onsdag 19 juli 2017

Juni i bilder

Den här posten är bara lite sen - hurra! - så nu kör vi.


Började med att unna mig en ledig söndag med cosplayfix inför MultiCon. Det blev asniiice.


Spelkväll med mina kollegor. Jessika hade med sig sin valp som heter MOFASA.


Balkongodlingarna kom igång!


Jobbade med pappa ute i Norrtälje (oohh). Det var jättefint väder vilket var nice förutom att det var svettigt och jag brände mig i solen så jag antar att det inte var så nice ...


Träffade en small birb.


Köpte en extremt flashig kjol.


Jobbade med min bror och vi käkade lunch hemma hos honom. Sylvester var jättearg för att vi inte delade vår mat med honom.


Beställde en pizza utan ost. Det var uppenbarligen oacceptabelt.


Martin och jag åkte ut till hans landställe över midsommar! Jag var glad för jag kunde ta hur många bilder som helst på honom och han kunde inte göra något för han kör. Han var jättearg av exakt samma anledning.


Neej, okej, han var inte så arg.


Midsommar i Öregrund var superidylliskt och svenskt med typ kransbindande, dans runt midsommarstång, hela släkten där osv. Jag är van vid att jag och mina föräldrar gömmer oss på vart landställe och inte pratar med nån så det var lite överväldigande men kul.


Avslutade månaden innan MultiCon med att bli blond. Och tog coola selfies med min nya bästis Aloe Vera.

Tog inte jättemånga bilder under MultiCon tyvärr, men det kommer en separat post om det ändå tror jag!

True story.

tisdag 18 juli 2017

Review: The Ice Balloon: S. A. Andrée and the Heroic Age of Arctic Exploration

The Ice Balloon: S. A. Andrée and the Heroic Age of Arctic Exploration

My rating: 3 of 5 stars

Jag läste ut den här för jättelänge sen men glömde skriva en recension. Ooops.

Jag trodde jag skulle vara förberedd för det här. Jag har läst massor med böcker om folk som fryser ihjäl på berg och jag älskade Expeditionen så jag antog att det skulle vara lugnt att läsa den här. Den handlar ju om samma ämne som Expeditionen!

Yeah, jag hade fel. Det är om samma expedition, men den ger också massa kontext (som saknas i Expeditionen) om att upptäcka Arktis i allmänhet. Andra expeditioner, varför det var så viktigt, såna saker, och det var superintressant förstås. Lite svårt att hålla koll på alla namn, datum och olika expeditioner, men ändå intressant.

Så vad hintar jag på? Svältandet. Folk som fryser till döds är inte mysigt, men folk som svälter? Skitäckligt. Att läsa om hur folk är så utsvultna, så desperata, att de bokstavligt talat äter sina egna kängor? Det är det som jag reagerade mest på, mer än kannibalismen, för om jag dog och någon annan svalt skulle jag inte bli arg eller hemsöka dem om de åt mig, men fatta att vara så hungrig att du äter lädret på dina egna kängor! Jag kan inte komma över det.

Så ja, inte samma som att läsa om bergsklättringsolyckor. Men ändå intressant, även om den inte handlade lika mycket om Andrée som jag kanske hoppats på.


True story.

söndag 16 juli 2017

Maj i bilder

Ja okej det är jättelänge sen det var maj men jag gjorde säkert jätteroliga saker då så jag tycker vi tar en titt!!


Det var första maj och ingen var på museet, så jag spenderade tiden med att läsa utomhus istället.


Jag åkte till Umeå och där hittade jag och Martin den här stackaren på Ikea som "behöver kärlek" så naturligtvis köpte vi den. Numera heter den Groot och jag tror den mår bra hemma hos Martin.


Vi 3D-printade grejer till MultiCon-spelet och jag fick designa dem själv, vilket var svincoolt!


Efter ett tips från Amanda gjorde jag mina egna pizzabullar. SÅ GOTT.


Var på farmors begravning. :(


Konstfackseleverna hade sina slutprojekt och den här var ... speciell.


Jobbade i bokningen och fick en ny kompis.


Fixade med min ascooola MultiCon-cosplay!!


Martin och jag var hemma hos Li och Erik och spelade pokémonopol. En av katterna ville vara med ...


Vi kallar den "helg på museet".

Well, det var visst det jag gjorde i maj! Exciting shit.

lördag 15 juli 2017

Review: Gryningsstjärna

Gryningsstjärna

My rating: 5 of 5 stars

Ibland känns det som att jag bara klagar på alla böcker jag läser. "Den var dåligt skriven, jag gillade den inte, det var dåligt" bla bla bla till en punkt där jag undrar om jag är för kritisk? Jag klagar alltid på att böcker inte är välskrivna och efter ett tag undrar jag typ om nån bok kommer vara bra nog? Jag kände speciellt så efter min recension av Odinsbarn eftersom alla och deras mamma älskade den och jag var underväldigad.

Sen läste jag den här och vet ni vad? Jag kan uppskatta välskrivna böcker! Det krävs bara att de faktiskt är välskrivna. Jag kanske är överdrivet positiv eftersom Odinsbarn var en sån besvikelse, men det var såååå uppfräschande att läsa någonting bra. Någonting som inte upprepar varenda mening femhundra gånger så att läsaren verkligen fattar. Någonting som kändes redigerat. Med karaktärer jag kunde relatera till och bry mig om!

Ärligt talat, jag vet inte ens om den förtjänar fem stjärnor, för om jag läst någonting fantastikt innan hade jag kanske bara givit den fyra. Men den awkward "åh här har du dina krafter, Aíli"-scenen från första boken som var mitt största klag då finns inte i den här, så den är bättre. Det är en bra uppföljare! Och jag kan knappt vänta på del tre (men känn ingen press, Charlotte).

Så fem stjärnor fick det bli.


True story.

torsdag 13 juli 2017

Just keep swimming

Okej, här kommer en kort timeline över hur jag fick mitt nya jobb. Helt enkelt därför att jag tror att det kanske finns folk som behöver lite optimism i sitt liv. Även om jag vet att det är fett svårt att vara glad för andra när saker är jobbiga, men ja. Fucking hang in there.

15 juni: jag söker lite jobb (som jag inte får) och allt är så jobbigt att jag literally ligger på min yogamatta och hetsgråter eftersom jag inser att jag inte nått mitt mål att ha ett riktigt jobb innan sommaren. Sen gick jag ut och sprang 13 km för det är så jag hanterar alla mina problem.

Bildkälla. Foto från Benita Abraham
16 juni: jag får ett samtal om en jobbintervju på Botkyrka kommun veckan efter, vilket var exakt vad jag behövde dagen efter ett break-down. Senare samma dag får jag ett mail från en rekryterare som sett mig söka tjänster jag inte varit kvalificerad för hos Norrtälje och Danderyd kommun som tipsar om en tjänst hon tror jag skulle passa för. Jag går hem och söker tjänsten och säger att hon gärna får ringa och berätta mer om den.

19 juni: rekryteraren ringer och berättar om tjänsten ("vet du hur långt bort Norrtälje ligger? En del jag pratat med har inte gjort det") och ber mig komma på intervju med hennes kollega veckan därpå.

Bildkälla. Foto från Benita Abraham
22 juni: jag går på intervju hos Botkyrka kommun. Det går sådär. Sen tar jag min första riktiga semester från museet och blir borta i över två veckor.

26 juni: trots att jag egentligen bara vill fokusera på MultiCon som börjar om två dagar åker jag på intervju med rekryteraren. Vi pratar nästan bara om just MultiCon på intervjun och han säljer in Norrtälje kommun som en jättebra arbetsplats. Mina kära konventkollegor (aka vänner) vittnar alla om hur de fått jobb genom att prata om konventet.

27 juni: rekryteraren säljer in mig till Norrtälje kommun, som vill träffa mig. Jag förklarar att jag är extremt upptagen med MultiCon, vilket de har full förståelse för, men att jag kan komma in dagen därpå. Jag planerar om hela min kväll och sover hos mina föräldrar i Täby istället för hemma.

Bildkälla. Foto från Benita Abraham
28 juni: jag går upp klockan fem på morgonen för att vara i Norrtälje klockan 8. Eftersom jag är en extrem tidspessimist kommer jag fram dit 7.20, men det ger mig plenty of time att styra upp lite MultiCon-business innan jag går in. Själva intervjun är jätterolig och vi pratar vidare om MultiCon, och jag känner mig fett positiv och glad på vägen därifrån. Jag skickar mina referenser till rekryteraren.

30 juni: rekryteraren mailar och säger att Norrtälje kommer att höra av sig nästa onsdag för "fortsatt kontakt". Jag är så upptagen att jag literally inte hinner svara honom förrän dagen därpå.

5 juli: Norrtälje hör inte av sig och min tidigare extremt positiva känsla blir lite mindre positiv.

Bildkälla. Foto från Benita Abraham
6 juli: Norrtälje ringer och börjar samtalet med att fråga om hur MultiCon gick, och jag är nära att skrika WHATEVER FÅR JAG JOBBET ELLER INTE?! Nästa fråga är om jag vill börja jobba hos dem och svaret är självklart ja. Därefter krävdes en del pusslande med hur jag ska kunna börja redan veckan därpå utan ge museet för stora problem, men eftersom alla där vet att jag letat efter ett nytt jobb så länge och är fett supportive gick det bra.

12 juli: jag jobbar sitta dagen på museet. Mina kollegor ställer till med ett jättestort fika och jag känner mig extremt uppskattad.

13 juli: Harrison Fords födelsedag. Also, min första dag på nya jobbet. Jag har mest fått lära mig om systemen jag ska jobba i, men jag fick göra en karta i alla fall och jag ser fett mycket fram emot att börja jobba på riktigt. Jag ska till och med få ett eget kontor!! Och jag fick en välkomstväxt. Så jävla vuxet, I love it.

Så, vad var poängen med den här onödigt långa och tråkiga posten? Tre saker:
  1. Det tog mig mindre än en månad att gå från crying mess till första dagen på jobbet Och det var efter månader utan så mycket som en telefonintervju. Plötsligt händer det bara, så keep going.
  2. Prata om dina fucking passion projects på intervjuer, för din framtida arbetsgivare kommer antagligen tycka att det är skithäftigt och det är personer som gillar sånt som du vill jobba med.
  3. Benita Abraham är ett comedic genious.
Det var allt. Nu ska jag sova för jag måste upp skittidigt om morgnarna nu för tiden. Imorse vaknade jag seriöst 04.36, men mitt mål är att korta ner min morgonrutin så att jag inte behöver vakna förrän 5.00 åtminstone ...

True story.

onsdag 12 juli 2017

Review: Odinsbarn

Odinsbarn

My rating: 3 of 5 stars

Lever den här boken upp till hypen? Nej. Jag tänker gå så långt som att säga att den är överhypad och inte alls så bra som de säger. Det är som i Unbreakable Kimmy Schmidt när Mikey säger att Cate Blanchett är en fantastisk skådis och Titus svarar "is she? Or is she just tall?". Är den här boken bra eller är den bara lång? Spoiler: den är bara lång.

Alltså, jag säger inte att alla böcker som är såhär långa är dåliga, men är det inte typ Stephen Kings Det eller Lord of the Rings så borde den antagligen redigerats ner. Och det här fallet här. Först hade jag fått för mig att författaren var väldigt ung och tänkte att jag kunde vara lite schysst, men eftersom det inte var så känner jag att det inte finns några ursäkter. Låt inte en debutförfattare skriva 600 sidor oredigerat.

Och den känns så oredigerad? Skrivandet är rambly, genom att konstant gå över samma saker om och o igen, och ibland så introduceras koncept i berättelsen på platser där det känns som att de borde nämnts långt innan. Det känns som att författaren hela tiden tänkte "jag ska fixa det här när jag redigerar" och aldrig gjorde det (fast det är väl klart boken redigerats, det känns bara inte så).

Dessutom gör den sååå många saker om stör mig i skrivande. Kursiverade tankar som redan förklarats i den löpande texten. Aaaaalldeles för många utropstecken. Witty dialog som fick mig att cringea. Och den kan inte bestämma sig om den ska använda modern språk eller mer ålderdomligt, så den kör nån sorts mix mellan båda som inte funkar.

Allt det här gjorde det väldigt svårt att relatera till protagonisterna, som är väldigt tråkiga personer. Hirka är ????. Hon är typ den klassiska YA-huvudpersonen i det att hon inte har någon personlighet och ändrar den när det passar berättelsen. Hon är lite egoistisk och väldigt säker på att världen är ute efter henne, vilket oftast är sant men inte alltid. Hennes love interest, Rime, är varenda Edward Cullen tragiska-angsty-broody dude som vi sett förr. Och precis som i Twilight finns det en anledning till att de inte kan kyssas eller ha sex som är ... lite problematiska. Det är ganska 1900-tal att shamea tjejer för att de har sex, även när det är av magiska anledningar.

Plus att hon fuckade upp världsbygget. Det tar alldeles för lång tid för svansar att nämnas med tanke på bokens premise och de verkar inte ha spelat så stor roll i Hirkas liv? Vilket känns konstigt eftersom det känns som att svansar borde vara en stor del av kroppsspråket i världen, men det är det inte. Jag får aldrig känslan av att Hirka har problem med att uttrycka sig på grund av sin brist på svans eller att de andra karaktärerna typ avslöjar sig genom att svansen rycker till när de inte menade det. Det känns som att hon missade något där.

Så varför tre stjärnor? Jag vet inte, kanske för att jag gillade att den var baserad på nordisk mytologi eller för att det var kul att läsa riktigt high fantasy igen, där folk hänger på värdshus och kastar öl på varandra. Det är inte något jag läser ofta nu för tiden och jag blev nostalgisk. Och med tanke på bokens slut är jag, irriterande nog, sugen på att se hur det fortsätter.


True story.

måndag 10 juli 2017

Norrtälyeah

Över en månad sen jag skrev sist, oookej. Älskar när en blir en sån där bloggare som bara ber om ursäkt för att det gått så lång tid sen sist det bloggades. Och med det menar jag: hela min bloggkarriär. Eller kanske inte.

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja det här inlägget? Men I guess att jag kan göra det enkelt för mig och ge mina viktigaste nyheter: jag har fått ett jobb. Ett legit, riktigt, heltidsjobb på en kommun norr om Stockholm, aka Norrtälje. Med en fancy titel också, som GIS-ingenjör. Martin är svinnöjd för att han "visste att jag skulle bli ingenjör förr eller senare", så det känns ju skönt att veta att jag äntligen är värd honom ... Eller okej, jag är också nöjd för det är en fancy titel och vem vill inte ha en sån, men jag hatar också ingenjörer (se: "när vi skulle bygga ett pepparkakshus var vi tvungna att maximera användningen av deg genom att mäta volymen på degen först". Seriöst!?).

Jag vet ärligt talat inte vad fan en ingenjör är.
Bildkälla
För den som tänker "Norrtälje? Är inte det aslångt bort? Vågar jag säga något eller regnar jag på paraden då?" så är du spot on. Det är skitlångt bort. Typ 90 minuters restid, och det inkluderar inte tiden jag måste lägga till för att gå till tuben och till själva jobbet. Det kommer suga, jag vet det. Men jag är också lite taggad. Bussen tar en timme så det blir fan massvis med lästid och jag har inte hunnit läsa ordentligt på länge. Jag kan skriva om jag tar med mig laptop eller surfplatta (eller bara telefonen). Eftersom två år i kassan på Naturhistoriska är jag ganska bra på att ha tråkigt, liksom.

Jag börjar på torsdag vilket känns galet, men det gick fort det här. Tanken var att jag skulle jobba några dagar på museet först för att inte lämna dem high and dry, oooch sen fick jag konventsjukan och har inte kunnat jobba. Jag ska nog släpa mig in på onsdag bara för att lämna tillbaka passerkort och skit, men ja, inte som jag hade tänkt mig.

Bildkälla
Har jag panik? Ja. Jag vet att jag ska till Norrtälje på torsdag och börja jobba men min mentala planering är fortfarande att jag ska till museet resten av sommaren. Att jag ska jobba alla helger. Ha ledigt nästan alla måndagar. Men nope, inget sånt. Det blir liksom ... riktigt jobb. Åtta timmar om dagen. På ett kontor. Som man gör.

Nej, men vadfan. I've got this. Det kanske kommer bli jobbigt och det är svårt att tänka att jag faktiskt har ett riktigt vuxet jobb och att jag kommer leva ett riktigt vuxet liv nu (lol, as if), men jag har velat det här väldigt, väldigt länge så det kommer bli bra. Det kommer bli värt det. Om inte annat när jag får min första riktiga lön. Det kan jag knappt vänta på!

True story.

lördag 3 juni 2017

Review: I ljusets makt

I ljusets makt I ljusets makt by Leigh Bardugo
My rating: 3 of 5 stars

Som Chriss sa, "it's garbage, but it's good garbage". Den är inte särskilt revolutionerande, folk som kan saker om Ryssland verkar rätt sura på den, men den är underhållande och svår att lägga ifrån sig.

Grejen är, den kunde ha varit riktigt bra för första kapitlet/prologen var otroligt välskrivet, men sen gick den från tredje till första person och språket blev betydligt sämre. Vilket var trist.

Ännu tristare? Tråkiga gamla stereotyper. Vissa inte särskilt subtila rasstereotyper där fantasyraser och nationaliteter obviously motsvarar riktiga stereotyper som ... inte är så bra. Lägg till lite härlig sexism på det, där alla snyggare tjejer (utom ett undantag) är ondskefulla bitches och de alldagliga är goda och fantastiska. För det är så världen fungerar.

Men jag kommer ändå läsa de andra böckerna. För underhållande skräp är ändå underhållande.

View all my reviews

söndag 28 maj 2017

Vad jag gör på internet nu för tiden

Jag vet inte om nån faktiskt bryr sig, men här kommer en lista på vad jag gör på internet nu för tiden:
  • Sociala medier
    Well, duuuuh. 90% av det jag gör. Ni hittar mig främst på tumblr, Twitter och Instagram. Räknas det ens som att vara på internet att kolla sociala medier nu för tiden? Jag är tveksam.

  • Läser bloggar
    Inte lika ofta som jag vill dock ... mina favoriter är och förblir Epbot och TramsFrans.

  • Har hållit på med Duolingo sedan typ 2013 och klarat av kurserna i tyska, franska (skitspråk), norska, esperanto (mysspråk!!) och spanska. De har släppt japanska till iOS tror jag, men det verkar inte redo för webben eller Android än, så även om jag är mest taggad på det tror jag nästa kurs blir italienska eller ryska. Kan inte påstå att sidan gjort mig flytande i något av språken, men det är roligt att lära sig i alla fall!

  • Sysslat med sedan i sommar och klarat av kurser i Python, HTML, CSS och Javascript. När jag var ung älskade jag att koda fula hemsidor i HTML så att sitta med det här och försöka lära mig programmera är kul av ungefär samma anledning. Plus bra att ha på CVt!

  • Tekniskt sett en blogg, men jag har gått bakåt i arkiven till 2013 utan att tröttna, så det får sin egen kategori. När jag är klar med allt annat eller sitter och tråkar in på Cosmonova är det främst Captain Awkward jag roar mig med.

  • Gamify your life! Har hållit på med Habitica sedan 2013 eller 2014 och är snaaaart level 100. Stödjer även sidan ekonomiskt och det är det första ställe jag lagt ner pengar på för att köpa typ virtuella husdjur. Men det är kul, rekommenderar sidan till ALLA som vill bli mer produktiva.

  • Okej, TEKNISKT sett ett socialt medie (medium?), men jag använder det inte riktigt så? Pinterest är dit jag går när jag känner mig lite hipstrig och vill pinna någon fin bild på ett höstlöv eller någon som springer i regnet. Känner noll krav på att gå in dagligen eller att kolla vad alla pinnar. All flash och no substance.

  • Random skit
    Resten av tiden vet ni hur det är, man klickar på en länk som tar en till en sida där man hittar en ny länk och så vidare och sedan har man plötsligt lärt sig allt om bensinmackarnas historia i Sverige (visste ni att ordet "mack" kommer ifrån företaget som gjorde Sveriges första bensinpump, och är en förkortning av ägarnas initialer, Matthiason, Anderson, Collin och Key?) ...
Aaaaanyway, det är vad jag gör på internet. Vad fan gör ni?

True story.

onsdag 24 maj 2017

Review: Ordbrodösen

Ordbrodösen Ordbrodösen by Anna Arvidsson
My rating: 4 of 5 stars

Första boken i år (tror jag) som jag läste ut på en dag och inte kunde lägga ifrån mig. Anna Arvidsson har lyckats hitta på en magisk kraft som man inte sett tusen gånger innan, som inte känns särskilt krystad, och som skapar en väldigt intressant värld omkring sig.

Dessutom har den många och intressanta karaktärer som har intressanta relationer med varandra, även om vissa av dem kanske är lite klyschiga. Jag gillar att handlingen är lite all over the place (geografiskt), och att den använder sociala medier, fast hela "ingen kontakt med omvärlden"-grejen kändes mest som ett sätt att inte ge huvudpersonen några vänner eller någon direkt bakgrund.

Men boken är jättebra och jag vill gärna läsa mer om de här karaktärerna. Det finns definitivt mer att utforska i världen!

View all my reviews

måndag 22 maj 2017

Osäkra jobb

Har velat tipsa om den här Aftonbladet-artikelserien ett tag: Osäkra jobb. Den beskriver typ min arbetssituation, även om jag lyckligtvis inte har det sådär extremt, men jag känner igen mig i väldigt mycket av texten.

Men hur mycket hon än trivdes på arbetet när hon väl var där, och hur mycket hon än tyckte om arbetskamraterna och gemenskapen och kunderna så maldes Jessica ner. Hon kunde aldrig slappna av. Hon hade ständig jour utan att få betalt för det. Hon kunde inte planera något med vänner. Hon visste inte om hon hade pengar nästa månad. Hennes sambo ville åka till Grekland på solsemester. Skulle hon ha råd med det? Och vågade hon lämna staden, lämna chansen att bli inringd? 

Det där är literally mitt liv!!!  Planerar aldrig in saker med folk på dagtid om det kan undvikas för jag vet ju aldrig, jag KANSKE blir inringd och då måste jag kunna göra det. En av grejerna jag skippade förra månaden var att hälsa på min döende farmor på sjukhuset, för jag behövde åka in och jobba istället den dagen (lyckligtvis kunde jag hälsa på henne några dagar senare).

Jag vet aldrig när jag har pengar, jag TROR jag kommer få precis rätt antal pass den här månaden för att gå runt, men jag vet inte för schemat är inte lagt än. Jag förutsätter att jag jobbar på söndag för jag jobbar ju alla helger, men jag vet inte. Det är såhär hela tiden, att jag typ tycker att jag har mycket schemalagt om jag vet att jag jobbar tre veckor framåt. Sommarens schema, som ska koordineras med de fast anställdas semestrar, är inte lagt än, jag har bara fått ett förslag på tider jag kan ta.

Och det var ett ångestmoment i sig, för mig finns det inte en chans att åka på någon solsemester till Grekland. Förra sommaren hade jag bara ledigt när jag arrangerade MultiCon, vilket som ni vet är fyra dagar basically konstant arbete. I år har jag unnat mig två veckor, men det inräknas midsommar och tiden på MultiCon, så vi snackar inte direkt två veckor semester. Sist jag hade mer än någon dag här och där ledigt var sommaren 2014.

Bildkälla: https://www.redbubble.com/people/hifaistos/works/10954863-if-you-work-for-a-living-why-do-you-kill-yourself-working?p=sticker

Jag åker till Umeå typ en gång i månaden, ibland varannan månad beroende på hur våra scheman ser ut, och varje gång gör det att jag missar minst två dagars arbete eftersom jag är borta på helgen. Kanske till och med fler, för man vet ju aldrig vad för pass som kan dyka upp på fredagen och måndagen. Eftersom helger är mina enda säkra kort kan det sluta med att jag jobbar en eller noll dagar de veckor jag åker till Umeå, för att sedan kompensera senare under månaden när det kanske är något lov eller helgdagar och jobbar hur mycket som helst. Under loven kan jag jobba fjorton dagar med en dags ledigt bara för att det över huvud taget ska vara lagligt.

Det är skitjobbigt, ärligt talat. Man blir knäpp, speciellt när jag haft det såhär i snart två år. Jag trivs med mina kollegor och Naturhistoriska är mitt favoritmuseum, men jfc den här situationen är inte hållbar. Att jobba varje helg börjar bli helt sjukt frustrerande, att se andra skriva om TGIF eller att det ska bli så skönt med en långhelg när det är påsk eller skit har gått från att vara "lol, själv jobbar man helger men det är okej" till att få mig att vilja gråta av avundsjuka. Visst, jag jobbar sällan måndagar och alltid söndagar så jag har aldrig söndagsångest, men det var flera år sedan jag upplevde den där euforiska fredagskänslan och jag saknar den.

Anyway, slutsatsen här blir 1) läs artikeln, 2) timanställningar är jävla bullshit och borde avskaffas och 3) jag är så redo för ett nytt jobb med fasta tider där jag gör någonting jag är utbildad för. SÅ. REDO.

True story.

lördag 20 maj 2017

Review: Solvarg

Solvarg Solvarg by Conn Iggulden
My rating: 3 of 5 stars

Jag vet inte vad jag tycker om den här serien. Jag gillade verkligen Erövraren och Kejsaren, men de handlade ju i stort sett bara om en specifik karaktär, medan den här följer TUSEN karaktärer. Dessutom utspelar den sig i England så det finns ju liksom bara tre namn som karaktärerna kan ha, och jag kan inte tillräckligt mycket om brittisk historia för att hänga med. Så jag är konstant förvirrad över vilken karaktär som är vilken.

Men, jag gillar verkligen Margaret och mina föräldrar har uppföljaren, så risken att jag läser fler av böckerna är rätt hög. Betyder dock inte att jag kommer gilla dem lika mycket som hans andra serier.


True story.

torsdag 4 maj 2017

April i bilder

Jahapp, så var det ny månad OUT OF NOWHERE, så nu kör vi en till sammanfattning:


Jag är vuxen så om jag vill köpa en BB-8-lampskärm får jag göra det.


Gick på en pokéwalk vid universitetet medan jag väntade på att Amanda skulle sluta så vi kunde gå och lämna blommor vid Sergels torg. Vi stal påskliljor ur rabatten vid museet ...


Slog in ett jättestort paket till Martin och försökte ta en gullig bild med marsvinen för att visa hur stort det var. De var inte lika taggade som jag ...


Var på AW med Jessika och Amanda. Vi rundade av vid åtta för vi är uppenbarligen gamla och trötta.



Var tvungen att testa den nya fantan som typ verkade som gjord för mig. Det var en bra smak men inte en bra läsk if that makes sense?


Var på spelmuseum med Chriss och Trams. Naturligtvis spelade Chriss Kingdom Hearts ...


Vi hade Cheese & Whine-night och hängav oss åt häxkonster. As you do.


Lite spänning i vardagen när brandlarmet gick! Vi hade i alla fall tur med vädret ...


Avslutade månaden med att vara kulturell och gå på Kulturnatten och se när mitt favoritwrockband The Swedish Shortsnouts spelade på Stadsbiblioteket. De drog en fet crowd!

True story.

onsdag 3 maj 2017

Review: Bridget Jones's Baby: The Diaries

Bridget Jones's Baby: The Diaries

My rating: 3 of 5 stars

Okej, så såhär tycker jag om Bridget Jones: jag älskar book ett och två, jag är ett stort fan av originalfilmerna, och as far as I'm concern så existerar inte Mad About the Boy. Inte bara på grund av vissa beslut Fielding tog, utan också för att den inte är rolig. Min åsikt om Bridget Jones Baby-filmen är att jag ÄLSKADE den och att den var allt jag önskar att Mad About the Boy varit.

Sååå, jag borde älska den här, right? Ehh, jag vet inte. Den har potential och jag gillar den bättre än Mad About the Boy, men den är INGENTING jämfört med originalen. Det känns entitled att säga det, men den är för kort. Det känns som att Fielding inte ville skriva den alls och bara stressade genom alla sina scener så fort som möjligt, och försökte krysta ut till komedi som mestadels inte fungerar.

Bridget och Mark känns nästan out of character vilket, eh, suger. Daniel är också bara ??? för han verkar inte kunna bestämma sig för vem han är alls. Jag föredrar filmversionen bättre, faktiskt, även om det här förstås fungerar bättre med Mad About the Boy ... men vem bryr sig, den boken hände inte!!!

Men allt är inte dåligt, den blev bättre mot slutet och det fanns en del faktiskt enjoyable scener där Bridget är sitt vanliga crazy jag. Jag önskar bara att hela boken skrivits så, istället för att bara stressats framför att bli en cool movie tie-in. Filmen behöver det inte.

Jag kanske läser om den här i framtiden, men antagligen inte lika ofta som jag läser om originalen.


True story.

tisdag 2 maj 2017

Mars i bilder

OKEJ, jag är typ en månad sen, men jag gillar de här inläggen så nu kommer det:


Jag och Christer Fluglasagne chillade i bokningen.


Kollade på TV med Fíli. Han gillar mitt hår.


Han är så fin. :''')


Var på brunch hemma hos Linda! Inte veganskt men gott ändå.


Melloparty med tårtkalas! Den två veganska tårtorna var dels en gigantisk chokladboll med smält choklad och dels en tofuline som vänts uppochner och dekorerats med strössel. Also, FEL LÅT VANN.


Hade en jätteångestig dag och sedan fick jag ett mystiskt paket??? Visade sig vara en scarf som min amerikanska brevvän virkat till mig. Finaste som hänt i år tror jag. Pictured: jag som försöker att inte gråta när jag fotar den.


Var i Umeå och lekte med VR-glasögon!


Efter att ha sett alla andra Marvel-serier med Martin kände jag att det var dags att ta tag i den här själv. As of today har jag fortfarande inte sett klart säsong två ...


Spelkväll på jobbet!


VåFFeldagen (då man äter våfflor och ser Fast & Furious) var inte särskilt lyckad ... iaf inte ur våffelsynpunkt.


Chriss skickade två ex av Girl:IT-tidningen där min novell En ängels röst publicerats. Så coolt!

True story.