Det konstiga är att efter att jag duschat har motivationen mer eller mindre hoppat på mig. Kanske inte, men jag fick saker gjorda, och har till och med varit ute och sprungit. Nu chillar jag hemma hos mina föräldrar med en kaffe och TLC (åhhh, What not to wear!!).
Man kan inte riktigt förklara den där omotivationen dock. Folk tror bara man är lat, men jag har inga problem med att erkänna när jag är det (och tro mig, det finns många morgnar då jag är för lat för att gå upp); omotivationen är något annat, men jag tror inte folk som inte upplevt den förstår vad det är. (Erika satte fingret på det hela när hon frågade "när har du någonsin haft en motiverad morgon?" Folk märker liksom inte skillnaden.)
Aja, nu ska jag fokusera på att fira min kära syster. :D
True story.
2 kommentarer:
Men även om jag får sån där omotivation så gör jag det jag ska göra ändå, för annars får jag bara dåligt samvete och det dåliga samvetet vinner alltid över allt annat... XP
Fast jag vet inte, jag KAN liksom inte ens göra grejer, eller om jag gör dem tar de typ tre gånger så lång tid som vanligt (typ min frukost imorse som tog en timme, inte typ tjugo minuter). Det dåliga samvetet gör mig bara ännu mindre motiverad. :P
Skicka en kommentar