Idag har jag varit JÄTTEDUKTIG, på riktigt. För det första tog jag mig upp ur sängen fast jag sovit för lite (jag ska ändra mina morgonrutiner så att det första jag gör är att släpa mig ner i köket och dricka kaffe), sen fortsatte jag och var jätteduktig: hade körlektion, började fixa projektarbete men gav upp pga brist på material och ska fortsätta imorgon, tog ut pengar för att köpa nalle (julklapp till mormor - när man köper en sån skickas en exakt likadan till nåt fattigt barn nånstans plus att man skänker typ 35 spänn), gick till Skolhagen för att hämta mitt magnesium, hittade perfekt glas till imorgon, skrev loggbok, skriv in två delar julkalender på datorn, städade rummet... heja mig!
Sen var jag dålig och har inte pluggat ett skit, men jag ska göra det ordentligt nu typ i två timmar sen borde jag vara klar så jag kan ägna lite tid åt mitt utseende innan Dexter. Jag är bra idag!
Att vara tillbaka på Skolhagen brukar innebära massa ångest och nostalgi, och därför var det ganska skönt att det inte var så den här gången. Det är nog lite för att de byggt om (det är tusen gånger snyggare nu, mycket av ångesten som var inbränd i väggarna är borta), lite för att det faktiskt var folk där (brukar alltid vara där sent och gå runt ensam med Zackrid), och för att jag kände mig fett cool bara. Jag kom in där och var minst tre år äldre än alla elever liksom, och kunde bara gå till lärarrummet och knacka på utan att misstänka att jag bröt mot någon osrkiven regel. Att jag dessutom kunde svara "jag gick på den här skolan för tre år sen" när skolsyster som öppnat utbrast "GUD, vad jag känner igen dig!" gjorde ju inte saken sämre direkt.
Det var nice att känna så. Jag tror jag börjar kunna lägga det bakom mig nu. Nu är det dags för en ny generation - som för övrigt bara ser mindre ut för varje år - att ta sig an det hemska monstret som är Skolhagen.
That's enough of that shit.
Sen var jag dålig och har inte pluggat ett skit, men jag ska göra det ordentligt nu typ i två timmar sen borde jag vara klar så jag kan ägna lite tid åt mitt utseende innan Dexter. Jag är bra idag!
Att vara tillbaka på Skolhagen brukar innebära massa ångest och nostalgi, och därför var det ganska skönt att det inte var så den här gången. Det är nog lite för att de byggt om (det är tusen gånger snyggare nu, mycket av ångesten som var inbränd i väggarna är borta), lite för att det faktiskt var folk där (brukar alltid vara där sent och gå runt ensam med Zackrid), och för att jag kände mig fett cool bara. Jag kom in där och var minst tre år äldre än alla elever liksom, och kunde bara gå till lärarrummet och knacka på utan att misstänka att jag bröt mot någon osrkiven regel. Att jag dessutom kunde svara "jag gick på den här skolan för tre år sen" när skolsyster som öppnat utbrast "GUD, vad jag känner igen dig!" gjorde ju inte saken sämre direkt.
Det var nice att känna så. Jag tror jag börjar kunna lägga det bakom mig nu. Nu är det dags för en ny generation - som för övrigt bara ser mindre ut för varje år - att ta sig an det hemska monstret som är Skolhagen.
That's enough of that shit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar