enkelt! Det är sjukt nice att ha hela MAT-gänget samlat i en stad äntligen så att vi kan göra sånt här. :P

Imorgon ska jag nog ge mig i kast med The Fantasy Crawl för de jag gjort hittills (Dungeon Crawl, Social Media Crawl och Fantasy RPG Crawl förutom Pokémon Master) har alla varit väldigt roliga. Den här ser lite svårare ut än de andra, men det kan vara kul ibland det med. Fast imorgon blir det nog en lugn dag ändå, då jag behöver planera lite om min plot ska räcka i 30,000 ord till...

True story.

lördag 8 november 2014

Write-in

Har städat lägenheten typ hela dagen ... eller alltså ok jag kanske låg i sängen tills klockan var halv två, men sen gick jag upp och sedan dess har jag städat. Heh. Man ska inte överanstränga sig liksom.

Nu väntar jag och Chriss på att Trams ska dyka upp, sen ska jag baka kladdkaka, vi ska käka chips och ha en write-in. Chriss och jag har inte klarat dagens wordcount, Trams ligger några dagar efter (fast inte så många dagar, och jag har sett skriva mer på kortare tid), så att sätta sig och skriva tillsammans känns som en bra plan!

Vi har redan börjat spåna på lite roliga dares som vi kan ha som tema för kvällen, typ ha ord man måste använda, eller vissa ord man absolut inte får använda under en kort tid (Chriss var tvungen att skriva ett självporträtt till skolan nyligen, utan att använda ordet "jag" eller bokstaven m, något av en utmaning men hon sa att det också tvingade en att vara kreativ och därmed väldigt givande). Bra grejer helt enkelt!

Har hittills hållit mig till min planerade wordcount varje dag, och det känns skönt. Varken mer eller mindre liksom, även om jag kanske kunnat skriva mer än 2k p vardagarna har jag nöjt mig med det. Det är lite en övning i att självkontroll, så att säga...

Och så säger folk att skrivandet är ensam hobby. FEEEEEL.


True story.

torsdag 6 november 2014

Dagens outfit

Om ni på något sätt missade det så snöade det ju idag, vilket jag - till skillnad från vissa vinterhatare jag känner - kände såhär inför:


Jag vet att ni hatar vintern, men allvarligt talat ... let it go.

Snön kommer säkert ha smält bort till imorgon, men äsch, man får vara glad för det lilla!


True story.

onsdag 5 november 2014

For the writer, for the reader, for the dreamer

Idag kom ett oändligt fint paket neddimpande i postlådan ... nej, jag skojade bara, det kom till Posten för det var för stort att delas ut, men att säga att saker och ting trillar ner i bredvlådan är ju aningen mer poetiskt. Och får man såna här fina paket (som ju borde levererats med uggla) blir man ju lite poetisk:


Det blev inte fulare när man öppnade:


Det är knappt så man vill öppna det när det är sådär snyggt! Fast då tänker man på vilka fina grejer som väntar inuti...


Ett jättesnyggt pennskrin och en anteckningsbok! Eller egentligen två av varje, men jag gav Chriss det andra pennskrinet och boken. Så snygga grejer måste man dela på. Dessutom fick jag ett jättefint kort med en hälsning från Acela som har webbshopen, och så de där potionslapparna som jag inte riktigt vet vad jag ska göra av, kanske tejpa fast på alla burkar i köket... :D


Tills jag kan producera någonting episkt nog att skriva i boken ligger båda två nu i min lilla äventyrshylla, där jag brukar lägga grejer som man kan låtsas är souvenirer från episka äventyr jag varit ute på. Där passar de perfekt!

Allt beställt från Vilerïas webbshop, som ni bör ta en titt på om ni inte gjort det redan!

True story.

lördag 1 november 2014

NaNo 2k14

NUUU KÖÖÖR VIIII


Starta starkt med 6k första dagen, vi får se vart pennan (tangentbordet?) skriver efter det!

True story.