måndag 19 september 2005

Rösträtt och datorkraschar

Igår var jag och röstade också, det glömde jag att skriva om. Så mycket man nu kan skriva om det, egentligen. Man kom dit, plockade på sig tre lappar från de som man känner att man vill rösta på, går bakom en fånig liten skärm, stoppar ner varje lapp i ett kuvert och sen är det inget mer med det, liksom.

Det är intressantare varför jag röstar. Det är trots allt kyrkovalet, och jag är inte ett dugg intresserad. Inte insatt heller. Dessutom planerar jag att gå ur Svenska kyrkan den dagen jag fyller arton (min pappa har gjort det, så i min familj fick bara jag och min mamma rösta), så det här är inte bara mitt första, utan även mitt sista, kyrkoval.

Först när jag fick röstlappen så tänkte jag direkt att "det här skiter jag högaktningsfullt i" och funderade på att slänga den. Fast det gjorde jag inte, istället tog min mamma och la undan den någonstans. Och jag brydde mig inte så mycket mer.

Sen pratade jag med Zackrid någon gång om det här, och han sa att han hade tänkt rösta bara för att se till att Sverigedemokraterna skulle få så få röster som möjligt. De tyckte jag var ganska smart tänkt, men tänkte i alla fall att jag ska nog skita i det ändå.

När jag, mamma och Annika var på Mosebacke förra veckan kom vi också in på det, och jag berättade för dem om Zackrids filosofi. De tyckte att det var ganska smart tänkt, och mamma föreslog att hon och jag skulle gå och rösta trots allt, bara för det. Jag tyckte att om jag inte hade något bättre för mig då skulle det väl funka.

Så igår när jag satt på bussen på väg hem så ringde hon och frågade var jag var, och om vi skulle gå och rösta. Då hade jag totalt glömt bort allt var kyrkoval och Sverigedemokrater heter, men eftersom jag ändå inte hade något bättre för mig på kvällen så sa jag att det kunde vi väl. Så vi bestämde att vi skulle äta först.

Det var alltså en av anledningarna: att se till att Sverigedemokraterna inte vann.

Jag och mamma diskuterade det hela på väg till vallokalen också, och hon sa att det finns ju faktiskt de som dör för att man ska kunna ha såna här val, så då kan väl jag gå iväg och rösta. Och det, måste jag säga, är också ett jäkligt bra skäl till att ge bort trettio minuter av sitt liv och rösta lite grann. Bara för att man kan göra det, utan att bli dödad. Eller slängd i fängelse. Eller vad som helst.

Det var gårdagens goda gärning, den dåliga var att jag antagligen pajat en av våra datorer (den som jag brukade tillbringa nätterna vid). Den hade nämligen lagt av helt. Hade den gjort det om tre veckor hade garantin gått ut, och då hade vi skrotat den. Det gör vi inte nu, istället skickar vi iväg den ett par dagar och sen får vi tillbaka den med en ny hårddisk.

Hade det hänt för tre veckor sen hade alla mina filer försvunnit. Nu har jag lyckats rädda över de viktigaste till den här datorn, turligt nog. En del är tyvärr förstört, t ex alla filer som folk har skickat till mig genom åren (den datorn är tre år gammal), och alla gamla MSN-konversationer. Det värsta är att mina nedladdade avsnitt av Svindlarna har försvunnit också, och det är jävligt drygt. Får ladda ner dem igen.

Nej, nu har jag massa saker som jag måste få gjorda innan jag kan gå och lägga mig ikväll. Imorgon ska vi se slutet på Shakespeare in love på teaterkunskapen, och jag håller på att dö lite diskret för mig själv. Den är så bra, den filmen!

Over and out.

Inga kommentarer: