måndag 31 oktober 2011

Never thought I'd be on a boat

Alltså, ååååhhh, den här exkursionen. What the everloving fuck? Inte nog med att vi fått skitdålig information om bussresan (folk var hungriga för ingen visste när vi skulle äta), vi får ingen information här heller.

Imorse var vi ute på en båt, vilket var kul. Vi hämtade upp organismer från botten, hällde ut dem på däck (eh, typ), och sen sorterade vi ut det som var spännande. Lite äckligt i början, men jag fick låna ett par vattentäta vantar av Sofia, så då var det chill. Mitt hat mot nästan alla vattenvarelse fortsätter.

Poängen är iaf att efter en asnice morgon så hade vi ingen aning om vad vi skulle göra. Båten gick sönder så vi fick inte åka ut med den igen, och jag vet fortfarande inte vad det var meningen att vi skulle göra. Har varit på så jävla dåligt humör hela eftermiddagen pga det, och sen blir jag typ trött på mig själv för att jag är så irriterad. Sämst.

Dock gick vi ner till akvariet med Sofia som gav oss en guidad tur (hon har koll på havsdjur, och har varit här förut), så det var i alla fall kul. Fortfarande osäker på exakt vad vi gör här, men tack vare det har jag i alla fall lärt mig någonting.

En annan dryg sak är att det finns maneter ÖVERALLT här. Inte bara i vattnet, utan det är bilder på de små svinen överallt, och såklart finns de på labben också. Jag är inte över min skräck, men fan, jag börjar nästan vänja mig. Imorgon ska vi dock landvada, dvs dra på oss vadarstövlar, trampa omkring på stranden, och dra upp det vi hittar, så då kommer jag nog inte kunna undvika dem. Har övervägt att bli sjuk och spendera dagen i sängen med The Dirt (så bra!) och mitt NaNo-skrivande. Jag ska inte, men jag vill...

Nu sitter alla av någon anledning och chillar på Matildas och mitt rum. Det är iofs rätt nice. Typ det som är nice på den här exkursionen... Under tiden jag skummade igenom det här kom ännu fler, bland annat Anneli som käkade en lång godisorm och ingen förstår hur hon kan göra det med tanke på hur det vi plockat upp ur havet såg ut.

True story.

Inga kommentarer: