Kladdmassa

Dagens inlägg har fått sitt namn eftersom Trams hatar ordet kladdmassa. "Det heter häftmassa", säger hon och ser arg ut och påstår att den är blå (grå, är det!). Hur som helst har vi ingen sån och det är drygt för jag vill sätta upp grejer på våra oinspirerade väggar.

Idag var vi i alla fall och shoppade i ett stort shoppingcenter som ligger här i närheten. Vet inte om det är så stort, men jag är uppväxt med Täby Centrum och även om det inte var quite as big så var det tillräckligt för att fylla mitt shoppingbehov, vilket säger en del ändå. Egentligen skulle vi försökt ta oss till IKEA för att köpa filtar, men vi missade sista bussen vi kunde ta dit och sket i det.

Istället har jag gjort slut på det sista av min Subway-lön på varma kläder att ha när jag jobbar. En skitsöt mössa (jag ville köpa en halsduksmössa som var sååå cool och snygg på mig, men jag hade inte råd :/) och en stickad tröja med korta ärmar som alla har nu för tiden uppenbarligen tänkte jag skulle funka om jag har mycket kläder under. Vilket jag ska ha.

Men shopping var niiice. Vi såg massa snygga skor (Trams köpte ett par helt underbara ballerinor för bara 7 pund. Hon behövde dessutom nya skor för hon har ETT PAR den stackaren!) och klänningar och annat vi aldrig kommer ha råd med. Och konstaterade att förutom typ H&M så verkar engelsmännen tycka att man ska vara medelklass och uppåt för att få shoppa. En intressant insikt sådär bara. Fast det är kul att glida runt i skotsrutiga stövlar, färggranna strumpbyxor, Han Solo-t-shirt och militärfärgade kort kjol i snobbbutiker och se hur folk veeerkligen inte vill ha en där. Ha ha ha, när jag blir rik ska jag komma in så och köpa deras dyraste par skor a lá Pretty Woman typ.

That's enough of that shit.

Note to self: Sluta prata om Richard Gere-filmer i bloggen hela tiden.