Åhtåtåmän och bältbron

(Skrivet via SMS och nu överfört till datorn vid random tidpunkter under Danmarksresan)

Mitt första intryck av Danmark var ändå ganska bra, jag hade just gått av tåget och tagit hissen upp till flygplatsen för att försöka hitta min klass, då plötsligt ett Starbucks uppenbarade sig. Med nyinköpt och fantastiskt gott kaffe i handen inleddes alltså min vecka när jag hittade min lagom slitna klass.
Efter en intressant timme av matletande var det slutligen dags att ta tåget, vilket gick relativt smärtfritt med tanke på omständigheterna. Slitna människor sov, Z var hyperaktiv, Bältbron korsades för att försöka klassen om att de kunde dö lyckligt, och de få av oss som var vakna diskuterade alla möjligt sjuka och mindre sjuka saker.
Väl framme i Skive började vi alla undra vad fan vi gjorde där? Var det kanske Åhtåtåmännens fel? Jag hittade iaf min dansk snabbt, blev upplyst om att jag skulle behöva byta hus efter halva veckan, och sen stack vi.
Språkmässigt var det såklart kört, jag förstod (och förstår fortfarande inte) ett ord danska, så det fick bli engelska hela veckan, mer eller mindre. Enligt rykten klarade alla utom jag och Madde den omställningen...
Efter att ha tillbringat några trevliga timmar hemma hos Stine tillsammans med henne och Cathrine (min andra dansk) så var det dags för bowling. Vi stack iväg och mötte upp klassen: att hitta nån pratade svenska igen var ju nästan en gudagåva, och ungefär då SMSade Mamma med nyheten att jag vunnit Harrison autograf på Tradera. Självklart blev jag överlycklig och började hoppa upp och ner, så Julie, Marcus ena dansk, var tvungen att fråga vad et var som hänt. När jag svarat var hennes första kommentar "jaha, det är du som bor hos Stine"(hennes andra kommentar tänker jag inte publicera, men jag har inte förlåtit henne för den). Hur jag redan gjort mig känd som värsta psykotiska Ford-fanet övergår mitt förstånd.
Bowlingen gick för övrigt skitbra, iaf första omgången...

Måndagen var första skoldagen, och den inleddes med en cykeltur på två och en halv kilometer i massa backjävlar. Säkert bra för konditionen, men inte för utseendet och speciellt inte som bakhjulet var trasigt, vilket jag inte upptäckt förrän alldeles för sent. Resten av vecka tog vi bussen.
Första lektionen var en lång föreläsning på danska som jag inte förstod ett ord av. Det gjorde inte Fia heller så vi fick lyssna på Henrics översättningar eftersom han var lite av en naturbegåvning på danska (Henrics beteende under resan borde man nästan skriva en bok om. Nästan). En lunch bestående av kall lasagne och lyckliga elever senare så kände jag att allt jag ville göra var att åka hem. Nånstans där startade jag en nedräkning på min mobil som räknade timmarna tills tåget skulle gå därifrån.
Dagen blev dock bättre, alla hade inte blivit superbästisar med sina danskar som de ville ge sken av, och upptäckten av sexan hemma hos Stine räddade hela kvällen. Chockade dock mig själv genom att gå och lägga mig så tidigt som 22.00. Jag var inte mycket piggare för det, kan jag upplysa er om.

Tisdagen var rätt intetsägande. Eller jag vet inte, det är svårt att sia om.. Som jag minns den var den nice, inser jag nu. Skoldagen innebar att umgås med tjejerna i klassen och köpa massa godis på Netto (jag behöver SÅ träna när jag kommer hem), och efter skolan skulle jag och Stine iväg för att shoppa. Det var dock en plan vi övergav för att sticka hem till tvillingdanskarna och se på film. Vi var sjukt många svenskar och danskar där som svullade i mackor och sedan satte oss och tittade på Ondskan. Mycket mysig film... Eller inte, men mysig stämning var det.
Sen stack vi hem och vad spenderade jag kvällen med? Kakor, Steven Seagal, och Scrubs. Sämre finns ju.

Onsdagen var nog den bästa dagen, trots att det helt plötsligt var den tiden i månaden och jag var högklackat. I skolan hände ingenting, så vi stack ganska omgående till en stad, eller vad man ska säga (i jämförelse med Stockholm var det ju ingenting...), där vi "köpte saker" aka shoppade. Eftersom det var Zs födelsedag var det enda jag köpte en väggklocka med Jesus-motiv, alla var nämligen enade om att det var klockrent (ursäkta ordvitsen).
Efter flera timmar då vi vandrat runt, och jag bland annat fått det goda beskedet att mina Indy-böcker kommit, så var vi ett stort gäng som slog oss ner på Jensens Bøfhus för att äta. Kanske inte så smart om man är veg, men det gick bra ändå. Det var en mycket intressant middag dock, även om Mikaela gick bananer med sin kamera.
Efteråt var det bara att sticka hem till Stine och packa ihop mina grejer, för att sedan dra vidare till Cathrines hus. Det var sjukt coolt, och hallen påminner mig om Grimmaul Place, fast på ett bra sätt. Hennes pojkvän har liksom byggt huset själv, vilket också är ascoolt. Dessutom har de världens sötaste och mest hyperaktiva kattunge där, den var jätterädd för mig i början, men efter ett tag började den jaga efter mina nyckelband och ha sig. Otroligt söt, jag är helt kär.

Torsdag är idag faktiskt, men inte när ni får läsa det här. Vi har åkt mycket buss (de har hyrt en buss åt oss!), och varit uppe i nån fyr och sen på nått WW2-museum. Det var sjukt äckligt, museet var i en gammal bunkar som faktiskt använts i kriget och överallt var det äckliga sängar och dåligt luft. Mina mardrömmar tog sig till helt nya höjder när tanken att "det äckligaste som kan hända nu vore ju om man öppnade ögonen och hade åkt tillbaka 60 år i tiden". Okej, jag vet att det aldrig skulle hända, men tänk OM. Tänk att stå där och sen helt plötsligt kryllar stället av nazister och allmänt pack och någon jävel frågar en på tyska vad man gör där och så kan man inte svara. Panik.
Efter att ha köpt glass stack vi därifrån i alla fall, och blev lurade på lunchen av Åse. Men aja, ni vet de där knarkarna som håller till i Kristiania? Vi var på deras sommarställe! Det var fett coolt och sinnessjukt äckligt, i början kutade alla killar runt och pratade om hur nice det var där och att de skulle sticka dit ett år efter skolan, men sen fick vi se mer än bara husfasaderna och då ångrade de sig.
Marcus säger att det skulle vara mer nice om det var städat och människorna var unga och snygga, vilket säger allt om deras tidigare fördomar. Säga vad man vill, men man har ju fått en del såna krossade sen man kom hit. Och en del bekräftade också, får jag väl lägga till.
Efter ett kort besök på ett rätt tråkigt konstmuseum och en också rätt kort visit på en så kallad "efterskole" (en sorts frivillig internatskola), stack vi hem där i stort sett alla verkar ha tagit tillfället i akt att duscha knarket ur håret. Själv hade jag haft migrän hela dagen, så jag gick och la mig.
Eftersom det var sista kvällen fick jag dock inte ligga där hur länge som helst, utan vi skulle till skolan för avslutningsmiddag och redovisningar. Dansken vid vårt bord flashade med sina svenskakunskaper också, "fy fan, jag behöver ett ligg", "danska jävla bög" och "micket braa" är redan gamla klassiker. Sen redovisade vi våra arbeten, och vår redovisning var nog tråkigast utförd av alla, men jag ttycker personligen att jag ägde.
Sen kommer vi till delen av kvällen som Åse inte ska känna till, eftersom de allra flesta (vissa mer än andra, dock ej undertecknad!) till och det hade ju sina intressant sidor. Vi var ett litet gäng som hängde på "Crazy Daisy" nån gång runt halv ett ramlade resten av klassen in. Henric var borta sen länge, Marcus snubblade omkring och var random som alltid, Spännson och Elias dansade med varandra, ful(l)a asiater försöka få med oss på strippklubb... Det var en bra avslutning, även om jag drog hem rätt tidigt eftersom min danska ville sova. Jag förstår henne.

Fredag är återigen idag, nu tidigt på morgonen på tåget hem. Alla är trötta och slitna, och det verkar mer regeln än undantag att man fortfarande ska vara full. Jag är glad att jag aldrig varit bakfull: jag mår illa nog som det är på morgonen. Dock fick gårdagen mig att bli lite mer intresserad av att festa och dricka goda drinkar än vad jag varit innan.
Förutom att Jonni lyckats glömma sitt pass och måste vända tillbaka verkar resan gå bra hittills, fast man ska väl inte ropa hej än...

Resan gick bra efter det, och nu är jag äntligen på tåget till Kristianstad. Finally! Så fort vi kom fram till Köpenhamn bestämde jag mig för att ta nästan tåg, trots att Åse ville att jag skulle med till Kristiania och riksdagen. Nej tack! Mina danska pengar räckte dock inte till biljetten som jag hoppats, så jag fick impulsshoppa en tidning och zero för att göra av med dem. Varför ska det vara så fucking omöjligt att få tag på senaste numret av Total Film? Det börjar störa mig...
För att sammanfatta kan man väl säga att jag knappast ångrar att jag hängde med, det har varit kul som fan vid tillfällen, och det var inte så jävligt att det inte vägs upp av att få träffa Chriss (få saker är så jävliga). Frågan är bara om man kan överleva att ha dem hos oss... ;P

That's enough of that danish. shit.