Så, nu är man hemma efter en välbehövd helg i Kristianstad. Så här i efterhand kan jag ju konstatera att det var jävligt bra att jag kunde åka så fort, för det behövdes verkligen! Nu mår jag mycket bättre än vad jag gjorde innan, det finns liksom en möjlighet till: att jag skulle kunna gå vidare. Det har inte riktigt varit ett alternativ innan.
Med andra ord var det lätt värt att städa rummet megaseriöst (med tanke på hur snyggt det blev, hade det varit värt det i vilket fall), och att jag kommer få lägga ut trehundra kronor själv. Jag behövde det där. Ibland måste man bara få komma bort från allt annat och bara ligga och dreggla över andra snygga killar tillsammans med Chriss och inse att världen går inte under, det finns faktiskt de som är snyggare än Jojje.
Tågresan hem var ju inte rolig. Jag kunde typ inte somna, för så fort jag gjorde det åkte mitt huvud ner och då vaknade jag. Dessutom åkte jag baklänges, och det brukar inte spela någon roll, men nu gjorde det det av någon anledning så jag mådde piss. Det blev bättre när jag halvsov iofs, men ändå. Var nog första gången jag riktigt ogillade att åka tåg, normalt sett brukar jag tycka att det är ganska trevligt.
I skolan gick det ganska bra, förutom att jag höll på att lacka ur totalt på WebbDesignen. Jag missade nämligen Puttes första instruktion vilket gjorde att jag hamnade efter hela tiden, och ingen ville tala om hur man skulle göra (ingen som kunde iaf, bara en veta bättre-typ som hatar allt vad datorer heter. Jag vill inte att en "jag hatar datorer"-människa ska försöka lära mig någonting som har med teknik att göra, det är emot mina principer). Men till sist förstod jag vad vi sysslade med, och då blev jag såklart bäst på det. Nästan i alla fall. :P
Jag lyckades säga en kul grej också. Saken är den att på vår skola finns det GRYMT goda kakor som säljs i matsalen, alla som äter dem blir beroende. Så goda är de. Och när vi gått till matsalen för att dricka lite vatten var Micke där och hade köpt just en sån kaka. Så jag smörade lite, och fick ganska så mycket av honom. Och då blev jag glad och åt upp den.
Men då blev Nova avundsjuk och började klaga massa på att hon inte hade någon kaka, och Micke sa att om hon hade frågat hade hon också kunnat få, men det var försent, för nu hade jag redan ätit upp den. Varpå jag säger:
- Men Nova, du kan inte ha kakan, om jag äter den.
Jag kände mig ganska klockren just då. :P Det är ju alltid folk som ska säga att man kan inte äta kakan och ha kvar den (joho då! Man behöver bara köpa en ny!), så då tänkte jag att det där stämmer nog lite mer. :P
Förresten, mina nya idé är att jag ska försöka samla alla utgivna Kalle Ankas pocket. Så om någon som läser det här sitter med en trevlig samling som de vill skänka/sälja - säg till! Jag är väldigt intresserad just nu, så skynda, skynda! :P
Over and out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar