Machu Picchu is the place to be

Machu Picchu är min stad! Haha, nej, men det är lite sjukt, jag är lite kär i den staden nu. Har lagt in en grymt snygg bild som bakgrund till datorn och allting. Jag vet inte riktigt vad det är. Men inatt kunde jag inte somna, som så många andra nätter, så jag tillbringade lite tid vid datorn och gjorde efterforskningar (det är så jävla roligt att skriva Den Magiska Grunkan sen jag började vara tokseriös med min research), och landade på den här grymt coola hemsidan. Visst, bildkvaliten är diskutabel, men det är fortfarande riktigt jävla svåslaget.

Nä, Machu Picchu is the place to be, det säger jag. Ska lätt ta mig dit någon gång när jag har tid.

Det var lite sjukt inatt också, för kvart i tre började jag gå igenom Signs i huvudet, för den filmen är så sjukt snygg (Sektorn har pratat mycket om det), och det var ju jävligt smart. Inte. Så för första gången någonsin i mitt snart nittonåriga liv fann jag mig själv stirrandes ut i mörkret i mitt rum, fullkomligt livrädd för att en alien skulle komma in genom dörren och äta upp mig. Allvarligt talat. Jag har inte varit rädd för filmer sen typ jag var tolv eller nåt, och just inatt blev jag det. För aliens! Hur kan man som Sci-Fi-nörd vara rädd för aliens!? Jag är så dum i huvet.

Ikväll kommer Hanna hit för Lost-kväll, och jag ska nog tillbringa resten av dagen med att tänka på min älskade inka-stad och skriva på Den Magiska Grunkan. Och kanske göra en till kaffe så att jag håller mig vaken. Har inte vi grädde i kylen? För i så fall får jag en Raven-vision av mig, en caffe moccha med grädde precis nu.

That's enough of that shit.