Daughter of Rambo(w)

Jag och Trams är båda överens om att när man ställs inför ett problem är det tre saker man måste fråga sig själv: What would MacGyver do, what would McKay do, and what would McClane do? Svaret på alla problem finns där, någonstans.

Imorse ställdes vi inför ett sånt problem. Jag stressar runt för att göra mig iordning så att jag kunde åka till Subway, och kommer ut från toaletten bara för att hitta en nedslagen Trams som sitter på golvet utanför vår dörr. Vår låsta dörr. Även om jag förstod vad som hade hänt var jag ju tvungen att fråga, och mycket riktigt: dörren hade slagit igen och ingen av oss hade nyckel.

Grejen är att man borde lösa problemet genom att ringa de som äger stället så att de får komma och öppna åt en, men de tar tid på sig att komma, och jag var tvungen att ta tunnelbanan tjugo minuter senare. Så det hade vi inte tid med, så det var bara att börja tänka: what would MacGyver do? Svaret där var uppenbart, han hade tagit fram ett gem och öppnat dörren med. Problemet var bara att alla mina gem låg på andra sidan dörren, så det fungerade inte. What would McKay do? Precis det Trams gjorde - sitta på golvet och deppa över att dörren är för analog för att han ska kunna öppna den, och vänta på att Shepperd kom och räddade honom. Det lämnade bara en fråga: what would McClane do?

Tja, det fanns ju bara ett svar på det. Manligt slängde jag mina grejer på golvet, drog loss handduken ur håret och kastade bak det som en blandning mellan Rambo och en Wella-reklam (det är möjligt att Trams kommer påstå att jag förskönar det här, men det är bara för att hon inte hade sina linser i och därför inte riktigt såg vad som hände), och började gå ner för trappan. Jag hade ingen aning om min daredevil plan skulle fungera, men det var det enda jag kunde komma på.

Genom svindlade korridorer, förbi det livsfarliga köket gick jag, och sparkade brutalt upp dörren till den vilda trädgården full med livsfarliga tigrar och lejon. Med en fallfärdig stol som mitt enda vapen motade jag bort dem och klättrade snabbt upp på taket, dök fram mot fönstret, klättrade igenom den löjligt lilla springan högt upp, undvek att trampa i min säng, och gick för att öppna dörren.

Jag är så jävla epic. Allvarligt. Sen var det bara att fixa håret (tog fem minuter) och skutta till tunnelbanan. Irrade runt lite i Notting Hill när jag väl kom dit för jag var inte helt hundra på vart jag skulle, men det gick bra, och, YES, jag fick jobbet. Det var i stort sett mitt direkt. Så efter att ha varit där en timme och styrt upp saker åkte jag till Picadilly Circus och köpte Brideshead Revisited på DVD för det hade jag ju lovat mig själv. Så jag är på ett fantastiskt humör nu. Fabulous, som Trams brukar säga.

That's enough of that shit.

Note to self: KOM IHÅG NYCKELN.