Day 07 – Your best friend

Som alla andra som svarat på det här kommer jag inte heller att kunna välja bara en person. Ryktet går på stan att man inte kan ha flera bästa vänner, men jo, det kan man nog.

Chriss och jag för typ fyra år sen. :D

Chriss är en fantastisk person, och vad bättre är så blir jag en fantastisk person när jag umgås med henne. Dessutom vet jag ingen gör mig så fruktansvärt cp som Chriss, eller som jag gör så cp saker med (stannar uppe till tre på natten för att dränka papper i te, försöker lära sig spöktransferens, stalkar turnébussar, skriver fantastiska fanfictions i stil med The Toenail of Icklibõgg och läser dem för alla som vill och inte vill höra). Ibland går det väldigt lång tid mellan det att vi träffas, men när vi väl ses igen så spelar såna småsaker ingen roll utan efter tre sekunder skämtar vi glatt om bajs och Bella spelad av Judy Garland. Det är lite så det ska vara tror jag.

Jag har känt Chriss i typ nio år eller nåt nu, och det känns rätt konstigt faktiskt. Typ att man kan prata om vad vi gjorde "när vi var mindre" istället för "för några år sen". Trots att man ändrats ganska mycket på den tiden, och ganska mycket på olika håll, så har det aldrig känts som att jag och Chriss blivit helt olika personer, utan vi synkar ihop ganska fort när vi väl ses. Chriss är dessutom den enda jag känner som är manligare än vad jag är!

Trams och jag för två och ett halvt år sen. :D

Trams bor nog tekniskt sett längre bort från mig än Chriss gör (när Chriss inte bor i London), men det känns inte så. Förutom att hon aldrig är mer än ett SMS bort så träffas vi relativt (allt är relativt!) ofta eftersom det av någon anledning är lätt att bara ta bussen till Norrland. Trams har en tag på sin LJ som heter "I blame Ell", vilket jag tycker är ganska orättvist. Men vi flyttade till London ihop för typ två år sen, och det faktum att vi klarade tre månader i ett rum som är typ lika stort som mitt sovrum utan att döda varandra tycker jag säger allt om hur mycket vi älskar varandra innerst inne!

När jag umgås med Trams brukar vi bli väldigt repetativa, och vår dialog består oftast av "[skådis] är så jävla snygg!" eller "[TV-serie/film] är så fantastisk", men vi kan vara djupa också när vi vill (vilket vi sällan gör). Vi är dessutom sämst på att gå och lägga oss i tid, oavsett om anledningen till att vi är uppe är diskussioner om Mark Sheppards längd, att vi maratontittar på Supernatural, eller för att någon av oss ska avsluta NaNo. Att vi fick någon sömn alls i London förvånar mig.

Jag har inga bilder på mig och Hanna,
men här arrar vi konvent ihop!

En gång beskrev jag Hanna som "min bästa kompis inom en tio mils radie", och det uppskattade hon inte av förståeliga skäl, men det betyder faktiskt inte att jag inte gillar henne! Hanna är den enda personen jag har en sån där typisk tjejrelation med, där man faktiskt bråkar ibland, och är sura på varandra, men i slutändan inser att man tycker om varandra för mycket för att det ska vara värt att sluta umgås med. Dessutom utgör vi ett sånt bra team så det vore inte riktigt rättvist mot världen.

Hanna och jag träffades när vi båda fangirlade Lost, och jag tror att kommentaren "jag har också börjat gulla Sawyer nu" kan ses som början på vår fantastiska vänskap. Sen dess har vi bildat ett dream team och arrangerat tre konvent ihop, och varit de allra mest charmerande personer ni någonsin kommer att träffa under tiden. Ett tag kallade Hanna mig för Vagina Aftonstjärna, det säger mycket om vår humor.

Zackrid och jag för sex år sen,
med Köört i bakgrunden.

Jag har känt Zackrid i 2/3 av mitt liv, men helt ärligt minns jag ingenting B.Z (before Zackrid) så jag kan lika gärna börja säga hela livet. Vi gick i samma klass genom hela låg-, mellan-, och högstadiet, för att sedan skiljas åt under första gymnasieåret. Det gillade vi dock inte alls, så från tvåan bytte jag till hans klass igen. Nu har vi dock separerats igen, och bor inte ens i samma kyrkby längre, så vi ses inte alls så ofta som jag skulle kunna önska.

Zackrid är min eviga inspiration, eftersom han har en tendens att spruta ur sig idéer när man pratar med honom (en armé av manliga strippor liksom?). Han har nog fått stå ut med mer av mitt gnäll och mina humörsvängningar än någon annan (kanske med undantag min familj) och att han fortfarande vill umgås med mig är lite av ett mysterium. Dock är jag glad för det, för jag skulle aldrig kunna tänka mig ett liv utan honom!

Jag och Elin för ett halvår sen.

Elin får ett hedersomnämnande, för vi har inte känt varandra sådär jättelänge, och egentligen bara varit bra kompisar i typ lite mer än ett år, men det betyder inte att hon inte är en viktig del av mitt liv. Vi tar oftast djupa fikor ihop, men är även kända för att ha slängt ihop en och annan awesome roadtrip. Vi planerar även att leva för evigt så fort vi kommit på hur det ska gå till, och det ser jag fram emot. :D

True story.