"Det här känns lika bra varje gång."

Den här dagen är så jävla bra så I don't even know where to start. Från början är en bra gissning, så medan jag sprang till bussen insåg jag alltsåvarför den här dagen skulle äga: I looked fucking fabulous. Gick förbi en skitsnygg kille, ville verkligen slänga mig på honom och sno håret lix, och han inte bara spanar in mig väldigt uppenbart, han hälsar när han går förbi. Det händer inte mig ofta, så jag fick ju selfasteem boost 200 unger. Hell yeah.

På Statoil, som vi såklart måste besöka, har de den här, och jag kunde inte låta bli att fråga om jag kunde få den. Vet ni vad svaret blev? Yes. Kampanjen börjar på måndag och pågår i fyra veckor, och då åker jag och hämtar den. Den blir perfekt för min DVD-samling.

Att skoldagen var TEG-dag, då vi inte gör något vettigt, gjorde inte saken sämre. Det första (nästan) som händer är att jag och Zackrid går förbi bordet där Drakenberg sitter och kommenterar matcherna, varpå han genast bestämmer sig för att ha en intervju med Sektorn. Frågorna var typ "hur känns det att vara Sektor?", "var är Marcus?" och "när ska ni börja spela?", men det roliga är ju det faktum att vice rektorn verkligen älskar Sektorn. Vi är the shit.

Dagen spenderades, förutom en halvtimme då jag skrev prov, instängda i ett litet klassrum tillsammans med Synth-Hitler, hans brud, Snus, Mr P med unge och Hoppande Tysken. De två sista är lärare, resten är elever, för de som inte kan Sektornslang. Vad gjorde vi där? Inte pluggade vi matte i alla fall: Snus hade med sig sin Commodore 64, och Mr P och Hoppande Tysken var ju överlyckliga över att en rest från deras barndom överlevt. Vi satt där hela dagen och spelade typ Last Ninja 2, och som Hitler konstaterade i slutet, "det är roligt hur det här klassrummet sakta håller på att förvandlas till en LAN-lokal". Colaburkar, kyckligben, snus (tobak, inte personen), joysticks, och för att komplettera det hela även massor och återigen massor av kukar och sexuella övergrepp. Jag hatar mina vänner ibland.

Efter en djup dag flydde vi fältet, jag och Marcus tog på oss att städa undan maten (eller okej, Marcus gjorde, men vi gick tillsammans) och gick omvägen ut ur skolan, förbi fotbollsplanen där finalen spelades med en massa talrikar (hur fan stavas det?). Drakenberg, kommentator, påpekar då glatt att "där går Marcus, en del av Sektorn, och visar hur man ska städa undan efter sig", och sedan ropade Kockis "Kimling kök tackar dig", vilket var väldigt snällt för att vara Kockis, och Drakenberg fortsätter med "en applåd för Sektorn", och plötsligt applåderar hela skolan mig och Marcus. Så jävla absurt och så jävla bra, jag älskar verkligen oss. Så fucking awesome.

Lägg till en fantastisk jävla dag, då Allan påpekat att jag sköter mig så bra på egen hand att man kan fråga sig vad jag gör i skolan (det har jag undrat länge!), och kom sedan ihåg detta: Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull har premiär inatt. Om åtta timmar. Vem tror ni är lyckligast i världen just nu? I guess her name's Ell. Vissa MSN-konversationer när man kom hem gjorde inte dagen sämre, men de var allt för privata för den här bloggen, är allt jag säger.

Hur som helst - life's what you make it, so let's it rock. Helvete vad bra jag mår just nu

That's enough of that shit.