You've got the rythm in you

Imorse på bussen träffade jag på en tjej i parallellklassen som jag snackar med ibland, och efter ett tag kom vi in på ämnet pojkvänner. "Du har också pojkvän, va?" undrade hon, för vi har inte snackat på ett tag. "Nej" sa jag, "det tog slut för ett par månader sen". "Aha, varför då?" undrade hon, och ni vet, de där normala frågorna. Och efter ett tag även "hur mår du nu då?".

Det var här jag reagerade: ingen frågar nämligen det längre. Flera månader senare förväntas man ha kommit över allt sånt där, och det finns liksom inget att må dåligt över. Och visst har jag ju kommit över det till största delen, men inte alls sådär mycket som jag kommit över nån annan. Och det är lite fascinerande.

Nämnda tjej är dessutom ganska rolig eftersom hon inte bara är Harry Potter-nörd, utan vill bli Star Wars-nörd. Hon har liksom kommit fram till att det är en sorts film hon skulle kunna gilla, men hon har inte sett dem än ("jag har bara sett ettan och fyran, och jag älskade dem!"). Fler som hon, liksom! Ser vi någon tjej som dyker upp mitt i natten och är stupfull och vill köpa Harry Potter när den nyss släppts - då är det hon.

Sen kom vi in på vilken sorts kille jag skulle vilja hitta, och min beskrivning var "det låter lite cyniskt kanske, men han ska vara Star Wars-nörd, ungefär 20, helst inte haft nån flickvän innan, och inte vara sådär jättesnygg som typ Brad Pitt". Hon verkade lite förundrad över det faktum att jag ville ha en ful kille, men kom efter ett tag fram till att "du kanske tycker att de är snygga". Och det stämmer nog.

Nu måste jag läsa tjugo sidor i en jäkla bok på tyska, och sen skriva ihop en liten redovisning om den. Lycka till, Ell.

That's enough of that shit.