"När du fick diarré imorse hade du ett val" - herregud, mitt hat mot den reklamen är större än medelemots hat mot Per Gessle. Vafan är det för inledning liksom? Blir tokig.
Jobbintervjun gick nog bra. Var inte direkt den enda där, och de skulle t o m ha nån genomgång först och berätta om vad jobbet gick ut på. Först fick vi presentera oss och när jag berättat kortfattat och ointressant om mig själv frågade han som skulle hålla i föredraget "är det du som har MacGyver som telefonsvarare?". När han ringde mig imorse så, ehm, hann jag inte svara vilket ledde till att min seriösa tillfälliga telefonsvarare kickade in. Oops.
Kan jag inte gå nånstans utan att utmärka mig som nörd? Är det mitt straff för att vara såhär snygg - måste jag göra bort mig på grund av såna saker? Mamma påstår att det kanske är en bra grej att jag gjorde det så de minns mig, men vill man bli ihågkommen som MacGyver-tjejen? Okej, det gör man nog... (För er som undrar över telefonsvararen så spelade in det här när jag hade tråkigt).
Hur som helst hör de nog av sig snabbt och berättar om det blir en till intervju eller om jag är körd. Det vore nice att få göra det dock, de har värsta seriösa utbildningen man måste gå och jag tror det skulle se skitbra ut på mitt CV i framtiden. And I need the money, förstås.
När jag klev av tåget i Mörby fick jag syn på Kuurt (en i högstadieklassen) på andra sidan spåret, var inte säker på att jag sett rätt först men när jag tittade en extra gång log han med hela ansiktet och vinkade som en idiot - som han alltid gör av någon anledning - och jag tog det som ett gott tecken. När jag gått runt för att ta bussen snackade vi lite och efter de vanliga hälsningsfraserna fick jag vet att han flyttat till Bergshamra och därför var där. Fick känslan av att det var more to it än bara en flytt men det blev inte riktigt tillfälle att fråga.
"Jaha, har inte du skola?" undrade han, efter att jag berättat om intervjun. "Jo, men jag skolkar" förklarade jag och han flinade lite: "oohh, Ellen skolkar, det tror man inte". "Det händer ganska ofta nu för tiden" erkände jag (mamma om du läser så kan du ju blunda lite där), och han skrattade till och med åt mig. "Du skolkar och jag har börjat sköta mig", sa han med det där tonfallet som helt klart tyder på att ingen väntat sig det för två års en. "Kom ju på att jag ville plugga vidare så nu måste jag fixa bra betyg."
Jag vet inte, jag tror det gjorde mig glad. Jag har alltid gillat Kuurt, trots att han hade sina dum i huvet-stunder i högstadiet var han ändå alltid en av de smartare idioter, ni vet den där som kan om han vill men aldrig orkar. Det är bra att han lagt ner det, liksom. Det finns hopp!
That's enough of that shit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar