Indiana Jones and the Kingdom of... Raflappa?

Syns vad det är, eller ska jag förklara? Dagens lyckligaste event: jag och Zackrid bokade biljetter till nattpremiären av Indy 4. HELL YEAH, vi äger.

Jag fick SMS från SF om att man kunde boka mitt under religionen, och visade det såklart direkt för Zackrid. Vi tittade på varandra och undrade lite smått "ska vi...? Nu...?" innan det självklara svaret hoppade på oss, och vi sprang ut ur klassrummet, smällde igen dörren, och lämnade en fundersam klass kvar. Innan de sansat sig hade vi redan sprungit hela vägen till en dator, akutloggat in, och beställt våra biljetter - först i hela salongen.

Var vi nöjda? Det var sjukt. Jag dansade hela vägen tillbaka till klassrummet, och Z joinade mig så smått, innan vi landade på varsin stol och satt och var allmänt giddy resten av lektionen, som snart slutade. Sedan fortsatte vi dansa, sjungandes typ "vi äger, vi äger, vi, vi, vi äger" (iaf jag). MacGyver dök upp, och jag SKUTTADE fram till honom och bara "gissa vad vi har, gissa vad vi har, gissa vad vi har?". Hans reaktion när jag berättade var "fy fan!" och han blev asavundsjuk. Same goes för de flesta kulturkillar vi berättade för (för nästan alla som sett oss springa ut ur klassrummet var tvungna att fråga varför).

In i matsalen, självklart till Indy-temat, asgarvandes, skrytandes, och sjukt höga på allt. Berätta för filmläraren, som sa att han skulle på galapremiären, whatever, dansar vidare, Aliana Jones (aka Allan) dyker upp när vi sitter och äter och berättar om att hans bank skulle bjuda honom på en visning några dagar senare. När Allan går därifrån säger han inte hejdå, han nynnar de fyra första tonerna i Raider's March - och jag och Zackrid svarar såklart med att fortsätta. Sedan spårade vi ur, kom fram till att vi skulle skaffa premiärbiljetter till japanska, ryska, och hawaiianska visningen också, för att se FYRA nattpremiärer. Då skulle vi hinna med frukost i San Fran också, och efter Hawai-visningen tänkte vi dö i ananas och kremeras till havs. Allt var möjligt och fullkomligt underbart.

Det värsta är att vi fortsatte. "Where to?" undrade Zackrid när vi kommit ut i korridoren - "wherever the wind may take us!" svarade jag, och sedan citerade vi den scenen ur Muppet Treasure Island genom en hel korridor, tills jag avslutade med "DIRTY DISHES!" precis framför en väldigt fundersam Micke som satt med sin dator i en soffa. Zackrid tittade på mig och sa "well, it could be worse", och sedan pekade han på Micke: "we could be stuck in the audience!". Jag dog av skratt. Micke blev rädd.

Vi var så höga på allt just då. Så bäst. Dreaner bokade biljett och lyckades få plats bredvid oss (längst fram på balkongen, awesome!), och sa att han anat att det var vi som bokat där. Tja, vilka annars?

När Marcus väl dök upp i skolan hade vi hunnit ha ett prov och då var vi inte lika höga, men det hindrade inte M från att börja lyssna på stolpen och hävda att man kunde "höra och känna vibrationerna från Raflappa" (vilket andra bildern illustrerar väldigt fint). Jag vet itne om jag tagit upp Raflappa här än, men enligt Marcus är det "en magisk plats" som uppenbarligen påminner lite om femte världen i Spyro 1, och ingen riktigt vet hur man kommer till. En mycket välbevarad stenkyrka i den gamla romerska staden Gortyn kan dock vara ingången, men då måste man hoppa igenom ett visst fönster där. Kultursektorn undersöker fortfarande saken.

Var det en fantastisk dag? Ja, i alla fall till en början... ^^

That's enough of that shit.