Ja, dålig dag™ följdes upp av ännu sämre dag™ då jag blev dumpad av Jojje via SMS. Visserligen var det för att jag SMSade och frågade om han fortfarande var kär i mig, men då hade vi umgåtts i typ två timmar innan. Dessutom kunde han ju ha ringt om han ville göra det på ett schysst sätt.
Så nu är han sur på mig och jag på honom. Jag tycker faktiskt att jag har mer anledning att vara sur, de tär faktiskt jag som blivit dumpad. Han verkar förespråka någon sorts fackförening för killar som dumpar via SMS och går runt och tycker synd om sig själv. Man undrar ju vad det är för fel på folk.
Nej, seriöst. Vad som hände var alltså att han dumpade mig och att jag blev ledsen. Jag snackade runt lite, ingen kände till att han tänkte göra slut, och dessutom hörde han inte av sig alls. Jag fick i alla fall fram att vi skulle träffas igår och snacka, och det gjorde vi. Fast först hade vi ett bråk via MSN (i söndags), och den konversationen har på något sätt spridits till folk (mest eftersom jag sa "Sluta. Skriva. Punkter." vilket folk tyckte var skitkul.
Fast jag vet inte om man kan kalla det vi gjorde igår för att prata. Han var här i fyra och en halv minut (uppskattningsvis, räkna med en halv minuts felmarginal), och under den tiden hann han förklara att han inte funderat över om han var kär i mig eller inte särskilt länge, bara "några dar". Så bad han om förlåtelse för att han dumpade mig via SMS, men han ville bara svara så fort som möjligt. Han skulle egentligen gjort slut face-to-face dagen därpå, men så blev det inte.
Sen frågade han "Får jag gå nu?" (och jag vet att ni alla nu frågar "Får jag skratta nu?" och ja, det får ni!), och jag kände mig som en x_X. Seriöst, vad svarar man på det? Det där var inget jävla kvartssamtal som han var tvingad till, tanken var att han var där frivilligt, för att han ville prata. Men så var det visste inte alls.
Så jag sa att visst fick han gå om han ville det, och han reste sig och plckade upp sin ryggsäck. Då kom jag på att jag så gott som lovat Nova att slå honom, och dessutom kände jag att det skulle kännas jävligt bra, vilket resulterade i att jag sa "Vänta, det var en sak till!". När han vände sig om gav jag honom en örfil, och kommenterade det med att "det där förtjänade du".
Idag fick jag höra av Svedski att han tyckte det var taskigt av mig att slå honom (helt korrekt, det var taskigt, men jävligt välförtjänt), att han tycker att jag snackat skit om honom och att han inte tror att jag är kär i honom. Det var alltså ett rätt av tre möjliga. Därför tänkte jag förklara de två punkter han hade fel på:
1. Jag har inte snackat skit om honom. Det har jag inte. Jag har bara berättat för folk vad som hänt, och om han tycker att det räknas som skitsnack, då föreslår jag att han tar och ser över vad det är han gör egentligen. Det är alltså inte mitt fel att Fille vrålar GAY så fort han ser honom (han gjorde det på MSN igår), att han fått namnet SMS-Johan, eller att folk anser att han förtjänar en pungspark. Det är helt och hållet deras egna val, jag har bara berättat vad som hänt.
2. Jag är visst kär i honom. Snälla, tror han att jag skulle bli så upprörd annars? Tror han att jag bara slutar vara kär på en vecka för att han gör slut? Jag har varit kär i honom i typ två år eller nåt, det kommer inte gå över bara sådär. Visst, jag kanske uppför mig som en bitch och inte alls verkar särskilt kärleksfull, men varför ödsla kärlek på någon som inte vill ha den? Spelar roll vad jag känner, vill han inte veta av mig så slipper han.
Nu kommer mitt batteri till den bärbara datorn snart dö, så jag tror jag slutar här. Ska återvända till mitt rum och sitta där ett tag (göra matteläxan... fan också!), men där har jag tyvärr inte internet just nu. Kommer att få det imorgon, om jag har tur. Imorgon ska jag träna också, duktig som jag är. Aja.
Over and out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar