Riiight. Lite sent för Trams och jag tittar på TV (Leverage! Mark Sheppard! Som har ett namn i den serien, men jag tänker fortsätta tänka på honom som Crowley i alla fall för jag blir så förvirrad annars), och jag glömde bort det här lite grann. Men men! Nu jävla, vad saknar jag?
Okej... helt ärligt antar jag. Egentligen saknar jag massa saker, fast vid olika tillfällen, meen just nu känner jag mig ganska tillfreds med tillvaron (och saknar bara min necessär, eftersom jag glömde den hemma (ÅNGEST!), men den kommer imorgon så det blir inget problem egentligen...) så något sådant finns inte.
Vilket betyder att vi måste återkomma till den enda person jag egentligen saknar. Och jag tänker inte tala om vem jag menar! Mest för att de av er som vet vem det är kommer att fatta det, och ni andra... vad spelar det för roll om ni får ett namn?
I alla fall, den här personen var det några år sen jag träffade nu, och över ett år sen jag pratade med på något sätt. Vi hade några tillfällen innan det då jag trodde att jag sett det sista av honom, men varje gång slutade det med att han en dag började ringa mig dagligen och fråga om tidsskillnaden mellan Skåne och Stockholm. Eller något annat odjupt.
Det är svårt att förklara varför just den här personen av alla är den jag saknar, speciellt inte utan att få det att låta som att jag haft några djupare känslor för honom, men det är väl just det som är så fint. Att det var så odjupt, men ändå så bra. Han är en av de där personerna som alltid kunde få mig på bra humör om jag var nere, bara genom att dra dåliga skämt eller göra små, små saker för att vara snäll. Dessutom är han nog en av de roligaste personerna jag någonsin träffat.
Och det är väl den enda sak/person som jag kan säga att jag saknar i mitt liv. :P
True story.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar