Day 02 – Your first love

ÅH, kan jag hoppa av det här redan? Gud vad jag inte vill skriva om det här. Men jag ska inte fuska som Trams, och skriva om böcker! Nej, nu jävlar, pinsamt ska det vara...

Okej. Jag var säkert kär massor när jag var liten, men jag minns inte det, så vi går direkt på den första tonårsförälselsen. Den var precis som en sån ska vara: det vill säga jag var liten och dum, han var tre år äldre och ett svin, jag vägrade inse det, bla bla bla. I stort sett alla som kände mig då påpekade för mig att han var ett svin och att det inte skulle sluta bra...

...men jag var ju jättekär så jag lyssnade inte. HAH. Som det ska vara. Vi blev i alla fall ihop, jag var väl kanske lyckligast i hela världen, sen dumpade han mig via SMS efter två månader. Det blev början på min tradition av att dumpas på dåliga sätt (SMS, via relationsbyte på Helgon, SMS igen, och så telefon, fast telefon var helt okej under omständigheterna), men i alla fall. Jag blev såklart förkrossad. Ingen var förvånad. Men jag hade en del kompisar då som var snällare mot mig än jag förtjänade, så jag kom över det.

Ell, 13 år.

För att ytterligare förödmjuka mig själv får ni en bild på mig från den tiden. Om jag minns rätt togs den när jag och killen var på en hoggyträff tillsammans strax innan vi blev ihop. Varför lägger jag ut såna här bilder på mig själv!? Gud, de här 30 dagarna kommer jag att ångra...

Det bästa med den här historien är att han uppenbarligen INTE kom över det. För flera år efteråt fick jag hela tiden höra att han brukade bli full och gnälla över att han inte borde gjort slut med mig. Good times. Eller nåt. Men det är länge sen nu, typ ÅTTA ÅR, så det är glömt och nu vet ni det.

True story.