Jag har haft en insikt på g ett tag, och nu är den bevisad: jag pallar inte folk som ljuger. Liksom, fine, hata mig hur mycket du vill, dissa mig, whatever, jag bryr mig inte. Men den dagen folk börjar ljuga för mig, det är då jag blir riktigt förbannad.
Tyvärr funkar det här inte i praktiken då folk tror att det är bättre att ljuga för folk för att få dem lyckliga. Men som det gamla fjortisordspråket lyder så är jag hellre sårad av sanningen än lycklig av lögnen.
Vi återgår till exemplet Martin, trots att jag ska vara över honom och shit nu så blir det inte så (idag är det för övrigt ett år sen jag skapade mitt ämne, kan vara kul att veta), och jag hakar upp mig på småsaker. En sak jag konfronterat honom om typ en miljon gånger är varför han dissar mig mer och mer på bdb, och alltid samma svar "jag är upptagen" vilket jag inte ens trodde på när han sa det till mig första gången och det slutade med att jag blev dumpad via telefon i Skåne, så varför gå på det nu?
Och idag så orkade han äntligen förklara varför och trots att det inte var en särskilt charmig anledning så bryr jag mig inte för nu vet jag varför och då slipper jag älta det. Antingen glor han på mina bilder och kommenterar, eller så gör han inte, no big deal, nu när jag vet varför.
Dessutom är ärlighet ett fantastiskt sätt att vara en bitch på. Jag menar folk klarar inte av att hantera sannigen så vill man vara elak är det bara att säga precis som det är till dem, och räkna med att de kommer må dåligt ett tag framöver. Så mycket bättre än att säga hora.
That's enough of that shit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar