Jag tror egentligen stenhårt på "man ångrar bara det man aldrig gjorde", och därför kan jag inte påstå att jag ångrar jättemycket i mitt liv. Dessutom är det lätt att ångra någonting i efterhand när man egentligen inte kunde handlat annorlunda på grund av omständigheterna. Det där lät lite väl seriöst, men jag tror ni förstår vad jag menar: det är lätt att säga i efterhand att "sådär borde jag inte gjort", men innerst inne vet man att hamnade man i samma situation igen med samma omständigheter skulle man inte ändra sig.
Jag ångrar absolut inte alla töntiga grejer jag gjorde när jag var tonåring. Folk förväntar sig att man ska skämmas för att man var så löjlig och "hur kunde jag se ut sådär?", men det tycker jag inte att man ska göra. Ville man se ut så då, ville man göra så då, klart man skulle go for it.
Det jag egentligen ångrar är de förhållandevis få gånger jag inte levt efter bros before hos. "Åh, nej, ett ARSK-manifest till", tänker ni nu, men vad fan, det är sant ju. Jag har dissat vissa personer lite för hårt för att få vara med någon idiot till kille som absolut inte var värd det, och det är väl det enda jag faktiskt ångrar. Att man var så dum att man trodde att en kille man känt i två månader var värd att nästan fucka upp en vänskap över (jag antar att den/de det handlar om vet det, för jag tänker iaf inte ge några exempel!).
 | |
| True dat! Bildkälla: http://everseradio.com |
Men som allt annat får man väl se det som en lärdom och försöka vara smart nog att inte göra om det. Nu tänker jag leva enligt my man Shakespeares slogan ett bra tag framöver! ;P
True story.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar