Dag 18 – En bok du blev besviken på

Den här är enkel. Så enkel.

Don't get me wrong: jag kunde inte lägga ifrån mig Hunger Games och Catching Fire. Jag jobbade med pappa när jag läste första boken (eller ja, pappa hade semester, men jag målade iaf), och spenderade mina kvartslånga raster med att läsa så mycket som möjligt i den boken (och då hade jag stannat uppe WAY too late och läst kvällen innan). Det är den enda bok jag läst när jag jobbat som målare, så det säger en del.

Och visst, de har massa flaws, men första och andra boken är ändå spännande, och själva hungerspelen är fett bra helt enkelt, så jag gillade dem. Det gör jag fortfarande, fast jag är mycket mer kritisk mot dem.

Men sista boken? Revolt/Mockingjay? SÅ besviken. SPOILERS NURÅ. För det första tyckte jag det var tråkigt att det inte var något hungerspel i boken (även om Collins gör ett rätt bra försök med alla booby traps de slåss mot i slutet), och sen tycker jag inte att hon är bra på att skriva en revolt. Det är inte bara Katniss som tar sig vatten över huvudet, utan även författaren: ploten blir helt enkelt för avancerad för henne. Hårt, men sant.

Dessutom hatar jag ju Katniss/Peeta with a fire, så just det gillade jag ju inte heller. Katniss borde vara en kick-ass singel istället! Eller möjligen bli ihop med Johanna, det hade jag varit helt okej med. Så just den biten gillade jag inte heller: över huvud taget ogillade jag typ de sista femtio sidorna av boken, från att de bombat ihjäl Prim och de. Den kändes väldigt hastigt sammansatt därefter tycker jag.

Så ja, Mockingjay var en besvikelse. However, om de tar sig stora friheter med den när de filmatiserar den (jag menar, hur bra var inte Hunger Games????), då tror jag de kan bli en film värd att se ändå. Speciellt om de castar Meryl Streep som Coin...

True story.

Dag 17 – Favoritcitat från din favoritbok

"They drove south, keeping off the freeways ('We must assume,' said Mr Nancy, 'that they are in enemy hands. Or that they are perhaps enemy hands in their own right.')." 

- American Gods

Jag älskar det citatet, inte för att det är egentligen jätteroligt eller väldigt smart eller något annat man kanske förväntar sig, utan för att det sammanfattar hela boken så bra. Plus att jag tycker att det är roligt. :D

True story.

Dag 16 – Favoritkaraktär: tjej

"Men jag läser ju bara böcker med män" klagade jag just till Chriss. Efter ett tag kom jag dock på vad som måste anses vara Gandalfs kvinnliga motsvarighet (typ), och därför blir min kvinnliga favoritkaraktär.

Bildkälla: http://www.tumblr.com

Minerva motherfucking McGongall, aka the only reason to want to be in Gryffindor. Så fort McGonagall dyker upp i böckerna vet man att awesome things are gonna happen. "Ta en kaka till, Potter", liksom.

Castingen av Dame Maggie Smith som McGonagall är dessutom en av de absolut bästa i Harry Potter-filmerna, eftersom hon är pretty much exakt som man tycker att McGonagall ska vara. Speciellt i de senare filmerna där hon var med trots sin cancer liksom. "The show must go on".

Vilket är precis vad den riktiga McGonagall skulle ha sagt, tänker jag mig. Hon är liksom that awesome.

Tru dat.

McGonagall är the shit helt enkelt.

True story.

Saker jag gjort idag:

Me and my man.

- Varit på Skansen

- Sett Avengers för andra gången

Idag var en bra dag. :D

True story.

Dag 15 – Favoritkaraktär: kille

Alltså vad är det här för jävla fråga? Ska jag välja en enda karaktär från alla böcker jag någosin läst? HUR ska det ens gå till? Det finns ju hur många som helst. Fast okej, om jag bara får välja en...

Bildkälla: http://www.crunchdot.com/

"Fin bild", sa Chriss, "den illustrerar ju i alla fall din Gandalf."

Det finns någon sorts idé om att min Gandalf inte är som den riktiga Gandalf, men faktum är att det bara är delvis sant. Min Gandalf kanske är lite mer utflippad än Tolkiens version, men helt fel ute är den inte i alla fall: vilket är varför jag gillar honom! Han är dryg och rolig och lite småflummig liksom.

Gandalf växlar mellan att kläcka ur sig jättefina saker som "I do not say 'do not weep', for not all tears are an evil", till klockrent dryga grejer som "No! For I was talking aloud to myself. A habit of the old: they choose the wisest person present to speak to".

För att inte nämna allt awesome Gandalf gör...

Bildkälla: http://cheezfailbooking.files.wordpress.com/

Kort sagt: Gandalf is the SHIT.

True story.

Dag 14 – Favoritbok av din favoritförfattare

Det här är svårt, eftersom alla böcker jag läst av Michael Crichton är jättebra. Mest förvånad över det blev jag när jag läste Flight 545 från Hong Kong som handlar om ett jävla flygplan, men som visade sig vara asbra och spännande. Next gillade jag också jättemycket, den handlar om genetik och innehåller bl a en asdryg, men intelligent talande papegoja. Vilket låter rätt töntigt, men det var det inte.

Fast det är klart, får man bara välja en så är det kanske rätt givet...

Bildkälla: http://upload.wikimedia.org/

Jurassic Park (eller Urtidsparken som den heter på svenska) är så awesome att redan innan boken släppts började folk slåss om filmrättigheterna till den. Universal vann, och anställde Michael Crichton för att hjälpa till att skriva manus till den. Det är därför Jurassic Park inte bara är en asbra bok, utan även en väldigt bra filmatisering (och asbra som film också, obviously).

Jurassic Park är också den enda boken som Michael Crichton någonsin skrev en uppföljare till. Han var till en början väldigt skeptisk till det, när alla fans bad om det, men efter att Steven Spielberg själv bett honom att skriva en till bok så gjorde han det. Det innebar bl a att han fick återuppliva Ian Malcolm som gick och dog i andra boken. Ian Malcolm är mer eller mindre en representation av Michael Crichton i böckerna, även om det i båda böckerna slutar med att han blir skadad och ligger och svamlar för sig själv om kaosteori och liknande medan de andra karaktärerna är upptagna med att slåss mot raptorer. 

Andra filmen är mycket mer fritt adapterad från boken, men jag måste säga att trots att andra filmen är bra är boken ännu bättre. Sarah Harding är mer awesome, ploten är bättre (ingen jävla t-rex som släpps lös), och i allmänhet var den mer spännande. Fast jag är inte helt säker på att den gjort sig lika spännande som film.

Om ni inte har läst dem tycker jag ni ska göra det. I alla fall om ni råkar gilla Jurassic Park. :P

True story.

Dag 13 – Din favoritförfattare

Om jag enbart ska välja favoritförfattare efter språk så måste jag ju såklart välja Tolkien. Eller om jag ska välja efter världsbyggande: det är väl mer ett livsverk för honom i slutändan. Men om jag ska se till typ... antalet olika böcker jag läste och tyckt var bra allihop så finns det ju bara en att välja på:

Bildkälla: http://upload.wikimedia.org

John Michael Crichton (jag tog bara med John för att jag tycker att det är jättekul att han heter John Crichton då, haha), såklart! Michael Crichton var, som jag förstått det, en allmänt intresserad människa. Om han blev fascinerad av ett område - typ mikrobiologi, dinosaurier, flygplan - så studerade han det asmycket och sedan skrev han en bok om det. Vilket gör att alla hans böcker är awesome, för de är fett researchade och har nästan alla någon sorts sci-fi-element i sig (det enda undantaget dit är typ Pirate Latitudes, som handlar om pirater).

Dessutom skapade han av någon bisarr anledning även Cityakuten, och hade han inte gjort det hade George Clooney typ inte blivit känd och hur jävla tråkigt hade inte det varit?

Okej, jag var inte helt seriös med det, men mångsidig var han i alla fall, Crichton (ja, var, för han dog 2008, vilket är en av anledningarna till att man sköt på Jurassic Park IV ytterligare några år). Trots det är det inte därför han är min favoritförfattare (fast visst, mångsidighet, sci-fi-böcker, bra research, allt det där hjälper ju till), utan därför att jag älskar hans kvinnliga karaktärer.

Vilket jag nämnt förut. Med ytterst få undantag har alla karaktärer i en Michael Crichtons böcker en sak gemensamt: de är så jävla kompetenta. Alla har sina expertområden, och de kan sin skit, vilket är otroligt nice för då har alla karaktärer faktiskt en anledning att vara med. Kvinnorna är i alla fall inget undantag, och det tycker jag är fantastiskt.

Dessutom har alla kvinnor kort hår av någon anledning. Jag vet inte varför, men de har det. De får aldrig ha det i filmatiseringarna dock (och MÅNGA av hans böcker har blivit film), för så långt har vi inte kommit som samhälle att kvinnor kan ha håret hur de vill. Allvarligt.

I alla fall: han skriver kvinnliga karaktärer som är smarta, som är där (se Timeline-filmen t ex, där alla kvinnliga karaktärer utom två bytt kön. De är love interests, så det gick inte för sig), och som inte bara är där för att vara snygga så att huvudpersonen kan ligga med dem (se Dan Browns böcker).

Och ja, det är väl därför Michael Crichton är min favoritförfattare. Spännande böcker som man lär sig massvis från, med karaktärer som inte får en att dunka huvudet i väggen i ren frustration - vad mer kan man begära?

True story.

Dag 12 – En bok som du brukade tycka om men inte gillar längre

Idag tänkte jag alltså prata om en bok som jag läste, tyckte var bra, läste om några år senare, och då inte tyckte var så bra. Det som är värt att notera är att omläsandet av boken var typ åtta år sedan, men att det här ändå är det bästa exemplet jag har på det. Kan tänka mig att jag skulle tycka den var ännu sämre om jag läste den idag, med andra ord...

Bildkälla: http://www.vidunge.se/

Hah, jag visste inte ens att det var en svensk författare. Jaja. Den handlar om en kille som handlar i ett dataspel, och sen måste han försöka ta sig ut därifrån. Utan att dö har jag för mig. Hans lillasyster dyker upp också, men hon spelar inte dataspel så det första hon gör är att lägga ifrån sig vapnet man får. Istället dyker det upp några fjärilar som guidar henne genom spelet.

Jag minns inte allt, det var som sagt länge sen, men när jag läste den första gången tyckte jag att den var ascool. Värsta coola ploten och asspännande handling och sådär. Sen när jag läste den igen var det liksom... "jaha?". Inte alls lika spännande. Det som jag mindes som fett spännande och otippade plot twists kändes inte alls lika kul andra gången.

Det var värsta besvikelsen i alla fall. Det är därför man inte ska läsa om alla böcker antar jag. :P

True story.

Dag 11 – En bok du avskyr

Jag tänker inte svara Twilight här helt enkelt för att det finns så jävla många som hatar Twilight. Ibland tror jag the haters är fler än fansen, fast riktigt så illa är det kanske inte. Poängen är: vi är många. Och hur mycket jag än hatar Twilight så är det i alla fall bara några fåtal mindre upplysta individer som framhäver den som något sjukt djupt och bra. Till skillnad från...

Bildkälla: http://www.blogger.com

En sån där underbar bok man fick läsa i gymnasiet (typ i samma veva som vi läste Doktor Glas tror jag, men den gillade jag ju som sagt). FAAAN vad seg den här bokjäveln var. Och tråkig. Den handlar alltså om en arg dvärg. Han går typ omkring vid hovet och stryper kattungar eller vad fan det var.

Visserligen var det säkert jobbigt att vara Dvärgen, jag menar, hans mamma sålde honom till hovet när han var liten och ingen tar honom på allvar, men jag skiter i det. Han går bara runt och hatar och hatar, och om JAG tröttnar på allt hatande då har det fan gått över styr.

Nej, jag hatade verkligen att behöva läsa den här jävla boken. Ganska passande iofs.

True story.

Det här blogginlägget vaccinerar 95 barn

© UNICEF/Asselin

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj


True story.

Dag 10 – Favoritbok: klassiker

Här skulle man ju kunna ta någonting man läste i skolan, för det var ju en del klassiker, men jag har faktiskt en favorit som jag har läst helt på eget bevåg. Jag vet iofs inte om alla skulle kalla det en klassiker (vad fan definierar en klassiker? Måste den vara en del av någon kanon?), men jag tänker iaf kalla den för det!

Bildkälla: http://www.insideiwm.com

Det var faktiskt min mamma som tipsade mig om Brideshead Revisited (En förlorad värld heter den på svenska) av Evelyn Waugh (som är en kille för övrigt), fast hon pratade om den fantastiska TV-serien med Jeremy Irons och "han som är med i någon film på en annandag" (Anthony Andrews). När jag åkte till London hittade jag sen boken och bestämde mig för att läsa den innan jag såg TV-serien (hittills har jag inte tagit mig igenom hela TV-serien, utan bara sett de första avsnitten. Den är så otroligt lik boken - dialogen är i typ tagen direkt från den - att jag inte riktigt orkat komma till de jobbiga delarna. Jag är lite mesig).

Brideshead Revisited handlar om Charles Ryder och hans relation till familjen Flyte som bor på slottet Brideshead. Först blir han bästa kompis med Sebastian Flyte, som är något av ett original. Bland annat bär han i början alltid runt på en nallebjörn som heter Aloysius som han pratar med. Och tro mig, det är fullt av homosexuella undertoner här. Det var det klagomålet jag läste på nyfilmatiseringen (en film som jag av princip inte sett), att de helt tagit bort det. Varför ska man då se filmen?

Sebastian försvinner dock iväg från handlingen efter ett tag, för att dyka upp mer sporadiskt, och då blir Charles istället ihop med hans syster Julia (för han gillade såklart bara Sebastian för att han påminde om Julia: keep telling yourself that, Charles, alla vet att du bara är med Julia för att du inte kan få Sebastian).

Det är mycket om religion också, efter familjen Flyte är katoliker eller så vill de inte vara katoliker men har svårt att komma ifrån det och sådär. Mycket komplicerat. I vilket fall som helst är det en jättebra bok, och jag grät som en idiot när jag läste klart.

Någon gång ska jag ta tag i det där med att läsa om den (och faktiskt se klart TV-serien). Fast kanske inte i år...

True story.

EDIT: Kom ju att jag kanske borde ha skrivit om De Tre Musketörerna egentligen, för det är ju fan en klassiker och jag älskar ju den. Men jag tänker att en klassiker bör väl ha någon sorts djup, och hur mycket jag än älskar Musketörerna så kan man ju knappast påstå att den har det...

Dag 09 – En bok som du inte trodde att du skulle gilla, men i slutändan älskade

Egentligen kan man ju ta vilken bok som helst som man läste i skolan här och gillade, för det trodde man ju aldrig att man skulle. Men "älskade"? Alltså jag vet inte, även om jag gillade Doktor Glas och Catcher in the Rye så älskade jag dem ju inte.

Och då insåg jag att det här är ju egentligen väldigt enkelt...

Bildkälla: http://www.annerstapressen.se

Harry Potter och De Vises Sten var väldigt känd när jag fick den i julklapp julen -99. Jag hade hört talas om den, och tänkt att jag borde läsa den, men efter att ha kikat lite på första kapitlet gav jag upp. Den verkade ju faktiskt skittråkig.

Haha.

Sen en dag plockade jag upp boken igen (kanske ett halvår senare) och kunde inte lägga ner den. Andra boken hade precis släppts på svenska, och jag hade sån tur att precis efter att jag läst klart första var jag i en bokhandel och hittade andra boken där. Hur bra som helst.

Och ja... det här är ju verkligen en bok som jag *älskade*. Tolv år senare finns det ingenting mysigare än att bestämma sig för att läsa om Harry Potter-böckerna och få börja med den här.

True story.

Nya vänner--- eehh, jag menar växter!

Man ska aldrig ha samma hårfärg någon längre period. Eller, jag har i alla fall inte det, för jag brukar tröttna. Efter att ha varit blond i nästan tio månader började det kännas som att jag hade lite för kul, så jag bestämde mig för att köra på något mörkare!

:D

Det skulle inte bli fullt så lila, men whatever, jag gillar det. Hur lila det ser ut beror såklart väldigt mycket på ljuset, men det är å andra sidan ganska ballt att ha en skiftande hårfärg, så jag klagar inte. Känner mig fett häftig. ^^

Idag var jag på IKEA och köpte nya växter. En benjaminfikus fick ersätta min ampellilja, och en kantdracena (som heter Song of India på engelska, sjukt fint!) köpte jag bara för att de är asfina. Jag såg även serdangpalmer där, och jämfört med min stackars sate var de ju hur fräscha som helst. Jag hoppas dock min ska hämta sig, men just nu ser den för jävlig ut faktiskt.

Benjaminfikus till vänster, kantdracena till höger!

Den här helgen är riktigt nice hittills måste jag säga. Imorgon ska jag jobba (lagom party), men efter det ska jag, Acksäll och Emelina se De tre musketörerna-musikalen så jag behöver väl knappast nämna hur TAGGAD jag är på det? :D

True story.

Meemeeeeee

Hanna taggade mig...

Regler: "Each tagged person must answer the 11 questions given to them by their “tagger” and post it on their blog. Then, choose 11 new people to tag and link them in your post. Create 11 new questions for the people you tag to answer. Do not tag back to the person who has already tagged you."

Vilket land skulle du aldrig vilja besöka?
Alla i hela världen! Men om jag bara får välja ett så vill jag nog besöka Australien. Det har jag velat ända sedan jag fangirlade Steve Irwin för några år sedan, för de har så fantastiskt djurliv. Finns så otroligt många vilda djur som jag vill se i Australien, typ kaninpungsgrävlingar. :D

Och så vill jag såklart åka till Zanzibar to meet the zanzibarbarians!

Vad är det sista du gör innan du somnar?
Onanerar eller kollar Twitter. TMI, men Hanna frågade.

Vad är det första du gör när du vaknar?
Kollar Twitter. Eller ibland somnar jag om också.

Gå i högstadiet för alltid eller gå i gymnasiet för alltid - vad väljer du?
Gymnasiet, LÄTT. Alltså visst var gymnasiet jobbigt ibland, men ingenting kan få mig att gå om högstadiet. Pappa sa någon gång att när min syster gått ut högstadiet var hans mål att aldrig mer behöva sätta sin fot i en högstadieskola. Jag känner likadant redan nu.

Fast då vill jag ju gå i tvåan på gymnasiet, när jag läste sam-kultur tillsammans med Kultursektorn. Vi var awesome. Well, i högstadiet hade jag också ett ganska awesome piratcrew som jag hängde med, men trots att de var skitkul blir det ändå gymnasiet. Fast helst trean, för jag klarar mig utan det konstant behovet av sessions och historia b...

Hur ser ditt drömboende ut? (visa gärna bild)
Jag har inget drömboende. Jag trivs asbra i min lägenhet! Fast det är klart, hade jag jättemycket pengar skulle jag nog ha köpt en större lägenhet med flera rum och sådär, men jag skulle nog inreda den ungefär som nu. Nördiga grejer och kottepalmer överallt!

Eller kanske en hobhåla?

Vilken amerikansk talkshow skulle du helst vara gäst på?
Ellen Degeneres show, vad den nu heter (Ellen? The Ellen show?) för att hon är awesome och vi kunde bonda över att vi har samma namn. Vissa i min klass brukar skämtsamt kalla mig för Ellen Degeneres ibland, men jag tror inte att de fattar att jag tar det som en komplimang. :P

Vad är den paradrätt, den du lagar när du vill imponera på dina gäster?
Kesolasagne. Fast jag brukar sällan försöka imponera på folk med min matlagning.

Tror du på någon högre makt, t ex gud eller "andligt medvetande"?
Ibland, men oftast inte. Jag blir ju fruktansvärt troende under Mello och fotbolls-VM till exempel, och ibland i seriösare sammanhang. Men jag är varken spirituell eller religiös på det sättet. :P

Om du fick vara allsmäktig diktator i Svergige, vad är det första du skulle göra?
Vilken ångest jag fick av det ansvaret här. Ehh... JO VÄNTA JAG VET. Avskaffa monarkin. HAH!

Har du någonsin blivit påkommen under sex?
Nope! Och då har jag haft sex på en hel del ställen där man hade kunnat bli det...

Vad är den bästa presenten du någonsin fått?
Min kottepalm! :D Jag har fått massa bra skit genom om åren, men just nu tycker jag bäst om min kottepalm. ^^

Jag utmanar: Chriss, Trams, Linda, Johanna, Elsklingen, Zackrid och ingen mer för jag känner inte så många som bloggar...

Här får ni elva frågor att svara på om ni vill:
Vem är den bästa personen i hela världen? (hint: jag)
Vad gör du helst på en fredagkväll?
Vem i Avengers vill du helst ligga med?
Om du fick en miljon av mig nu, vad skulle du göra med den?
Vad tycker du - och var ärlig nu - om kottepalmer?
Vilken superkraft vill du ha: flyga eller bli osynlig?
Om du bara fick äta en frukt resten av livet, vilken skulle du välja då?
Vilken del av internet skulle du aldrig kunna klara dig utan? (Twitter, blogg, Facebook, Tumblr, andra bloggar, Fefo, eller vad som helst)
Har du något favoritcitat och i så fall vad?
Sean Banan eller Carola?
Vilken är din favoritdinosaurie?

True story.

Dag 08 – Den mest överskattade boken

Det hade varit JÄTTEROLIGT att skriva Var är Alaska? (Looking for Alaska) av John Green här bara för att se om man kunde få värsta diskussionen i kommentarerna, men det kommer jag inte eftersom den inte är ett dugg överskattad. Men som trollning hade det varit klockrent.

Det enklaste här är förstås att svara Twilight, för det är ju fruktansvärt överskattade böcker.... men samtidigt är de så fruktansvärt hatade så att jag tror att det väger upp det. Chriss sa Vingklippt Ängel, som var fruktansvärt överskattad när den kom, men shit vad länge sen det var jag hörde något om den. Jag borde kunna komma på ett modernare exempel (och inte sno från Chriss...).

ÅHH NEJ, jag vet! Det är inte en särskilt ny bok, men fan: Eragon med uppföljare är ju så jävla överskattad. Den fick fan inte ens en andra film. Och hur trött blev man inte på att höra folk prata om hur fantastiskt det var att en femtonåring gett ut en bok (utan att nämna att hans fucking föräldrar gav ut bokjäveln)?

Där har vi en jävligt överskattad bok.

True story.

Dag 07 – Den mest underskattade boken

Först tänkte jag att det här skulle vara jättesvårt, men jag kom på att nej, det är det inte! Jag vet inte om den här boken är underskattad egentligen, men jag har fan inte hört någon förutom jag själv som läst den, så iaf i mina kretsar är den det:

Bildkälla: http://www.blogger.com

(Kul att när man googlar "Mess Jens Ganman" får man upp en bild på mig från första quidditch-SM. SKITFUL bild också. Tack, Google, verkligen.)

Jag hittade den här boken av en slump på en bokrea för en jävla massa år sedan, och tänkte "åh, en bok om SMS och pudelrock, den MÅSTE vara bra". Sen tog det ytterligare ett par år innan jag läste den, men jag hade fan rätt. Den var asbra!

Mess handlar om kortfattat om Johan och Rebeckas förhållande, vilket är ganska stormigt eftersom det är 12 års åldersskillnad. I boken träffas de aldrig (jag minns inte varför, de hade någon kris) utan skickar bara massa SMS. Min favoritdel är när Rebeckas SMSar sin bästa kompis som är upptagen med att ha sex med sin pojkvän, men ändå tar sig tid till att svara.

Det här är absolut inte allt Mess handlar om, för det är också en hyllning till 80-talsrocken (ja, ni fattar varför jag gillade den, va?). Johan hänger med sin kompis som spelar på en pizzeria och kollar på hans gig, och efter det spårar allting ur. Två psykotiska tvillingar stänger in en annan av Johans kompisar i en väska och lämnar honom på räcket på en bro, medan Johan och hans andra kompis hamnar på en bisarr fest mitt på Östermalm där Yngwie Malmsten helt random sitter och spelar gitarr.

Jag minns mest att allt som hände i den var hysteriskt, men skitkul, och så hatade karaktärerna Nirvana, vilket alltid är en bonus i mina ögon (OKEJDÅ det var den boken som fick mig att börja hata Nirvana. SSCHHH). Den står på min lista över böcker att läsa om i år.

Jag har inte läst något mer av Jens Ganman, men recensionerna av hans andra bok sa typ "inte alls lika bra som första" (och den handlar inte om pudelrock heller). Men Mess är iaf helt klart läsvärd. :D

True story.

Dag 06 – En bok som gör mig ledsen

Alltså jag läser ju inte böcker som gör mig ledsen. Återigen är jag okulturell antar jag. De gör mig arg ibland om de handlar om dryga saker, men ledsen? Njaej. Om vi inte tar rubriken som "vilken bok grät du mest till?" för där finns ju ett givet svar...

Bildkälla: http://static.devote.se/

Jag har bara läst den här två gånger, dels när den kom ut, och så när jag läste om böckerna två år senare. Jag läste om bok 1-6 inför sista filmen, meeen jag pallade mig inte igenom den här efter filmen (som jag kanske nämnt). Och det är helt enkelt för att faaaaan vad jag grät andra gången jag läste den. Det blir liksom värre när man vet vad som ska hända.

Helt seriöst, från att Dobby dog grät jag typ hela tiden. Ibland så jävla mycket att jag var tvungen att lägga ifrån mig boken och lugna ner mig innan jag kunde läsa vidare för jag såg ju fan inte texten längre. Helt sjukt, jag vet, men det är nog bara Harry Potter som gör så med mig. När den är sorglig, då är den jävligt sorglig helt enkelt. Tur att det slutar lyckligt, annars skulle jag nog ha slängt boken åt helvete alltså...

True story.

AAAHHH

BLOGGER SER JU HELT KNÄPPT UT!? VAD HAR HÄNT!?

True story. Tyvärr.

Dag 05 – En bok som gör mig glad

Bildkälla: http://resources0.news.com.au

Framför allt får den här utmaningen mig att känna mig kulturell. Men ja, Bridget Jones får mig alltid på bra humör, speciellt när man streckläser den (även om det var ett tag sen, fast tvåan läste jag förra året). Den är lagom djup, men väldigt rolig. :D

True story.

Dag 04 – Favoritboken i favoritserien

Jag hade tänkt fuska och skriva om min favorit-Harry Potter-bok idag istället för LotR, meeen sen klickade NÅGON i "Du är störd" på förra inlägget, så nu tänker jag prata lite till om LotR.

Och konstatera att jag inte kan svara på frågan. Alltså okej, jag kan väl säga så mycket som att De två tornen inte är min favoritbok (fast den har massa bra grejer i sig den med), men jag kan inte välja mellan Sagan om ringen och Sagan om konungens återkomst. Den första har hela setupen, ringens brödraskap, hober och Aragorn i skogen, och så vidare, men den sista är ju när allting slutar lyckligt och hoberna kommer tillbaka till Fylke och bara "PWN, motherfuckers!" (well, de uttryckte sig kanske inte exakt så).

Så jag kan nog inte svara. Jag vet inte om man ska kunna svara, eftersom LotR tekniskt sett inte är en serie, utan en bok som delats upp i sex delar, utspridda på tre böcker. Så tråkig var jag idag!

True story.

Dag 03 – Min favoritserie

Den här 30 dagar-grejen är redan nice! Jag blev så sugen på att läsa En prinsessas dagbok, så när jag vaknade imorgon sträckte jag till bokhyllan och plockade ut första boken, och lämnade inte sängen förrän jag läst ut den (eller jo, jag gick upp och gjorde frukost vid ett tillfälle). Sen gick jag och gymmade. En söndag blir inte mycket bättre än så!

Bildkälla: http://smartasanna.files.wordpress.com/

Ni bara "ooohhh, big shocker there, didn't see that one coming". Utom några av er som bara "inte Harry Potter????", och sen stormar ut såhär:

Hårt liv. Jag orkar inte skriva om LotR idag, men om ni känner ett enormt behov av att höra vad jag tycker om det så har jag tidigare gjort det här, här, här och här till exempel. Fast det är bara en liten del av gångerna som jag pratar om serien på den här bloggen.

True story.

Dag 02 – En bok jag läst mer än 3 gånger

Bildkälla: http://bilder.panorstedt.se

Hela den här serien (eller iaf bok 1-5) har jag läst hur många gånger som helst. Jag minns faktiskt inte första gången jag läste den, men det var antagligen innan filmen kom ut, eller när den gjorde det. Jag började läsa den långt innan hela serien var skriven i alla fall, så de sista böckerna (7-10) har jag bara läst en gång. Inte första dock

De blev dessutom bättre efter ett par gånger, inte för att jag  plötsligt lägger märke till små detaljer (för såna böcker finns ju också, där en omläsning ger en helt annan upplevelse) utan för att några år senare fattade jag plötsligt alla referenser till Sci-Fi-kanalen och Star Trek som Mia hela tiden slänger sig med.

Ååhh, nu blev jag sugen på att läsa om hela serien. Det var ju trots allt ett och ett halvt år sen...

True story.

Dag 01 – Förra årets bästa bok

Inser på en gång att det är TUR att jag alltid skriver ner vilka böcker jag läser, för annars skulle jag sitta här nu och bara "ehhh, läste jag något förra året?". Visserligen läste jag mindre förra året än åren innan, men jag läste för fan.

Okej, jag läste rätt mycket bra förra året, typ Harry Potter 1-6 (efter filmen kunde jag dock aldrig ta mig till sjuan), massa Michael Crichton (Next eller Flight 545 från Hong Kong var nog de bästa av honom), meeen om jag bara ska välja en väljer jag nog The Dirt av Neil Strauss.

Bildkälla: http://martinbirkeldh.files.wordpress.com

Inte bara för att Mötley Crüe är mitt favoritband, utan för att den är sjukt.... sjuk? Och bra. Den dealar med allt från att Nikki Sixx tog en överdos två fucking gånger, Mick Mars knäppa teorier om världen (alla har sina egna kapitel, och medan Nikki börjar med att prata om vilket jobbigt liv han haft öppnar Mick med att prata om hur han tror på utomjordingar), Tommy Lees väldigt speciella äktenskap med Pamela Anderson, och (det bästa och sorgligaste i hela boken) hur Vince Neils fyraåriga dotter dog i cancer. Och det där är liksom bara en liten del av hela boken, som börjar i stort sett med hela Nikkis och Tommys livshistorier, och slutar typ på nittiotalet (innan de återförenades).

Så, ja, det var nog definitivt förra årets bästa bok. Det enda bra som kom av Tjärnöresan faktiskt, för jag spontanköpte boken för att ha något att läsa på bussen dit.

True story.

30 dagar av böcker

Meme-time! Nu kör vi!

Dag 01 – Förra årets bästa bok
Dag 02 – En bok jag läst mer än 3 gånger
Dag 03 – Min favoritserie
Dag 04 – Favoritboken i favoritserien
Dag 05 – En bok som gör mig glad
Dag 06 – En bok som gör mig ledsen
Dag 07 – Den mest underskattade boken
Dag 08 – Den mest överskattade boken
Dag 09 – En bok som du inte trodde att du skulle gilla, men i slutändan älskade
Dag 10 – Favoritbok: klassiker
Dag 11 – En bok du avskyr
Dag 12 – En bok som du brukade tycka om men inte gillar längre
Dag 13 – Din favoritförfattare
Dag 14 – Favoritbok av din favoritförfattare
Dag 15 – Favoritkaraktär: kille
Dag 16 – Favoritkaraktär: tjej
Dag 17 – Favoritcitat från din favoritbok
Dag 18 – En bok du blev besviken på
Dag 19 – Favoritbok som blev film
Dag 20 – Favoritbok: romantisk
Dag 21 – Favoritbok från din barndom
Dag 22 – Favoritbok som du har hemma i bokhyllan
Dag 23 – En bok du inte läst men länge velat läsa
Dag 24 – En bok som du önskar att fler hade läst
Dag 25 – Den karaktär som du känner bäst igen dig i
Dag 26 – En bok som ändrade din åsikt om någonting
Dag 27 – Den mest överraskande twisten eller slutet
Dag 28 – Favorittitel
Dag 29 – En bok som alla hatade utom du
Dag 30 – Din absoluta favoritbok i hela världen

True story.

Framtidsplaner

Så vad tror ni om det här?

Nästa år: söka in till Gladiatorerna. Komma med. Vinna.

Om två år: söka in till Gladiatorerna som gladiator. Vara 100% awesome. Ellociraptor är ett awesome gladiatornamn, right?

Om tre-fyra år: pensionera mig som gladiator. Söka in till - och självfallet vinna - Mästarnas mästare.

Idag: sova.

Bra planer, yes?

True story.

Söndagsfrågor

Plötsligt full av frågor...

Ska jag göra 30 dagar av böcker-memet som Chriss håller på med? Egentligen skulle man väl börjat den 1 april då, för att det är snyggast så, men nu är det kört, och.......... helt ärligt nästa gång jag kan garanterat kan blogga varje dag i en månad är i september. I'm a busy woman, ok? Nej, allvarligt, ska man kanske börja med bok-memet ändå?

Varför har blogspot.com ändrat sig till blogspot.se när man går in på bloggar? Även när man går inte på bloggar som inte är svenska!? Det stör mig jättemycket mer än vad det borde göra faktiskt. Det ser bara fel ut!

Bildkälla: TextsfromHillary

Varför kan jag inte sluta skratta åt den här bilden? Varför kommer jag aldrig se lika badass ut som Hillary Clinton i den undre bilden? I swear, jag ska börja gå runt med solglasögon och stirra argt på min telefon överallt nu i förhoppning om att någon tar en sådan awesome bild på mig.

Vadan dessa fördomar om mitt och Trams umgänge? Mamma bara "jaha, vad har ni gjort då? Låt mig gissa: spelat TV-spel och sett på TV-serier?" och så har vi inte gjort någonting av det. Istället har vi varit sociala (!?) och varit på Fjärilshuset och chillat med de kinesiska dvärgvaktlarna (och en kottepalm!), samt revolutionerat fikande för all framtid. Didn't see that one coming, did ya?

Om Chrome är så snabbt för att det gissar vilken sida jag ska gå in på härnäst och börjar ladda den innan jag klickat, är det slött när jag gör otippade saker som att googla på 'kinesisk dvärgvaktel'?

Så många frågor, så få svar...

True story.

Måndagshumor

Kan inte sluta skratta åt den bilden. Måndagshumor (fast ok, jag hittade den igår).

Ännu en kurs tar sin början: ännu en kurs anpassad för biologerna där vi mest får vara med out of the goodness of their hearts typ (biologiinstutionens, alltså, inte biologistudenterna). Det "roliga" är att mycket är anpassat för molekylärbiologerna, som är typ fyra pers eller nåt. Sånt har ingen informerat föreläsarna om, men why should they?

Jaja, den här kursen är tre dagar lång so I shan't complain too much. Men, det vore ju inte jag om jag inte klagade lite. Lite som att man alltid tappar tron på måndagar (förlåt, Journey!).

True story.

Menarche

Ibland är det - som vi alla vet - jävligt jobbigt att vara kvinna. Typ när man har mens. (Eller när man har sämre lön för lika arbete, får skylla sig själv om man blir våldtagen, och, tja, massa anledningar, men idag ska jag fokusera på mens, ok?) Lyckligtvis kan man ju idag i Sverige få massa hormongrejer som gör att man inte har mens särskilt ofta, och så kan man välja på en mängd mensskydd och, tja, det går att leva med. Inte för att det hjälper när man har mensont och chokladsug.

I torsdags höll jag och Joachim en presentation om Yanomamifolket och deras ganska våldsamma sätt att hämnas att folk dör på (och ingen dör naturligt, ifall ni undrade, det är alltid någon som ligger bakom det, även om det är en taskig schaman i en annan stam som kastat en förbannelse på en). Vi skulle bara referera artikeln vi läst och hålla en kort presentation om den, men trots det kände jag mig tvungen att Wikipedia Yanomami-folket för att kolla vad de var för några.

Vad har de här två sakerna gemensamt? Tja, jag hittade det här stycket, om "female puberty and menstruation" och av någon anledning kände jag att det här måste jag dela med mig av. För att sammanfatta det lite så är det alltså så att när en tjej får sin första mens (vid 10-12 års ålder) så anses hon vara en kvinna och man gifter bort henne så snabbt som möjligt. Kul liv, eller inte. För att inte tala om hur hon måste spendera den första mensen, nämligen

i en speciell hydda av löv

med ett utgrävt hål i mitten

som hon måste huka över (!?)

för att göra sig av med det giftiga mensblodet.

SOM OM DET INTE VORE ILLA NOG (alltså okej, tampongen torkar ut en och bindor blir äckliga, men vi slipper iaf sitta över ett jävla hål och mensa!) så får hon under den första mensveckan inte prata med folk utan bara viska (och bara med nära, kvinnliga släktingar), och får inte röra mat så hon matas med en fucking pinne.

WTF!? Och här brukar jag gnälla över att det är en ond konspiration att choklad och kaffe uppenbarligen gör mensvärken värre. Jag får iaf äta min choklad utan att någon annan håller fram den på en pinne!

Jag brukade vara glad över att man slipper använda tygtrasor som mensskydd, men numera är jag mest lycklig över att jag inte behöver sitta över ett jävla hål och mensa. Framför allt inte som tioåring, tänk er det traumat. "Nej, Ellen kan inte komma till skolan nu, hon ska sitta i menshyddan en vecka". Ehh, nej, tack.

True story.