And it fucking is! Jag blev så förbannad på svenska ambassaden (och inte den snygga ambassaden i Washington eller någon flashig med en flagga utanför, utan en ful tråkig jävel på en regnig bakgata) att jag gick till den svenska butiken som finns där i närheten och köpte 100 gram Marabou-choklad för 1,70. DET ÄR TYP TJUGO SPÄNN. För 100 gram choklad! Jag klarade mig i ett halvår utan chokladen i Sverige eftersom jag började bojkotta Kraft Foods, men HÄR i LONDON så köper jag den. Den var inte ens god. Hata svenska ambassaden.Varför? Jo, för att de dumma fittorna bara har öppet mellan 9.00 och 12.00 för att fixa ett nationellt ID-kort - på vardagar. Ursäkta, men jag JOBBAR då! Jag kan inte ta ledigt EN DAG TILL för att fixa ett sånt jävla kort när jag redan tagit ledigt en dag för att försöka få ett NI-number (och don't even get me started on that one, jag åkte för långt med bussjäveln eftersom den jävla TFL-sidan är helt åt helvete och kom en kvart försent!). Och inte kunde jag fixa ett bankkonto heller för jag har inte ett tillräckligt bevis på var jag bor (working on that though).
Fast vi hittade en skitcoolt bibliotek (som jag dock inte hittar en vettigt bild på, men googla på Marylebone Library) där man bara behöver en UK-adress för att få låna böcker, så jag ska dra dit på lördag och ta med vårt letting agreement för att skaffa bibliotekskort. Behöver mer kort i min plånbok anyway. Och jag hittade en bokserie där tre av böckerna var parodier på Clint Eastwood-filmer (Trams trodde mig inte när jag sa det, men jag kan min Clint Eastwood och inte fan "råkar" man spoofa Fistful of Dollars, Every Which Way But Lose och The good, the Bad and the Ugly i en och samma serie!). Något Sci-fi-trams med någon cool brud typ, jag vill läsa den i alla fall bara för att... hallå, Clint Eastwood! Jag läser en bok om honom nu, jag måste läsa en bok av en författare som uppenbarligen gillar honom!Dessutom gillar jag bibliotek. Man måste alltid kunna ha tillgång till ett bibliotek.
Annars har vi äntligen köpt kladdmassa, eller blu tack som det heter här. Jag som var övertygad om att "sticky mass" var den korrekta engelska termen, men där hade jag fel. I vilket fall som helst är min vägg nu mycket fin och full av manliga män - precis som den ska vara. Trams uppskattar det också eftersom hon ser dem väldigt bra från sin säng. Dessutom snodde jag ett häftstift från Svenska Ambassaden (SUCKERS!) och har satt upp en kalender med en mycket seriös NaNo-word count och allmänt trevliga råd. Den kommer ge oss ångest om 30 timmar sisådär när NaNo faktiskt börjar på riktigt. Oh shit.Fast jag gillar min story. Den är typ... en fantasyberättelse set in space, och handlingsmässigt är den typ... Ocarina of time med choklad. Japp. Med choklad. Det ska bli väldigt intressant att skriva den, jag har gjort jättemycket bakgrundsarbete för första gången typ någonsin med karaktärsbeskrivningar och någon sorts storyline och allting. Dessutom har jag skitmånga dares som ska med också som garanterat kommer uppa min wordcount. Vill skriva nuuu.
That's enough of that shit.
By the way: Ljuset funkar igen! Vi ringde och gnällde, så det kom hit några elektriker och styrde upp det. Mkt bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar