Don't even tell me the bright side is that it was a bad day in London

Idag började dåligt. Jag borde ha anat det redan när jag vaknade och för första gången på två dagar inte drömt om en skådis. Om inte det väldigt tydliga tecknet på vad som komma skulle borde det ständigt ösandet regnet ha gjort mig misstänksam. Och kombinationen av de där två samt det faktum att vi köpt världens sämsta balsam samt en icke-fungerande hårspray borde VERKLIGEN ha varit tillräckligt för att lura mig tillbaka ner i sängen igen.

Tyvärr var jag inte så smart, utan vi gav oss ut och köpte världens minsta paraply och åkte iväg till svenska kyrkan. Visserligen verkade det som att dagen skulle bli bra när vi lyckades göra mer eller mindre felfria beställningar på Subway och hittade nämnda kyrka nästan omedelbart (fullt av trevliga svenskar var där också), och dum som jag var lät jag mig luras.

Det började gå riktigt illa när vi insåg att H&M inte sålde hårspray eller balsam, trots att vi var inne på två olika. Att få tag på något sådant och rädda mig från senare hårkriser var alltså inget mer än en väldigt vacker dröm, och när det ösregnar ute blir man inte tillräckligt distraherad av sådana drömmar bara för att man hittar en snygg halsduk för bra 6 pund. Vi tog bussen till Picadilly Circus istället, men där var det regnigt och jävligt (fast jag hittade en biograf som visar Appaloosa!), så vi tänkte att Notting Hill var nog ett bra ställe att åka och fika på.

HAH! It was not. Stället vi tänkte fika på var kallt och ofikigt (men säkert bra matställe), andra stället tog inte kort, tredje stället var lika amish-inspirerat och det var där någonstans jag började lacka ur ganska rejält. Trams, som känner mig, säger att det enda man kan göra då är att hålla käften och hålla med, så det var antagligen därför vi hamnade på Starbucks till sist. Och inte ens DET gjorde mig på bra humör! I was beyond saving.

Fast ändå inte. Eftersom de bygger om i tunnelbanan fick vi byta tåg på en station där det finns ett Sainsbury, som jag gissar är som typ Coop eller ICA eller så, som hävdar sig vara "24 hours", så vi tänkte att kanske, kanske kan vi köpa hårspray där (och chips. Jag hade blivit extremt sugen på chips.). Tyvärr hade de stängt. Vilket gör hela "24 hours"-grejen lite motsägelsefull. Vi hade dock hittat ännu en stor bokhandel, men den orkade vi inte gå in i, utan jag måste ha blivit gudomligt ledd in i någon minimarket (det är mycket möjligt eftersom jag och Trams just då pratade om hur det här uppenbarligen var ett test/straff från the G-man himself) där de sålde balsam, hårspray och chips (ja, inte bara, men de hade det i alla fall!).

Problemet var ju betalningen. Jag hade tagit hårsprayen och balsamen och tänkte att det vore fan i mig typiskt om de inte skulle ta kort där heller, amishfolket verkade ju tydligt ha tagit över stan. Gissa om jag blev lycklig och förvånad när de svarade att kort var okej så länge det blev över 5 pund - bara att lägga till chipsen så var det lugnt.

Sen har det blivit bättre. Åt svingod pizza till middag, ringde hem och pratade med mamma länge, och var ute och sprang (i omvänd ordning dock), så nu är jag på bra humör igen. Och Trams tycker om mig. Vilket är en klar fördel.

Och min dålig dag är över. Sedan 24 minuter tillbaka. Thank the G-man.

That's enough of that shit.

Note to self: Hitta pizzeria som kan fixa pommes frittes-pizza.