Läser På spaning med Bridget Jones. Har egentligen velat läsa den i flera år, men varje gång jag tänker det tänker jag alltid "jag borde läsa ettan först", vilket alltid lett till följande:
- Jag inser att första boken varit borta i ett okänt antal år
- Jag får för mig att den här gången ska jag hitta den
- Jag springer runt huset och vrålar "VAR ÄR BRIDGET!? VEM HAR SNOTT DEN!?"
- Min bror känner sig fyndig och drar upp det gamla skämtet "jag har gömt Bridget i garderoben"
- Jag raidar min bokhylla, letar genom hela mitt rum, letar igenom mammas och pappas bokhylla, letar igenom mina syskons rum, letar igenom vinden
- Jag konstaterar (för tvåhundrade gången) att jag måste lånat ut boken till någon och aldrig fått tillbaka den (jag minns nästan vem)
- Jag bestämmer mig för att köpa första boken och läsa båda böckerna då
- Jag läser något annat
VARJE GÅNG. I flera ÅR. Alltså om det stämmer att jag lånat ut den till någon så gjorde jag det i högstadiet, typ sju år sen, och ändå tog det jävligt många år innan jag accepterade att den var borta (ändå kom jag fram till att jag lånat ut den varje gång, men det förträngde jag).
Sen imorse (............okej, hon var typ tre, så vi kan väl säga eftermiddagen) fick jag en djup, personlig kris när jag försökte plugga och fick för mig att jag var too dumb to live och dessutom jättetjock, och av någon anledning, mitt i den här krisen, fick jag för mig att kolla hur mycket Bridget väger när hon frettar om sin viktnedgång och hur mycket hon gick ner sen när hon satt i fängelse. Uppenbarligen väger Bridget lika mycket som jag gör nu. Ouch, typ. Så fort jag klagar på att jag gått upp blir folk sådär "neeeeejdå, du kan äta hur mycket som helst utan att gå upp i vikt", men wtf, att jag gått upp tre kilo sen augusti visar ju att det inte är så. Sen kanske det har sin naturliga förklaring om man ser till hur mycket jag tränat, och vad jag typ ätit den här veckan, men i alla fall.
Poängen är att jag spenderat typ två timmar med att läsa På spaning med Bridget Jones nu, och det är fett nice. Ska nog ta tag i det där att skaffa den första boken någon gång i framtiden också...
True story.
7 kommentarer:
Fast är det inte dina jättemuskler som väger då? ;)
Men Edge of reason är sjuuukt bra, det är nog min favorit, jag gillar den bättre än den första. Som jag förresten hade dubbelt av och slängde på insamling när jag flyttade. Kunde ju gett den till dig. Saaaad!
Oj glöm det. Jag har FORTFARANDE två, vilket innebär att jag måste haft tre innan jag gjorde mig av med en. Du kan få den om du vill. Den är visserligen köpt på loppis, men i mycket läsbart skick. Kan posta den. Om jag hade din adress.
Hahaaa, I wiiish. Men muskeltränar inte alls nu, så det kan man tyvärr utesluta...
Jaa, tvåan är nog bättre, men vill gärna läsa båda liksom. Speciellt som det var så länge sen. OCH ÅÅÅHHHH, får jag den verkligen??? Blir helt lycklig nu. Jag SMSar min adress. :D
Hört att awesomeness väger en hel del också!
Jaaa du får den. Den får ändå inte plats i min bokhylla och jag vill inte typ... slänga böcker, det känns ju lite bortslösat. Gör det så ska jag posta den på måndag!!
HAH, ja, men där har vi förstås förklaringen! Känner fan att jag blivit lite mer awesome nu på sistone också... ;)
Du är fantastisk! :D
Haha, jag tror jag läste andra boken typ två gånger innan jag läste första! Som jag fortfarande bara har läst typ en gång, medan jag läst den andra typ 5...
Helt okej att nojja om sin vikt, det gör jag också typ hela tiden. Du är lika snygg och awesome ändå! <3
Och du är VERKLIGEN inte too dumb to live; du pluggat ju tusen gånger mer/bättre än vad jag gör!!
Jag var skeptisk till andra av någon anledning, men sen när jag kom över det har jag börjat gilla den bättre. Men ändå, jag vill läsa första också. X)
Framför allt tycker jag det är okej när man HAR gått upp. Det är inte som att "oj, nu vägar jag ett halvt kilo mer än igår", utan jag har gått upp flera kilo, OCH jag har aldrig vägt såhär mycket innan. Då är det svårt att hålla inre distans och grejer....
<3 Jooo, men jag känner att för allt pluggande så händer ju ingenting. Fast jag vet ju själv att jag inte klarade mosstentan för att jag bara stressade igenom den. Men ibland blir man lite... knäpp.
Skicka en kommentar