Det här tänkte jag skulle bli svårt, men det har jag insett att det är det ju inte alls. Right, föräldrar. Jag försöker hitta en bild på mamma och pappa för lite visual aid, men det verkar inte finnas någon sån. Synd för er!
Pappa är väl den av mina föräldrar jag är mest lik egentligen. Vi är båda envisa som fan och dåliga på att erkänna att vi har fel (ett bra exempel är att pappa påstår att DH var dålig eftersom han inte förstod allt som hände: jag har påpekat flera gånger att det mesta är glasklart om man läst fler böcker än de tre första, men då skrattar han bara åt mig), och vi gillar båda Sagan om ringen och Star Wars. När jag var på landet med mamma och pappa förra sommaren spenderade jag tiden med att läsa, och en av deras kompisar som var där påpekade att det har jag nog fått från pappa för han satt också alltid och läste när de var yngre (mamma läser också, men hon har nästan helt gått över till ljudböcker nu, så det räknas inte!).
Mamma har jag mer en sån där filmrelation till, där man kan prata om allt liksom. Hon medlar mellan mig och pappa också, eftersom vi inte alltid förstår varandra. Mamma och jag gillar i och för sig också samma filmer, fast ännu läskigare är väl att vi också gillar samma skådisar. Vi brukar gå på Clintan-filmer ihop, och hon är väl den enda jag känner som sett fler Harrison Ford-filmer än jag (eller hade iaf). Enligt pappa har jag fått alla mina dåliga egenskaper från mamma, men det tycker jag inte är sant: det är definitivt från mamma jag fått mina, eh, språkliga talanger eller vad man ska säga (de framkommer ju inte direkt i det här inlägget). Hela mammas sida av släkten är väldigt bra på ord framför allt, och det är väl jag också till viss del.
Mina föräldrar är inte såna där som skjutsar en överallt, vilket störde mig ganska mycket när jag var yngre. Nu har jag dock insett att de gör så mycket annat istället, och att det var en ganska dum grej att störa sig på. De ställde alltid upp som klassföräldrar och organiserade saker när man var yngre när inga andra föräldrar gjorde det, och det uppskattar jag nu faktiskt. Desustom känner jag igen den egenskapen i mig själv.
Hur mamma och pappa träffades har jag inte fått något ordentligt svar på. Å ena sidan låter det som att de träffades på en fest och tre månader senare var mamma gravid med mig, men sen fick jag höra att de uppenbarligen känt varandra längre än så, och inte bara för att pappa var kompis med mammas bror. Läser de det här kommer de hävda att de visst berättat hur det gick till för mig, men att jag inte lyssnat, men det är inte sant.
Nu ska jag sluta snacka skit och återgå till att spela Sims 2. Eller så ska jag titta på Deadwood. Fredagskvällen är full av möjligheter!
True story.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar