Jag tänkte skriva en dikt om julen, men jag orkar inte. Så jag skriver lite fint om hur mycket jag älskar julen istället.
På senare år har det blivit svårare och svårare för mig att komma i julstämning. Jag vill, för jag älskar julen, men det går inte. I år tog det enda tills imorse då den faktiskt infann sig. Jag vaknade fint av att Måns sjöng för mig, och strax efter det kom min syster in och höll en monolog om att jag sovit bort halva julafton. Inte mycket stämning där, kanske, men efter en dusch och att ha fixat mig var det väldigt hastigt och lustigt dags för julbord.
Vilket var när stämningen började krypa in i en. Jag gillar julmat, iaf delar av den, typ Janssons, men den är det fisk i så det kan jag inte äta... men mamma hade gjort egen till mig, så jag blev asglad. Jag har saknat det sjukt mycket. Det enda jag saknar nu är typ sån där orange och svart kaviar man har på ägg. Det är sjukt gott.
Efter det var det dags för Ice Age. Mina syskon och jag har sedan ett antal år tillbaka som tradition att alltid se Ice Age innan Kalle Anka. Jag vet inte riktigt varför, men så är det. Ice Age är ju i vilket fall som helst en sjukt bra film, och det är väldigt mysigt att sitta i soffan med sina syskon och titta på julklapparna (och läsa rim och gissa vad som är i!) och garva åt samma skämt varje gång ("måste det bli en löpsedel varje gång din kropp gör nånting?").
Kalle Anka, såklart. Hela familjen tittar, och klagar på hur tråkigt det är mer eller mindre. Äter godis, dricker kaffe, funderar över vilken den nya filmen är. Klagar på orimigheter i filmerna, diskuterar ovidkommande grejer ("intressesmurfarna..." - "hoppar" - "antecknar! Och hoppar." - "samtidigt?" - "ja. Det är julafton, då gör de det"), och så vidare. Tills allt är slut och lillasyster aka tomten går för att göra stort och sedan går ut för att röka och in kommer tomten.
Alla vet vad som händer nu: men poängen är att det går inte att inte ha stämning efter det där. Speciellt inte när man får typ allt man velat ha. Eller snarare, man får bara sånt man vill ha. T o m sånt som jag inte visste att jag ville ha, typ body lotion och Life of Brian gjorde mig glad. Sen att jag fick två tjocka böcker, samt MacGyver säsong 3 gjorde inte saken bättre. Och DKNY Be Delicious! Jag har aldrig använt parfym innan, men den här är liksom... kärlek bara.
Hej materialism iaf. Jag kan inte låta bli att älska julen. För visst, det är kul att få grejer och så, men det är faktiskt mysigt att få umgås med familjen sådär. Det sista vi gör, efter att ha sett julkalendern och Karl-Bertil Johnson tillsammans och lekt med våra julklappar och ätit och sånt, är att se En himla många program - julavsnittet. Och garvar åt samma skämt som alla andra år ("en sköldpadda!? Så den här boken handlar alltså om en jävla insekt!?").
Sen är julen slut. Och allt är väl. I alla fall tills imorgon.
That's enough of that shit.
På senare år har det blivit svårare och svårare för mig att komma i julstämning. Jag vill, för jag älskar julen, men det går inte. I år tog det enda tills imorse då den faktiskt infann sig. Jag vaknade fint av att Måns sjöng för mig, och strax efter det kom min syster in och höll en monolog om att jag sovit bort halva julafton. Inte mycket stämning där, kanske, men efter en dusch och att ha fixat mig var det väldigt hastigt och lustigt dags för julbord.
Vilket var när stämningen började krypa in i en. Jag gillar julmat, iaf delar av den, typ Janssons, men den är det fisk i så det kan jag inte äta... men mamma hade gjort egen till mig, så jag blev asglad. Jag har saknat det sjukt mycket. Det enda jag saknar nu är typ sån där orange och svart kaviar man har på ägg. Det är sjukt gott.
Efter det var det dags för Ice Age. Mina syskon och jag har sedan ett antal år tillbaka som tradition att alltid se Ice Age innan Kalle Anka. Jag vet inte riktigt varför, men så är det. Ice Age är ju i vilket fall som helst en sjukt bra film, och det är väldigt mysigt att sitta i soffan med sina syskon och titta på julklapparna (och läsa rim och gissa vad som är i!) och garva åt samma skämt varje gång ("måste det bli en löpsedel varje gång din kropp gör nånting?").
Kalle Anka, såklart. Hela familjen tittar, och klagar på hur tråkigt det är mer eller mindre. Äter godis, dricker kaffe, funderar över vilken den nya filmen är. Klagar på orimigheter i filmerna, diskuterar ovidkommande grejer ("intressesmurfarna..." - "hoppar" - "antecknar! Och hoppar." - "samtidigt?" - "ja. Det är julafton, då gör de det"), och så vidare. Tills allt är slut och lillasyster aka tomten går för att göra stort och sedan går ut för att röka och in kommer tomten.
Alla vet vad som händer nu: men poängen är att det går inte att inte ha stämning efter det där. Speciellt inte när man får typ allt man velat ha. Eller snarare, man får bara sånt man vill ha. T o m sånt som jag inte visste att jag ville ha, typ body lotion och Life of Brian gjorde mig glad. Sen att jag fick två tjocka böcker, samt MacGyver säsong 3 gjorde inte saken bättre. Och DKNY Be Delicious! Jag har aldrig använt parfym innan, men den här är liksom... kärlek bara.
Hej materialism iaf. Jag kan inte låta bli att älska julen. För visst, det är kul att få grejer och så, men det är faktiskt mysigt att få umgås med familjen sådär. Det sista vi gör, efter att ha sett julkalendern och Karl-Bertil Johnson tillsammans och lekt med våra julklappar och ätit och sånt, är att se En himla många program - julavsnittet. Och garvar åt samma skämt som alla andra år ("en sköldpadda!? Så den här boken handlar alltså om en jävla insekt!?").
Sen är julen slut. Och allt är väl. I alla fall tills imorgon.
That's enough of that shit.
3 kommentarer:
Jag tänkte på dig när jag såg detta:
http://www.filmschoolrejects.com/news/officially-cool-indiana-jones-lego-sets.php
:)
Härligt att höra att du haft en bra jul :)
Andros: haha, underbart ju! :D
Linda: jaaa. :D
Skicka en kommentar