tisdag 27 december 2011

Juuul is over

Julen är förbi. Faktiskt. Ibland varar julen fram till nyår (eller påsk, men alltså, vem har varit med om det?), men nu har jag börjat jobba med pappa så julen är fan slut. Åh, bortsett från morgondagens lunch som är Janssons frestelse med svamp (mmmm!), och den frysta Janssonen förstås (äta den i helgen, Trams? X)... Åh, och julklapparna! Fick bra böcker och bra DVDer, så de lär ju räcka ett tag förstås.

Dock har jag inte gett mig på mina julklappsböcker än, utan läser om Sagan om ringen för 250e gången. Mamma tyckte att jag borde läsa julklapparna först, meeeen om jag är sugen på LotR duger ingenting annat och då är det bara orättvist mot de andra böckerna. Dem kan jag läsa när jag är klar med LotR, för de lär vara lika bra då.

Något som inte är bra är att jag verkar ha fått pappas förkylning. Party. Har ont i halsen och känner mig allmänt trött, så det kan ju gå över till imorgon, men med mitt immunförsvar lär det ju inte hända. Kan man dopa sitt immunförsvar på något sätt? Dricker massa apelsinjuice, men det hjälper ju för fan inte...

För övrigt vill jag ha såna där orangea ballonggrejer som man skickar iväg i luften på nyår (de har ett namn... men de där som är med i Trassel, då vet ni vad jag menar). Var kan man köpa såna utan att det är i typ tio-pack? Får be syster hålla utkik på Jula.

Treans Mammor & Minimodeller, är det typ som Toddlers and Tiaras? Känns som en serie man inte får missa!!

True story.

fredag 23 december 2011

Dan före dan

Det har varit asmycket som jag tänkt blogga om de senaste dagarna, men det har liksom inte blivit av. Har mycket att göra, och samtidigt ingenting att göra. Mycket konstig, men nice situation ändå. Får försöka börja från början nurå...

Hade det nice hos Hanna. Vi, eh, såg ett par filmer som vi kanske inte behöver nämna vid namn som inte var särskilt bra. När jag säger att vi såg dem menar jag att vi hade dem på samtidigt som vi skrek om hur dåliga de var. Heh. Det var iaf nice att vara där och träffa Hanna och Sampo igen. ^^

Ååhh, och fick veta att jag klarade min senaste tenta!! Det kombinerar med att jag fick 9/10 på min omdugga förra veckan var exakt vad jag behövde för att få tillbaka, låt oss kalla det, mitt akademiska självförtroende. Har aldrig känt så mycket att jag ville hoppa av skolan som de senaste veckorna, men nu är jag redo att kick some ass på omtentan nästa år. F yeah!

Annars är jag mest sjukt taggad på jul. Mer än vad jag varit på flera år faktiskt, vilket är trevligt. Jag tror det har att göra med att jag inte bor hemma längre och att det ska bli kul att träffa familjen. Eeeller så är jag bara jävligt sugen på julklappar - svårt att veta?

Det var visst inte så mycket att blogga om som jag trodde. Eller så är bara mina tankar oorganiserade. Kan mkt väl vara så. Blev typ kaos igår när jag kom hem till min lägenhet och lamporna exploderade och en av kontakterna la av. Efter lite tjafs fick vi det att funka iaf, så det var jäävligt skönt att slippa ringa en elektriker idag. Istället åkte jag hem till mina föräldrar så fort jag tvättat kläder och städat hela lägenheten (kul kväll!), så det var helt okej ändå.

Nu ser jag Criminal Minds med min bror och syster. Egentligen ser vi Sagan om Ringen med mamma och pappa, men de ville se Downton Abbey så vi fick ta en paus. Väldigt fint. X)

True story.

måndag 19 december 2011

Eat, Trashtalk, Love

Snart framme i Borlänge! Har typ sovit hela bussresan pga huvudvärk och allmänt illamående, men jag tror det kan ha gått över nu. Nice!

Här verkar det vara mycket snö och mörkt som fan. Eller som Chriss en gång sa, det är så mörkt att man komma gå in i massa lyktstolpar hela tiden.

Aja, ska bli nice att få hänga med Hanna i två dagar och snacka skit och förhoppningsvis käka mat. Om de gjorde en film om oss skulle den nog heta som i rubriken... vi ber ju inte särskilt mycket liksom.

True story.

söndag 18 december 2011

Run run Rudolph, Santa's gonna make it to town

Vad är jag just nu?

Ledig. Så in i helvets ledig. Typ, om det fanns ett sätt att böja ordet ledig så att det var typ ledig, ledigare, ledigast (det kanske man kan förresten?), så skulle jag vara åtminstone ledigare just nu. Saker jag gör/ska göra är typ... spelar TV-spel. Bakar pepparkakor och klär granen med familjen. Åker och hälsar på kompisar. Fikar. Fira jul.

Och ändå har jag sedan några timmar tillbaka känt mig fruktansvärt stressad. Helt out of nowhere. Borde packa idag, men min buss går inte förrän 13.40 imorgon så jag kan - om jag vill - skjuta på det till imorgon. Ska skriva "god jul" på två julkort och skicka dem. Tar typ ingen tid alls? Behöver inte ens gå upp tidigt imorgon, eller någon dag förrän efter jul för den delen.

Ändå känner jag mig astressad. Och framför allt känner jag mig helt slut efter all stress - stress som inte ens existerar? Fattar ingenting. Är det någon sort Vietnam-flashback till den här skithösten eller? En sen reaktion? Har jag mens? Är helt lost.

Skitstörande är det. Lampan i min julstjärna har slocknat också. SER DEN LITE SOM EN SYMBOL FÖR ALLA MINA DRÖMMAR OCH NU HAR DEN GÅTT OCH DÖTT UT. Orkaaa. Lys stjärnjävel. Kanske kan köpa en lampa på onsdag när jag kommer hem men vill att fanskapet ska lysa nu. Blir arg.

Bleeuuuhhh. Kanske behöver jag bara en kopp varm choklad och en lussebulle. Ska ju - som Hanna så fint uttryckte det - åka och vila upp mig på landet nu, så det blir väl bra i alla fall. Bara sjukt idiotisk nu.

Det kanske är ett sånt där Swedish problem... (tack Linnea för att du länkade till världens bästa blogg)

Efter att ha whineat är det bara artigt att sluta med något kul...
True story.

lördag 17 december 2011

We wish you a metal Christmas

Så nu har man inte bloggat på ett tag, och det är väl för att ingenting händer,tänker jag. Fast saker händer ju, kommer jag på sen. Sen den 9e, när jag hade min sista tenta för terminen, har jag gjort följande: haft filmkväll med mina syskon, stannat hos mina föräldrar två nätter och tittat på Nobelfesten (och dissat!), gått på Lucia Movie Night, gjort omdugga (och klarat den!), och igår var Linda (aka Svedski för de som följer mig på Twitter) här och fikade hela dagen. Med tanke på att jag tycker att en ultimat dag är en där jag får spela TV-spel hela dagen (aka idag), så känner jag att fått mycket roliga saker gjort ändå!

Men det är bra skit. Ibland behöver man tokchilla liksom. Imorgon ska jag åka hem igen och baka pepparkakor och klä granen (pappa vill klä den tidigt i år, så att han kan kasta ut den tidigt), och på måndag åker jag och hälsa på Hanna i Dalarna i två dagar. Helt klart nice dagar som kommer också.

Och så har det snöat idag. Var ute och sprang i snön, och det gick ju sådär, men det var fan nice trots det. Har saknat snön sjukt mycket, så det känns bra just nu, även om jag tyvärr misstänker att det blir ett kort besök...

True story.

lördag 10 december 2011

Bruce Willis är far till alla barnen

Alltså jag har jullov nu. Känns sjukt bisarrt. Och osant - vilket det iofs är. Har omdugga på torsdag, och sen har jag en omtenta 10e januari som jag måste plugga till. Jag ber till Gud som inte finns att jag klarade tentan jag hade imorse, så att jag inte måste ha omtenta den 11e också. Fast om jag måste det så ska jag fanimig klara båda. Sen ska jag storma min galna lärares kontor och skrika GET BACK MOTHERFUCKER YOU DON'T KNOW ME LIKE THAT. Kanske.

Är sjukt trött. Somnade efter ett inatt och gick upp sex. \o/ Ibland får man bara vara nöjd med att man tog sig till tentan, haha. Dessutom har jag gått 13k steg! Tog en timmes promenad i ösregnet. Väder är iofs inte ett problem egentligen (man är väl biogeo!), men var sjukt kissnödig. Drar helt klart ned på promenadkvaliten. Det ville ni veta, va? ;P

Efter att ha nördat mig i värmen några timmar åkte jag hem till min bror. Har inte varit där sen strax efter att han flyttat in, så det var kul att se hur det såg ut. Hade inte ändrats så mycket, men vafan. Min kära syster kom också dit, vilket var ännu trevligare för vi har inte umgåtts alla tre på jättelänge. ^^

Egentligen skulle vi ha Die Hard-kväll (jag försöker skapa en tradition!), men Lisa insisterade på att vi skulle se Idol-finalen (dock fick jag inte se Top Model??? Inte ok), så det gjorde vi. Jag var inte imponerad, fast jag gillade vinnarlåten... inte bara för att Darin skrivit den! Efter det såg vi faktiskt Die Hard, som var briljant som alltid ("Now I've got a machine gun HO HO HO"... Jag måste göra en sån t-shirt). Seriöst: briljant. Vi såg dock inte Die Harder (ska nog göra det imorgon tror jag. Blev sugen...), utan Lisa tyckte vi skulle se Tomten är far till alla barnen. "Orkar du det?" frågade vi, eftersom klockan nästan var tolv och hon skulle upp sju. "Jag kommer ändå bara få sju timmars sömn, så det kan lika gärna bli fem", sa hon. Känner igen den känslan alltså...

Det finns ju jävligt många människor som säger att svensk film suger... och jag håller inte med alls. Tomten är far till alla barnen är svensk film när den är som bäst, och den är så jääävla rolig. Hade helt glömt det, men som mina Twitter-följare bör ha märkt är den ju full av klockrena citat ("men dö för i helvete, tomtejävel!").

Nuuu ligger jag i min brors gamla rum, som alltså är gästrum. Rätt glad att jag bestämde mig för att sova här istället för att åka hem eftersom det hade varit asdrygt att åka hem nu. Dessutom ska jag och mamma baka lussebullar imorgon, vilket alltid är en bonus! Gillar fan julen alltså.

Om man skulle testa på det där med sömn ändå...

True story.

måndag 5 december 2011

Så ge mig 30 grader kallt, tomtar överallt, och en skog av gröna granar

Det snöar.

Inte mycket, och det kommer säkert smälta bort, MEN DET FUCKING SNÖAR.

Ska lyssna på Mer jul och känna stämningen nu. Behöver tips på bra (?) jullåtar för min playlist (JA, PÅ YOUTUBE) har bara tre låtar just nu. Heh.

SNÖÖÖÖÖÖ.

True story.

Sci-Fi-mässan

Har haft en nice helg. Chriss och Trams var här (djupt som alltid), och även Q och Macca letade sig ner ifrån de mörkaste delarna av Norrland. De hade jag inte träffat på typ tre år, så det var oerhört nice. :D Andra nice personer vi träffat den här helgen inkluderar Michael Shanks, Billy Dee Williams, och R2-D2. Och nej, vi sprang inte på dem helt random på stan (fast hur awesome hade inte det varit?), utan på Sci-Fi-mässan.

Jag måste säga att trots att jag varit där jag vet inte hur många år i rad (nästan varenda år sen 2002 tror jag), så är det ändå rätt nice varenda år, mest för att man alltid kan köpa massa film (och jag menar massa film). Men i år var det extra nice, för de hade flyttat till den större mässhallen i Älvsjö och hade så mycket som sex gäster. Rätt awesome.

Dessutom var norrlänningarna och skåningen väldigt bra sällskap där! Macca var ju mest där för att träffa Michael Shanks, och det var väldigt underhållande att se. Dessutom verkade han vara jättetrevlig (det lilla jag såg av honom när jag följde med Chriss för att hon skulle få hans autograf iaf). Själv gick jag och pratade väldigt kort (och awkward) med Billy Dee Williams, för det kände jag att jag inte kunde låta bli att göra.

Och vad är väl SF-mässan utan utklädda stormtroopers? Med glitter på, eftersom det ändå är december!

Ja, Darth Vader har tomteskägg.
Fast det bästa var ju R2 som ni ser längst fram. När de paraderat klart (självklart till Darth Vader-temat) åkte han nämligen runt på mässan och pep åt folk. Sjukt awesome. Det fanns även en R5-D4, men jag fick ingen bild på den.

Jag och R2.
Man kunde även köpa en fullsize R2 för 15,000, men vuxen som jag är så gjorde jag inte det...

Två av filmerna fick jag gratis för att jag citerade Star Wars. Gissar ni vilka kan ni få dem...
Årets skörd! Om man räknar Die Hard-boxen som separata filmer blev det 21 stycken. I regret nothing.

Nu sitter jag och lyssnar på jullåtar (det är faktiskt december!), och sen ska jag sticka iväg och käka sen lunch med Linda. Jag tror att hon om någon är rätt person att peppa mig inför tentan på fredag, dessutom har vi ju inte setts på evigheter. :P

True story.

måndag 28 november 2011

Julpynt

Jag är ju vuxen nu (typ), och har flyttat hemifrån och allting, och då måste man ju göra saker som att skaffa juldekorationer till sin lägenhet. Jag tänker att man måste skaffa grejer snabbt så man kan få ordentliga traditioner så snabbt som möjligt... och för att det är kul!! Var inne på Rusta i lördags och gick typ fram och tillbaka bland alla deras julgrejer för det var så mycket, och det glittrade! Och det var ljus överallt. Dock fick man ju köra budgetvarianten och inte köpa en lysande isbjörn för 300 kronor...

Men jag tycker min lägenhet är rätt fin ändå. :D

Det syns dåligt på bilden, men renen lyser faktiskt. Den är the shiit.

True story.

söndag 27 november 2011

Jo, tjena...

Det är november. Det är kallt. Det är mörkt. Det regnar. Jag huttrar under mitt bruna paraply. Och vilken låt börjar MP3n spela?

Feels something like summertime med Bon Jovi.

True story.

lördag 26 november 2011

We'll keep on writing 'til the end


Och med det är jag officiellt klar med NaNo i år! Sitter för tillfället och lyssnar på We are the champions och sjunger med så med så mycket inlevelse som jag kan...

True story.

Frisk!

Är fanimig typ frisk nu. Vaknar med lite huvudvärk och är småsnorig, men vadfan, så brukar det ju vara. Känner mig sjukt full med energi idag (typ en springtur skulle vara så jävla nice, men jag ska nog vänta ett par dagar för säkerhets skull. Det har hänt mig mer än en gång att jag bara "WOHO, frisk!" och så tar jag ut mig och blir sjuk igen). Ska använda den energin åt att... städa. \o/

Äh, inte bara! Jag tänkte vandra ner till Rusta och se om de har billigt julpynt jag kan ha i min lägenhet eftersom det ändå är första advent imorgon. Känner att lite julstämning skulle sitta fint faktiskt. Snö också för den delen (I love you, snö!). Dessutom är det klarblå himmel ute så vädret bara skriker att man ska ut och gå i det.

Känns oerhört nice faktiskt.

True story.

tisdag 22 november 2011

On the sixth day of sjukdom my true love gave to me... nothing

Alltså de första två dagarna när man är sjuk är det ändå helt okej. Visst, man gnäller, men samtidigt finns det något nice i ens självömkan (som man har massor av), och man har liksom en anledning att ligga inne hela dagen, glo på TV, och käka skitmat.

BY DAY SIX dock, så är det FAN INTE ROLIGT LÄNGRE. Självömkan har förbytts i någon sorts självhat, att titta på TV börjar bli så jävla tråkigt, att spela DS ger mig huvudvärk, och det känns inte ens som att det börjar bli bättre.

Så jävla trött på det här nu.

True story.

söndag 20 november 2011

They say that 90% of TV is junk...

Aftonbladet har en artikel om en ny metod som "utländska ligor" använder för att sno folks pengar: "cash traps", det vill säga att man med hjälp av en list hindrar folks pengar från att komma ut ur bankomaten. Folk tror att bankomaten är trasig, går därifrån och lämnar sina pengar.

Det enda jag kan tänka är: "jaha? Det där har jag aktat mig för sen jag såg första avsnittet av Svindlarna, för sex år sen".

Och de säger att TVn inte lär oss någonting.

True story.

fredag 18 november 2011

Jag blir hellre jagad av velociraptorer

Jag hatar jävligt många grejer, men en sak som ligger högt upp på listan (och lyckligtvis inte drabbar mig så ofta) är att behöva PLUGGA när jag har FEBER.

Och jag har dugga på måndag som man måste klara (och ha 75% rätt på för att få godkänt) som pretty much handlar om att känna igen insidan på olika djur så jag MÅSTE VERKLIGEN plugga idag.

VARENDA GÅNG.
Jag, om några timmar.
True story.

onsdag 16 november 2011

Harry Potter-frågor

Snodde lite frågor från Hanna (som snodde från nån annan). Ni känner säkert redan till mina svar, men kul för mig iaf!

Vilket elevhem skulle du tillhöra?
Har sedan den gamla Hogwarts.nu-tiden ansett mig tillhöra Ravenclaw, och göra det fortfarande. Pottermore kan säga vad det vill, men jag tror hatten skulle se mer till, tja, vad vet jag, det faktum att jag gillar att lära mig saker och älskar onödigt vetande än vad jag svarade på ljudgående frågor som "höger eller vänster?". Jag har massvis med Gryffindor-egenskaper också, men det betyder ju inte att jag bara passar där (i så fall skulle ju Hermione hamnat i Ravenclaw om man bara gick på det mest uppenbara).

Vilket djur skulle min Patronus vara?
Alltså jag brukar ju säga en okapi, för jag tycker de är så hilarious djur. Jag har en t-shirt jag gjort själv med texten "Expecto Patronum" där jag har gjort siluetten av en okapi med silvrig färg, så jag borde ju vidhålla det... men det finns en väldigt stor chans att min patronus är en ko också (eller möjligen en älg, men ko känns mest troligast). Jag älskar kor. Man blir så glad när man får umgås med dem! Misstänker dock att en ko bara skulle stå där och se dum ut när dementorerna kom, så tänker mig att en okapi vore bättre ändå.

Vilket skulle vara mitt favoritämne på Hogwarts?
Skötsel och vård av magiska djur är glasklart en favorit. Har alltid gillat det, men helt ärligt skulle jag nog inte gilla Hagrid sådär jättemycket som lärare. Fast det får man väl egentligen inte säga. Jag tror faktiskt att jag skulle gilla Örtläran också, med tanke på att jag faktiskt gillar att lära mig om vanliga blommor nu i skolan, och magiska blommor skulle ju vara ännu roligare!

Favoritplats i Harry Potters universum?
Jäklar... svår fråga. Jag tror inte jag har någon. Det är inte riktigt platserna i Harry Potter jag gillar, det är allt annat.

Dina favorit citat?
"Ta en kaka, Potter."

"Give her hell from us, Peeves."

Favorithändelse i böckerna?
Det finns huuur många awesome grejer som helst i böckerna, där folk är allmänt kick-ass, asroliga, humlesnurriga, osv, men om jag måste välja en är det nog det som (om jag minns rätt) fick mig att skrika "YES!" (eller något liknande) första gången jag läste det: när Percy dyker upp i slutstriden och bara "är jag för sen?". Älskar det.

Favoritkaraktär?
Jag ändrar fan favorit hela tiden. När jag var liten (typ mellan tredje och femte boken) var Sirius Black min absoluta favoritkaraktär, men sen tröttnade jag på honom. Jag älskar förstås Humlesnurr också, trots att alla tycker att han är en manipulerande gubbe ("you kept him alive just so he could die at the right moment!?" - "Merlin's beard! I should've killed him when he was a kid to save him all the trouble..."), men varje gång jag läser om böckerna får jag typ en ny favorit (Kingsley Shacklebolt, McGonnagall), så det är svårt att svara på.

Därför brukar jag säga Den flygande bilen, för den blir så awesome när den blir helt förvildad och flyr ut i Den förbjudna skogen! Är skitbitter för att den inte fick vara med i sjuan, och inte blev det bättre när jag hörde att Rowling ville ha med den men ändrade sig i sista stund!? Hade älskat om bilen kommit körandes genom skogen och dött heroiskt när den försökte krascha in i Voldemort (den hade kunnat döda någon annan dödsätare i farten eller nåt). Men icke då...

True story.

måndag 14 november 2011

Dilemma

Är inte det lite av ett evigt problem: stannar man hemma och sover tänker man att man borde gått på föreläsningen, och går man på föreläsningen önskar man att man stannat hemma och sovit...

True story.

onsdag 9 november 2011

Om kroppar och hår o_O

Imorse läste jag ett "fantastiskt" inlägg på någon muppig blogg om kvinnors kroppsbehåring (jag hittade det via Elins blogg, det är inte som att jag googlade "muppig blogg om hår" eller nåt), och jag har haft lite svårt att släppa det faktiskt. Jag har visserligen ingenting emot att raka mig typ dagligen, men jag är ju lite knäpp också har jag förstått det som. Dessutom gillar jag nog att smeka mina egna ben lite för mycket för att det ska vara okej.

I alla fall, jag skiter ju i vad andra människor väljer att göra och inte göra med sina kroppar, men jag har inte kunnat sluta tänka på att det är lätt för en man, som inte förväntas raka sig överallt, att säga att tjejer måste göra det hela tiden. Det finns ju ett uttryck, typ "man ska inte döma någon innan man gått en mil i deras skor", och det gick mig att inse att det faktiskt bara en man (såvitt jag vet) som borde få uttala sig om kroppsbehåring och rakning: nämligen Arnold Vosloo.

"Ehh, vem och varför?" tänker säkert några av er nu (men inte alla, för jag vet att några av er är lika nördiga som jag). Arnold Vosloo är nog mest känd för att ha spelat Mumien i just Mumien-filmerna.

"Så det här var bara ett svepskäl för dig att posta
bilder på halvnakna män i din blogg?"
Det kanske inte ringer någon klocka hos er än, men ser ni hur jävla smooth han är på den där bilden? (Hahahah, jag har stirrat lite för mycket på hans ben nu. Okej. Ska inte säga vad jag just tänkte...) Springer man runt sådär en hel film (och det gör han ju), då kan det liksom förstöra illusionen lite om man plötsligt har massa hår som sabbar ens scener. Hur löser man det då? Well, enligt IMBD:

In order to keep his smooth hairless look, Arnold Vosloo had his entire body shaved twice a day. Originally, he tried waxing but couldn't stand the pain. 

Entire body. TWICE a day. Ta in det, liksom.

Om Arnold Vosloo kom upp till mig och sa att det där med att raka sig under armarna varje dag inte är så farligt, då skulle jag faktiskt kunna ta honom seriöst, för han vet nog vad han pratar om. Är du inte Arnold Vosloo, och let's face it, det är du inte, då vettefan vad du har för kvalifikationer att tala om för folk hur de ska ta hand om sin kropp och inte.

Åh, fan vad sugen jag blev på ett Mumien-maraton nu... är någon sugen?

True story.

tisdag 8 november 2011

I got one bad habit, I like to rock 'n' roll

Klart att man borde gå på föreläsningarna, men att sitta hemma, skriva NaNo,och lyssna på Twisted Sister är fan så mycket roligare.

Fast nu måste jag sticka iväg och dissekera en snigel. FML!

True story.

måndag 7 november 2011

Be Cruel To Your School (or the other way around)

Mitt schema kommer att ta kål på mig. Typ. Vid det här laget är man vad vid 9 - 16 i stort sett varje dag (9 - 12 någon gång varannan vecka om man har tur), speciellt som det oftast är 9 - 15... OKEJ, 10 - 15 för som vi vet har jag svårt att komma upp på morgonen ibland. I alla fall. Jag är van. Även när jag jobbar funkar det för jag har sett till att hinna åka hem mellan skolan och jobbet... det blir sjukt stor skillnad även om man bara hinner hem för att laga mat och äta den.

Men den här veckan! Alltså jag skulle behöva en vecka för att repa mig från Tjörnö, speciellt med tanke på det här med att vi blev av med typ två helgdagar när vi åkte dit och hem (och skolan verkar tycka att det var fritid, eh, ok?), men det får man ju inte. Då är det ju ännu roligare med 9 - 16 varje dag, som verkligen ÄR till 16. I shit you not, vi var visserligen klara med att ha dissekerat maskfan runt fyra, men sen var vi tvungna att kolla på prep i mikroskop i 45 fucking minuter till. KVART I FEM!? Imorgon börjar jag jobba fem - hur fan ska det här gå ihop!?

Heh, vem tror att jag kommer gå på alla mina föreläsningar den här veckan? Inte jag i alla fall...

True story.

söndag 6 november 2011

'Cause you may never get another

Tröttnade ju totalt på min första story, och bestämde mig för att börja på en ny. Har sedan igår morse skrivit 12k och känner mig rätt nöjd med mig själv.

True story.

lördag 5 november 2011

FaceBook Horses (18+)


Ni vet när man går in på vissa sidor man kanske inte borde vara inne på eftersom ett felklick kan leda till att datorn plötsligt är full av musik och film som man absolut inte tänkte ladda ner eftersom det är olagligt (och sånt sysslar vi väl inte med, eller hur?), så dyker det ju upp reklam med massa 'sexiga' brudar man kan få träffa (känner mig alltid väldigt taggad måste jag erkänna).

Den övre av de här två har hauntat mig ett tag, för jag har hela tiden tyckt att jag känner igen henne, men jag kunde liksom inte komma på varför. Men idag slog det mig plötsligt!

Bildkälla: http://www.susanscott.net/
Fick ni inte en liten aha-upplevelse nu?

True story.

P.S. Ja, är hemma från Tjärnö. Fanns inget att blogga om på slutet. Bara sjukt skönt att vara hemma helt enkelt. D.S.

onsdag 2 november 2011

Den gode, den onde och eremitkräftan

Vad har jag ens gjort idag? Satt i labbet, låtsades jobba, och lyssnade på Mötley Crue. Skrev lite NaNo när jag kom undan med det, vilket inte var ofta nog (800 ord, sen kan jag sova!). Var missnöjd med maten. Gick på en lång promenad. Spelade kort, vilket faktiskt var rätt kul. Typ.

Känns som att allt det här hade jag kunnat göra. Känns som att resan hade kunnat ha så mycket potential, men det blir liksom ingenting av det.

Hahaha, fast, åh, en grej jag inte kunnat göra hemma var ju att leka med eremitkräftorna. De är rätt aggressiva, så vi brukar släppa ner tre stycken i en burk så de får fightas. Oftast nafsas de bara lite innan det blir en stand-off värdig Den gode, den onde och den fule när de bara stirrar på dem. Då tröttnar vi och släpper tillbaka dem i deras inhägnad tillsammans med ett helt gäng nya skal för vi hoppas att de ska byta (vilket är rätt coolt att se, de kommer ju inte ur sitt skal så ofta). En av dem bytte skal till ett större, spenderade två timmar i det med att krama sitt gamla skal, innan han till sist bytte tillbaka. Det var lite fint.

Veckans uttryck är för övrigt att "gråtrunka till Kent" (underförstått att det sker i en kall dusch). Mkt talande för när man känner sig miserabel.

Veckans hot är "du får sova i duschen", vilket oftast hänger ihop lite med veckans uttryck, av naturliga orsaker (eller ja, sover man i duschen är det väl naturligt att man passar på att gråtrunka till Kent...).

Dagens svordom är allt förutom fitta och hora, för då blir Erika upprörd. (Korv stroganoff! Vagina! Skomakare! Din jävla potatisgratäng!)

Dagens fakta: kompassmaneter kommer ifrån Frankrike (har som sagt lärt mig massor idag).

Vad bloggar jag för? Måste NaNoa! Skittrött på min story, men that's life...

True story.

tisdag 1 november 2011

Säg att allt är bra: det har var't en lång dag

Det har varit en lång, konstig dag. Maneter hela morgonen, morfar (som det inte är någon fara med!), världens huvudvärk så att jag fick lägga mig en timme, allmän ilska mot vissa lärare (haha, guess who?), seghet, trötthet, jag som är socialt inkompetent och dryg vilket går ut över andra på helt fel sätt, och bara... näe. Alltså hela dagen har känts hur lång och konstig som helst. Fick inte ens gå på toa ifred för en skitstor tusenfoting kom och störde. Show some respect, vadfan.

Och så är det  bara tisdag. Vet inte hur jag ska palla en hel vecka. Vet att bloggen är trist nu, men den här fältresan är en enda jävla besvikelse.

Dagens fakta: även om genetik till viss del bestämmer spiggars kön, så kan de byta kön om de producerar rätt hormoner och omständigheterna kräver det.

True story.

If I can make it here, I can make it anywhere

Vadande alltså. Med stövlar som stinker. Vandrade bort till en blåsig strand och drog dem på mig, fortfarande skeptisk till hela grejen. Resten av klassen (eller ja, resten av gruppen med vadarstövlar på, dvs 7 pers) hoppar i med nätet, och följer efter. Håller mig nära stranden. Tänker att det är för mycket vågor för att maneterna ska hänga där.

Nätet dras ut, vi börjar vandra framåt. Ser en manet på andra sidan nätet, men jag tänker att jag kan hantera det. Jag kollade på maneter på labb igår, och när nätet är ivägen är det ju inte så farligt. Så jag håller koll på den maneten, så pass mycket att när jag plötsligt ser mig omkring inser jag att där står jag mitt i ett jävla manetstim.

Jag önskar att jag kunde säga att jag bara "LET'S GET DOWN TO BUSINESS!" och bara pulled up my big girl panties to deal with it, men näe. Jag tog ett djupt andetag, sedan sprang jag upp på land samtidigt som jag omanligt skrek "NEJ, JAG KLARAR INTE DET HÄR". Jag kan titta på maneter nu utan att få panik, men att stå mitt i dem? Nej.

Så där stod jag och pratade med eleverna utan vadarstövlar tills nätet passerat manterna och jag kunde gå ut igen. Inte för att jag gjorde något, det slutade med att jag gick upp på land och letade pinnar. Jag hade tänkt hjälpa till att dra upp nätet på land, men vid den stranden ar det manetsoppa igen, så jag stod bredvid som den mes jag är. De andra öste upp maneter ur nätet och slängde dem i en hög på marken (när en av dem hoppade på sörjan trodde jag typ jag skulle spy).

Lyckligtvis har vi en schysst lärare, så när jag förklarade att jag inte kunde vara i vattnet pga maneterna så fick jag byta till att vara på land. Jag hjälpte till på slutet också med att dra hem vagnen, för jag kände att min insats under morgonen varit under all kritik.

Så, ja, det var den morgonen. Jag försökte i alla fall, och det här har typ varit det jag varit rädd för sen jag började den här linjen, så att jag inte sjukskrev mig och åkte hem imorse ser jag som en seger, även om alla andra tycker att jag är en loser.

Lite sorgligare blev det nyss, för mamma ringde och berättade att morfar fått en hjärtinfarkt. Jag tror han klarar sig, men det känns segt att vara fast här istället för att kunna vara hemma och vara lite moraliskt stöd till mamma liksom.

True story.

måndag 31 oktober 2011

Never thought I'd be on a boat

Alltså, ååååhhh, den här exkursionen. What the everloving fuck? Inte nog med att vi fått skitdålig information om bussresan (folk var hungriga för ingen visste när vi skulle äta), vi får ingen information här heller.

Imorse var vi ute på en båt, vilket var kul. Vi hämtade upp organismer från botten, hällde ut dem på däck (eh, typ), och sen sorterade vi ut det som var spännande. Lite äckligt i början, men jag fick låna ett par vattentäta vantar av Sofia, så då var det chill. Mitt hat mot nästan alla vattenvarelse fortsätter.

Poängen är iaf att efter en asnice morgon så hade vi ingen aning om vad vi skulle göra. Båten gick sönder så vi fick inte åka ut med den igen, och jag vet fortfarande inte vad det var meningen att vi skulle göra. Har varit på så jävla dåligt humör hela eftermiddagen pga det, och sen blir jag typ trött på mig själv för att jag är så irriterad. Sämst.

Dock gick vi ner till akvariet med Sofia som gav oss en guidad tur (hon har koll på havsdjur, och har varit här förut), så det var i alla fall kul. Fortfarande osäker på exakt vad vi gör här, men tack vare det har jag i alla fall lärt mig någonting.

En annan dryg sak är att det finns maneter ÖVERALLT här. Inte bara i vattnet, utan det är bilder på de små svinen överallt, och såklart finns de på labben också. Jag är inte över min skräck, men fan, jag börjar nästan vänja mig. Imorgon ska vi dock landvada, dvs dra på oss vadarstövlar, trampa omkring på stranden, och dra upp det vi hittar, så då kommer jag nog inte kunna undvika dem. Har övervägt att bli sjuk och spendera dagen i sängen med The Dirt (så bra!) och mitt NaNo-skrivande. Jag ska inte, men jag vill...

Nu sitter alla av någon anledning och chillar på Matildas och mitt rum. Det är iofs rätt nice. Typ det som är nice på den här exkursionen... Under tiden jag skummade igenom det här kom ännu fler, bland annat Anneli som käkade en lång godisorm och ingen förstår hur hon kan göra det med tanke på hur det vi plockat upp ur havet såg ut.

True story.

fredag 28 oktober 2011

Welwitschia (är ett roligt ord)

Det här med att plugga alltså... det pendlar mellan "gud, så spännande livscykel maneterna har", "men herregud, vem BRYR sig om det här egentligen?" och "IEEEWW!!! Varför skulle jag vilja se en bild på ett hundhjärta med mask i!?" nuförtiden. Gårdagens labb var ett bra exempel på det, först fattade vi ingenting och var jättearga ("varför ska jag lära mig det här!?"), sen förstod vi plötsligt grejen med maneter och då blev det jättemycket mer spännande (jag hatar maneter, men damn, de är fascinerande små äckel alltså). Till sist kommer lärare in med en liten spigg, klipper huvudet av den ("så att den säkert är död") och avslutar med att klippa upp fiskens kropp... och ut hoppar en mask? En ganska stor mask dessutom, speciellt i förhållande till fiskens storlek. Så jävla äckligt, men också spännande (uppenbarligen kan de bli så stora i fisken att den blir typ tre gånger så tung som vanligt. Hur vet man att den är där från början? "Man kan se hur de rör sig i fisken." IEW, liksom).

Nu har vi alltså gått vidare från botaniken och in i den spännande världen av djur. Inte för att växterna var så tråkiga egentligen, faktum är att några av dem var mycket roligare än vad jag trodde (och inte bara kottepalmerna).

Bildkälla: http://www.esu.edu
Titta på den här fula jäveln till exempel. En av de mest bisarra plantorna som existerar. Welwitschia mirablis heter de (jag gjorde en fantastisk charad på det namnet när jag försökte lära Matilda det. Först mimade jag brunn - well - och efter det tänkte jag göra häxa - witch, liksom - men så långt kom jag aldrig för Matilda fattade aldrig första biten. Dock gjorde Anneli och Erika det och tyckte att charaden var smått briljant).

Bildkälla: http://www.esu.edu
I princip börjar de såhär, med två blad som ALDRIG slutar att växa, och som när de blir äldre delar sig mer och mer tills man får det där virrvarret av blad på bilden innan. Skitkonstiga! De kan bli skitgamla också, över 1000 år, och uppenbarligen kan det finnas några individer som är 2000 år (nu lever de på helt andra ställen, men får man inte en bild av hur Jesus gick och chillade med dem när man hör det?).

Bildkälla: Wikipedia
Här har vi också en sjukt ful planta, som också råkar vara världens största blomma. Den heter Rafflesia arnoldii, och man tänker ju att den borde fått sitt namn efter Arnold Schwarzengger (eftersom den är så stor), men icke, den har fått namn efter killen som upptäckte dem. Besviken! De kan bli en meter vida, och väga 10 kilo. Man skulle fan kunna lägga en bebis i det där hålet! Det skulle se jävligt kul ut, nu när jag tänker på det.

Ser den bekant ut? Det finns en förklaring till det...

Bildkälla: http://media.giantbomb.com/
Enligt Bulbapedia är den inspirationen till Vileplume (som på japanska heter just Rafflesia)! De, och några få osäkra källor online, påstår också att den är extremt giftig (världens giftigaste blomma, enligt Bulbapedia), men jag hittar ingen seriös bekräftelse på det. DOCK så stinker blommorna som ruttnande kött, vilket ju faktiskt borde räcka som skydd nu när jag tänker på det. Varför? För att locka till sig flugor som ska hjälpa dem föröka sig såklart! Ingen taktik jag skulle använda mig av, men jag är ju ingen blomma, så...

Skitkonstig blomma i alla fall: den har inga blad, ingen stjälk, inga rötter, ingenting, så när den inte blommar ser man den inte, och lustigt nog blommar den bara i några veckor i januari-februari. Ibland när man läser om saker undrar man ju hur de inte dött ut än (t-rexen klarade sig inte, men det här missfostret!?), men efter ett tag får man helt enkelt acceptera att evolutionen works in mysterious ways.

Det var dagens biologilektion! På söndag åker jag på fältresa till västkusten (Tjärnö, om någon vet var det ligger... I don't), så det blir nog kul, förutsatt att det inte finns så mycket maneter där (men de har väl dött nu eller nåt, va?). Jag kommer nog mobilblogga lite då, så ni slipper inte mig, och eftersom det ändå är skolan jag är bortrest med kan ni räkna med att jag återuppväcker dagens fakta som jag brukade köra med förut. Jag är säker på att ni saknat det!

True story.

onsdag 26 oktober 2011

Ursäkta mig...

Bildkälla: http://www.clydebrook.com
...men jag vill ha en hund så mycket att det inte ens är kul.

True story.

True story.

lördag 22 oktober 2011

I want to be the very best

Tru dat.
Även de som läser min blogg och inte spelar pokémon längre, har säkert gjort det någon gång i livet. Och gjorde man det så kommer man fan i mig för alltid känna igen musiken till åtminstone pokémon röd och blå (och introt till första säsongen av animen!). Jag lyssnar inte på musiken längre när jag spelar, för jag gör oftast annat samtidigt, men jag kan fortfarande nynna de flesta låtarna från minnet liksom.

Och idag hittade jag några amaazing covers på musiken, så jag kände att det här måste jag dela med mig av!



Ny ringsignal? Yep!










Kolla in personens YouTube-kanal. I alla fall om du tycker att idén med covers på spelsoundtrack (pokémon gen II, Zelda, Mario Kart, och MER) är nice, och seriöst, vem gör inte det?

True story.

Skitreklam

Fan vad jag hatar den där jävla Pepsodent-reklamen!!! Ni vet den med en tjej som borstar tänderna och så blir de såååå vita att alla vill göra allt de kan för att hon ska ha det bra. Typ lyfta in hennes grejer när hon flyttar, eller låta henne springa bakom på löpbandet på gymmet (alltså om någon gjorde så mot mig skulle jag seriöst armbåga dem i ansiktet, oavsett hur deras tänder såg ut). DEN ÄR SÅ JÄVLA STÖRANDE.

...och så undrar jag om jag borstat tänderna fel hela livet? För när tandborsten hålls i ett horisontellt läge har jag alltid kört på en sort höger-vänster-rörelse, medan Pepsodent-bruden långsamt drar tandborsten upp och ner. Är det så man ska göra? Varför har min tandläkare aldrig sagt något? Eller är det för att jag inte använder Pepsodent?

Hatar fan all reklam (don't get me started on Valio, den där banken där det bara jobbar snälla tjejer, Marabous människor med tre munnar, "här bor Agneta, hon har några betalningsanmärkningar, så hon fick inget lån", och hundra andra) utom av någon anledning Liberos dance collection. Den gillar jag av någon jäkla anledning, trots att jag hatar barn...

True story.

söndag 16 oktober 2011

FOOD

Idag är det Blog Action Day, och temat idag är visst FOOD. Mat alltså. Har inte riktigt någon inspiration till att skriva något, för jag är lite sådär... trött på mat. Det är tråkigt att laga, tråkigt att köpa, tråkigt att planera vad man ska äta en hel vecka (I KNOW, vuxenpoäng!).

Sen kom jag på att där kanske jag har något. Jag menar, jag är trött på mat. Typ. Varför, egentligen? För att jag har det överallt, jag har tusen valmöjligheter kring vad jag ska äta, jag småäter jämt... det är överallt. Vi har en hel kultur byggd på att man ska äta för att vara social.

Och så finns det ställen i världen där man inte ens har mat att äta? Där mammor kokar lite vatten åt sina barn så de iaf ska få i sig någonting medan mammorna går ut och letar mat?

Fast det får mig inte att uppskatta mat mer. Jag är glad att jag slipper svälta, men jag tycker fortfarande att det bästa vore om man uppfann något piller man kunde ta istället för mat så att man bara kunde äta för att det var gott. Fast då skulle det säkert kosta hur mycket som helst och så skulle världen delas in i folk som äter piller och folk som måste äta något så lame som mat.

Äh, skit samma. Jag drömmer ändå om en dag då jag bara behöver äta för att det är gott. För det kan ju vara jävligt gott också.

True story.

lördag 15 oktober 2011

Mestadels svammel och Zooey-hat: enjoy!

Uppenbarligen är jag lite efter, för jag har ju upptäckt memet (OMG, uttalade ni det som me-me? JÄVLA NOOOOBS, alla vet ju att det är meeeem som är det rätta uttalet. Stick från min blogg, uuuuhhh.........) "Idiot Nerd Girl". Det är ganska lättförklarat, men här får ni ett par exempel:

Källa på de här: memegenerator
Källa på de: Idiot Nerd Girl-tumblr
De här de som jag tycker är... träffande? Saker jag stör mig på helt enkelt, eller snarare kan tycka är lite fjantigt. Och jag menar, vi har alla grejer vi stör oss på när andra gör, det behöver inte vara för att man är en hipster som hatar andra som inte är lika "true" som en själv. Ibland är folk helt enkelt bara irriterande.

Men hela det här memet stör mig, även om jag kan tycka att det är roligt ibland. För jag ser den här jävla hipster-nörd-attityden ÖVERALLT nu, och det börjar bli så jävla störande. Man måste vara en äkta nörd, dvs socially awkward ("OMG! SOCIALLY AWKWARD PENGUIN BARA SKRIVER MITT LIV LIKSOM, LOLOLOL!"), klä sig i manchesterbyxor och en illasittande t-shirt, ha varit mobbad i högstadiet/gymnaiset/high school, och så vidare. Bla bla bla.

Sure, absolut, annars är man inte äkta. Är du blond, har stora bröst, fick ligga innan du var 33? Vem bryr sig om att du kan utmana George Lucas på en Star Wars-trivia-duell, du är ändå en jävla idiot nerd girl som tror att du är något.

För som vi alla vet att ju nördar något som alla vill vara. Right? Right? Näääe.

Vem bryr sig om huruvida du också sett alla avsnitt av alla Star Trek-serier.
Alltså iew, smink?
Wait what? Så Barnet Stinston är nördars nörd då eller?
Grejen är såhär... att det här gäller bara tjejer. Killar förväntas spela TV-spel, oavsett om de också sportar, fixar håret, är snygga, går på krogen, osv, osv, det är normalt för killar att också ha en x-box eller en PS3a hemma som de spelar på en lat söndag. Det gör dem inte till fake ass gamer guys, eller idiot nerd boys (är din favoritfilm Star Wars och du älskar att hänga på gymmet? ROCK ON, BRO!), för sånt kan ju inte gälla killar.

Visst, tjejer spelar bara TV-spel för att få manlig uppmärksamhet, sure, sure. Fake ass gamer girls måste hela tiden tala om att de spelar TV-spel och det är därför vi hatar dem. Faktiskt. I swear. En genuin tjej som gillar typ Star Wars skulle aldrig få skit för det.

Källa: Teamsugar.com
SLUUUUUUUT. Jag menar, seriöst, vem tror hon att hon lurar? Okej att hon sagt att hon gillar Star Wars och sådär, men vi vet alla att Megan Fox är ett jävla våp. Har ni sett hur hon sexar runt i Transformers liksom? Nee, go to hell, idiot nerd girl (okej, seriöst nu: jag vet att Megan Fox sagt en del dryga saker om att hon, till skillnad från andra nördtjejer, är snygg, och det var ju tråkigt, men min poäng är i alla fall det mesta jag ser nu är att hon får skit för att hon är så slampig).

Och det här tar mig då till vad jag utlovade igår: varför internet borde hata Zooey Deschanel mer. Zooey gör fucking ALLT det här, men det enda man hör om henne är hur söt och fin hon är. Nej, Zooey kanske inte är en "nörd" i ordets rätta bemärkelse (Zooey är en Manic Pixie Dream Girl, för er som missat det), men alltså... Zooeys nya serie "The New Girl" (eller som jag tror arbetsnamnet var: "Zooeys liv")? "Tjej flyttar in med ett gäng killar efter att ha gjort slut med sin pojkvän"? Det är Zooey, det kommer inte vara så att hon ligger med alla de nya killarna och sen blir ihop med sitt ex (OMG, Zooey skulle aldrig göra något sånt! Zooey är perfekt! Zooey är en total oslampa!!! OKEJ! ALLA TJEJER SKA VARA SOM ZOOEY! ZOOEY! ZOOEY! ZOOOEEEEYYY!"). Nej, Zooey kommer quirka omkring och vara speciell, 'cause that's what she does.

Vänta lite nu... den enda tjejen omgiven av massa killar? Quirky beteende? Stylad, "snygg" (det finns inte sitationstecken stora nog för att beskriva hur ironiskt jag använder det där) tjej? Som hela tiden måste påminna oss om hur speciell hon är? Hur olik hon är andra tjejer? Det känns inte bekant alls...

Vad jag inte fattar är, om vi nu ska ha idiot nerd girl och fake ass gamer girls för att de är speciella och vägrar vara fula nördar - VARFÖR HATAR INTERNET INTE ZOOEY DESCHANEL MER!?

True story.

fredag 14 oktober 2011

The Blabyrinth

Alltså vissa böcker... Man kan liksom inte sluta läsa dem, för då, eh, erkänner man ju att boken besegrat en. Eller något liknande. Sen kommer man till en punkt där man läst så långt att man helt enkelt inte kan sluta, för då har man bara slösat tid. Personerna i The Polysyllabic Spree har säkert mycket att säga om det, men i alla fall.

The Labyrinth är en sån bok just nu. Jag säger alltid att jag gillar "da Vinci-koden-aktiga deckare"  men you know what? I don't. Jag gillar Dan Browns böcker (eller gjorde, jag har inte läst dem på länge), men fan, jag har nog bara läst en annan liknande bok som faktiskt var bra (Shakespeare Secret av... JL Carrell), och en massa dåliga.

The Labyrinth är inte jättedålig egentligen, den är bara... tråkig. Skittråkig. Den handlar om Graalen, och jag glömmer bort det HELA tiden. Det borde inte göra så mycket för en MacGuffin i en film ska egentligen inte spela någon roll så länge jakten på den är bra; men det funkar inte i böcker. Speciellt inte när bokfan är 700 sidor lång och jag har 300 kvar.

700 sidor av karaktärer som jag inte bryr mig ett skit om. Vi har Alice, som jag tror är huvudkaraktären, vars syfte är att gå omkring på platser hon aldrig varit och känna saker. "Åhh, plötsligt känner jag mig sorgsen, jag får ångest, blabla".  Och så Alais, en annan huvudperson, som levde några hundra år tidigare och kände alla de här känslorna från början. Hon är den typen av kvinna jag hatar i historiska settings, "åhh, jag är så independent och hänger med män och är så capable, alla andra kvinnor är dumma våp". Baaaaaah!! Den typen av karaktär som får det att verka som att "women's liberation is purely a matter of will, not circumstance". Hate iiit.

Det blir inte bättre av att de andra kvinnliga karaktärerna - Alais syster och en random typ i nutiden - är värsta slamporna. Don't get me wrong, jag skulle aldrig slutshamea, men boken gör det som fan. Om inte någon episk twist händer i slutet på boken så är det de två som är de onda kultledarna, som bjuder ut sig till män för att få som de vill. De står för de enda sexscenerna i boken, och scenerna är exakt likadana: de är på väg att bli avbrutna, men kvinnan manipulerar situationen för hon är så frigjord och bla bla. De använder hela tiden sitt utseende och sex appeal för att få män att göra som de vill, och männen är såklart alltid lite rädda för dem.

MEN FÖR HELVETE. När män skriver sånt här i böcker tänker jag alltid att de försöker skapa starka kvinnliga karaktärer, men de lyckas inte riktigt för de fattar inte vad som är bra (men de kan såklart göra det, se länken innan. Den innehåller två av mina favoritkaraktärer ever, Rose Tyler och Trixie, för att inte tala om hur jag alltid tjatar om Michael Crichton. Om ni läser hans böcker kommer mitt hypande säkert göra er asbesvikna). Jag trodde verkligen att man skulle slippa det när boken var skriven av en kvinna, men uppenbarligen inte.

Åh, det finns några män också, men vem håller ordning på dem? De är - som vi alla vet - svaga eftersom kvinnor kan manipulera dem hur som helst. Ska man känna sig empowered när kvinnor bara kan vara starka/smarta genom att alla män omkring dem är korkade? Ännu värre blir det när män bara blir korkade så fort, typ, boobs är med i bilden (Återigen: Michael Crichton). Woooh, boobs empowerment!

Det här är liksom inte nya, revolutionerande åsikter jag har, men ändå läser jag det här i alla fucking böcker jag läser (förutom-- "HÅLL KÄFTEN, ELL, VI VET ATT DU ÄLSKAR MICHAEL CRICHTON"). Kan vi skylla på att de inte gavs ut förra året? Eller är folk bara dumma i huvudet?

Imorgon: varför internet borde hata Zooey Deschanel mer.

True story.

onsdag 12 oktober 2011

Red Hot Chili Alger

För jag är på en föreläsning om rödalger och vi såg Red Hot Chili Peppers igår. Ingen? Inte ens ett litet skratt? Nähä...

RHCP var rätt nice, fast jag kom ju inte direkt ut därifrån frälst (som typ när jag var på Springsteen. OBS: jämför inte Bruce med RHCP, men var på bådas konserter utan att kunna några låtar typ). De hade en ascool ljusshow, vilket var bra för jag såg aldrig bandet... men de spelade By the way som är min favoritlåt med dem, så jag är nöjd. Mindre nöjd med att jag typ inte har någn röst idag. Vadfan?

Helt bisarrt förband dock! Ett afrikanskt--

MEN ÅÅÅÅHHHH, nu sa min föreläsare bög igen. Blir så jävla trött. För helvete!! Man ska gulla och kalla grönalger för "grönisar", men människan är olika typer av "bögar"; "organisationsbögar", "definitionsbögar", och dagens "orsaksbögar". Man undrar ju om hon vet vad ordet betyder.

Jag ska se om jag hittar en video på förbandet sen. Sjukt random iaf, inte vad man trodde RHCP skulle använda sig av.

True story (tyvärr, i fallet med föreläsaren).

söndag 9 oktober 2011

Biology bitch

Var på IKEA idag. Yeessss. Köpte typ nice saker, som älgformade pasta, en ny lampa, en till värdelös äggklocka (de ringer inte när man ställer dem på bara 3 minuter, wtf?), en ny stol (tar mycket mindre plats än min förra - stort plus. Bekvämare också!), en ny huvudkudde, och så den här snyggingen:

http://www.ikea.com/se/sv/catalog/products/30069516/
Det stod på den att det var en ormbunke, men med tanke på vad jag studerar nu BORDE jag ju varit skeptisk (det var jag iofs, men jag var tvungen att få Wikipedia att bekräfta det). Det är faktiskt en palm! En serdagnpalm säger IKEAs hemsida. Hur som helst är den fin, och jag hoppas den ska trivas. Framför allt hoppas jag att jag ska kunna hålla den vid liv, för i så fall tänker jag önska mig en sån här i julklapp:

http://www.ikea.com/se/sv/catalog/products/20177154/
EN KOTTEPALM. IKEA säljer kottepalmer!! Älskar IKEA. Den är inte för stor heller, så kommer lätt att få plats i lägenheten. Dock var den lite dyr, så därför köpte jag inte en på en gång: vill inte ha ihjäl en växt för 250 spänn. Plus att det skulle knäcka mitt självförtroende om jag dödade en kottepalm. De är för fina!

Hahaha, och jag skyller den här nya växtbesattheten (inte blommor. Såna känner jag inga behov av att ta hand om faktiskt) på skolan faktiskt. Den här kursen har gjort mig intresserad, och självklart hjälper det att ha klasskompisar som bara pratar om alla blommor de har hemma och vad de ska plantera härnäst. Jag kan ju inte vara sämre.

Drömmen om en kottepalm, alltså...

True story.

lördag 8 oktober 2011

The Edge of Reason

Läser På spaning med Bridget Jones. Har egentligen velat läsa den i flera år, men varje gång jag tänker det tänker jag alltid "jag borde läsa ettan först", vilket alltid lett till följande:

  • Jag inser att första boken varit borta i ett okänt antal år
  • Jag får för mig att den här gången ska jag hitta den
  • Jag springer runt huset och vrålar "VAR ÄR BRIDGET!? VEM HAR SNOTT DEN!?"
  • Min bror känner sig fyndig och drar upp det gamla skämtet "jag har gömt Bridget i garderoben"
  • Jag raidar min bokhylla, letar genom hela mitt rum, letar igenom mammas och pappas bokhylla, letar igenom mina syskons rum, letar igenom vinden
  • Jag konstaterar (för tvåhundrade gången) att jag måste lånat ut boken till någon och aldrig fått tillbaka den (jag minns nästan vem)
  • Jag bestämmer mig för att köpa första boken och läsa båda böckerna då
  • Jag läser något annat
VARJE GÅNG. I flera ÅR. Alltså om det stämmer att jag lånat ut den till någon så gjorde jag det i högstadiet, typ sju år sen, och ändå tog det jävligt många år innan jag accepterade att den var borta (ändå kom jag fram till att jag lånat ut den varje gång, men det förträngde jag).

Sen imorse (............okej, hon var typ tre, så vi kan väl säga eftermiddagen) fick jag en djup, personlig kris när jag försökte plugga och fick för mig att jag var too dumb to live och dessutom jättetjock, och av någon anledning, mitt i den här krisen, fick jag för mig att kolla hur mycket Bridget väger när hon frettar om sin viktnedgång och hur mycket hon gick ner sen när hon satt i fängelse. Uppenbarligen väger Bridget lika mycket som jag gör nu. Ouch, typ. Så fort jag klagar på att jag gått upp blir folk sådär "neeeeejdå, du kan äta hur mycket som helst utan att gå upp i vikt", men wtf, att jag gått upp tre kilo sen augusti visar ju att det inte är så. Sen kanske det har sin naturliga förklaring om man ser till hur mycket jag tränat, och vad jag typ ätit den här veckan, men i alla fall.

Poängen är att jag spenderat typ två timmar med att läsa På spaning med Bridget Jones nu, och det är fett nice. Ska nog ta tag i det där att skaffa den första boken någon gång i framtiden också...

True story.

fredag 7 oktober 2011

This Friday night, do it all again

Fredagkväll. Ni vet, den magiska kvällen då man ska släppa ut håret, göra stan osäker, för att på lördagmorgonen vakna i en sopcontainer på Gotland och bara "WOOOH, WHAT A NIGHT". Mmmm, nääääe.

Vad har jag gjort? Well, det är väl snarare en fråga om vad jag sett...

I'd hit that. Jillian, alltså.
Biggest Loser Australia...

HAHAHAHAHAH.
What not to wear...

Den pratade. Och snurrade på huvudet.
Två avsnitt av Ace of cakes...

Det bästa var när de trillade.
Top Model!!



Och klockan är bara tjugo över åtta! Just nu ser jag på Americas Funniest Home Videos. Den där videon såg jag för några veckor sen, men jag tycker fortfarande den är skitrolig.

TV-kvällen kan gå hur som helst efter det här. CRAZY, guys. CRAZY.

True story.

EDIT: Jag har ju fucking kanelbullar i frysen!!! SWEEEEET.

torsdag 6 oktober 2011

Kanske är det bara morsekod?

Sitter på tunnelbanan och tänker på hur skönt det är att jag aldrig blev riktigt sjuk den här veckan utan vilade bort det. Och vad hör man?

Host.

Host.

Host.

En jävla kör av hostningar från resten av vagnen.

Kul.

True story.

onsdag 5 oktober 2011

How I met Lyxfällan

Spontantittar igenom utvalda avsnitt av HIMYM, och har kommit till säsong tre, där Marshall och Lily bestämmer sig för att köpa en lägenhet av Janice (från Vänner alltså) trots att Lily har enorma kreditkortsskulder och Marshall har studielån. Och två saker slår mig:

De missade ju världen chans på en epiiiiisk crossover. Robin, som är den enda som känner till Lilys kreditkort, anmäler henne till Lyxfällan! Charlie och Matthias (som väl var programledare då) flyger till USA och skäller ut dem. Budgettavla med laugh track (okej, HIMYM har inget riktigt laugh track, men de har skratt!). Är det bara jag som ser hur bra det här hade kunnat bli??? Varför finns inte Lyxfällan i USA?

Det andra jag tänker på är 18% RÄNTA!? Om jag hade det skulle jag betala nästan 12000 i månaden bara i ränta. Obv är det högt, har bara inte insett HUR högt innan...

"You should have a reality show", sa Robin just. I'M TELLING YOU: LYXFÄLLAN.

True story.

måndag 3 oktober 2011

And I say we're still kicking ass

Det konstiga är att efter att jag duschat har motivationen mer eller mindre hoppat på mig. Kanske inte, men jag fick saker gjorda, och har till och med varit ute och sprungit. Nu chillar jag hemma hos mina föräldrar med en kaffe och TLC (åhhh, What not to wear!!).

Man kan inte riktigt förklara den där omotivationen dock. Folk tror bara man är lat, men jag har inga problem med att erkänna när jag är det (och tro mig, det finns många morgnar då jag är för lat för att gå upp); omotivationen är något annat, men jag tror inte folk som inte upplevt den förstår vad det är. (Erika satte fingret på det hela när hon frågade "när har du någonsin haft en motiverad morgon?" Folk märker liksom inte skillnaden.)

Aja, nu ska jag fokusera på att fira min kära syster. :D

True story.

Ell 101

Alltså vissa dagar - och jag tror nog att det nästan uteslutande är måndagar - kan jag fan inte motivera mig. Jag vaknade halv åtta, ganska pigg, men kände på en gång att jag inte skulle orka gå upp. Så utan att ens försöka somnade jag om i en timme.

Pigg och omotiverad släpar jag mig till datorn (av någon idiotisk anledning) och fastnar där i en kvart innan jag sa åt mig själv på skarpen att duscha... men det kändes som världens jobbigaste uppgift, så jag gjorde frukost istället, och fastnade framför Dogs 101 på Animal Planet (ett av mina favoritprogram: det går typ alltid och är fullt av hundar!). Fyrtio minuter senare ligger jag fortfarande här på soffan. Förhoppningsvis kommer jag kunna duscha och ge mig iväg om tio minuter när det är över, men man vet aldrig.

Det var så länge sen jag hade en sån här morgon (inte samma sorts morgon som jag har när jag tar sovmorgon för att jag är trött, det är bara lathet) så jag trodde jag växt ifrån det, men nehee. Det är väl okej när man pluggar och har icke-obligatoriska föreläsningar, men faan vad dålig man känner sig när man inte ens kan motivera iväg sig. Hade jag inte labb (och sen ska jag fira min lillasyster som blir nitton idag) skulle jag nog fastnat på soffan.

BLAAAAAAH. Snälla säg att jag inte är den enda som blir såhär? Och hur kommer man ur det?

True story.

söndag 2 oktober 2011

Equinox

Sex sidor in i Equinox har vi träffat på sex karaktärer (varav ett mordoffer), och två klädbeskrivningar (tre om "känner hon något flytande strömma ur kroppen och blöta ner blusen*" räknas), och det kan jag inte låta bli att tycka är lite intressant. Dels för att båda beskrivningar är av kvinnors kläder, huvudpersonen och hennes dotter för att vara specifik, och båda görs av faderfigurer.

"Hon var lång och smärt, klädd i en knallröd jacka med vida slag, blekta jeans och lågklackade mockaskor. Det blonda håret var uppsatt i en lös knut."
Det är beskrivningen av Laura Niven, den kvinnliga huvudpersonen. Den som beskriver henne är hennes "mentor" och vän, som när perspektivet byts till Laura beskrivs som "en åldrande sköldpadda".
"Hon var oerhört vacker, som en målning av Arthur Rackham, i urtvättade jeans och en läderjacka från Ralph Lauren. Det rödbruna håret föll till axlarna i täta, naturliga lockar. Hon var blek med ögon som träkol, höga kindknotor och fylliga läppar."
Två sidor senare läser vi nu ur den manliga huvudpersonens perspektiv, Philip Bainbridge, som är Lauras ungdomskärlek, och den han beskriver är Lauras och hans dotter, Jo. Jag tycker att det är ett litet konstigt sätt att beskriva sin dotter på, men vad vet jag?

Nästa beskrivning kommer åtta sidor senare, och vid det här laget tror man (eftersom perspektivet bland annat varit Lauras) att det är dags för en ordentligt beskrivning av Philip, men icke: någon sådan förekommer inte i hela boken. Inte som Lauras och Jos i alla fall. Istället får vi det här:
"Hon bar en enkel tröja och kjol, men allt var dränkt i blod. [...] Flickan såg ut att vara mycket ung, ungefär i Jos ålder. Hon hade en gång varit vacker. Det långa blonda håret låg utslaget över ryggstödet, men också det var färgat av blod och klibbade fast vid hennes axlar i tovor."
Det fortsätter med lite fler detaljer om blodet, men poängen är i alla fall: vi vet inte hur en av huvudpersonerna ser ut, men vi vet hur en tjej som är död ser ut. Är det bara jag som tycker det är lite snedfördelat? Lyckligtvis får vi en beskrivning av en man på nästa sida:
"John Monroe var lång, bredaxlad och kraftig och bar en illasittande brun kostym samt en slips i senapsgul ton som hade sett bättre dagar. Han var just över fyrtio och skallig förutom några stubbade mörkhåriga områden på huvudets båda sidor. En gång i tiden hade han varit en lovande sprinterlöpare, men han hade tillåtit sig själv att tappa formen. Hans stora huvud satt på en grov, kort hals. Det mest påfallande draget och det som gjorde honom det minsta fysiskt tilldragande var ett par stora svarta ögon som antydde både intelligens och fasthet, men knappast mjukhet eller humor."
Hittills den längsta beskrivningen jämnar kanske ut beskrivningskriget lite grann, men det är ändå helt olika beskrivningar vi får. John Monroe är alltså den första oattraktiva karaktären som beskrivits (tja, den åldrande sköldpaddan kanske inte osar sexighet heller, men han fick ju knappast en beskrivning). Bortsett från att Laura är lång och smärt vet vi ingenting om de andra tjejerna kroppsform, men vi får en jävligt god idé om hur John Monroe låtit sin kropp förfalla.

Nästa vettiga beskrivning - trots att Isaak Newton fått ett helt stycke om sitt liv däremellan (det enda vi vet om honom är att han har på sig stövlar, som han tar av sig innan han lägger sig) - är ett till mordoffer, den här gången beskriven av Philip!
"En ung kvinna till hälften satt, till hälften låg i ena änden av båten. Hon var iklädd jeans och T-tröja och stirrade mot flodbanken med ögon som inte såg något."
Sen lite mer gore som jag skippar, men här har vi i alla fall en tjej som inte är snygg, vad vi vet. Efter det är nästa beskrivning "han var iklädd en prunkande orange kappa" (Newton är i farten) och "en ovanligt högrest man, smal som en sticka". Ingen av de är relevanta för historien.
"De mörkbruna ögonen hade tunga ögonlock och det vita håret var långt och rufsigt. Ibland såg han ut som en åldrande W.H Auden, ibland som en biblisk patriark utan skägg. Han hade ännu inte fyllt sjuttio, det visste hon, men han såg äldre ut. Hans hy hade något läderartat över sig, medan pannan var så täckt av rynkor och fåror att han på nära håll såg ut som en NASA-bild av ytan på Mars."
För er som undrat är det alltså såhär åldrande sköldpaddor ser ut: vi har ytterligare en oattraktiv man (eller alltså ni kanske gillar läderartade Mars-bilder, jag dömer ingen, men det är nog inte författarens avsikt att han ska vara någon snygging i alla fall). Inga kläder här inte, utan direkt på det som gör honom oattraktiv.

Nu byter vi till ett nytt perspektiv, "Akoluten", som är vår mördare (nej, det här är ingen spoiler ifall ni undrar, det är sånt där spännande mördarperspektiv). Självklart är han lite speciell, men han får i alla fall in en beskrivning på sig själv:
"Sulorna på hans handgjorda svarta brogueskor krasade mot singeln. Han borstade bort inbillade dammkorn från bröstet på den oklanderliga Cerrutikostymen, strök mjukt tillbaka några hårslingor över öronen, rättade till Den Hermésslips av silke som redan satt perfekt och granska spegelbilden i bakre sidorutan innan han gick mot Somervilles stora inbyggda gård."
En pedantisk, välklädd man - det bara måste vara en mördare! För att återigen visa att såna män inte går att lita på, får vi den här fina beskrivningen av nästa mordoffer, som han uppenbarligen stalkat ett tag:
"Samantha var en lång och ovanligt vacker brunett med sensuella mandelögon och fylliga, skarpt målade läppar. Hennes hår var omsorgsfullt uppsatt för att se ovårdat ut. Hon bar kort skotskrutig kjol och ett par svarta ylletajts, ett par svarta Doc Martens, en tajt röd tröja och en svart kofta. Hon hade böcker i famnen och en liten läderväska hängde på vänster axel. Akoluten betraktade Samantha Thurows klädval med viss avsmak [...]."
Han hade kunnat nöja sig med 'jävla slampa', men då hade vi ju missat beskrivningen av ännu en ung, snygg tjej, och det hade ju varit tråkigt. Akoluten hade nog föredragit Jo, som i nästa beskrivning är klädd i "en komönstrad pyjamas som var åtminstone tre storlekar för stor för henne". Ganska normalt när man vilar ut sig efter en bilolycka förstås, men det gör att vi har ytterligare en kvinnas kläder beskrivna!
"Han spelade i universitetets rugbylag och studerade medicin vid Oriel College. Han var en och nittio lång och vägde runt hundra kilo, utan så mycket som ett halvt hekto fett på kroppen. Med kraftig käke, stora blå ögon och välfriserat vågigt brunt hår såg han påfallande bra ut."
Ett riktig kap med andra ord. Tyvärr, tjejer, så är han upptagen med Jo redan. Kläderna i det här fallet är alltså inte relevanta, utan istället får vi tillräckligt med information för att räkna ut Toms BMI (det är 27,7 för övrigt, vilket innebär att han är överviktig pga alla muskler. BIFF). Själv gillar jag att föreställa mig att han matchar sina blå ögon och välfriserade hår med en Marilyn Manson-t-shirt, tighta läderbyxor med fransar, och högklacka stövlar, men det är väl bara jag.
"Charlie hade aldrig direkt framstått som någon hälsoprofet och hade alltid sett undernärd och glåmig ut, men nu såg han direkt härjad ut och betydligt äldre än sina fyrtiofyra år. Larua hade träffat honom för bara ett år sedan, men sedan dess hade han tappat hår, tappat vikt, tappat ännu mer ansiktsfärg. Han såg inte alls frisk ut, som om han led av någon dödlig sjukdom, tänkte hon."
Det bästa här är att Charlies första kommentar när han ser Laura är "du har gått ner, och håret är för kort". Back at ya? Vi vet inte hur Charlie klär sig heller, men han röker i alla fall, så jag tycker vi gissar på hawaiskjorta och cykelbyxor (senare i boken beskrivs hans kläder ser jag nu: "smärt man i säckiga shorts och låg filthatt").

"Cunningham var lång, blond, stilig och solbränd. Monroe fick senare veta att solbrännan berodde på en synnerligen behaglig skidsemester i Andorra som Cunningham hade kommit tillbaka från två veckor tidigare. Klädd i designerjeans och svart V-ringad kashmirtröja såg han i varje tum ut som en bortskämd miljardärson."
Jag minns inte exakt den här karaktärens funktion, han var någon sleasebag tror jag. Trots att hans karaktär inte är särskilt viktig tycker jag att han får en av de bättre beskrivningarna, man förstår på en gång hur författaren tänker sig att han ser ut liksom.
"...en ung kvinna i lång vit känning sakta in och stanna. Hon såg ut att vara omkring tjugofem, kort, smal, med mörkbrunt hår som föll fritt ända ner till midjan. Hon hade stora blåa ögon, en gnoms ansikte, smala ögonbryn och en välformade näsa."
Jag saknar Michael Crichtons böcker. Tjejerna tillåts faktiskt ha kort hår! Och de behöver inte vara skitsnygga heller. Jag har markerat två beskrivningar till i boken, först har vi Newtons "långa gråa hårlockar" som "klibbade fast vid det fuktiga ansiktet. Genom hårslöjorna brända hans svarta ögon av raseria och avsky". Schysst att få veta hur han ser ut 200 sidor in i boken! Sen har vi "Gail Honeywell, solbränd med håret blekt av den grekiska vårsolen" också, men det är allt.

 Vi har alltså sex ordentliga beskrivningar av tjejer, varav alla (om man bortser från mordoffer nummer två, som vi inte vet så mycket om) beskrivs som snygga. Det motsvaras av lika många beskrivningar av män, med skillnaden att en av dem beskrivs som attraktiv (Akoluten och Russel Cunningham kanske är snygga, men det sägs aldrig). Ingen av dem är huvudpersoner i boken - en ära som förutom Laura tillfaller Philip och till viss del Newton. Gud förbjude att vi har en osexig kvinnlig huvudperson, men när det kommer till män är det väl upp till var och en antar jag.

Vad var poängen med det här jättelånga inlägget? Jo.... att det kommer en poäng när jag gjort samma med några böcker till och fått en vettig jämförelse. Det kommer bli Labyrinth av Kate Mosse (som är 700 fucking sidor lång), någon av Damernas detektivbyrå-böckerna, och så någon Michael Crichton-bok som det ser ut nu. Vi får alltså se i framtiden om det finns något mönster, eller om det bara är Michael White som är en ganska dålig författare.

True story.