onsdag 31 januari 2007

They don't understand, what it's all about

Plugg, plugg, plugg... seriöst, den här veckan gör jag två grejer: glor på TV och pluggar. Försöker att vara dödsseriös inför matteprovet nästa vecka, så att om det går åt helvete så vet jag att det är läraren det är fel på och inte mig. Sen försöker jag catcha up på allt annat som jag ligger efter med: kost och hälsa-arbetet i idrott (börjar med det nääästa vecka...), bokrapporten om En världsomsegling under havet, och så tyskan på det. Orka.

Men det går mycket lättare nu när jag har en ny besatthet att tänka på - för er som inte redan räknat ut det rör det sig om Kim Possible den här gången. Ärligt talat har jag en stor del av min personlighet som alltid måste hållas sysselsatt med någon besatthet, annars känner jag mig uttråkad och ångestig och såna grejer, nu kan jag bara börja tänka på det jag har på hjärnan för tillfället, och sen är det chill med ångesten tills vidare.

Visserligen är det här en ganska mild version av hur det brukar vara, mitt huvud är inte helt och hållet fullt av KP, men det är ganska nära ändå. Jag har kommit på mig själv med att - upprepande gånger! - tänka "vad skulle Kim Possible gjort?" när jag inte pallat med saker, eller bara suckat och önskat att jag också fick koppla av med att rädda världen från Dr Drakken för lite omväxlings skull. Men värre än så är det inte.

Dessutom har jag räknat ut att en av anledningarna till att jag diggar KP så mycket (förutom att vi är rätt lika, som min brorsa påpekade: "har du blivit besatt av Kim Possible nu? Ja, ni är ju rätt lika varandra... men börja inte hoppa runt på massa lådor nu, bara för det!"), är att hela serien påminner lite om MAT-gänget. Viss humor är densamma, lite grövre i MAT-berättelserna kanske, och sen är det hela den här distansen till att de räddar världen hela tiden. Finns ju hur många serier som helst på temat "ungdom räddar världen", men jag har inte hittat någon serie förutom KP och MAT där de faktiskt påpekar hur enkelt det är för dem att göra det numera - KP är ju mer eller mindre kompis med sina ärkefiender, trots att de försöker döda henne hela tiden.

Och självdistans är ju skiten, som man säger!

That's enough of that shit.

Dagens ^^
Det var så JÄKLA skönt att träna idag.

Dagens :D
McDonalds har skitgoda nachos med dipsås för 15 spänn: garanterat vegetariskt.

Dagens >_<
Ooorka matte!

onsdag 24 januari 2007

What's the sitch?

Jag är nörd, allright, men jag står iaf för det: efter att Martin nästan dödat mig med sina klagomål på min SMS-signal (som råkar vara en "kort" (bara några sekunder faktiskt!) inspelning från Meerkat Manor 2-reklamen på Animal Planet, den jätteglada, om någon vet vilken jag menar!), så bestämde jag mig idag för att byta till en coolare: kim-unikator-ljudet från Kim Possible.

Sen att typ ingen jag känner vet vad jag menar (förutom min syster som fick exakt samma idé idag) spelar ingen roll, min SMS-signal är kortare, mer SMSig (den är typ fyra pip, eller nåt sånt), och förhoppningvis kommer Martin sluta klaga. Dessutom känner jag mig sjukt cool.

Dessutom upptäckte jag att Kim Possible sänds 6.50 på vardagar (på Disney Channel!!! :D) och det slog mig att det vore ett ganska smidigt tillfälle att ändra mina morgonvanor med start fredag (då jag går till skolan nästa gång eftersom jag är sjuk nu), till att gå upp tidigare, typ 6.30, klä på mig och sen gör frukost och titta på det, och sen ha typ 40 minuter till på mig att fixa håret och sminka mig och sånt. Tro mig, jag kommer försent varenda morgon, om ändå med bara några minuter, så jag behöver styra upp mina morgonvanor!

Och så försöker jag - omoralisk som jag är ;P - ladda ner samtliga avsnitt och filmer från nämnda serie, bara för att den är så cool!

That's enough of that shit.

måndag 22 januari 2007

10 things I hate about Uppsala

Här kommer en skitbra lista!

  1. Uppsala är Sveriges fjärde största stad
    Varför hatar jag det för? Man kan ju tänka sig att en storstadstjej som jag ska älska det, men det är just det som är problemet: Uppsala är ingen storstad! Det är en skitliten jäkla stad, och om det är Sveriges fjärde största - hur litet är det här jäkla landet egentligen!? Man får ju klaustrofobi för mindre...
  2. It's me, my bike and the snowlady
    Okej, jag vet att växthuseffekten är skitdålig och att man borde cykla mer, och så vidare, men ärligt talat - allt jäkla cyklande går mig rejält på nerverna. Man står halv åtta och väntar på bussen, det är flera decimeter med snö, och ändå ser man minst tio jäkla cyklister glida förbi en under de två minuter som man står där och väntar, som om det vore nåt jäkla tour de france! Hurtiga människor på morgonen är det värsta jag vet, och det blir fan inte bättre när man väl kommit in till själva "stan" och står vid Centralen och väntar, tänk er IKEA under readagarna en bra lördag efter löning typ - fast cyklar! Jag blir tokig...
  3. Den feta magneten som hela stan är byggd på
    Jaså, ni har aldrig hört talas om den? Nej, det har inte jag heller, ärligt talat, men jag tror inte det kan finnas någon annan förklaring till att så fort jag kommer dit tappar jag helt all koll på väderstreck och hela grejen, stadsjäveln fuckar bokstavligt talat upp hela min inre kompass, vilket är jäkligt jobbigt eftersom jag ändå har ett rätt bra lokalsinne! Visserligen har jag inte lyckas gå vilse - än så länge - men det är ju lite jobbigt när man inte vet om man är på väg åt rätt håll eller inte och måste lita på Martin, lix. Hah, så dum är jag ju inte. -_-
  4. Hört talas om extrema väderförhållanden?
    Ja, alltså, om det regnar i Stockholm - då öser det ner i Uppsala. Om det öser ner i Stockholm - då haglar det i Uppsala. Om det haglar i Stockholm - ja, you get it. Det är alltså skitmysigt att komma dit och typ behöva gå 200 mil i regnet, eller sitta fast i snökaoset i en livsfarlig buss, eller nåt.
  5. Deras ghetto heter Gottsunda
    Och det där är det ungefär lika farligt som i en chipspåse. Om man bortser från chipsen alltså, så roligt är det inte där. Inte blir det bättre av att allt stänger klockan 20.00 (utom pizzerian) där, så kommer man senare kan man ju glömma att få mat, eller vad man nu kan tänkas behöva... från Willy's.
  6. Man tar bussen till stan
    ...och plötsligt är man fattig som fan. 20 spänn ska de jäklarna ha för en enkel biljett, och sen finns det ingen vettig förklaring på hur länge de räcker heller - vilket är en rejäl bitch, måste jag säga. Räcker de bara för en busstur, eller? Om de äntligen skulle ta och styra upp det där får de gärna fixa barnbiljetter också, orka betala sådär jäkla mycket!
  7. Sjung om studentens lyckliga dar
    Eller skjut dem, välj själv. Överallt ser man den där grejen som av någon anledning kallas "nationer" som jag inte fattar ett skit av, förutom att Martin av någon outgrundlig anledning skrivit in sig i Göteborgs nation. Hur dum får man bli, egentligen - Stockholm ftw! Inte blir det bättre av att varje nation har ett litet hang-out någonstans i stan så när man minst anar det ploppar det upp små landskapssköldar och skrämmer skiten ur en. Tänk om jag helt plötsligt skulle hamnat i Värmland, lix!?
  8. Ja må han leva i 300 år
    Seriöst, nu, Uppsala, snubben är inte ens född i stan, och ni är ändå helt galna över det här med att han skulle fyllt 300 år om han nu levt. Vadå "skullt fyllt om han levt" - det finns väl inte en jävel som lever så länge för det första? För det andra så I don't give a shit, ärligt talat, den lilla tid som mina lärare i lågstadiet terroriserade mig med kunskap om hans whatever var tillräckligt för att få mig att inse att "nej, det här skiter jag i!". För det tredje var han ful som stryk, och för det fjärde var han kort.
  9. En fallossymbol som tågnamn? Varför inte!
    Mest av allt hatar jag nog Upp-"jag väntar inte på någon!"-tåget, och det är väl ingen hemlighet att det röda "lilla" tåget har sitt ondskans högsäte i just Uppsala, och därför kan man ju bara förutsätta att det följdaktligen är Uppsalas fel att man a) missar det jäkla tåget varje gång man tar pendeltåget eftersom det alltid är sent och Upptåget waits for nobody, b) hamnar på Arlanda i typ en och en halv timme och tvingas stå där och mer eller mindre frysa ihjäl pga "omständigheter" som man inte ens får förklarade för sig, och c) ibland måste vänta alltför länge i Upplands Väsby när det tågfan strular - och don't even get me started on Upplands Väsby, är allt jag säger.
  10. Att det tar minst två timmar att ta sig dit - om man inte har flyt
    (Vilket man aldrig har!) Jag vill att Martin ska bo i Stockholm istället och typ gå på KTH och kunna få ett jobb. Inte bli insektsälskare i en skitstad som det tar tid att åka till så att man bara hinner träffas på helgerna, för jag vill träffas mer! Okej, jag erkänner att Uppsala är närmare och bättre än typ Lund eller Luleå, men fortfarande: borta bra, men Stockholm bäst!

That's enough of that shit.

Nu styr jag upp det här

Jag effektiviserar typ allt i mitt liv nu, har jag kommit fram till. "Oj vad gay" tänker ni. "Nej, tvärtom" säger jag (varför vet jag inte, jag bara gör det).

I höstas lärde jag mig till exempel att om jag ska hänga med till Martin och sova i Uppsala på söndagar så måste jag på något sätt forsla mina idrottskläder till skolan dagen därpå, och efter att ha misslyckats med att ta en avstickare förbi mig och sen åka till Uppsala utan att komma allt för sent så insåg jag att jag var nog tvungen att tänka tvärtom: inte "hur ska jag få idrottskläderna till Uppsala och sen skolan" utan "hur ska jag ha idrottskläderna i skolan på söndagar". Lösning: numera tar jag med mig idrottskläderna på fredagar så slipper jag oroa mig (och om jag inte sover i Uppsala slipper jag tänka på dem ändå).

Ett annat intressant problem är ju alla grejer man behöver använda på morgonen, typ smink, deo, hårspray, och sånt där. Tandborste, typ. Det blir ju lite omständigt att behöva plocka ner allt det där varje gång man ska iväg, speciellt som sånt kan uppstå helt improviserat ibland och då är det ju sjukt jobbigt att komma ihåg det där varje gång - dessutom blir ens tandborsta ju helt sjukt äcklig varje gång man har den i väskan bara sådär. Lösning: skaffa dubbel uppsättning av allting och ha en liten hårspray i väskan jämt (för man vet aldrig när man behöver det!).

Dessutom har jag kommit fram till att det är otroligt deprimerande att behöva komma hem efter helgen och upptäcka att ens rum ligger i ruiner efter en vecka av "hmm, vart ska den här vara? Skitsamma jag lägger den på golvet"-tänkade. Jag menar, man blir inte peppad till att göra något alls av det: allra minst att faktiskt ta itu med det och städa. Lösning: städa på torsdagar, innan jag sticker iväg för helgen. Då kan man dessutom inte skjuta på det hur länge som helst!

Tyvärr spelar det ju ingen roll hur väl man planerar och tänker ut bussar och har sig (det slog mig att det är tre byten mellan Uppsala och skolan - fattar ni hur mycket som kan gå fel när man åker med fyra olika bussar och tåg!?), för helt plötsligt kör den där jäkla Uppsala-bussen i typ tre kilometer i timmen, och då kan man inte gå fram till chauffören och bara "du, jag städade faktiskt rummet i torsdags - kör fortare!". Och inte fan blir det bättre av att det är reklam för Carl von Linné överallt eftersom hela Uppsala såklart kommer vara i extas hela året eftersom han var en så otroligt fantastisk nörd (precis som alla andra där!), som... som... nej, nu jävlar blir det en Uppsala-diss!

That's enough of that shit.

Veckans ^^
Jag tror jag ska försöka orka mig igenom veckan genom att tänka på helgen: Martins familj är bortresta, nämligen.

Veckans ^^ #2
SMHI säger att det ska vara snö hela veckan och förutom att det är för jävligt eftersom det är så cepekallt överallt så slipper man iaf det oändliga mörkret som försökt vinterdeprimera ihjäl en: och det är rätt bra!

Dagens >_<
Det var såklart tvunget att vara sån där smältbar snö som gör att man tvingas gå runt med blöta skor hela dagen. Jag HATAR blöta skor! Andra människor kanske tycker att det är obehagligt, men det finns nog INGEN som lider så hårt av det som jag gör!

torsdag 18 januari 2007

Men man nästan måste vara två

En av de bättre grejerna med Marcus är att han förstår mig väldigt mycket när det kommer till förhållanden, vilket är konstigt för hade ni frågat mig för ett år sen är han nog inte den första jag trott att jag skulle prata relationer med var och varannan lunch (den sista är nog George Bush, tror jag, eller möjligen Saddam, har inte bestämt mig än :P).

Till exempel är Marcus ganska romantisk av sig. Inte som Toffe, som alltid pratar bebisspråk med sin tjej (man hör direkt vem han pratar med, I swear... å andra sidan har han en hel del andra fina pojkvänskvalitéer: han tycker det är självklart att betala för tjejen och att man lätt dissar att supa för hennes skull, "det är värt det" är hans ständiga catch-phrase), utan mer lagomt romantisk - vi vet ju alla att Marcus har både självdistans och humor när det gäller allt. Han kommenterade t ex Martins snälla replik "nej, jag tycker inte du är tjock, jag är bara rädd om ditt kolestrolvärde" med "det var ju jäkligt romantiskt", och sen störde han sig på att tjejer i allmänhet är så rädda för att gå upp i vikt. Heja!

En annan grej som han verkligen förstår är den här grejen med att sova tillsammans med någon, antagligen hatar Zackrid oss eftersom vi gärna diskuterar fördelarna med det. Visst, man sovar kanske inte alltid jättebekvämt, framför allt inte i trånga sängar, och den andra personen kan vara en riktig pain in the ass på morgonen (mer om det längre ner :P) och den kan sno täcket och ha sig, men det är ju mer eller mindre fakta att det är mycket bättre att sova två. Av flera anledningar:

För det första är det ju fullkomligt ångestdämpande, tom Marcus håller med där och det finns nog ingen som har så mycket artistisk ångest som han. Man somnar alltid snabbare om någon ligger bredvid, har jag märkt, i alla fall om man känner personen. Och vaknar man på natten och har haft mardrömmar, vilket börjat hända mig oftare och oftare, så går det över direkt om man kan krama på någon annan. Helt perfekt.

Sen är det varmt också: "jag vet, Kia snor nästan alltid täcket när hon sover, så jag vaknar runt fem någon gång och fryser som fan. Men då är hon asvarm, så det är bara att krypa upp hos henne. Det är som värsta bastun" för att citera Marcus. Precis så är det ju.

Dessutom är det mysigt. Det kanske är jobbigt att vakna med någon man inte känner, och det spelar faktiskt ingen roll hur mycket man tycker om någon: det är alltid jäkligt att gå upp på morgonen och jag är alltid på världens sämsta humör då, men trots det så är det ju värt det, för det är sjukt mysigt. Och det är ju det som räknas, typ.

That's enough of that shit.

Dagens XD
Spänsson har fått för sig att jag ska skicka bilder på mig själv och Chriss när vi duschar tillsammans nästa gång. I'm not telling you why.

Dagens >_<
Snart slutar jag hoppas på romantik.

tisdag 16 januari 2007

Men du söker nånting annat, idiot!

När man ska beskriva sig själv, och det inte gäller formella sammanhang där man måste ljuga som fan och säga att man är trevlig och samarbetsvillig och en massa andra adjektiv som jag aldrig kommer bli, utan när man menar seriösa ställen där man kan vara självinsiktig: då brukar jag nämna "envis" både bland mina bra och dåliga egenskaper. Och det kanske låter motsägelsefullt, men det är precis det som det inte är.

Egentligen är ju det min absolut mest utmärkande egenskap, skulle jag kunna tänka mig, men ändå tror jag inte att så många andra än jag brukar säga det när de beskriver mig. Vilket ju är lite underligt på sitt sätt, men samtidigt så tror jag att det har något med ordet att göra - det låter så negativt, fast det egentligen är synonymt med massa bra saker, som att aldrig ge upp och sånt där.

För det gör jag ju inte: det ska otroligt mycket till för att jag helt och hållet ska jag ge upp något när jag väl gett mig in på det. Och det är därför det är både bra och dåligt: att alltid få som jag vill på mitt sätt och veta att jag ger jag mig in på något då slutför jag det, det är väl skönt och sådär, men ibland går det bara över gränsen precis som allt annat. When keeping it real goes too far, liksom.

Till exempel gör ju det att Martin kan bli irriterad på mig när jag bara ska ha som jag vill hela tiden och väldigt sällan som han vill, vafan, det kanske inte gör så mycket sen när vi kommit överens igen, men förr eller senare kommer ju det gå too far och det är ju inte bra. Och även om jag försöker lägga ner det så är det fan så mycket lättare sagt än gjort.

Sen det som gör att jag har enorma problem idag: jag har ingen känsla alls för när det är dags att lägga ner. Jag har hållit på med matten i flera timmar nu, försökt göra om talen och räkna om och ha mig säkert fjorton gånger, och trots att jag sagt åt mig själv att lägga ner och skita i det och att jag aldrig kommer fatta så ger jag inte upp. Och det går mig på nerverna som fan, men jag vet att när det väl klickar och fungerar kommer jag älska mig själv, liksom.

Men då är ju frågan om det är värt det eller om jag bara kommer vara helt slut ikväll som alla andra kvällar.

That's enough of that shit.

Dagens <3
Ny kaffemaskin i skolan med mycket god espressochoc, så farväl trötthet, för bara 3 kronor. ;P

måndag 15 januari 2007

Tarzan is handsome, full of surprise: he's really cute and his hair is nice

Och så åkte "högstadiet" och framför allt "Skolhagen" upp igen på utelistan: Lillasyster kom hem idag och berättade att två killar slagits massor där, och att "det var blod över hela skolan". Typiskt Skolhagen, tänkte jag. "Sen kom det en lärare, men det slutade inte, så han gick igen." Det var lite mer "WTF!?"-varning på det uttalandet måste jag säga, men fortfarande: typiskt Skolhagen.

Ja, jag älskade min högstadieskola.

Nu sitter jag och leker vuxen och fyller i papper om körkortstillstånd och annat skoj. För att slippa känna mig allt för ansvarsfull spelar jag The Sims samtidigt, och det går rätt dåligt för min familj (som består av vårt band på Popomundo :P), och är rätt kul faktiskt. Morgonkaos, liksom. :P

Jag insåg igår att jag hade lyckats glömma bort en av de allra mest ångestdämpande sakerna som finns: nämligen Vänner. Jag sov alldeles för lite inatt, men det var det värt, för efter att ha sett ett band med Vänner och legat i min säng och spelat The Sims 2 på mobilen i några timmar så kändes livet lite allmänt lättare och jag insåg att det nog går att överleva den här våren också.

Vilket ju kändes lite betryggande.

That's enough of that shit.

Dagens <3
Aqua!TV-Nord spelade de Toy-Boxs "Tarzan and Jane" och jag sjöng på den hela dagen tills Zackrid påpekade att nu är det nog Aqua och Indiana Jones-säsong igen. Han har helt rätt.

Dagens ò_Ó
Vi hade en vikarie på idrotten... som bara råkade vara -87a och heta Martin! Jag menar, det är för det första upprörande att han bara är två år äldre: måste han heta samma sak som min pojkvän!?

torsdag 11 januari 2007

I am your destiny calling

Poängen var väl att när hoggy la ner skulle jag sitta mindre vid datorn, och visserligen kanske jag dragit ner på allt det där slöklickandet i korridoren eftersom den inte finns längre, och Feffo helt enkelt inte är samma sak. Jag lyckas inte fastna för Feffo, jag hatar det, men så är det. :/ Hur som helst har jag inte kommit närmre att skaffa något jäkla liv bara för det, och inte har jag börjat spela TV-spel eller pokémon eller ser på TV för det. Heja mig. -_-

I måndags natt hade jag ångest inför den stundande skoldagen, och eftersom min dygnsrytm var helt åt helvete så kunde jag såklart inte sova heller utan låg uppe till fyra och läste min dagbok från förra året. Det var hemskt intressant, bättre litteratur finns inte, och inte blev det tråkigare av att den från början bara handlade om Harrison Ford och sen på något sätt gick över till att bara handla om Martin. Ehum.

Men det roligaste var att jag på ett ställe - för att vara exakt den 23 maj förra året - skrev nåt i stil med "jag skulle göra vad som helst för att få vara sådär nykär igen - vad som helst!" efter att ha läst min dagbok från två år sen då jag precis blivit ihop med Jojje (ett och ett halvt snarare, då). Folk som är nördar på mig - det vill säga ingen alls :( - borde ha koll på det här redan, men jag säger det ändå: det där var precis en vecka innan jag träffade Martin i den där tråden på hoggy.

Jag misstänker att det är sånt där som gör andra människor religiösa: själv tog jag det bara som en bekräftelse på att det faktiskt stämmer att så länge man bara håller ut ett litet, litet tag till när man tror att det inte kan bli värre så löser det sig nog. Förr eller senare. Och det är ju bra att få bekräftelse på sina teorier ibland. ;P

That's enough of that shit.

Dagens ^^
Vi impulskåkte in tills stan och försökte köpa kuddar för fem kronor, men det lyckades tyvärr inte. Kul var det i alla fall. ^^

Dagens >_<
Mitt hår ser för jävligt ut! Och det gjorde det igår och i förrgår också! VAD SKA JAG GÖRA!?

Dagens XD
Marcus snodde min City och stack och sket, och sen kom han tillbaka och lovade att han inte besudlat den. Sen bläddrade jag vidare och när jag slutligen kom fram till slutet upptäckte jag att den jäveln rivit ut sudokun bara för att jäklas. XD

onsdag 10 januari 2007

I love the flowers

If you were a flower
and I were a cow
Would you me hate
if I you ate
just to survive the winter?

Cause I love the flowers
but hunger is worse
if you feel like surviving the winter

Yes, I like the flowers,
except dandelions
(they are ugly).

And I'm sorry, my dear,
but you are one.

Signed,
William Shakespeare -05


That's enough of that shit.

De gröna har tagit mitt land

På mer eller mindre allmän begäran kommer nu mitt klassiska mästerverk "De gröna har tagit mitt land" här. Den skrevs den 25 december 2005 när jag och Chriss spelade Heroes of Might and Magic III. Om man vill kan man sjunga den till melodin "När vindarna viskar mitt namn".

De gröna har tagit mitt land
Med alla braiga grejer
Jag känner blod på min tand
De stjäl våra jobb och tjejer
Till räddningen kom ädle Chriss
Och dödade alla med svärd
Hon gav dem en rättfärdig diss,
Men's jag flydde för allt jag var värd.

De gröna har tagit mitt land
Ej hann jag dit när jag borde
De tog det rakt ur min hand
När jag "viktigare" saker gjorde.
Klara mig själv fick jag göra
Då Chriss var upptagen nån annanstans
För under attacken från de gröna
Såg så de bruna sin chans

De gröna har vandrat i Chriss land
Och förbannad började hon svära:
"Må eran mat bli till sand!
Och från bögarna frun din ska lära!"
Men sedan hon flashat sin armé,
Skynda de i all hast iväg
Ja, en fröjd det var att se
När Chriss ropade "din fega, jävla bög!"

De gröna har tagit mitt land
Och jag har en finne på armen
Jag vill ha en svit på Grand
Men istället fick jag koppla på charmen
För att få Chriss, vår älskade hjälte,
Att gå dit och slåss som en man.
Hon spräckte motståndarens mjälte
Och den spännande striden hon vann.

De gröna har tagit mitt land
Men nu är det snart dags att sova
De ligger och lurar på min strand
Nån gång ska de gå spö vill jag lova
En tand för en tand, ett öga för ett öga
Ja, jävlar vad de ska få spö.
Och även om de till mig lyssnar föga
KOM IHÅG ATT NI EN DAG SKA DÖ.

Skriven av mig och högst inspirerad av William Shakespeare.

That's enough of that shit.

lördag 6 januari 2007

I don't have words to say how much I think I owe you

Maybe you all would consider it a joke
If I say that I hate myself
But now and then
When I look into the mirror
All I see is a big mistake
(And wouldn´t you)
Well, I just wanna be fun
Just wanna be the one
Who makes you smile
I just wanna believe
That I could be something to someone
- Am I the only one around here,
Who´s not gonna live my life in fear?


Jag bara älskar The Ark.

That's (clearly) enough of that shit.