Igår blev jag nästan påkörd av en moppe. Faktiskt. Den kom körande runt en kurva precis samtidigt som jag kom från andra hållet (läs den meningen igen och kom ihåg att kurva är finska för hora så blir det nog kul...), och helt plötsligt har jag en moped två meter framför mig, på vägen MOT mig.
Lyckligtvis hade den stackars moppepojken överskattat sin egen förmåga att svänga, och trillade omkull. Han tog emot sig med händerna, och jag funderade på om jag skulle fråga hur det gick, fast det gjorde jag inte. Jag bara tittade på honom och gick vidare. Och han verkade ha överlevt.
Och i söndags när jag var på väg hem från att ha lämnat Malin vid tåget så blev jag omcyklad av en gråtande kille. Det var en ganska oväntad syn. Jag är i och för sig inte säker på att han grät, men jag tror att han gjorde det. Jag hörde iaf att han snyftade till, och då tittade jag på honom, och sen cyklade han vidare och upprepade "fan, fan, fan, fan" hela tiden.
Jag stannade till lite och såg efter honom. Han var för långt bort för att man skulle kunna säga något, typ "hur är det?", men jag täkte att jag kunde iaf se vart han tog vägen. Fast sen vände han sig om, och då kände jag mig dum som stod där och glodde, så jag gick vidare. Intressant, eller hur?
Jag har börjat leka med min hemmagjorda pois lite smått, och det är skitkul. Brukar ha min MP3 och lyssna på Kalle & Chokladfabriken-låtarna samtidigt, det lir jättebra. Dessutom har jag lyckats lära mig ett par trick också, så jag känner mig ganska så duktig. Jag och Willy Byr på Hoggy snackar lite halvseriöst om att starta en gyklcargrupp. Vem vet?
Over and out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar