Jag träffade ju på en sån där rolig människa på pendeltågsstationen. En sån som inleder konversationen med "are you a model? 'Cause you look so sexy" (jag visste väl att det fanns en baksida med att alltid hårspraya), och sen spenderar halva samtalet med att säga att jag är så himla snygg (man har lust att påpeka att det är för att kompensera för hans fulhet, men jag är snäll), och lite pliktskyldigt frågar vartifrån man kommer. En sån som efter att ha sagt "your boyfriend must be so lucky" inser att jag svarade "he is" och därför avslutar samtalet med ett "so, you do have a boyfriend?" innan han fortsätter till nästa blondin på plattformen, samtidigt som hans kompis garvar, klappar till mig på axeln och säger att det är bra.
Jag vet inte om jag tycker mest synd om honom som inte fattar att den där tekniken aldrig kommer funka, eller om mig som måste stå ut med det. Om man helt seriöst skulle ha en oxpiska med sig på stan, tror ni man skulle bli lämnad ifred då? Eller är det bara "Ell, gå och lägg dig"-tankarna som fladdrar runt?
That's enough of that shit.
Jag vet inte om jag tycker mest synd om honom som inte fattar att den där tekniken aldrig kommer funka, eller om mig som måste stå ut med det. Om man helt seriöst skulle ha en oxpiska med sig på stan, tror ni man skulle bli lämnad ifred då? Eller är det bara "Ell, gå och lägg dig"-tankarna som fladdrar runt?
That's enough of that shit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar