Menarche

Ibland är det - som vi alla vet - jävligt jobbigt att vara kvinna. Typ när man har mens. (Eller när man har sämre lön för lika arbete, får skylla sig själv om man blir våldtagen, och, tja, massa anledningar, men idag ska jag fokusera på mens, ok?) Lyckligtvis kan man ju idag i Sverige få massa hormongrejer som gör att man inte har mens särskilt ofta, och så kan man välja på en mängd mensskydd och, tja, det går att leva med. Inte för att det hjälper när man har mensont och chokladsug.

I torsdags höll jag och Joachim en presentation om Yanomamifolket och deras ganska våldsamma sätt att hämnas att folk dör på (och ingen dör naturligt, ifall ni undrade, det är alltid någon som ligger bakom det, även om det är en taskig schaman i en annan stam som kastat en förbannelse på en). Vi skulle bara referera artikeln vi läst och hålla en kort presentation om den, men trots det kände jag mig tvungen att Wikipedia Yanomami-folket för att kolla vad de var för några.

Vad har de här två sakerna gemensamt? Tja, jag hittade det här stycket, om "female puberty and menstruation" och av någon anledning kände jag att det här måste jag dela med mig av. För att sammanfatta det lite så är det alltså så att när en tjej får sin första mens (vid 10-12 års ålder) så anses hon vara en kvinna och man gifter bort henne så snabbt som möjligt. Kul liv, eller inte. För att inte tala om hur hon måste spendera den första mensen, nämligen

i en speciell hydda av löv

med ett utgrävt hål i mitten

som hon måste huka över (!?)

för att göra sig av med det giftiga mensblodet.

SOM OM DET INTE VORE ILLA NOG (alltså okej, tampongen torkar ut en och bindor blir äckliga, men vi slipper iaf sitta över ett jävla hål och mensa!) så får hon under den första mensveckan inte prata med folk utan bara viska (och bara med nära, kvinnliga släktingar), och får inte röra mat så hon matas med en fucking pinne.

WTF!? Och här brukar jag gnälla över att det är en ond konspiration att choklad och kaffe uppenbarligen gör mensvärken värre. Jag får iaf äta min choklad utan att någon annan håller fram den på en pinne!

Jag brukade vara glad över att man slipper använda tygtrasor som mensskydd, men numera är jag mest lycklig över att jag inte behöver sitta över ett jävla hål och mensa. Framför allt inte som tioåring, tänk er det traumat. "Nej, Ellen kan inte komma till skolan nu, hon ska sitta i menshyddan en vecka". Ehh, nej, tack.

True story.