torsdag 31 maj 2007

When it hasn't been your day, your week, your month or even your year...

Vilket väder. Det småregnar, jag tvivlar på att det kan kallas duggregn, och sen är det mulet och blåset. Kanske blir ett rejält regnväder senare om man har tur, men det får gärna vänta ett par timmar: hurtig som jag är planerar jag att ge mig ut och springa lite. Har inte kommit iväg till gymmet den här veckan fast jag planerat det två gånger och jag börjar bli rastlöst.

Dessutom är jag förbannad, så jag måste ut och få bort lite överskottsenergi. Det vore nice med boxning nu, slå något riktigt hårt liksom, men det duger bra med lite deprimerande löpning om det är det enda alternativet.

Anledningen till min självfallet helt omotiverade ilska är som vanligt min charmerande lärare i historia b samt antagonist, låt oss kalla henne Madame Saddam (ett mycket praktiskt val av namn då hon med största sannolikhet är ondskan personifierad) har beslutat att jag inte är värd mer än G i just det ämnet. Missförstå mig rätt nu, jag brukar inte klaga jättemycket på lärarna när jag får dåligt betyg, jag vet att de flesta är för att jag är för lat eller inte kan tillräckligt, men i det här fallet kan jag garantera att jag förtjänar ett bättre betyg.

Och jag kan garantera att källkritikshäxan är väl medveten om det också. Allting hänger på en enda källa i ett enda arbete, nämligen. I ett av de tre arbeten vi skrivit för henne (uppenbarligen det enda som räknats) använde jag "Stargate SG-1" som en av mina källor. Jag kritiserade det såklart, sa att det knappast var en pålitlig källa men dock ett intressant perspektiv, osv, osv. I ett arbete där "dina egna tankar och kommentarer var ett klart MVG" var den "inte tillräckligt vetenskapliga källan" tillräckligt för att sänka mig helt och hållet till ett G. Jag kan ge mig fan på att det var ett starkt G, bara för att jävlas.

Det är inte heller det här jag klagar på (eller lite kanske, för hur kan en källa sänka en till G från MVG liksom) utan det faktum att jag hade kunnat ändra det här och höja mitt betyg. För en vecka sen hade vi betygssamtal och jag var tvungen att rusa iväg till en körlektion och hann därför inte vara med på det. Madame Saddam lovade då att maila mig och berätta hur det gått och sådana saker. Gjorde hon det? Nej. Varför? Hon hade varit upptagen. P-LEASE, som om jag går på den igen. Det hade krävts ett mail, ett "skriv om det här så höjer du dig", ett fem-minuterspass i Word för att jag skulle kunna få det betyg jag förtjänade.

Men varför ge eleverna betyg de förtjänar när man hatar dem?

Ses på löparbanan.

That's enough of that shit.

onsdag 30 maj 2007

The moment of truth in your lies

Jag har haft en insikt på g ett tag, och nu är den bevisad: jag pallar inte folk som ljuger. Liksom, fine, hata mig hur mycket du vill, dissa mig, whatever, jag bryr mig inte. Men den dagen folk börjar ljuga för mig, det är då jag blir riktigt förbannad.

Tyvärr funkar det här inte i praktiken då folk tror att det är bättre att ljuga för folk för att få dem lyckliga. Men som det gamla fjortisordspråket lyder så är jag hellre sårad av sanningen än lycklig av lögnen.

Vi återgår till exemplet Martin, trots att jag ska vara över honom och shit nu så blir det inte så (idag är det för övrigt ett år sen jag skapade mitt ämne, kan vara kul att veta), och jag hakar upp mig på småsaker. En sak jag konfronterat honom om typ en miljon gånger är varför han dissar mig mer och mer på bdb, och alltid samma svar "jag är upptagen" vilket jag inte ens trodde på när han sa det till mig första gången och det slutade med att jag blev dumpad via telefon i Skåne, så varför gå på det nu?

Och idag så orkade han äntligen förklara varför och trots att det inte var en särskilt charmig anledning så bryr jag mig inte för nu vet jag varför och då slipper jag älta det. Antingen glor han på mina bilder och kommenterar, eller så gör han inte, no big deal, nu när jag vet varför.

Dessutom är ärlighet ett fantastiskt sätt att vara en bitch på. Jag menar folk klarar inte av att hantera sannigen så vill man vara elak är det bara att säga precis som det är till dem, och räkna med att de kommer må dåligt ett tag framöver. Så mycket bättre än att säga hora.

That's enough of that shit.

tisdag 29 maj 2007

I'll lead my own parade

"När du fick diarré imorse hade du ett val" - herregud, mitt hat mot den reklamen är större än medelemots hat mot Per Gessle. Vafan är det för inledning liksom? Blir tokig.

Jobbintervjun gick nog bra. Var inte direkt den enda där, och de skulle t o m ha nån genomgång först och berätta om vad jobbet gick ut på. Först fick vi presentera oss och när jag berättat kortfattat och ointressant om mig själv frågade han som skulle hålla i föredraget "är det du som har MacGyver som telefonsvarare?". När han ringde mig imorse så, ehm, hann jag inte svara vilket ledde till att min seriösa tillfälliga telefonsvarare kickade in. Oops.

Kan jag inte gå nånstans utan att utmärka mig som nörd? Är det mitt straff för att vara såhär snygg - måste jag göra bort mig på grund av såna saker? Mamma påstår att det kanske är en bra grej att jag gjorde det så de minns mig, men vill man bli ihågkommen som MacGyver-tjejen? Okej, det gör man nog... (För er som undrar över telefonsvararen så spelade in det här när jag hade tråkigt).

Hur som helst hör de nog av sig snabbt och berättar om det blir en till intervju eller om jag är körd. Det vore nice att få göra det dock, de har värsta seriösa utbildningen man måste gå och jag tror det skulle se skitbra ut på mitt CV i framtiden. And I need the money, förstås.

När jag klev av tåget i Mörby fick jag syn på Kuurt (en i högstadieklassen) på andra sidan spåret, var inte säker på att jag sett rätt först men när jag tittade en extra gång log han med hela ansiktet och vinkade som en idiot - som han alltid gör av någon anledning - och jag tog det som ett gott tecken. När jag gått runt för att ta bussen snackade vi lite och efter de vanliga hälsningsfraserna fick jag vet att han flyttat till Bergshamra och därför var där. Fick känslan av att det var more to it än bara en flytt men det blev inte riktigt tillfälle att fråga.

"Jaha, har inte du skola?" undrade han, efter att jag berättat om intervjun. "Jo, men jag skolkar" förklarade jag och han flinade lite: "oohh, Ellen skolkar, det tror man inte". "Det händer ganska ofta nu för tiden" erkände jag (mamma om du läser så kan du ju blunda lite där), och han skrattade till och med åt mig. "Du skolkar och jag har börjat sköta mig", sa han med det där tonfallet som helt klart tyder på att ingen väntat sig det för två års en. "Kom ju på att jag ville plugga vidare så nu måste jag fixa bra betyg."

Jag vet inte, jag tror det gjorde mig glad. Jag har alltid gillat Kuurt, trots att han hade sina dum i huvet-stunder i högstadiet var han ändå alltid en av de smartare idioter, ni vet den där som kan om han vill men aldrig orkar. Det är bra att han lagt ner det, liksom. Det finns hopp!

That's enough of that shit.

måndag 28 maj 2007

Hon kraschade alltid i samma bil

”Jag kommer hem till dej jag är en händig man.
Jag finns för dej, jag kommer så fort jag bara kan.
Jag lyssnar på dej, håller om dej, erbjuder en hand.
Och vill du jag ska stanna är jag en händig man.”


Åh, god damn it, jag älskar Per Gessle. <3

Börjar bli lite smått nervös inför jobbintervjun imorgon, men intalar mig att de nog inte skulle vilja träffa mig om jag inte verkar vara rätt person. Och jag är ju så rätt det bara kan bli också.

That's enough of that shit.

You're still in bed at ten...

Ick. Vaknade imorse med ont i halsen och huvudvärk och bestämde mig för att stanna hemma (vilket SUGER, för jag missar Dreaners MacBeth-uppspel och jag missar att fika med Svedski OCH jag missar slutet på Fight Club - dö!). Så efter att ha ringt körskolan och avbokat massa körlektioner (jobbintervju/inte tid/skola/vem bryr sig) vet jag inte riktigt vad jag ska göra resten av dagen. Jag borde sätta igång med historia a, men jag har inte boken hemma, och dessutom lovade Z att hjälpa mig med det på onsdag istället då vi är lediga.

Så jag tror jag ska läsa Frida-tidningar, äta chips och spela Shrek 2 som jag köpte igår. Låter lagom djupt och ansträngande. Kanske ska se ikapp Stargate och Ugly Betty också när jag ändå är i farten. Ja, det blir nog en djup dag hur som helst.

That's enough of that shit.

söndag 27 maj 2007

Kvinnor är från Venus och män är svin

Helgen var trevlig. Det blev Star Wars-TP till sent på natten och sen när Martin vann blev Dreaner (inte ett dugg oväntat) sur och krävde revansch. Martin däremot ville sova, så då inleddes en lång timme då båda vägrade ge sig och ingen fick som den ville. Till sist gick jag och la mig i Dreaners brorsas säng, Dreaner började spela TP med sig själv och svara högt på frågorna, och Martin använde en dammsugare för att blåsa upp en madrass åt sig själv.

Vill ni veta mer får ni kolla på bilddagboken, för mer spännande än så blev det inte. ;P

För övrigt borde alla kolla in Lis snygga blogg som hon skapade för att lägga ut den spännande berättelsen om Green Ramlösa och Black Zero som bara är världens coolaste superhjältar eller nåt. Mycket manshat utlovas!

That's enough of that shit.

fredag 25 maj 2007

"Jag har så svårt att hålla stilen."

Så när man stressat klätt på sig, fixat håret, sminkat sig och dessutom inser att man fixat en jäkligt snygg outfit för första gången på länge, vad är det sista man behöver då? En handduk. Hur sjutton får man in en Star Wars-handduk på ett snyggt/diskret sätt i en klädstil egentligen? I'll tell you how: you don't.

Men jag överlever. Den väldigt diskreta handduken sticker ut ur min bakficka och släpar lyckligtvis inte i marken alltför ofta (om det är klackarnas eller min förtjänst kan diskuteras), så det ser väl okej ut. Jag upptäckte dessutom att en tjej i min klass typ där Star Wars-nörd eftersom hon påpekade hur vacker handduken var och började diskutera med mig.

Varför handduk? undrar nu kanske någon obildad människa. Jo, det ska jag berätta för dig! Eller jag ska låta någon annan berätta det för dig, nämligen Douglas Adams:

"A towel, it says, is about the most massively useful thing an interstellar hitch hiker can have. Partly it has great practicalvalue - you can wrap it around you for warmth as you bound across the cold moons of Jaglan Beta; you can lie on it on the brilliant marble-sanded beaches of Santraginus V, inhaling the heady sea vapours; you can sleep under it beneath the stars which shine so redly on the desert world of Kakrafoon; use it to sail a mini raft down the slow heavy river Moth; wet it for use in hand-to-hand-combat; wrap it round your head to ward off noxious fumes or to avoid the gaze of the Ravenous Bugblatter Beast of Traal (a mindboggingly stupid animal, it assumes that if you can't see it, it can't see you - daft as a bush, but very ravenous); you can wave your towel in emergencies as a distress signal, and of course dry yourself off with it if it still seems to be clean enough.

More importantly, a towel has immense psychological value. For some reason, if a strag (strag: non-hitch hiker) discovers that a hitch hiker has his towel with him, he will automatically assume that he is also in possession of a toothbrush, face flannel, soap, tin of biscuits, flask, compass, map, ball of string, gnat spray, wet weather gear, space suit etc., etc. Furthermore, the strag will then happily lend the hitch hiker any of these or a dozen other items that the hitch hiker might accidentally have "lost". What the strag will think is that any man who can hitch the length and breadth of the galaxy, rough it, slum it, struggle against terrible odds, win through, and still knows where his towel is is clearly a man to be reckoned with."
- The Hitchhikers Guide to the Galaxy, Douglas Adams

Och just idag, den 25 maj, är det "Towel Day" en dag då vi alla bär handduk för att sörja Douglas Adams och hylla hans böcker. Att dagens dessutom innefaller samtidigt som Star Wars 30-årsjubileum (1977 idag har A New Hope premiär), gjorde att jag valde min fina handduk med nämnda motiv och drar runt med. Vill ni veta mer, gå in här: http://www.towelday.kojv.net/ Där finns allt man behöver veta!

That's enough of that shit.

onsdag 23 maj 2007

Some luck at last!

YES!

Nyss ringde det en kvinna från det andra jobbet jag sökte, mao INTE Greenpeace och sa att de hade massor som sökt men att jag passade perfekt in på vad de sökte och nu har jag en jobbintervju på tisdag! Så jävla underbart!

Det roliga är att jag trodde min ansökan var helt oseriös. "Jag är en artonårig tjej med mycket viljestyrka vars mål i livet är att vara bäst på allt. Jag har trots min ålder fortfarande inte förstått poängen med att någonsin ge upp, och tror därför att jag skulle passa bra till att jobba för er. Tack vare mina goda gener har jag en oerhörd förmåga att slänga mig med ord (vi har ju t ex en svensk mästare i Alfapet i släkten), och är helt klart verbalt farlig för dem som försöker säga emot mig."

Fan vad bra jag känner mig nu. Och jag som tänkte whina om för lite sömn!

That's enough of that shit.

tisdag 22 maj 2007

I get knocked down (but I get up again!)

Äntligen svar från Greenpeace! De sa att de gick igenom ansökningar och snart skulle höra av sig, så förhoppningsvis är det inte helt kört för min del än när det gäller pengar i sommar. Och jag tycker nästan att det är lite av ett tecken att han som har hand om det där har det otroligt vackra namnet Jack Ryan (för er som inte förstår vad jag menar kanske det är dags att forska lite på ämnet Harrison Ford + Tom Clancy ;).

I övrigt har jag redan nu börjat räkna timmarna tills jag får gå och lägga mig igen, satt hela tyskan och höll på att somna och tackar Kockis kaffe för mina nyfunna krafter: min uppskattning är att jag har ungefär 29 timmar till att vara vaken på, om inte mer. Zackrid tjatar om att vi måste titta på Lost imorgon också, så antagligen måste jag gå upp igen klockan åtta och ha arrmöte och se på det. Jag kommer nog vara pigg och charmerande kan jag tänka mig. ;P

Men det ska bli roligt ändå, var alldeles för länge sen jag klarade 24-timmarsspärren (det la jag ner ungefär samtidigt som jag slutade lajva av någon anledning) så det börjar väl bli dags igen. Och nåt säger mig att en natt vandrandes med Zackrid är precis vad jag behöver efter den senaste tidens stress (och med tanke på att jag kommer behöva läsa hela jävla historia a innan jag får ta sommarlov, ett faktum som inte kan whinas över för mycket!).

Sen att jag inte gillar Johnny Depp behöver vi ju inte bry oss om. ;)

That's enough of that shit.

måndag 21 maj 2007

You've got the rythm in you

Imorse på bussen träffade jag på en tjej i parallellklassen som jag snackar med ibland, och efter ett tag kom vi in på ämnet pojkvänner. "Du har också pojkvän, va?" undrade hon, för vi har inte snackat på ett tag. "Nej" sa jag, "det tog slut för ett par månader sen". "Aha, varför då?" undrade hon, och ni vet, de där normala frågorna. Och efter ett tag även "hur mår du nu då?".

Det var här jag reagerade: ingen frågar nämligen det längre. Flera månader senare förväntas man ha kommit över allt sånt där, och det finns liksom inget att må dåligt över. Och visst har jag ju kommit över det till största delen, men inte alls sådär mycket som jag kommit över nån annan. Och det är lite fascinerande.

Nämnda tjej är dessutom ganska rolig eftersom hon inte bara är Harry Potter-nörd, utan vill bli Star Wars-nörd. Hon har liksom kommit fram till att det är en sorts film hon skulle kunna gilla, men hon har inte sett dem än ("jag har bara sett ettan och fyran, och jag älskade dem!"). Fler som hon, liksom! Ser vi någon tjej som dyker upp mitt i natten och är stupfull och vill köpa Harry Potter när den nyss släppts - då är det hon.

Sen kom vi in på vilken sorts kille jag skulle vilja hitta, och min beskrivning var "det låter lite cyniskt kanske, men han ska vara Star Wars-nörd, ungefär 20, helst inte haft nån flickvän innan, och inte vara sådär jättesnygg som typ Brad Pitt". Hon verkade lite förundrad över det faktum att jag ville ha en ful kille, men kom efter ett tag fram till att "du kanske tycker att de är snygga". Och det stämmer nog.

Nu måste jag läsa tjugo sidor i en jäkla bok på tyska, och sen skriva ihop en liten redovisning om den. Lycka till, Ell.

That's enough of that shit.

söndag 20 maj 2007

But you still gotta catch 'em all!

Egentligen borde jag städa mitt rum just nu, men jag tror inte jag orkar. Får göra det i veckan istället, någon dag närjag inte har lika mycket skolarbete att ta tag i. Även om det börjar bli mindre nu har jag inte alls pluggat så mycket som jag borde den här helgen (det är jag nog ensam om, eller inte). Ska läsa igenom mitt historia-arbete och skicka iväg det nu i alla fall, så då är man av med det.

Slog tre flugor i en smäll förut och la mig ute och solade. Det var nice, dels blir man snygg och brun, dels kunde jag läsa min supertråkiga tyskabok (bara 40 sidor kvar nu...) och dels kunde jag få ta det lite lugnt och, eh, komma i kontakt med naturen. Eller kanske inte, men det var skönt att komma ut faktiskt. Så fort jag slutar akut behöva min dator till skolarbete lovar jag att ge mig ut mer!

Resten av kvällen kommer tillbringas framför TV och med panikpluggande inför imorgon. Måste opponera på en text och plugga jättemycket inför samhällstentan (mitt MVG hänger på att jag gör bra ifrån mig på den), det ser jag inte fram emot. Men Harrison Ford, Yippie-Ki-Yay MF, och lite chips kanske kan göra det hela aningen mer uthärdligt.

Förresten skulle jag berätta om när min syster praoade förut. Hon och en kompis praoade på ett café och tillbringade dagarna med att göra korv och ge bort glass, och en dag fick hennes kompis göra en korv åt någon sur kärring samtidigt som kompisens syster av någon anledning var där. Kärringen var lite småbitchig, och när hon väl satt sig ner med sin korv sa hon surt "hon kunde ju grillat den lite mer" varpå kompisens syster blev förbannad och gick fram och skällde ut henne! "Du ska inte klaga så jävla mycket, för hon praoar faktiskt bara och det är inte så jävla lätt..." SÅ underbart!

That's enough of that shit.

P.S. Jakten på Angelinas IQ - nu i en blogg nära dig! D.S.

But we do as we please

Nu är jag lite sur på Bindi för hon är så seg, och rätt pissed på uppkopplingen för jag får kick på MSN hela tiden. Varför håller det alltid på såhär?

Idag var det iaf feffoträff (på en lördag!) och jag drog dit Wombat, vilket var lite skoj. Jag och Dreaner bestämde oss för att utöka vår nördfaktor genom att tillsammans köpa ett boosterpaket med Star Wars-miniatyrer. Enligt Dreaner hade han och Martin tänkt börja samla på såna i evigheter, men Martin vågade aldrig, så nu gjorde vi det istället (ska också försöka få tag på de figurer jag saknar av Kellogs-figurerna, enligt en källa nära mig kan man hitta dem billigt på Tradera, och det vore nice. Jag har liksom kvar baksidan av ett Kellogspaket från den tiden, och det ser hemskt ut utan alla).

Väl hemkommen hamnade jag här ett tag, försökte skriva bloggen, men blev avbruten av Blogspott som envisades med att fucka upp allt och sen ta bort det. Blev bitter, och orkade inte skriva om.

Sen stack jag iväg till Robin för att titta på film med Wombat och Clown. Det läskiga här är ju att igår drog min bror och hans polare med sig Wombat till Gröna Lund (min Wombat liksom!) och idag umgicks jag med Clown som då är brorsans kompis. Förklaringen skulle kunna vara att Wombat bor hos Clown just nu, men det är ändå ganska oroväckande det här eftersom jag länge känt att min brors och min bekantskapskrets börjar glida in i varandra. Vi har ju skämtat om att vi kommer sluta som de i Vänner någon gång, och om det här fortsätter lär det ju göra det också (ännu mer skrämmande är dessutom det faktum att min mamma gifte sig med sin brorsas kompis: jag tänker absolut inte gifta mig med nån av min brorsas kompisar!).

På vägen hem trampade jag på en snigel, och som bekant så är jag ju livrädd för dem så jag reagerade ju som vilken normal människa som helst och skrek högt och hoppade upp och ner. Wombat och Clown garvade åt mig och fattade inte vad jag höll på med, och jag tyckte de var hemskt elaka.

Nu ska jag nog läsa lite mer Jakten på Angelinas IQ som jag roat mig med att läsa om, och sen ska jag sova för jag är trött. Måste ju värma upp inför Pirates på onsdag, liksom. ;P

That's enough of that shit.

torsdag 17 maj 2007

And I won't tell 'em your name

1. YOUR REAL NAME:
Ellen

2. YOUR GANGSTA NAME
(first 3 letters of your first name + izzle):
Ellizzle

3. YOUR DETECTIVE NAME
(favorite colour and animal):
Blue Giraffe

4 YOUR SOAP OPERA NAME
(middle name and current street name):
Ellen (det är faktiskt mitt mellannamn ;P) Rallargränd? :S

5. YOUR STAR WARS NAME
(the first 3 letters of your last name, the first 2 letters of your first name,
first 3 letters of your mom's maiden name):
Forinand (HAHAHAHHAAHA)

6. YOUR SUPERHERO NAME
(2nd favorite colour, and favorite drink):
Black Zero (YEAH! XD)

8. YOUR WITNESS PROTECTION NAME
(father's middle name):
Ove

9: YOUR GOTH NAME
(black, and the name of one of your pets):
Black Smulan (YEAH!)

That's enough of that shit.

It's a whole new place, with a brandnew attitude

Nu är jag officiellt klar med Madame Saddams tenta. Den kanske inte blev så bra som den kunde blivit, men som jag sagt en miljon gånger tidigare: jag bryr mig inte. Jag kommer ändå bara få VG i historia b, det är ingen idé att försöka få bättre betyg, för hon tål mig helt enkelt inte. Det kan jag inte ändra på, och då får jag väl acceptera det här helt enkelt. Jäkla källkritikskärring...

Jag är klar med typ det sista riktigt jobbiga arbetet i tvåan, hoppas jag, så nu tänkte jag ta ledigt resten av dagen och skriva något annat. Vet inte om det blir en till novell för jag har en på g, eller om det blir MAT-gänget. Faktum är att jag nog känner mest för MAT-gänget så jag tror jag ska försöka ta mig förbi de lite segare delarna i Jakten på den magiska grunkan så jag kan komma nån vart på den (är det nån mer än jag som lagt märke till att under hela tiden som jag var ihop med Martin så skrev jag inte ett ord på den? Herregud).

Min familj har för övrigt bakat abnormt mycket de senaste dagarna, i tisdags bakade Acksäll vaniljdrömmar och toscakaka på stämning (det var stört gott), igår bakade jag kladdkaka och nu har Mamma fått mindervärdeskomplex och bakat bullar (ocskå sjukt gott) och några mystiska kakor man blir snäll av (OBS! Inte pepparkakor). Nice är det iaf.

Äntligen hittat någon att se Pirates 3 med, Z och jag har bestämt oss för att gå. Vi är inne på nattpremiären, men problemet är att köpa biljetter eftersom det inte går att boka några. Mycket dåligt, men det löser sig. Har vi tur hänger Wombat med också, och det vore ännu bättre faktiskt. Dålig film, dålig humor... blir det bättre? :P

That's enough of that shit.

onsdag 16 maj 2007

She sings the songs that remind her of the better times

Idag hade jag kursprov i matte och det gick väl sådär, nu är jag officially over matte i alla fall. Åtminstone tills jag får tag på fler av Simon Singhs böcker, för de måste man ju läsa. Iaf om man är nörd, och det är ju jag.

Av någon anledning blev jag och Zackrid nostalgiska idag, så vi tog en tripp förbi Skolhagen och snackade minnen. Tittade på den gamla backen till idrotten och konstaterade att när vi gick där var den minsann dubbelt så brant, minst. Beskådade vårt verk med tejpen (vi <3 tejpen 4-ever), och sånt där. Det första som mötte oss när vi kom dit var ett gäng moppepojkar, rektorn som hoppade på dem och bittert konstaterade att "den där är lite trimmad, va?" och en polisbil. Vi asgarvade och konstaterade att Skolhagen will be Skolhagen. Sen kom jag ihåg att de hade temadag med mopeder så det kanske var därför, men kul var det.

Skolhagen, alltså... Ingenting kan väl egentligen slå tiden i lågstadiet (oj, oj, det var roligt! Bryta mot alla regler som fanns och leta spöken i övergivna klassrum, God, I miss it), men ibland saknar jag det en del. Okej för att större delen sög och att det mest bestod av dumma elever, korkade lärare och allmänt högstadie, men det fanns vissa saker som gjorde det värt det. När Orchen gjorde slut och jag och Jojje blev på g då var det nästan the time of my life. Ja, Gud...

Antagligen kommer jag säga samma sak om gymnasiet också, även om det inte är lika kul. Det finns en viss möjlighet att den bästa tiden i mitt liv faktiskt var i låg och mellanstadiet, men om det är så så gör det ingenting. För det var så jäkla bra så det är det värt. ;P

That's enough of that shit.

tisdag 15 maj 2007

Girl meets world

Nej, nu ska jag göra test och posta lite spännande resultat här:

Your Famous Movie Kiss is from The Empire Strikes Back

"Captain, being held by you isn't quite enough to get me excited."

(Är det någon som är förvånad, seriöst? ;P)

You Are the Very Gay Tinky Winky!

Purple with a gay pride symbol... how could he not be gay?
And that red purse is divalicious!

(IUCK! :O)

The Movie Of Your Life Is A Black Comedy

In your life, things are so twisted that you just have to laugh.
You may end up insane, but you'll have fun on the way to the asylum.

Your best movie matches: Being John Malkovich, The Royal Tenenbaums, American Psycho

(Charmerande...)

You Belong in Milan

Stylish and sophisticated, you want to enjoy a truly European life - away from tourists!
Milan fits you perfectly. Great shopping, high quality food, lots of culture... with very little hype.

(Det där stämmer ju inte!)

You Are a Drama Princess (or Prince)

You're not over the top dramatic, but you have your moments.
You know how to steal the spotlight...
And how to act out to get your way.

People around you know that you're good for a laugh.
But at times, your drama gets a bit too much for everyone.
Tone it down a tad, and you'll still be the center of attention.

(Det där är tyvärr sant...)

You Are Miss Piggy

A total princess and diva, you're totally in charge - even if people don't know it.
You want to be loved, adored, and worshiped. And you won't settle for anything less.
You're going to be a total star, and you won't let any of the "little people" get in your way.
Just remember, piggy, never eat more than you can lift!

(HAHAHAHAHAHAHAHA! XD)

You Should Be a Joke Writer

You're totally hilarious, and you can find the humor in any situation.
Whether you're spouting off zingers, comebacks, or jokes about life...
You usually can keep a crowd laughing, and you have plenty of material.
You have the makings of a great comedian - or comedic writer.

(Nice to know. ;P)

Nej, that's enough of that shit.

Som Zenbuddhism fast bitchigare

Hur gör folk egentligen när de kollar upp om ett band är nåt att ha eller inte? Själv kör jag på att snabbsöka på artistnamnet i nåt bra nerladdningsprogram och sen ladda ner typ tio låtar och lyssna igenom dem. Eller låna skivor på biblioteket - det var ju så jag hittade min älskling Gessle (och nu tänker alla i kör "damn you, Täby Bibliotek", eller vad? ;P).

Idag är det rätt nice ute, det var kallt och elakt av Z och Marcus att tvinga mig att gå ut när det blåste eftersom jag glömt tjocktröja, men att sitta inne och titta ut (det blåser mycket, men himlen är blå) och lyssna på Counting Crows är nice i alla fall. Så fort det blir varmare och mindre skolarbete lovar jag att ta med MP3n och lägga mig på nåt lugnt, varmt ställe utomhus och stanna där tills jag ruttnar eller nåt. Det behövs tror jag.

Såklart blev jag sams med M igår, ingen är väl förvånad egentligen? Inte jag i alla fall. Och han var inte säker på att uteslutande ur arrgruppen var ett straff eller en belöning (han hade dock inte tagit det seriöst, pah!), och jag är inte heller säker.

Dagens bästa insikt är att Zero är det bästa konceptet någonsin, men om det var en sån insikt vet jag inte. Första gången jag såg Sprite Zero-reklamen på bussen dyrkade jag den, "No sugar - no bullsh*t" är så rätt bara. "Standing up is a good way to show off your new clothes", "Yes, you did see that old person who needed your seat" och den bästa: "Funny ringtones aren't that funny on a crowded bus". Sen kom Life as it should be och gjorde det hela ännu bättre, I'm telling you: Zero är en hel livsstil.

Som Zenbuddhism fast bitchigare.

That's enough of that shit.

måndag 14 maj 2007

För kung och fosterland

Åh, jag älskar Johan Glans. Blev inget jobb på ICA förresten.

That's enough of that shit.

And it's funny how your life can take a turn

Så är jag tillbaka på hat igen. Jag vet inte vem jag hatar mest just nu, mig själv eller Martin. Jag vill ju inte det här och jag var så jäkla övertygad om att jag var över det värsta och så börjar det om igen. Värre än förra gången. Om han tror att han vet hur jag är när jag är dryg är han dead wrong, jag har inte börjat än.

Man ska veta sitt eget värde. Jag vet precis hur viktig jag är i vissa sammanhang, som arrgruppen. Jag är väl medveten om att jag är en dryg bitch, men jag är den enda som inte kan kickas. Jag är nämligen den enda med fritidsgård. Så att ställa ett ultimatum till Dreaner - Martin eller jag - det var inte ens svårt.

Fast jag vill inte kicka honom egentligen, vi behöver honom faktiskt. Det är väl mer en principsak, jag som försöker statuera ett exempel eller så. Allt jag vill ha är en förklaring och kanske en ursäkt, jag vill veta hur det är egentligen, sen gör det inte mig nåt om han är med eller inte. Helst med, förstås. Själv skulle jag lämnat för länge sen om det inte vore för att jag inte kan. Det är lite kluvet, så att säga.

Det styr sig väl. Dreaner skulle snacka med honom. Men om han inte slutar uppföra sig som att jag var världens jobbigaste person och att han ångrar varje sekund han spenderat med mig, då får han skylle sig själv. För, I'm not a bitch, I'm the Bitch. And it's miss Bitch to you.

That's enough of that shit.

lördag 12 maj 2007

These boots are made for walking

Nej, klockan är inte alls halv fem och jag har inte alls terapiskrivit hela natten, jag lovar. Borde verkligen sova, men jag har inte mått bra så jag skrev massa. Ni ska läsa. La upp skiten på Färdlektyr (enda sidan jag kan publicera saker på, Sockerdricka är strictly MAT-gänget) men det går inte att länka där, så nu lägger jag ut allt här istället. Kommentera iaf!

-------

Så det var såhär det kändes att bli knivhuggen. Iris stapplade några steg bakåt och kände instinktivt efter mot smärtan i hennes bröst, bara för att inse att det inte fanns någon kniv där. Helvete, helvete. Ett enda ord flög genom hennes huvud när hon insåg att det som egentligen hänt var värre än en kniv i magen. Att se den hon älskade mest av alla kyssa någon annan var ett helt annat sorts ”take my breath away” än vad hon ville vara med om. Rätt kyss, fel person.
På ostadiga ben lyckades hon backa ytterligare några meter och snubbla in på en sidogata, där sjönk hon ihop på den kalla trottoaren, lutad mot en vägg. Hennes huvud föll hårt ner mot knäna, och när hon fäste blicken på trottoaren och insåg hon att hon grät ganska häftigt också. Det var ingen idé att ens försöka sluta.
Hon hade ju vetat att det här skulle hända. Självklart skulle han gå vidare, hon hade bara inte trott att det skulle gå så fort. Och hon hade inte en aning om att det skulle vara såhär svårt att acceptera det.
Med suddig blick fiskade hon upp mobilen ur fickan, bara för att lägga ner den igen när hon insåg att hon inte hade någon att ringa. Det fanns väl ett par som kanske skulle kunna förstå henne, men eftersom hon tillbringat de senaste veckorna med att förklara för alla hon kände hur bra livet var utan honom ville hon inte erkänna hur mycket hon faktiskt ljugit när hon sagt det. Uppgivet åkte mobilen raka vägen ner i handväskan igen.
Här skulle hon sitta tills världen blev snäll igen, och det sa sig själv att det kunde ta tid.

- Ehm, hallå… tjejen?
Rösten som plötsligt drog tillbaka Iris till verkligheten, som fick henne att inse att hon faktiskt satt precis bredvid en central gata i Stockholm och inte befann sig instängd på sitt rum, hade kunnat tillhöra precis vem som helst.
- Hej, fortsatte rösten när Iris såg upp och märkte att den tillhörde en tjej som verkade vara ungefär i hennes ålder. Ehm, hur är det?
Iris var på väg att svara, men så kom hon på att hon faktiskt inte hade en aning om hur det var, så hon ryckte bara på axlarna.
- Eller ja, liksom… fortsatte tjejen. Det är väl sämst, såklart. Men det känns taskigt att bara gå förbi utan att fråga, typ. Vill du ha en kram eller nåt? Eller en näsduk eller en McFlurry?
Iris snörvlade lite och försökte torka bort tårarna.
- Jag skulle kunna behöva en kram, erkände hon till sist, med ett tafatt leende åt det surrealistiska i det hela.
Tjejen gled ner bredvid henne, och slog tröstande sina armar runt Iris. Utan att säga något bara satt de där, den ena gråtandes och den andra mumlandes lugnande ord om att det skulle bli bättre. Så satt de, tills Iris tårar slutligen tog slut, och allt som återstod var några fåniga snörvlanden.
- Fan, mumlande hon. Jag hatar män.
- Don’t we all? undrade tjejen med ett leende. Har de gjort nåt speciellt eller kom du bara att tänka på hur värdelösa de är helt plötsligt?
Iris tvingade fram ett leende.
- Det skulle varit ett år imorgon, förklarade hon. Och han kommer spendera den dagen med nån annan! hennes röst brast på de sista orden och återigen började tårar fylla hennes ögon.
- Är det de där jävlarna som står och elvispar vid övergångsstället? undrade tjejen. Seriöst, jag funderade på att boka ett hotellrum åt dem!
En nick från Iris fick henne att fortsätta sin diss, det verkade ha en uppmuntrande inverkan på hennes nyfunna gråtande väninna.
- Om det är till nån tröst såg det jäkligt amatörmässigt ut också.
- Han var inte jättebra på att hångla, erkände Iris.
- Menar du? Det ironiska i hennes röst kunde bara mätas med minen och blicken hon gjorde samtidigt – Iris brast ut i skratt på riktigt.
Som om det var en tyst överenskommelse mellan dem räckte tjejen plötsligt över sin mobiltelefon, en skinande ny Z610 som man lätt kunde spegla sig i, och en mascara till Iris, samtidigt som hon reste sig upp för att kolla läget lite snabbt.
- De har gått och du ser okej ut, sa hon när hon återvände. McDonalds eller vego-café några gator bort?
- Ta inte illa upp, men jag föredrar McDonalfs, svarade Iris.
- Inga problem. Jag hatar böngroddar.

Några timmar senare hade Iris ett nytt nummer och ett nytt namn att lägga in i sin telefonbok. Amanda. De hade suttit i flera timmar på McDonalds och diskuterat män, och varför de hatade dem. Amanda hade tagit sig tid att lyssna på hela Iris historia, utan att bittert be henne gå vidare eller bara strunta i det. Och Iris hade kunnat koppla av och tänka på nåt annat när Amanda berättade om alla idioter hon träffat på genom åren. Och båda två hade mer och mer drabbats att känslan av att det var precis det här de behövde.
De fortsatte träffas med jämna mellanrum när de båda råkade vara i stan, och höll SMS-kontakt när de var upptagna. När SMSandet blev för dyrt fortsatte de på telefon, och det dröjde inte många veckor innan de började höras av dagligen på telefon och träffas allt oftare bara för att titta på TV tillsammans.
- Okej, MacGyver, Jack Sparrow eller Brad Pitt, du ska gifta dig med en, vara bästis med en annan, och dödsfiende med en tredje? Amanda målade upp ett scenario och Iris suckade.
- Matte, nationella, imorgon, är det svar nog? försökte hon.
- Nope, kom igen nu. Jag kan gissa åt dig! Jag menar, du skulle aldrig kunna gifta dig med MacGyver, du idoliserar honom för mycket.
- Mannen som är bäst på allt, mumlade Iris lite halvt medan hon verkligen, verkligen försökte koncentrera sig på den räta linjens ekvation.
- Så han blir bästis, och jag tror du gifter dig med Brad Pitt.
- Vadå, så jag ska vara dödsfiende med Jack Sparrow?
- Skulle du gifta dig med honom, eller? Han skulle ju bedra dig innan du hann vara otrogen med Brad!
- Okej, okej, gick Iris med på och la bort matteboken – tillfälligt. Luke Skywalker, David Hasselhoff och Ashton Kutcher – personlig stylist, älskare och rival.
- Lätt Don’t Hassel the Hoff som stylisten i alla fall, skrattade Amanda till svar.

Sån var deras relation, enkel och kravlös, kanske inte den sortens vänskap som gjorde underverk för studierna, men utan tvekan den som räddade en från den vanliga vardagsångesten. Ett dåligt prov botades med shopping, och rykten om ex man ännu inte var helt över botades med en heldag på stan och romantisk komedi på kvällen.
Det var just en sån dag som det absolut otänkbara hände och Iris lyckades bryta av klacken på sina älskade högklackade som tagit henne genom stan hundratals gånger innan. I valet mellan att åka hem och byta eller köpa nya och fortsätta dagen på stan beslutade Amanda att de åtminstone kunde titta om det fanns några värdiga kandidater i närmsta skobutik. Och Iris lät sig övertalas.
De fick syn på stövlarna exakt samtidigt och visste genast att det var de som Iris skulle ha. Smal, hög klack, svart läder som räckte ungefär hälften upp på låret: ”these boots were made for walking” konstaterade Amanda lyriskt när Iris bytte om till dem i butiken och fick sina gamla nerpackade i en påse.
Och Iris kände sig genast som en ny person när hon tog sina första steg i dem. De satt perfekt. Det hade varit kärlek vid första ögonblicket, och det var så uppenbart att de var gjorda för varandra. De klickade precis lagom högt när klacken slog i marken, och Amanda skrattade åt henne när hon helt enkelt inte kunde sluta le.
Utan att de märkte det hade de kommit till precis den plats där de två hade träffats, bara tjugo meter ifrån övergångsstället där Iris sist hade sett sitt ex och den andra tjejen. Och nu, precis som då, kunde man se hur den mörkhårige pojken som krossat hennes hjärta stod bredvid rödljuset och lekte torktumlare med en ny tjej. De båda flickorna såg på varandra och skakade synkroniserat på sina huvuden: chansen måste varit en på miljonen och ändå hände det.
- Överlever du? undrade Amanda oroligt.
Iris tog ett djupt andetag och lät blicken vandra över pojken och flickan igen. Hon kände hur den välbekanta och obehagliga magkänslan återvände, hur det började knyta sig strax under naveln, och hur det började bli svårt att andas – bara för att plötsligt känna hur allting släppte. Istället sprack hennes läppar upp i ett stort leende och hon nickade mot Amanda.
- These boots are made for walking, började hon sjunga, och hennes vän fyllde snabbt i:
- And that’s just what they do!
Samtidigt som det slog om till grönt passerade de det oavbrutet hånglande paret, och avslutade tillsammans:
- One of these days these boots are gonna walk all over you!


That's enough of that shit.

Och typ... kommentera, snälla? ^^

fredag 11 maj 2007

It's the freakiest show

Jag är på halvdåligt humör och tillbringar kvällen med Frida-tidningar och chips, så här kommer en lista istället.

1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där? "5(x+3)(x-4)=0 <--- Nollprodukmetoden". Min mattebok. ;P Jag har pluggat!
2. Sträck ut din vänstra hand så långt du kan, vad rör du vid? Ett kex. Det ligger kex i hela mitt rum eftersom jag alltid hämtar dem men inte orkar äta upp dem och sen ligger de över natten och så vet jag inte vad jag ska göra med dem och så hämtar jag fler. Jag är galen av stress.
3. Det senaste du såg på tv? Stargate Atlantis, fast jag var trött och hängde inte med alls.
4. Utan att se efter, gissa vad klockan är. 23.11. Och svaret är... 23.14. Go me!
5. Bortsett från datorn, vad gör du just nu? Läser Frida-tidningar och äter chips.
6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då? Jag gick hem från ICA efter att fått höra de som har koll på jobben inte är där förrän på måndag.
7. Vad tittade du på innan du började svara på den här utmaning? Typ bdb och feffo.
8. Vad har du på dig? Ljåsblu (jag menar ljusblå men skrev kreativt fel) jeans, en blå tröja med glittrigt tryck från TYSKLAND (det är coolt) och en vit sjal. Och min ständiga följeslagare: Gyllene Tider-svettbandet.
9. Drömde du något inatt? Ja, jag drömde att jag fick glass av min lillasyster från hennes prao, och det hände på riktigt sen också. ^^
10. När skrattade du senast? När vi åt middag. När jag, min mamma och mina syskon äter middag är vi helt hysteriska, efter typ en kvart-tjugo minuter ligger alla och asgarvar.
11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu? HAHAHAH, allt. Åtta stora affischer, 6 affischer från tidningar, 12 bilder ur Aftonbladet Söndag med HP och LotR-motiv, 9 tavlor, en klocka, en helfigursspegel, 4 bilder på Johnny Depp ur en gammal kalender, mitt bildprojekt från nian (föreställer Hoggyexpressen och så står det Hogwarts.nu på det), Ms bildprojekt för att komma in på estetlinjen (tror jag), en gammal popcornkarton med LotR-motiv, och tre brev (ett från Nellie, ett från Trams och ett från Zackrid). Och då räknar jag INTE med garderoben och bokhyllorna...
12. Har du sett något konstigt på sistone? Ja, jag såg Dum och Dummare faktiskt göra skolarbete tidigare idag. Och Dum var skitjobbig och sjöng "I just called to say I love you" i mitt öra och kommenterade allt jag gjorde på datorn.
13. Vad tycker du egentligen om den här utmaningen? Trevligt tidsfördriv, men vi kommer nog inte gifta oss.
14. Vilken var den senaste filmen du såg? Shrek 2. "Oh, big chocker there, didn't see THAT one coming." Jag funderade på att se den ikväll igen innan Jay Leno, men jag orkar inte.
15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa? Precis allting i hela världen. Nej, men seriöst, det vanliga: nån söt unge från ett kommunistland, ett gäng hundar som alla skulle få namn efter mina djur på Popo (typ Zizou, Ricky Dean, Leia, Devil och Spot... fast hellre Spock i så fall!), asmycket kläder, coola sci-fi-dörrar som leder in i den coola garderober, alla DVD-boxar i hela världen, Richard Dean Anderson... som sagt: det vanliga.
16. Försök berätta nåt om dig som folk inte vet om dig. Jag brukar gå runt och intervjua mig själv i huvet och låtsas att jag är superrik och känd stilikon typ. Det brukar bli värre om jag läst mycket Frida-tidningar innan kan jag erkänna. Skittöntigt, men jag brukar bli lycklig så vem bryr sig?
17. Om du skulle förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara? Eeehhh... jag vet inte. Bananhammock?
18. Tycker du om att dansa? När ingen ser.
19. Vad skulle dina barn heta, pojke respektive flicka. Pojke: Harrison Luke. Flicka: Leia Indiana. Jag tycker helt seriöst det är bra namn. Sen blir det ännu snyggare om man heter Calrissian i efternamn, men jag tror jag nöjer mig med Eastwood.
20. Vilka personer vill du ska svara på dom här frågorna? Paul McCartney, Jim Morrison, Josef Stalin och Bamse.

That's enough of that shit.

Yes, I like Piña Coladas

It's good to be best, eller nåt. På båda sidor om mig sitter grupper av elever och panikskriver klart sina arbeten i svenska c/matte b (slå den sammanslagningen, du!). "Passar det här in på diskussionen eller resultatet?". Bråk om vad arbetet ska heta. Sina som läser precis allt jag skriver (men inte längre för jag vände bort skärmen). Om det bara vore sol ute skulle det vara nästan perfekt, jag är klar och har styrt upp en massa annat under tiden.

Dum och dummare måste vara de mest irriterande människorna nånsin. Jag trodde att jag hade mött det absolut mest irriterande när ett gäng i min gamla klass tillbringade lektionerna i datasalen med att vissla falskt och irriterande, men det var innan det slog mig hur falsksång a'la 17-åringar kunde låta. Och det är inte vackert. Å andra sidan så tror jag att jag hellre hör dem skråla "du ska inte tro det blir sommar" igen än jag återvänder till de där sega grafisk kommunikations-lektionerna ackompanjerat av det djävulska visslandet. Hatkärlek är min grej.

I eftermiddag ska jag svänga förbi ICA och se om de vill anställa mig. Har skrivit ut mitt CV för att lite världsvant kunna slänga fram det och fråga om de har några extrajobb lediga. Ett sommarjobb på ICA, fem minuters gång hemifrån, är nämligen precis vad jag behöver. Snabba cash bokstavligt talat, med tanke på hur nära hemma det är. Annars fick jag 866 kronor av banken igår, första gången den mystiska byråkratin fungerar till min fördel, tror jag. Men det säger ju sig självt att man knappast överlever sommaren på det. Varför är jag inte Hanna?

En kvart kvar till nästa lektion och huvudvärken börjar återvända. Kanske dags för en tripp till matsalen och ta ett glas vatten och en ipren... och nu snackas det om att läraren inte är här och lektionen inställd. Två lektioner, båda inställda. Varför gick jag upp imorse?

That's enough of that shit.

Dagens ^^
Att ha en lillasyster has finally paid off! Sista dagen på hennes prao på ett café och jag fick gratis glass. Piña Colada och nån choklad med cookie dough i, så otroligt gott!

torsdag 10 maj 2007

Jag tror att du är speciell

Jag hatar såna här kvällar. Antingen ignorerar folk mig, eller så förstår de inte att jag vill prata med dem, eller så sitter de och pratar med mig men tjatar mer om hur snygg min syster är. Ingen verkar intresserad av mig iaf, och det är ju jätteroligt när man legat hemma hela dagen och varit... tja, inte på mitt allra mest charmerande humör.

Antingen behöver jag en kk eller så behöver jag en pojkvän. Fast nu när jag tänker på det behöver jag en flirt tror jag. Sådär bra som det är i början, när man säger gulliga saker lite diskret i varje SMS och man känner sig precis sådär speciell som man vill göra. Och trots att man inte har nåt att göra låtsas man vara jätteupptagen och försöker ändå träffa personen precis så ofta som man kan utan att blir för uppenbart att man snubblat och håller på att falla ordentligt.

Det är jäkla tur att jag har en hel sommar på mig att styra upp nåt sånt.

That's enough of that shit.

onsdag 9 maj 2007

Gauss would be proud of me

Första halvtimmen av provet satt jag och hade panik och insåg att jag kunde ingenting. Jag klarade de två första uppgifterna på den första delen, den utan miniräknare, men sen fick jag panik och förstod inte alls hur jag skulle klara mig utan min älskade grafritare. Efter den där halvtimmen tittade jag på pappret den gång, och sen sa jag åt mig själv "att nu jävlar skärper du dig, du kan visst det här, och dessutom har du din formelsamling".

Och som genom ett jäkla trollslag kunde jag helt plötsligt svara på alla uppgifter där, även de med MVG-kvalitét. Visserligen sket det sig lite på de två sista MVG-frågorna, men jag får väl gå på kursprovet nästa vecka och komplettera det jag inte klarade. Yay me iaf!

Uppdaterade för övrigt min kärleksblogg idag, tyckte att det vore värt att påpeka. :P Ska skriva nåt varje dag nu så får vi se om den kan bli lite aktiv igen, fast man vet ju aldrig, jag påbörjar så mycket som jag inte orkar med. Attans attans.

Nu blir det Shrek 2 innan Lost. Man måste ju få chilla lite ibland, typ...

That's enough of that shit.

När 1 + 1 blir 2

Om tjugo minuter ska jag åka till skolan och skriva nationellt prov i matte c. :S Eftersom jag tentade av både a- och b-kursen betyder det att det är mitt första matte-nationella sen nian och jag är fett nervös för jag har såklart inte alls pluggat så bra som jag borde. Och det här är ju mer eller mindre betygsavgörande också, yay.

Lyckligtvis ska min gode vän och ständiga vapendragare Zackrid joina mig till skolan som moraliskt stöd, så med lite tur kommer jag inte behöva springa runt timmen innan och hyperventilera ekorre style. När man väl sitter på provet får det ju bära eller brista, då är det jag och min formelsamling mot världen, det är ju tiden innan som är riktigt jobbig.

Och jag hoppas verkligen min formelsamling och grafritande miniräknare ligger i mitt skåp annars dör jag (eller skriver ut en ny och lånar av Z, men det hör inte hit).

That's enough of that shit.

måndag 7 maj 2007

There's no hell like home

Det känns som att jag börjar komma hem nu. Eller ja, det är fortfarande skitjobbigt för jag har massa skolarbeten att skriva, jobb att skaffa, körtkort att ta och så vidare, men jag tror det går att lösa om jag bara tar tag i det. Baserat på det faktum att de flesta faktiskt klarar av att börja trean utan att ta knark eller köpa arbeten av pluggisarna, i alla fall.

Anyway, det som känns bra är att jag tror att jag börjar bli glad igen. Det tog ett tag liksom, men det kan ju lite ha berott på att jag inte ville erkänna för mig att jag mådde dåligt, för det är ju så eeemooo, typ. Men sen var det någon som var vänlig nog att påpeka för mig att jag varit mer eller mindre nere ganska länge nu, och det slog mig att det är ju faktiskt sant och nu är det nog bra. Eller bra är det ju inte, men det värsta är över, helt enkelt.

Och det här blogg inlägget låter jättetråkigt, men jag kände iaf att jag borde skriva ner det här så jag kan komma ihåg det. Sen är det väl inte säkert att bara för att jag kommit över vissa saker så kommer livet gå på räls hädanefter (se förra inlägget ;P), speciellt inte med den här jäkla huvudvärken jag har.

Det luktar regn nu iaf, märkte jag när jag öppnade fönstret, vilket är helt underbart egentligen. Så jag ska nog se om det springer runt några Ipren som vill bli nerslagna någonstans och sen ska jag ägna hela min dyrbara uppmärksamhet åt matte c.

That's enough of that shit.

torsdag 3 maj 2007

You'll never walk alone

Nej, jag är ingen Luke Skywalker och kommer aldrig bli
Och Tom Cruise räddar aldrig världen i filmen om mitt liv
Mina bedrifter räcker knappast till någon Walk of Fame
Och slåss jag mot en drake... nej, förresten, shit the same.

Mot Indiana Jones så verkar allting ganska lamt
Och träffar jag en vildkatt är den utan tvekan tam
Slåss jag mot krokodiler, ja då är de nog av plast
Och går jag ner mig i ett träsk då sitter jag där fast

Men livet är fan inte en dans på rosor här ändå
Även om min anatagonist ter sig rätt trist
I jämförelse med sagans och allt jag kunnat få
Men historia och svenska och tyska verb och ord
- Jag tar hellre över Batmans roll och visar hjältemod

Kanske fick jag aldrig slåss som en man med tvåhandsvärd
Kanske fick jag aldrig åka med TARDIS till en annan värld
Möter jag ett gäng nazister så flyr jag nog direkt
Men att påstå att mitt liv är lätt, det är bara fräckt

För inte ens Apophis kan besegra matte c
Och Saurons alla trupper föll mot naturkunskapskurs b
Riddar Kato fick ge efter när geografi a attackerade
Det var när Kejsaren såg idrotten som hans stormtrupper retirerade

Jag slåss hellre mot en drake än jag skriver min uppsats
Har inte lämna in min läxa till en källkritikshäxa
Skulle göra vad som helst för att med Teal'c få byta plats
Beroendekriteriet, analys och värdeladdning
- Jag vill hellre va pirat, kasta ankar, klart för drabbning!

Nog hade Simba skrattat om hans ställts inför denna fara
Men innerst inne lider man, "åh, snälla låt mig vara"
Om skoltrött nu är ordet, hur får man då till handling?
Någon, ring den goda fén, för här krävs en förvandling

Nej, jag slåss inte mot ondskan, och räddar ingen mö
Får jag inte till frisyren så vill jag bara dö
Första veckorna i maj är bland det hårdaste som finns
Man är helt enkelt försvarslös mot bokrapportens onda prins

Med hundra restuppgifter är man mer än lovligt körd
Men vem vill ha kontroll när man slåss med ett troll?
Mitt vapen och min armé är trogna tecken i Word
Visst kämpar vi till slutet, åtminstone till sista maj
Sen firar vi med tårta, champagne och kanske paj

För även om jag aldrig kommer slåss mot min onda far
Och även om jag aldrig kommer vara den sista kvar
Så kan ni ge er fan på att jag hellre trampar över lik
Än jag skriver flera uppsatser på temat "källkritik"

That's enough of that shit.

tisdag 1 maj 2007

Ever fallen in love with someone you shouldn't have fallen in love with?

Värsta bra dikten med en fräsig bild. :P

Nu har jag sett om Shrek 2 vilket gör att min Shrek-kvot är uppe i fem gånger på en och en halv vecka (ettan tre gånger, tvåan två... men vi ska beställa tvåan imorgon, så det lär bli några fler gånger snart), och som alltid kan jag ju bara konstatera en grej: "I just want what any princess would want, to live happily ever after... with the ogre I married".

Jag verkar tyvärr vara jävligt ensam om den åsikten, inte ens träsktrollen jag dejtade tror ju på det. Vad fan gör man då, ber dem dra åt helvete och stanna kvar i vilket träsk det nu än var man hittade dem i? Seriöst, jag kanske är ytlig för att jag bryr mig om hur jag ser ut och så vidare, men det ska fanimig vara en jävligt ful kille för att jag ska backa om jag faktiskt tycker om honom. En titt på typ samtliga av mina ex tycker jag bevisar det jävligt bra, och ändå så verkar den allmäna uppfattning vara att jag är precis lika dryg som vilken bimbo som helst och dömer alla från utsidan.

Please, my God, bara för att killarna som varit ihop med mig är ytliga och bara vill vara med mig för att jag är mycket snyggare än nån annan de nånsin kommer få behöver det inte betyda att jag känner likadant. Ska man behöva förklara det för dem när man börjar träffas eller? "Älskling, du är underbar, men jag är alldeles för snygg för dig, så det är bäst för dig att tror på mig när jag säger att jag älskar dig, annars måste jag nog brotta ner dig i en oerotisk lerpöl och lämna dig där".

Nej, det är hopplöst. Bring out 'em ogres, I say. Jag gifter mig hellre med Shrek än Prince Charming, alla gånger. Och det är nog bäst för dem båda att de inser det.

That's enough of that shit.