Jag tror att mentalt har jag inte kommit hem från Kreta än. Jag tror inte att jag är där, men jag är inte riktigt säker på att jag är hemma heller. Det är mycket möjligt att jag aldrig mer kommer att vara hemma, utan att den här känslan håller i sig till jag lyckas flytta, och det är ju både bra och dåliga känslor typ.
Den här är... bäst bara. Om man kollar på mig och Marcus, vi ser verkligen JÄTTEHÄNFÖRDA ut, och jag kommer verkligen ihåg det tillfället också. Jag satte mig ner och det första Marcus säger är "jag tror att det här kan vara en del av Raflappa..." och jag bara "vet vi något mer om det?" och han svarade som vanligt med "det är en magisk plats."
Det här är Zackrids favoritbild. Folk skulle dricka lite fredfullt, och Emil säger "jag ska bara dricka två öl" (tror jag det var, eller fyra...), vilket Marcus tar som en utmaning och kvällen dedikeras till att få Emil att dricka mycket mer än så. Just här har vi lyckats få i Emil liiite mer än vad han planerade, och Zackrid är så nöjd med att han lyckades få med Marcus ondskefulla, nöjda leende.
Okej, så den har ni sett, men jag gillar den ändå faktiskt. Det är Sektorn (utan mig då) och en söt hund, vad mer kan man begära egentligen?
Alltså vem blir inte glad av den här bilden typ? Man ser den och bara "yes, jag vill också".
Jag hade den som bakgrundsbild ett tag, för den är den bästa bilden jag tog på de fantastisk awesome bergen som jag måste se igen någon dag. Helst på riktigt nära håll. När jag stirrat på dem i tre timmar utan att tröttna slog det mig att kretensarna säkert inte tycker de är någonting alls, vilket är synd, men man blir ju så hemmablind faktiskt. Så jag lovade mig själv att aldrig bli det - vi får väl se hur det lyckas.
Den här bilden är bäst bara för att den är så capture the moment-ig. Feray, eller Farax som bli kallar henne (Varax med tysk brytning funkar nästan bättre), vände sig om helt perfekt när Z fotade.
Den här är bara så kul. Paraplyet dog för att de använde den som skydd mot de höga vågorna som de självklart var tvungna att lika i, för vi är mogna. Iofs var vågorna kul. Men ja, bilden är allmänt... galen.
Aliana Jones framför Liljeprinsen. Det märks att Allan och Drakenberg har sina internskämt efter ett par år på Kreta helt enkelt, och det här var helt klart ett av dem.
That's enough of that shit.
Den här är... bäst bara. Om man kollar på mig och Marcus, vi ser verkligen JÄTTEHÄNFÖRDA ut, och jag kommer verkligen ihåg det tillfället också. Jag satte mig ner och det första Marcus säger är "jag tror att det här kan vara en del av Raflappa..." och jag bara "vet vi något mer om det?" och han svarade som vanligt med "det är en magisk plats."
Det här är Zackrids favoritbild. Folk skulle dricka lite fredfullt, och Emil säger "jag ska bara dricka två öl" (tror jag det var, eller fyra...), vilket Marcus tar som en utmaning och kvällen dedikeras till att få Emil att dricka mycket mer än så. Just här har vi lyckats få i Emil liiite mer än vad han planerade, och Zackrid är så nöjd med att han lyckades få med Marcus ondskefulla, nöjda leende.
Okej, så den har ni sett, men jag gillar den ändå faktiskt. Det är Sektorn (utan mig då) och en söt hund, vad mer kan man begära egentligen?
Alltså vem blir inte glad av den här bilden typ? Man ser den och bara "yes, jag vill också".
Jag hade den som bakgrundsbild ett tag, för den är den bästa bilden jag tog på de fantastisk awesome bergen som jag måste se igen någon dag. Helst på riktigt nära håll. När jag stirrat på dem i tre timmar utan att tröttna slog det mig att kretensarna säkert inte tycker de är någonting alls, vilket är synd, men man blir ju så hemmablind faktiskt. Så jag lovade mig själv att aldrig bli det - vi får väl se hur det lyckas.
Den här bilden är bäst bara för att den är så capture the moment-ig. Feray, eller Farax som bli kallar henne (Varax med tysk brytning funkar nästan bättre), vände sig om helt perfekt när Z fotade.
Den här är bara så kul. Paraplyet dog för att de använde den som skydd mot de höga vågorna som de självklart var tvungna att lika i, för vi är mogna. Iofs var vågorna kul. Men ja, bilden är allmänt... galen.
Aliana Jones framför Liljeprinsen. Det märks att Allan och Drakenberg har sina internskämt efter ett par år på Kreta helt enkelt, och det här var helt klart ett av dem.
That's enough of that shit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar