Idag hade jag kursprov i matte och det gick väl sådär, nu är jag officially over matte i alla fall. Åtminstone tills jag får tag på fler av Simon Singhs böcker, för de måste man ju läsa. Iaf om man är nörd, och det är ju jag.
Av någon anledning blev jag och Zackrid nostalgiska idag, så vi tog en tripp förbi Skolhagen och snackade minnen. Tittade på den gamla backen till idrotten och konstaterade att när vi gick där var den minsann dubbelt så brant, minst. Beskådade vårt verk med tejpen (vi <3 tejpen 4-ever), och sånt där. Det första som mötte oss när vi kom dit var ett gäng moppepojkar, rektorn som hoppade på dem och bittert konstaterade att "den där är lite trimmad, va?" och en polisbil. Vi asgarvade och konstaterade att Skolhagen will be Skolhagen. Sen kom jag ihåg att de hade temadag med mopeder så det kanske var därför, men kul var det.
Skolhagen, alltså... Ingenting kan väl egentligen slå tiden i lågstadiet (oj, oj, det var roligt! Bryta mot alla regler som fanns och leta spöken i övergivna klassrum, God, I miss it), men ibland saknar jag det en del. Okej för att större delen sög och att det mest bestod av dumma elever, korkade lärare och allmänt högstadie, men det fanns vissa saker som gjorde det värt det. När Orchen gjorde slut och jag och Jojje blev på g då var det nästan the time of my life. Ja, Gud...
Antagligen kommer jag säga samma sak om gymnasiet också, även om det inte är lika kul. Det finns en viss möjlighet att den bästa tiden i mitt liv faktiskt var i låg och mellanstadiet, men om det är så så gör det ingenting. För det var så jäkla bra så det är det värt. ;P
That's enough of that shit.
2 kommentarer:
Jag har en teori som går ut på att hur mycket man än säger att man hatar högstadiet(grundskolan i allmänthet) så inser man i gymnasiet att "Fan, jag saknar det som var." Jag menar jag avskydde ju min grundskola, men jag kommer ändå på mig själv med att sakna den nu och då.
Jo, jag antar att det är så. Det är ju tragiskt!
Skicka en kommentar