lördag 27 februari 2016

Review: Feber

Feber Feber by Maggie Stiefvater
My rating: 4 of 5 stars

Jag är fortfarande ett stort fan av hur varulvar fungerar i den här boken och jag gillar att det utforskas mer i den här. Det är typ vår i boken och det är typ vår när jahg läser så det är också nice. Det sätter stämningen.


Mina två största problem med boken är Sam/Grace och Cole St. Clair, av olika anledningarna. Paret pga zzzzzz tonårsromans. Okej, jag är inte på Graces föräldrars sida, de är totala svin, men att läsa om hur kära de är blir lite tröttsamt. Och alla Sams vackra låttexter är rätt töntiga, speciellt på svenska (men en kollega sa iofs att de är lika töntiga på engelska...).


Cole är... tja, han växte för mig under bokens gång (tack vare Isabel, utan tvekan), men han framställer sig som nån hardcore rockstjärna men han är en tonåring med en fanbase som består av tioåringar!? Det är inte att vara rockstjärna, då är man typ Justin Bieber eller One Direction och det är väl inget fel med det, men det är ju inte vad han försöker vara. Det passar inte med hur hardcore han försöker vara? Fast om man tänker sig att han ser ut som Zayn Malik... mmmm.


Det är också lite väl många perspektiv för en bok i första person, men det är bara min åsikt. Jag menar, jag gillade verkligen boken trots att jag låter så kritisk.


True story.

torsdag 25 februari 2016

Vegan update

Sedan jag berättade om mitt beslut att äta mer veganskt (som börjar bli mer och mer "bli vegan" - igår gick jag tom och klagade i kassan på Max när mitt greenmål inte var veganskt) är jag säker på att ni suttit som på nålar och ba HUR HAR DET GÅTT!? Well, tänkte att jag skulle berätta om det här. Det har varit en process och jag är inte helt vegansk ännu (allt jag steker är t ex ovegansk, för jag pallar inte slänga en halvfull flaska smör & rapsolja av ren princip ... den får ta slut i sin egen takt), men jag har kommit en bra bit på vägen.

Lättast är nog att ta det måltid för måltid!

Frukost
Det här var mitt största orosmoment! Förr åt jag alltid en macka med ost och smör, ett glas juice, en skål jordgubbsfil med flingor och en kopp kaffe med mjölk, och som ni ser är ingenting av det veganskt!! Och jag som älskar frukost!! Ångest ångest!!

Det blev en del experimenterande. Ost och smör byttes med lätthet ut mot vegansk färskost (mkt god), fast man kan också ha typ vegansmör och gurka om man gillar sånt. Det blir fan billigare än koost, så det är ju nice. Mjölken i kaffet är numera havremjölk, fast jag har speciellt börjat köpa Oatlys iKaffet för den blandar sig bäst med kaffet. Annars har jag hört att vegangrädde ska gå bra i mjölk också, för den vanliga havremjölken brukar inte blanda sig så bra.

Jordgubbsfil var det ju bara att säga sayonara till, för veganfil är inte en grej. När jag testade müsli med naturell veganfil blev jag typ kräkfärdig, för det är helt oätligt och dessutom skitdyrt. Smoothies var ett alternativ, liksom gröt, men ååå vad jag tröttnar på gröt snabbt och smoothies dricker jag helst efter träning.

Lösningen blev ... chiapudding! Först gjorde jag bara grundreceptet, dvs mjölk och chiafrön, vilket smakade ingenting, men sedan hittade jag Vegan Overnight Oats (mitt recept: 1 mosad banan, 1,5 msk chiafrön, 1 dl havregryn, 1 dl mjölk). Alltså sååååååååå gott med med typ bär på, det blir som lyxfrukost varje morgon. Fast jag överkonsumerar bananer numera så jag äter det bara typ fyra gånger i veckan (de dagar jag inte springer och dricker en smoothie), resten av tiden blir det gröt.

Min frukost är iaf nice som fan nu och jag har inte alls saknat varesig ost eller fil. Det trodde jag inte.

Lunch
Nästa steg var lunch, dvs lättare luncher som jag äter de dagar jag inte jobbar. Det varierar mellan nudlar, panpizza och soppor (pulversoppor). Av dem var bara nudlar veganskt.

Men fear not! Det är skitenkelt och billigt att göra sina egna soppor, så numera kokar jag upp broccoli, potatis och lök tillsammans med grönsaksbuljong, mixar skiten ur det, kryddar lite, har i 1 dl grädde och sen kallar jag det lunch. Hur enkelt som helst att byta ut.

Middag
Här är jag inte riktigt lika hemma ännu. I'm working on it, så att säga, och det beror en del på den där smör och rapsoljan, men numera har jag iaf slutat köpa hem grejer som inte är veganska (förutom av misstag en gång) och jag letar efter recept att testa. Många av mina go to grejer är svåra att göra veganska, för det ska vara t ex Campbell-soppa eller keso i. Synd när man lärt sig att göra de grejerna helt perfekt och sen inte kan äta dem!

Men det går. Den här avokadopastan är helt vegansk och sjuuukt god, för att inte tala om bajsenkel att laga. I veckan testade jag den här krämiga pasta-grejen, och dog typ pga så gott. Säkert ännu godare som vegetarisk när man kan ha fetaosten på, men men.

Det enda jag inte vet hur jag ska göra med är den amerikanska hamburgerdressingen. Jag älskar vegoburgare och äter det seriöst en gång i veckan, och även om det var enkelt att plocka bort osten har jag insett att dressingen innehåller ägg och jag vet fan inte hur jag ska göra där. Finns det ett lågbudgetalternativ utan ägg? (Protip: ägg är dyrt. Alla lågbudgetalternativ gör ofta sig själva veganska bara för att de utesluter dyra produkter som ägg) Ska jag låta det vara min enda last? Kan man göra sin egen? Jag vet inte hur jag ska göra och snart är dressingen slut hemma ...

Äta ute
Är verkligen inte en person som går på restaurang och äter ute, men jag käkar gärna snabbmat. En eller två gånger i veckan, beroende på om jag unnar mig en falafelrulle till helgen eller ej (annars äter jag och Trams ute när vi går på bio). Snabbmat är faktiskt inget problem: vi alternerar mellan Taco Bar och Max, och det förstnämnda kan enkelt göra sina rätter veganska genom att ta bort ost och gräddfil (det gör dock allt jättestarkt, nooo!) och Max lanserade just värsta feta vegomenyn. Allt utom halloumiburgaren går att få veganskt, men självklart är gamla klassiska Greenmålet fortfarande min favorit. Den veganska burgaren är så pretto och dessutom stark och det är ju inte min grej alls. Det enda tråkiga är att jag inte kan dricka mjölk längre, får nöja mig med äckliga festisar (jag dricker väldigt sällan läsk).

En gång har jag ätit på riktig restaurang, på pappas födelsedag, men det fanns ingenting veganskt där (det var en italiensk restaurang). Är ju inte militant ännu så passade på att käka en hel pizza, dricka kaffe med mjölk och äta glass till efterrätt. De kan lika gärna hänga en för ett får som för ett lamm ....

Snacks
Jaha, och vad äter man annars då? Bara bananer? Nope. Inte alla chips, men många, är veganska, t ex mina favoriter lättsaltade (jag vet två personer som har de som favoriter, och det är jag och Martin ... som numera både är veganer. Perfekt.), och jag har även upptäckt att smörpopcorn (iaf ICAs) är veganska. Annars har jag ätit mkt chokladbollar och punschrullar (ICAs är veganska, men inte Delicatos ... för ägg är som sagt dyrt!).

Jag har bakat lite veganskt också! De här Banana Strawberry Oatmeal Squares är jättebra som mellanmål. Igår gjorde jag DOUBLE CHOCOLATE CHIP COOKIES (stora bokstäver pga amazing). Receptet är som ni kanske ser inte veganskt, men jag tweakade det med mjölkfritt smör, mörk bakchoklad ("kan innehålla spår av mjölk" men vafan) och istället för ägg använde jag chiafrön och vatten (länken har även andra förslag, men valde bort banan pga ville inte ha smaken och linfrön pga giftigt). Det blev skitbra??? Bjöd på dem på jobbet idag och alla mina kollegor har kommit och sagt att de är jättegoda och frågat hur de blev veganska.

Jag fyller år nu på lördag och jag hade egentligen velat ha en vegansk tårta i form av BB-8, men jag tror det kan vara lite sent påtänkt nu. Jag har jobbat för mycket, men nästa år blir det fan en sådan om jag så ska tvingas baka den själv. Mamma och pappa är iaf snälla och gör vegansk mat i form av nachos, så det kommer nog bli nice. :D

Nu fick jag ta en paus i bloggskrivandet för säkerhetsvakten dök upp och började prata vegansk mat. Han hade hört mig nämna att jag började äta veganskt vid årsskiftet och ville prata om det. Han var visst också en sån som gått från att vara köttätare till vegan, men enbart av hälsoskäl. Vi enades om att det var ovanligt många veganer på den här arbetsplatsen. Måste säga att jag aldrig tippat på att han skulle vara vegan, men jag har börjat inse att vi är jävligt många fler än man tror. Har alltid varit skeptisk mot en framtid där alla är vegetarianer eller veganer, men jag börjar undra om det kanske inte är en möjlighet trots allt ...

True story.

onsdag 24 februari 2016

Review: Career of Evil

Career of Evil Career of Evil by Robert Galbraith
My rating: 5 of 5 stars

Trots att titeln omedelbart fick mig att tänka på Blue Öyster Cult var det inte förrän jag öppnade boken som jag förstod att den faktiskt var en referens till dem. Så många Blue  Öyster Cult-referenser! De har gjort min favoritlåt ever (Burnin' For You), så det var en trevlig överraskning.

Boken var lika bra som resten av serien. Baksidan lovade plot twists efter plot twists, vilket den inte levererade, men den var ändå bra. Den största "twisten" kom på slutet, men den fungerande jättebra och var helt logisk så det gillade jag. Den förklarade verkligen allting så enkelt ändå såg jag det verkligen inte komma. Det är typ vad jag förväntar mig när Rowling skriver en deckare.

Här blir spoilers. Romansen!? Jag vet inte. Jag har insett att i mitt huvud är Strike typ 20 år äldre än han faktiskt är, vilket gör att alla kommentarer om honom och Robin var jättecreepy innan jag insåg mitt misstag. Ändå vet jag inte om jag gillar det. Jag gillar typ att han har en crush på henne, men jag vill inte att hon besvarar den? Det är så jag shippar ...

Men oh my gods, jag HATAR Matthew. Har aldrig gillat det kräket och speciellt inte efter den här. Alltså han är 100% sämst och Robin borde dumpa honom, men hon borde INTE springa till Strike bara för det. Var singel ett tag! Lev lite, för fan. Eller hitta någon som är supportive men inte är i en maktposition. Det är liksom inte något som tyder på ett fantastiskt förhållande.

Jag började äntligen gilla Robin i den här dock. Hon står upp för sig själv och tar mer egna beslut, tyckte jag, och det var nice. Jag kan inte riktigt relatera till hennes behov av att gifta sig och vara med en skitstövel som Matthew, men det kanske bara är jag.

Jaja, nu behöver jag verkligen få läsa uppföljaren!

View all my reviews

True story.

tisdag 23 februari 2016

3 saker

Om man skulle ta och sno en lista från Chriss? Gasp, shock, horror!!! Det har jag aldrig gjort förr.

3 saker jag ser fram emot
:
  • "Att Jag lever, tror jag ska finnas i bokhandeln, så alla äntligen kan få ta del av den!" - Jag citerar helt enkelt Chriss här för jag är också taggad på det
  • Att börja skicka ut mitt nya manus till förlag
  • Ehhhh kanske att se Star Wars i IMAX imorgon? Eller löning på torsdag, det kommer sitta fint.

3 saker jag är rädd för:
  • Maneter
  • Att bryta fotleden igen bara för att det känns som en sån typisk grej jag skulle göra och då skulle alla ba "jävla idiot, hur klantig får man vara?" istället för att tycka synd om mig
  • Att Multicon blir skitdåligt

3 saker jag borde
:
  • Jobba? Sitter fan i bokningen och skriver det här men å andra sidan ringer ju ingen såattehh ...
  • Styra upp min Bullet Journal oops
  • Leta efter en vegansk tårta till min födelsedag

3 saker jag kan
:
  • Skriva (snor även denna från Chriss)
  • Springa 5 km utan att stanna (WOOH. Kanske inte superimponerande när man tidigare sprungit 10 km men fett nice efter den brutna fotleden)
  • Sticka (titta vad fint när allt börjar på S!)

3 saker jag inte kan
:
  • Bestiga berg
  • Franska
  • EVEN

3 saker jag blir lugn av
:
  • Låten Burnin' For You av Blue Öyster Cult
  • Klappa mina marsvin
  • Springa

3 saker jag blir stressad av
:
  • När saker inte går som de ska och jag inte vet hur man löser det
  • Jättejättemycket folk som skriiker
  • Folk i allmänhet????

3 saker jag ska göra i helgen
:
  • Jobba
  • Jobba lite till
  • Fira min födelsedag

3 saker jag har gjort den senaste veckan
:
  • Jobbat
  • Sett på dokumentärer om Mount Everest
  • Sprungit 5 km
True story.

torsdag 18 februari 2016

Review: K2 på liv och död

K2 på liv och död K2 på liv och död by Fredrik Sträng
My rating: 3 of 5 stars

Nu kör vi, K2-olyckan 2008. Boken är skriven av en av klättrarna som inte ens försökte toppbestiga den där dagen, eftersom han insåg att med förseningarna var det ingen bra idé. Ett smart beslut. Kanske inte den mest spännande delen av dagen.

På grund av det fokuserar boken mest på när de är på väg upp, på de första två dödsfallen och sen försöker den mest sammanfatta vad som hände med de andra, baserat på vad de berättat för Fredrik Sträng (antar jag). Jag såg filmen The Summit, som handlar om samma olycka, och den fokuserar mest på klättraren Gerard McDonnell och hur hans familj försöker ta reda på vad exakt som hände honom. I boken nämnde Gerard mest i samband med andra klättrare, och det finns inget riktigt mysterium där.

Den är bitvis förvirrande, troligtvis för att olyckan är förvirrande, och speciellt eftersom Fredrik Sträng inte var där uppe när allt gick åt helvete. Den gav dock rätt bra insikt om hur det faktiskt är sådär högt upp bland bergen, vilket var intressant.

Jag vet att den är spökskriven och jag förväntade mig inte fantastisk prosa, men jag tyckte det konstanta tempusbytandet var mycket irriterande, och vad är grejen med att kalla sina föräldrar "mor och far"? Jag har aldrig hört någon göra det, utom möjligen någon gång ibland. Det var konstigt.

Men det är definitivt inte den sista boken jag läser på tema bergsklättringsolyckor ...


True story.

tisdag 16 februari 2016

Wanderlust

Jag kan få sån pinsam jävla wanderlust ibland. Inte så mycket för att resa världen över och gå på crazy marknader och äta mat man inte ens kan uttala, men specifikt lust för att vandra. I fucking berg.

Bildkälla: https://www.etsy.com/listing/155378773/something-tookish-the-hobbit-tolkien
Det händer då och då av olika anledningar. Förra året minns jag att jag fick galet mycket Wanderlust efter att ha sett filmen Wild, vilket är så himla klyschigt att det finns inte, men då satt jag till och med fucking googlade på vandringsleder för jag ville verkligen ... annars kommer det ibland när jag ser bilder på berg eller när jag läser Lord of the Rings.

"I want to see mountains again, Gandalf, mountains!"
I år är det fyra år sedan jag fjällvandrade. FYRA ÅR. Det är jättelång tid, och jag minns då hur vi pratade om att vi skulle åka tillbaka sommaren därpå och faktiskt toppbestiga Kebnekaise, men det hände det eller? Nope.

Follow Ell's board Outernet on Pinterest.

Alltså, jag har till och med en board på pinterest som är full med bilder som får det att liksom kännas lite i hjärtat för att varje gång jag ser dem drömmer jag om att vandra i naturen och dricka kaffe i en skog någonstans på morgnarna och vara bland berg. Det är så töntigt men det är så sant.


Inte blir det bättre av att Runner's World öppnar varje nummer med bilder som den där, och ba "spring i bergen. Spring i naturen" vilket får mig att undra varför jag tragglar runt här bland betong och hus. Okej att Vinterviken är fint men är det natur??? Räknas det?


När man sen läser artiklar om att inte bara vandra uppe i de norrländska bergen utan löpa i dem då är det mer än jag klarar av när jag samtidigt läser Lord of the Rings. Something Tookish woke up in her indeed.


Så vad hindrar mig egentligen? Varför kan inte jag vakna i ett tält och dricka kaffe och blicka ut mot bergen? Idk, typ tusen grejer. Alltså, helt bortsett från att min fotled inte skulle palla att löpa i bergen just nu så är jag ju för mesig. Jag vandrade visserligen i bergen en gång, men jag fucking LYXVANDRADE till en fjällstation. Vi hade fucking wifi och jag hade med mig en hårtork så jag kunde fixa håret varje morgon.


Dessutom vill jag inte göra det själv och vem annars skulle vilja göra det med mig? Ingen. Jag kanske ändå skulle kunna överleva utan hårtork och wifi, faktiskt, om jag visste att det bara var några dagar, men jag tror fanimig inte att jag skulle klara av att göra det själv. Jag vandrade några timmar själv när vi var i fjällen och det var ju fint, men det är skillnad på några timmar och en hel resa.


Jaja. Jag får väl göra som vanligt och käka lite chips medan jag väntar på att det går över. Om det inte gjorde det kanske jag faktiskt skulle ta tag i det nån gång, men tills vidare får jag väl helt enkelt nöja mig med att en gång fick jag åtminstone se de där bergen. Nu ska jag läsa K2 - På liv och död och känna mig nöjd med att vara på säkert avstånd från alla världens berg.

True story.

måndag 15 februari 2016

Review: The Return of the King

The Return of the King The Return of the King by J.R.R. Tolkien
My rating: 5 of 5 stars

:''''')

Så bra. Alltihop. Jag älskar till och med delarna med Sam och Frodo i Mordor för oh my gods, Saaam!!! Han är så bra där. Såå. Bra. Och de femhundra sluten är också amazing, speciellt Scouring of the Shire. Fucking hobbits som visar alla vem som bestämmer.

Jag har läst massor av böcker de senaste två åren och jag har börjat tänka mer på skrivande och bäckerna jag gillar och inte gillar och efter att ha läst den här för 137de gången ... förstår jag äntligen vad äkta allvetande perspektiv är!!! Och hur, såklart, det ska göras på rätt sätt. Tolkien vet hur man gör det. Inte så mycket "show not tell", men seriöst, han kan ändå få en att känna med karaktärerna och världen. I love it.

Åh, jag står fortfarande fast vid att Sam som polyamorös och tillsammans med både Frodo och Rosie är mer eller mindre canon.

View all my reviews

True story.

onsdag 10 februari 2016

Januari i bilder

Nu känns det iofs som att vi är halvvägs genom februari, men jag är säker på att ni sitter som på nålar och ba OMGGG ELL VAD GJORDE DU EGENTLIGEN I JANUARI??? Här har ni svaret.


Gjorde fantastiskt ful nail art. Eller ok, älskade hur det blå glittrade, men det mosade till allting och blev jättedåligt.


Var Dino-Doris och tog årets första selfie!


Såg The Force Awakens igen och tog årets andra selfie, som troligtvis också är årets bästa.


Went to town på Disney-store och köpte nice grejer. USB-BB-8 använder jag som back-up till mitt skrivande. Känns fint!


Innan nyår köpte jag de mest amazing små dinokrukorna, och i januari hittade jag fina suckulenter till dem!


Gjorde mitt första riktiga försök till nail art och blev rätt nöjd ändå!


Styrde upp en Star Wars-hylla.


Gjorde mindre lyckad nail art.


Testade chiagröt/overnight oats som är min nya favoritfrukost. Ska skriva ett längre inlägg om hur det går med min veganism!


Ploppade ner en ljusslinga i en flaska och skapade the LED-light of Eärendil.


Var ute och sprang i minus 17 klockan nio en fredagskväll efter att jag jobbat hela dagen. Kändes inte helt friskt om jag ska vara ärlig, men det var nice ändå.


Blev mkt nöjd med mina snygga naglar, speciellt med tanke på hur awesome färgen är.


Fixade till balkongen. Tre dagar sen smälte allt bort. :(


Släppte biljetter till Multicon och firade med en Disney-kväll hemma hos Li! :D


Satt i receptionen i min snygga BB-8-tee. Dagens bästa reaktioner kom från en liten pojke som ploppade huvudet över disken och ba "jag gijjar din t-shirt" och från en tjej i 20-årsåldern som verkligen avbröt sig halvvägs genom vad hon tänkt säga och började fangirla. Bästa t-shirten. X)


Hade helt ok snygga naglar. Mest irriterad på att det lila var gammalt och inte stelnade som det skulle.


Chillade med min gerbil.


Jobbade i butiken och sorterade i våra lådor. Hotade med att döda alla som förstörde ordningen.


Köpte jordnötssmör pga ville känna mig som en riktig fitblr men insåg efter att ha testat den i ALLT att jag inte gillar jordnötter. Donerade burken till en mkt lycklig Trams.

True story.

tisdag 9 februari 2016

Review: The Two Towers

The Two Towers The Two Towers by J.R.R. Tolkien
My rating: 5 of 5 stars

Ah, De Två Tornen. Jag tror verkligen filmen gjorde den en björntänst (det är utan tvekan den sämsta av filmerna) för varje gång jag läser en tänker jag att jag inte kommer gilla den lika mycket som Ringens Brödraskap, men det är inte sant. Det är en väldigt bra bok, speciellt som så lite faktiskt handlar om slaget vid Helms klyfta (... blandar jag hej vilt bland översättningarna nu? Så sue me).

Varje gång jag kommer till andra delen, som handlar om Frodo och Sam, så tänker jag att jag har kommit till den sämsta delen i trilogin, och det kanske är sant, men det är inte DÅLIGT. Jag menar, för det första så intoduceras Faramir och för det andra har den massa fantastiska bitar med Gollum och fisk. Allt ifrån Sam som viskar "fissk" i Gollums öra för att se om han sover till Gollum som drömmer om att ta ringen som sin egen för att kunna få färsk fisk (från feskbilen) tre gånger om dagen (är det nånsin tydligare att han från början var en hobbit? Man kan inte korrumpera hobbitar genom att erbjuda dem makt, men locka dem med deras favoritmat? It might just work ...) är hilarious och jag älskar att läsa det.

Och nu har vi nått den bästa delen i trilogin, aka Konungens återkomst. Jag älskar till och med alla femhudra sluten som så många personer stör sig på, och det är ännu fler av dem i boken.


True story.

onsdag 3 februari 2016

Nej

Igår kom jag hem och såg att jag fått brev från Liv I Sverige, där jag deltagit i en novelltävling i början av januari. "Jaha, en refusering", tänkte jag, eftersom vinnarna skulle få veta via telefon, sen när jag öppnade tänkte jag "nähä, bara reklam för deras förening", men sen, bakom reklamen, hittade jag följande bekräftelse på att jag inte vunnit novelltävlingen, men ...


De gillade ändå novellen och vill publicera den! :D Vinsten var nån bok så att jag inte vann gör mig faktiskt inte jättemycket, det är bara asnice att jag faktiskt  blir publicerad. Lite som hur Usain Bolt tycker det är viktigare att vinna OS-medaljer än att slå världsrekord. Fast ändå inte.

Hur som helst är jag glad! Den senaste vinnande novellen jag skrev skrevs i maj förra året och jag har skrivit sju noveller sedan dess som inte vann någonting och började nästan undra om jag plötsligt blivit dålig på noveller eller att skriva i allmänhet. Vilket obv inte är sant, men det är lätt att bli paranoid ...

När jag trodde det var en refusering tänkte jag ändå positivt och ba "det blir iaf en till refusering till samlingen", men det känns ännu mer nice att få lägga ännu ett positivt besked till min andra samling. ^^

True story.

måndag 1 februari 2016

Review: The Fellowship of the Ring

The Fellowship of the Ring The Fellowship of the Ring by J.R.R. Tolkien
My rating: 5 of 5 stars

Wow, fem stjärnor till den här? Vem såg det komma?

Alltså, det är egentligen asbra att LotR-filmerna finns, inte för att jag inte skulle vara ett fan utan dem eller för att de är jättebra, utan för att om jag nånsin undrar vad jag ska lyssna på när jag läsern boken ... så har jag svaret precis där. Soundtracket. Såklart.

Jag brukade tänka att varje gång jag läste om böckerna så fick jag en ny favoritkaraktär, och även om det inte riktigt är sant så brukar jag uppskatta olika karaktärer varje gång. För några år sen började jag älskade Pippin (mest pga repliken "thinking? At breakfast? Good heavens!"), men den här gången är det Sam.

Alltså, jag älskar Sam lika mycket som alla andra (och ALLA älskar Sam), men jag har alltid tyckt att han var lite töntig också. Plötsligt tycker jag väldigt mycket om hans töntighet, nästan så att jag kan relatera till den. Jag kan definitivt relatera till hans förkärlek för växter, och jag tycker nog han fick den bästa presenten av Galadriel, till och med bättre än Frodo och Gimlis. Galadriel förstår honom helt enkelt.

Jaja. Att läsa den här boken är som att komma, på det bästa sättet.


True story.