En sån där nice dag i London igen

Jag har fått klagomål på att jag inte bloggar längre, så jag tänkte att jag skulle göra det nu. Grejen är att jag har inte gjort SÅ upphetsande grejer de senaste dagarna, förutom intervjun i onsdags. Jag har jobbat på Subway, och varit och hämtat mitt nya bankkort. Det mest upphetsande som hände på jobbet var typ en dag när jag blev kär i varenda kund, nästan. Det började med att en kille kom in som påminde vagt om och hade exakt samma röst som Carson Beckett i Stargate Atlantis. Förutom dialekten. Ell = kär. Sen kom en kille som såg ut som... tänk John Barrowman utan stjärthaka. Samma klädstil som Jack Harkness. Och som var supertrevlig och sa "Hi, how are you?" innan han beställde. Jag smälte likt osten på subsen. Sen kom en kille som påminde om Daniel i Stargate SG-1 av någon anledning, men jag kan inte motivera hur. Men det var det mest spännande som hände.

Fast Trams hittade den här vackra tårtan på Sainsbury's, ett utmärkt bevis på hur mycket engelsmännen älskar sin kultserie. Som att hitta Rederiet-tårtor på Coop typ, det händer inte. Den är sjukt torr men det gör inget, för det är en dalektårta liksom. Vi älskar den ändå.

Idag var dock nice, första lediga dagen på länge så vi åkte till London Bridge för att käka lunch. Dock var det inte soligt och nice väder som jag hade hoppats utan molnigt och kallt, så det var inte supermysigt. Men vi gick på en cool bro som heter Millenium Bridge där enbart folk får gå, inga bilar, som var galet cool och där såg vi att vi gick åt helt fel håll för att komma till den riktiga London Bridge. Vi har ju sett "en dokumentärfilm" där, ehh, de åkte på den bron och blev jagade av mumier och stenstatyer, så vi var ju tvungna att se den up close. Vi fick gå ganska långt för att komma dit, men det är okej för jag älskar att gå vid River Thames.

Sen hittade vi Tower of London. Trams visste inte vad det var. Jag kunde inte förklara, för allt jag lärde mig i femman om Towern har totalt försvunnit. Jag minns något om några instängda barn och fåglar. Jag gillade inte hur outbildad det fick mig att känna mig, så så fort jag skrivit klart ska jag googla lite och ta reda på hur det ligger till. Dock minns jag att vi var där sist jag var här, för tre år sen också, men jag kommer ändå inte ihåg något. Jag skäms. :(

På andra sidan bron fanns en halv glaskupol, "City Hall", uppenbarligen. Den är extremt konstig, först tänkte vi "shit vilken cool kupol" och tyckte vi hittat glasvarianten av Globen typ, sen HELT plötsligt och oprovocerat så såg man att bara halva var kupol. Som om de mitt i insett att en helt boll inte fick plats och byggt rakt ner istället. Vi är fortfarande mycket förundrade över denna konstiga, men coola byggnad.

Det var i alla fall en nice dag, vi gick liksom runt planlöst och kollade på det vi kände för. Med bron som vårt bestämda mål. Jag gillar såna dagar. Man blir för övrigt så inspirerad av den här staden så det är sjukt. Om man har läst Neverwhere av Neil Gaiman (och om man inte har det så borde man!) förstår man var han fått inspirationen från, för det finns så mycket coola hus och byggnader och stämningar att man bara vill sätta sig mitt i allt och skrivas det första som faller en in. På så vis tror jag NaNo kommer bli lätt i år. Å andra sidan kanske det går åt helvete just därför. Vi får se.

Imorgon ska jag på utbildningsdag hos Concern. Fast imorse ringde de från Tre-butiken på Baker Street (det är centralt!) och ville ha en intervju med mig. Fast jag tackade nej för jag kände att jag pallar inte byta jobb igen, haha, när jag inte ens börjat. Å andra sidan känner jag mig rätt grym. Okej, det är ekonomisk kris och arbetslösheten blir större för varje dag, men här kommer jag som en sån där dryg utlänning och tar alla jobb och kvinnor. HA HA HA.

That's enough of that shit.