Review: The Dinosaur Hunters

The Dinosaur Hunters by Deborah Cadbury
My rating: 4 of 5 stars

A very interesting book that I enjoyed a lot. While it does not talk too much about dinosaurs, it's very interesting back story as to how dinosaurs were discovered. I work as a guide at the Swedish Museum of Natural History, and I actually talk about a lot of the things that were brought up in this book, although in a very simplified manner. But now I'll actually know what I'm talking about!

My main concerns are that it's not entirely factually correct, for example it mentions that the biggest dinosaur was 40 meters long, and that's just not true. As far as I know there's not conclusive proof that any dinosaur was bigger than a bluewhale, which clocks in at around 33 meters. Argentionsaurus might be bigger but that was not the dinosaur mentioned. On the other hand, people might have believed that in 2001, so I'll give it a pass.

I did know that the church and religion influenced people and science back in the 1800s a lot, but I don't think I had realized just how much until I read this. While I know there are some people who will refuse to accept scientific evidence no matter how obvious it is, having the entire scientific community arguing that god created this and that and therefore it is impossible to accept what we've just found is just baffling.

Oh, and Richard Owens was a dick. I'm glad he's dead.

View all my reviews

True story.

Fotografering

Jag förutsätter att alla minns att jag gick och vann en novelltävling med novellen Mod för några veckor sen, eftersom det var en pretty big deal för mig. Är en pretty big deal. Förutom ett presentkort på 2,000 (VÄÄRT), kommer jag att bli intervjuad och min novell kommer publiceras i tidningen Citylifes nästa nummer (Åkersbergavarianten iaf: släpps i september).

Såååå för några veckor sedan svarade jag på lite frågor via mail och idag var jag faktiskt på en fotografering med en fotograf som tog lite bilder på mig som ska med i tidningen. !!!! Känns väldigt OH MY GODS, om jag ska vara ärlig.

Jag tror det gick bra iaf. Ärligt talat misstänker jag att jag kommer se ut som en seriemördare på alla bilder för jag har blivit helt sjukt ofotogenisk på senare år (fan vad jag saknar tiden då jag blev skitsnygg på bild), men lyckligtvis släpps tidningen bara i Åkersberga och där känner jag ingen så det är ingen som kommer att behöva se. Perfekt. X)

True story.

Review: Mörka platser

Mörka platser by Gillian Flynn
My rating: 5 of 5 stars

Better than Gone Girl, actually.

Okay, that's not my whole review. I love how Gillian Flynn uses unreliable narrators: it's always the small and pointless things that tip you off, such as the name of the city/place they live in being lied about, or some other pointless detail. But once you see stuff like that, you can't begin to wonder ... what else isn't true? What else is a lie? Love it.

Libby is ... surprisingly gullible. Until the plot sets in motion she doesn't seem to care about anything, really, and she especially doesn't seem to be able to question anything anyone says, or ask for more knowledge. Whenever we learn the smallest new detail of the case she has NEVER heard of it before. This could've been annoying or a plot point to keep us in the dark, but it's very consistently written like this the entire way through, so it is actually a believable character flaw of Libby, rather than an annoying plot device.

I also enjoyed how it was told: every other chapter is from Libby's POV in the current time, and every other chapter is her mom or brother from the day that the murders took place. The "past" chapters are so well-written that they could've been a book of their own, but it worked well to go back and forth like that. Sure, if a Ben chapter ended on a cliffhanger it was annoying to know there were TWO Libby chapters and a mom chapter to get there, but usually by the end of the next chapter something new and exciting had been discovered to make you forget about the first cliffhanger. Very suspenseful all the way through.

The ending was pretty good: it didn't come from out of the blue, neither was it immediately obvious, though I did guess that the mom had something to do with it about halfway through, it wasn't exactly like I had imagined it, so that was nice. I like to be surprised.

I guess I should go pick up Sharp Objects now.

View all my reviews

True story.

Kaoshelg

Lite fint väder och 25+ sol skulle inte sitta fel. Inte för att JAG vill ha sånt väder, jag hatar för fan när det är varmare än 20 grader ut, men det skulle kanske lugna ner sig lite med besökare på museet och då skulle man kanske få en lugn jobbdag istället.

De senaste dagarna har verkligen inneburit totalt kaos: idag hoppades jag nästan att ett brandlarm skulle gå så att vi var tvungna att evakuera alla, men så blev det inte. Det var väl egentligen bra, men det finns roligare saker att göra än att guida när det är smockfullt på museet. Jag gör det hellre en dag med rimliga mängder besökare.

Och igår var det så mycket att göra att jag hann ta en rast på hela dagen typ. Sen ska väl påpekas att en del av jobbet går ut på att titta på film eller att sitta framför en dator där man kan kolla tumblr, så det är ju inte direkt jobbigt, men jämfört med de dagar när det går typ en halvtimme utan något att göra var det rätt hektiskt. Eheheh.

Fick dessutom ta bort ett pass nästa vecka för annars skulle jag jobba åtta dagar i streck och det är visst inte helt lagligt. Eheheh. Nämnde det för en kollega som sa "ja, men det är det ju! Det kanske var därför jag inte fick jobba mer ...". Känns ärligt talat ändå som ett ganska okej problem att ha?

True story.

Review: Analfabeten som kunde räkna

Analfabeten som kunde räkna by Jonas Jonasson
My rating: 1 of 5 stars

I think I have to apologize to that french cop who wrote that awful, awful, AWFUL book about the fakir and the IKEA cabinet, because at the time I thought to myself "wow, he's trying to be Jonas Jonasson and failing spectacularly", but after reading that I take it back: he did indeed do a fine job of copying Jonasson, I just didn't know that was a bad thing.

Don't get me wrong: I love The 100-Year Old as much as the next person, and I had high hopes for this one, which is why I'm so shocked at how much I hated it. Had I not had so high expectations it's possible it had ended up with as much as three stars, but now ... no, it was awful, and reading it was a chore.

To be fair, only the first part deserves to be compared to that fakir book, because that part is just riddled with slurs. Yes, I get it, it's the evil characters that are using these slurs, but fuck, I get suspicious when white authors are comfortably using tons and tons of racist slurs just to give their "bad guys" an authentic voice. This book is meant to be about Nombeko, the title character, but instead we see most of the first part of the book from other characters POV, where they compete in being the most racist. Why? Why??? And why would you say it was fortune she was sexually assaulted so she could learn how to read? The. Fuck. I don't feel the narrative or any of the characters properly condemned these things, at which point you've got no excuse for it.

Nombeko could've been a great character, in any other book. Now she's just a copy of Allan Karlsson. Yeah, sure, he's an old white man and she's a young black woman, but apart from those differences ... exactly the same character. Both are surrounded by evil, powerful idiots and both are supersmart despite lack of education and change the course of history ... and more importantly - from what I remember of 100 Year-Old - their voices are identical. At one point Nombeko even gets excited about getting a beer despite having shown no fondness for alcohol at all during the rest of the book. Ooops?

Then again, there are only two possible voices for characters to have: evil and stupid, or solemn and good - that's it. Sometimes the stupid characters do something good, at which point they will slip into the "solemn" speech pattern for a line or two. These are easy to distinguish between: the smart and good characters you the formal you - "Ni", in Swedish" - while the idiots go for the informal - "Du". This became so fucking grating by the end of the book I almost threw it out the window (but it's a library book, I would never!). PEOPLE DON'T TALK LIKE THAT. Like, LITERALLY, "Du-reformen" was a process that took place in Sweden in the 60/70s (this book starts in the early 70s), that GOT RID OF THIS FORM OF SPEECH. You can read about it on Wikipedia, even. Despite this EVERY FUCKING CHARACTER use the formal you and refers to each other in third person while speaking, even the parts that took place in the 2000s. WHy do so much research on other parts of the story, and ignore this. WHY!?!?!??!?!

Lastly, while I'm not a fan of the King (I hate the monarchy, so the ending of the book didn't exactly make me like it more) or the former Prime Minister, but my gods, I feel for them having to be part of this book. It's not even cameos, because those can be fun, they have HUGE rolls, and it was just cringey reading the "witty banter" and all the sucking up to the King in the book. I almost couldn't keep reading.

I might recommend people to reread the first book rather than this one, but I'm not sure if that one will hold up for a reread ... I'm not going to try and find that out, because I don't want the memories of liking that ruined.

View all my reviews

True story.

Nu vart det sådär jobbigt igen

Mellan min nya "måste blogga någonting mellan varje bokrecension"-policy och min skitirriterande tendens att läsa en bok varannan dag har jag nu suttit i tio minuter och försökt komma på någonting, VAD SOM HELST, att blogga om, men, eh, det går sådär.

Borde sova för ska jobba imorgon. Trivs oförskämt bra på mitt jobb, ser typ fram emot att gå dit. Är det normalt? Kommer säkert inte hålla i sig, men herregud vad skönt det är jämfört med ca alla andra jobb jag någonsin haft alltså.

Sak som stör mig: att jag skrattade mer när jag läste Zlatan-biografin än jag gjorde när jag läste Bridget Jones 3 eller vad jag gjort halvvägs igenom Analfabeten som kunde räkna, som båda SKA vara rolig. SKäms för fan.

Oh, vänta. Viktigt PSA, detta är sommarens godaste glass, fight me:

Bildkälla: http://www.gb.se

När jag letade upp bilden fick jag veta att GB-glassgubben firar 50 år i år. Jag har absolut ingen aning om vad jag ska göra med den här informationen.

NEJ MEN HERREJÄVLAGUD VARFÖR SITTER JAG OCH BLOGGAR OM GLASS (!?) NÄR KLOCKAN NÄSTAN ÄR MDNATT OCH JAG BORDE SOVA.

Bildkälla: https://www.tumblr.com/

KEJRÅ.

True story.

Review: Mad About the Boy

Mad About the Boy by Helen Fielding
My rating: 3 of 5 stars

Honestly, the first half of this was absolutely terrible, but it got slightly better the second half .... but on overall I think 3 stars best sums it up, because it's not nearly as good as the first two books (I looove those).

Killing of Mark Darcy was a stupid move. I'm sorry, but it was, and I'm not accepting it. He's alive, they're raising their kids, and it's all good. Idk, I would have loved to read a book about a happily married Bridget fighting with the other soccer moms and trying to get her script turned into a movie ... not a widowed Bridget dating "toyboys" (isn't it boytoy???).

The first half is just so not Bridget to me. She somehow manages to lose 20 kg in like a year? Hahahah yeah fucking right. Not a chance. Then, of course, the book has to deal with all the new technology and TWITTER and oh my gods, kill me, kill me now. You don't slowly build up a following of 600 only to lose them by one night of drunk tweeting, THEN becoming a hashtag and getting a new batch of 500 followers. NO. That's not how going viral works. And the whole "my tweet was retweeted 5 times and I got 12 new followers because of it" ahahahahahah WHAT!? No. Just. No. Stop trying to write about something you clearly know nothing about.

The second half of the book is slightly better, because it is more Bridget, but a more grown-up version of her. In a way I liked it, seeing her actually say what she feels and being more honest, but ... it also seems a bit weird. Especially the ending, concluding that she can't "do it all" (aka go to meeting once a week for a screenplay and still take care of the kids which she has a nanny for but whatever), because it seems so ... idk, what is Bridget even doing with her days?? Nothing. Naah.

Also, shipping Shazzer of to the US and having her marry some guy is a crime. She and Mark Darcy are probably the best/most reasonable characters from the first two books and now they're BOTH gone??? No, don't give me that shit.

It wasn't the worst book I've read, but I reject the initial premise and will declare the book anathema. Let's go back and reread the first two books, shall we?

View all my reviews

True story.

Pinterest

För några dagar sedan tänkte jag på hur jag skulle vilja göra en mapp med inspirerande bilder till det jag skriver, typ som folk gör på pinterest, och efter att jag tänkt klart tanken slog det mig att om det var pinterest jag vill ha borde jag kanske bita i det sura äpplet och bara skaffa skiten.

Sagt och gjort:

https://www.pinterest.com/Spegelboll/

So far, so good. Jag har börjat styra upp boards för lite olika berättelser: De döda bits inte (den jag just blev klar med andra utkastet till) är väldigt lätt att hitta bilder till för jag har väldigt färgstarka karaktärer och miljöer med i den. De andra är lite svårare, men det går och det är roligt att leta.

Lite för kul? Det har hänt några gånger de senaste dagarna att jag börjar leta efter den perfekta bilden för att illustrera mitt skrivande istället FÖR att skriva, så nu försöker jag belöna mig själv med pinterest efter att ha skrivit snarare än tvärtom. Det funkar rätt bra! (Samtidigt har jag också börjat skapa berättelsespecifika spellistor på Spotify ... fast de vet jag inte om jag delar med mig av: det känns väldigt Stephanie Meyer)

Jag gillar faktiskt det här med att slänga ihop ett litet fotoalbum med bilder som ska få en i stämning: inte bara som inspiration för en själv, utan egentligen vore det ju ett bra sätt att marknadsföra berättelser. Istället för EN framsida som måste fånga läsarens intresse har man ett galleri av bilder som ska förmedla stämningen av det man skriver. Det känns lite som att när kindles och e-böcker börjar ta över måste det väl bli nästa logiska steg i utvecklingen?

Vet inte om det här med följande är en grej på den sidan (jag är för van vid tumblr och Twitter för det här ...), men ni kan ju följa mig om ni vill om ni är medlemmar. Själv ska jag nog leta lite fler inspirerande bilder nu. Eller nej, jag menar: jag ska skriva!

True story.

Review: Jag är Zlatan

Jag är Zlatan: Zlatans egen berättelse by David Lagercrantz
My rating: 4 of 5 stars

Obviously there was a lot of fuzz about this book when it came out and it sold a lot of copies (unless I'm misremembering) ... but I can't recall that I heard anything about it once it was published. Did people like it? I mean, Zlatan fans probably did, but just random book readers? I have no idea.

I did like it, although I'd hardly consider myself a fan (though his recent stunt to support the World Food Programme certainly made me like him a lot more, as did this). Still, he's one of the most famous people in this country, so of course reading his biography was cool either way.

It's not written by Zlatan, but David Lagercrantz has done a great job in showing Z's voice through-out the book: at first the spoken language annoyed me, but honestly, that was the only way to write it. All the "you know what I mean", and "and do you know what happened next?" and other times where he addresses the reader makes it seems like you're just sitting around listening to Zlatan talk about his life rather than reading a book, and it was nice.

It's also a lot funnier than I expected it to be? Not only because an entire page is dedicated to a small pic of a pug eating pizza (though that is hilarious), but because a lot of the phrasing is just fun to read ("två Kalle Ankor från Aftonbladet" - I can't even translate that). And of course, the first half of the book is 90%: "Then they were upset with me because they thought I had done [Thing]. And sure, I had done [Thing], but still, rude" or "I was called into a meeting and you know how it goes, my first thought was: shit, did I steal a bike again?", which gets funnier the longer it goes on.

Zlatan kinda glosses over a lot of the bad stuff he's done, especially anything regarding physical violence, but he also does own up to it, and never pretends like he didn't fight someone (or steal bikes) or that it wasn't a bad thing, though he often makes it sounds like it's something just happened and not something he did. While I don't exactly love that, I also think that a lot of famous people have gotten away with a LOT worse with way less retribution.

You might enjoy this a little more if you're actually into football, since there's a lot of names and teams and leagues and whatnot that I just can't keep up with (I honestly had to text my brother to help him clarify a part of the book), but I'd still say it's one of the funnier biographies I've read. It gets repetetive, sure, but it's also part of the charm, as are the sidetracks: "When this was going on I was home playing video games. It was either this or that game, I can't remember, but they're both great games. Anyway ...", because it adds to that whole "you're not reading a book you're listening to someone telling you a story feel", and that's probably the book's biggest strenght.

View all my reviews

True story.

I love it when my math comes together

Nu ska vi se här, vad är det Stephen King säger om andra utkast? Jo, just det:

Källa: http://www.craftingfiction.com/

Right, så var det ja! Ska vi ta oss en titt på word counten från förra året NaNo då? Det ska vi nog.

Aha, ah, ja, ser bra det här. Jävligt bra word count för att vara skrivet på en månad, det tycker jag man får säga ändå. Men låt oss applicera lite matte på det här:

Ja, jag var tvungen att skriva ut hela ekvation för jag vet hur dåliga ni är på matte.

72,000 ord kvar efter redigeringen. Jahaja. Ska vi inte se efter hur många ord som är kvar på berättelsen nu när jag är klar med andra utkastet?

AAAAAAAAAAAAAHHHH

Detta är fan ett stort steg för mig för det är nog första gången som ett andra utkast haft mindre ord i sig än det första. Oftast har jag plothål stora som brachiosaurier som jag måste kasta ner ord i för att fylla igen, men för en gångs skull hade jag fan en solid historia där allting faktiskt fungerar rätt bra???? Det var till och med så sjukt att jag inte ens skämdes ihjäl mig över språket i manuset - OCH DETTA EFTER NANO.

Nu ska det få vila några veckor innan jag läser igenom det en gång och sen är det nog dags att kalla in lite testläsare. Har jag några frivilliga? ;)

True story.

Review: Om en Buick 8

Om en Buick 8 by Stephen King
My rating: 4 of 5 stars

Who'd have thought a book about a car could be this good? To be fair I didn't know what to expect going into it: my thoughts were more on something like that Supernatural episode with the racist truck, rather than the car just being a ... well, whatever it is!

But it was good. Honestly, while the last 50 pages were much better than in some of King's books, I could've done without them. It could've just ended after all the stories, without any real third act to speak of. What happened worked, it really did, but it would've been a good ending either way.

Honestly, the only reason I'm giving it 4 stars, is because I fucking hate mixed POV. I don't know why this wasn't told entirely in first or third person, but rather switched between them: it would've been much better if he'd just picked on and went with it. Stephen King clearly knows how to write in either POV, so I don't see why he would switch like that. It takes me out of the book in a weird way.

Oh, well. Maybe I should give Christine a try now? That's a car too, isn't it?

View all my reviews

True story.

I don't give a damn about my bad inspiration

Såå, jag vill gärna hitta på någonting att skriva till HOI Förlag & MyStoryTours novelltävling, och till Hemmets kortromantävling, båda med deadline 15 augusti, dvs om lite mindre än en månad. Då vore det bra om jag skrev dem, typ, nu, så att jag har tillräcklig med tid att redigera dem och kanske tvinga nån stackars kompis (läs: Chriss) att betaläsa.

Har jag några idéer på vad jag ska skriva? Nope.

Däremot kom på en asbra idé till en skräcknovell när jag var på jobbet tidigare i veckan som jag spånat på, fast jag har ingen som helst aning om vad jag ska göra med den (vilket iofs är bra, jag skulle behöva komma bakom duken på Cosmonova för att se hur det ser ut och fan vet när jag kommer få möjligheten till det).

Och igår hittade jag en till novelltävling, där priset är medverkan i antologin På denna grund vi bygga. Här ska man skriva skräcknoveller där det gemensamma temat är ett fiktivt hus nere vid Hallandsåsen. Coolt? Coolt.

Deadline för den novellen är 1 september, vilket ger mig gott om tid att hitta på någonting och skriva någonting, men tror ni inte att jag genast fick värsta inspirationen till en berättelse att skriva dit? Såklart jag fick.

Jag är inte direkt den som kräver inspiration och ett besök från min musa varenda dag för att kunna skriva, men jag måste erkänna att det är jävligt svårt att faktiskt få någonting skrivet om man inte ens har en IDÉ att börja med.

Suck. Det här problemet skulle jag inte ha om benhinneinflammationen inte hindrade mig från att springa.

True story.

Review: Konsten att ha sjukt låga förväntningar

Konsten att ha sjukt låga förväntningar by Åsa Asptjärn
My rating: 3 of 5 stars

This book is v meta, because if I had had lower expectations on the book I would probably have liked it more (the title literally translates to "the art of having low expectations"). Honestly, it's a problem with books this short: I never get a chance to truly love them because by the time I'm getting into it the book is already over.

I did kinda enjoy this one, it was funny from time to time, but mostly it was weird. The main character is a complete weirdo and honestly kinda rude and hard to relate to, and thought I think that was intentional it still did not make me like him anymore.

It definitely should've been about his best friend, because he had a much more interesting autumn than the MC did, but ofc then the MC would seem like an even worse person than he did in this book so that probably wouldn't have worked out. It felt a bit like cheating, seriously, killing off a character and then having the others go "eh, he was a bad person, we don't really mourn him", just so the process of grief could be skipped over.

Oh, well. It warned me.

View all my reviews

True story.

Elise

Om ni hade frågat mig för ett år sedan hade jag sagt att det här med att skriva NOVELLER så inte var min grej. Jag måste skriva långt för att kunna få ur mig en berättelse, minst 50,000 ord (på en månad), men gärna mycket mer än så. Noveller var omöjligt.

Så fan vet vad som egentligen fick mig att skriva en novell förra året i oktober. Jag tror det var att jag inte hade något skrivprojekt innan NaNo, och inte direkt ville dra igång något större sådär några veckor innan, så jag tänkte att jag lika gärna kunde testa någonting nytt. Det blev Elise, mitt bidrag till Andra Världars antologi Svenska Spöken.

För första gången på typ sex år hade jag skrivit en novell, inte en roman, och nu sitter jag här nio månader senare med ytterligare nio noveller som ligger och skräpar på datorn. Alla har inte varit fantastiska, men jag har skrivit dem och börjar inse att det här med att skriva korta noveller är rätt nice ändå. Man kan experimentera med stilgrepp man aldrig skulle använda annars, typ första person nutid istället för mitt älskade tredje person dåtid.

Och jag är inte helt sämst på det, eller hur? Hittills har jag gått och vunnit två novelltävlingar, och fått priser värda 2300 kronor sammanlagt för det. Inte så illa för någon som inte trodde att hon kunde skriva noveller to save her life för ett år sedan.

Därför känns det extra fint att kunna berätta att min allra första novell, Elise, faktiskt har blivit uttagen att få vara med i Svenska Spöken-antologin!!! Den släpps den 31 oktober, typ en av mina favoritdagar på året eftersom det för det första är halloween och för det andra kickar av NaNo så fort klockan slår midnatt. Nu har jag ytterligare en anledning att se fram emot den dagen. ^^

True story.

Review: M is for Magic

M Is for Magic by Neil Gaiman
My rating: 3 of 5 stars

Eeeehhhhh

I really like Neil Gaiman. American Gods is one of my favourite books, ever (only beaten, I guess, by LotR and Harry Potter), and Anansi Boys is my fave audiobook. Actually, when I listen to audiobooks, I prefer Neil Gaiman stories, because they really, really are made to be read out loud.

Anyway, this was ... not my fave. The first three or four stories (all about Jacks, man, why does he love that name so much?) were not my thing at all, but after that it picked up, and got more interesting. I liked the story about the grail and the excerpt from The Graveyard Book the best: a lot of the others felt like they left you with way too many questions after finishing them, and it got annoying after a while.

The book did make me wanna reread/relisten to The Graveyard Book though.

View all my reviews

True story.

Last Ten Books That Came Into My Possession

Det är dags igen, för lite Top Ten Tuesday, eller Topp Tio-Tisdag som jag antar att det heter på svenska. Fin alliteration oavsett. Idag är frågan vilka de tio senaste böckerna som "came into my possesion". Uppenbarligen räknas biblioteksböcker in, men ehhhh, mitt senaste bibliotekshaul var ju typ tio-ish böcker så jag räknar bort dem.

#1 - 4:

De här böckerna har jag köpt, och här har vi då senaste Bridget Jones: Mad about the boy, Vild av Cheryl Strayed, Mörka platser av Gillian Flynn samt Åsa Asptjärns briljant titlade Konsten att ha sjukt låga förväntningar.

#5:

The Girl Who Circumnavigated Fairyland in a Ship of Her Own Making, en lånad bok, som är en del av min amazing bokklubb. Jag gillade den skarpt!

#6-8:

Guldkompassen, Den skarpa eggen och Bärnstenskikaren. De här har jag iofs köpt i helt rätt ordning, men det var mest för att det tog sån tid att samla ihop rätt antal poäng för att få ett pocketogram till den sista boken. Skitirriterande att jag fick vänta två månader för att bli klar med den!

Och ja, personen som designade omslaget hade visst ett problem eftersom det bara blev en film av serien, men hen gjorde väl så gott hen kunde så tycker inte vi har någon rätt att klaga på okreativitet eller så.

#9:

Bildkälla: http://boktanken.blogspot.se/2014/12/expeditionen-min-karlekshistoria.html

Efter Guldkompassen, som handlade mycket om Svalbard, passade det perfekt med Expeditionen: Min kärlekshistoria, som ju handlar om en expedition mot Nordpolen/Svalbard. Den lånade jag av mina föräldrar, och jag kommer nog köpa den illustrerade utgåvan någon gång för fan vad bra den var.

#10:

Jag hade en så himla fin röd tråd i mitt läsande ett tag, när jag först läste Guldkompassen, sedan Expeditionen och till sist 438 dagar där Martin Schibbye flera gånger pratar om just den expedition som Expeditionen handlar om, och jämför vad de gör med det. Även den var ett lån från mina föräldrar som var skitbra, tyvärr följde jag upp det med en av de sämsta böckerna jag någonsin läst, vilket totalt dödade min streak. -_-

Oh well, det är nog de senaste tio böckerna jag köpte/lånade av folk!

True story.

Review: Bärnstenskikaren

Bärnstenskikaren by Philip Pullman
My rating: 3 of 5 stars

The problem with this entire series has been that I've enjoyed the books - even though they kinda derailed a bit from the steampunky fantasy stuff in the first book - but the ending has not been good. It was fine in the first two, because I could always hope for something better in the next one, but when the series is ending? Not so much.

Don't get me wrong, I enjoyed the book and the bittersweet ending, but somehow I thought it was building up to something different than this. There was some sort of big battle going on, which was more like it, but then Lyra and Will kinda ... fucked off on a vacation and left the battle behind them? O...k? I don't really know what to do with that.

Wasn't a fan of the big Christian themes either, tbh. Could've done without them. And the developement of certain characters, who became good for no reason? Aww, come on, that's one of my fave tropes and then it was handed terribly.

But other than that, I enjoyed the book a lot, I like almost all the characters and creatures that show up: it's a very creative world, and I must say I like that.

And let's be real, this is hardly the worst last part of a trilogy I've read during the past years. It did much better than most other YA trilogies out there, let me tell you. Just not well enough for 5 stars all the way through.

View all my reviews

True story.

Ny bur ^^

En sak har stört mig enda sedan jag köpte gerbilerna, och det är hur dåligt deras 45 x 45-bur fungerar på en 60 x 38-skåplucka:

Det är inte bara det att terrariet stuckit ut en bit över marsvinsburen, utan det har blivit en helt random 15 cm lång del där jag inte kunnat förvara någonting. Det är sånt här som Ingvar Kamprad gråter sig själv till sömns över, liksom.

Så förra veckan började jag leta efter en ny bur till gerbilerna, någonting som skulle passa mycket bättre, och hittade följande mycket fina 60 x 30-lösning.

Titta vad mycket snyggare det blev:

Tyvärr läste jag sen att den här typen av burar, "gerbilarium", är skitdåliga för gerbilerna gnager massa på gallret och det mår de inte bra av. SUCK. Försökte lösa det genom att spänna upp myggnät över gallerdelen för att hålla dem borta, men det fungerade inte för de gnagde igenom det på en gång. Får försöka hitta något jävligt finmaskigt nät i stål, det borde kunna fungera.

Aja, annars är jag nöjd. De fick sjuuukt mycket nya leksaker också, för jag la en fet beställning från zooplus.se tidigare i veckan. Självklart klickde jag hem lite grejer till marsvinen med, typ den här gräsgrejen som tjänar som hödispenser samt en ny tunnel:

Fan, det är så jävla nice att skämma bort sina husdjur ändå.

True story.

Review: Vi måste sluta ses på det här sättet

Vi måste sluta ses på det här sättet by Lisa Bjärbo
My rating: 5 of 5 stars

This is probably the most accurate depiction of being 18 I've ever read, and I don't mean that in a "being 18 was great and this made me wanna go back", I mean that in the sense that "being 18 was one of the worst times in my life and this is so spot on but it also includes all the good stuff and the dreaming and wanting to get started on life"-shit.

I just ... recognize so much of myself in Hanna, the main character? Not so much Jens, the 24 year old with a daughter, but I guess a little bit there too (being closer to him in age). But in Hanna I see so much of myself as an 18/19 year old about to finish high school: wanting to move abroad and spend time away from everyone, being so ridiculously in love and overthinking everything, crashing completely and being miserable when the other person doesn't love you back, desperately doing anything to get their attention, getting annoyed with your friends for no reason at all and pushing them away because you don't know how to break up with friends you've outgrown, et c. This is just ... exactly how it was. The good and the bad.

That said, you couldn't pay me to go back and be 18 again. I'd much rather read about it than live it.

I am going to pretend the epilogue didn't happen. I didn't dislike it or anything, I just feel I prefered the ending without it. I will consider it an optional epilogue, maybe really good fanfiction, but not more than that.

View all my reviews

True story.

21 påståenden om mig

SWEEET, Chriss har hittat ännu en lista jag kan sno. Good times!

Jag heter Ell.
Jag är för tillfället huvudvärkig.
Jag är bra på att läsa jättemycket böcker och berätta spännande saker om dinosaurier.
Jag tycker inte om sommaren.
Jag är dålig på att vara social.
Jag läser typ allt, inklusive baksidan på mjölkpaketen.
Jag gillar när det regnar och jag kan stanna inomhus.
Jag sjunger alltid när jag är hemma, gärna falskt.
Jag älskar att skriva och mina husdjur.
Jag är inte speciellt bra på att rita, fast jag önskar att jag vore.
Jag föredrar att dricka vatten framför läsk.
Jag tycker om när mina husdjur är gulliga och inte gör massa jobbiga ljud.
Jag är beroende av böcker.
Jag har på mig en Star Wars-t-shirt och svarta leggings.
Jag dricker vatten.
Jag lyssnar på Spotify, specifikt Zara Larssons Lush Life.
Jag blir arg på allt, hela tiden.
Jag blir rädd för maneter.
Jag önskar att jag hittar ett nice jobb till hösten.
Jag är pinsamt dålig på att erkänna att jag haft fel.
Jag är uppväxt i gula hus.

True story.

Review: The Girl Who Circumnavigated Fairyland in a Ship of Her Own Making

The Girl Who Circumnavigated Fairyland in a Ship of Her Own Making by Catherynne M. Valente
My rating: 4 of 5 stars

Oohhh, this book was so cute. And so full of STUFF, it's just everything you could want out of fairyland with a whole bunch of weird and magical things and beings. And the characters, oh, the characters, I REALLY liked them, all of them. Even the evil characters were really well-written, and honestly sympathetic. I don't think I've ever been able to relate to a villain quite this much?

My only complaint is that sometimes there's too much stuff going on, and I couldn't really keep up. I will definitely try to get my hands on the rest of the series though, because I am very much intrigued and I do wanna see all the characters again (especially Ell, and not only because we share a name! Being half-wyvern, half-library sounds like the best thing ever).

View all my reviews

True story.

Sommarläsningstag

Läser mkt just nu så måste pressa ur mig inlägg om jag ska hålla min "ett vanligt inlägg per recension"-grej. Hos Chriss hittade en annan rolig lista om ... BÖCKER. Åh, nu svimmar ni säkert av chock. Förlåt. Gå ock drick vatten.

1. Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinna läsas i sommar?

Det här är min att läsa-hög just nu (eller bilden är från förra veckan, har tagit mig igenom några böcker sedan dess!), och allt ska väl hinnas med i sommar (helst i juli ;), så att jag kan få höga poäng på bokyatzyt! Får jag bara välja fem blir det Vild (som jag läser nu), Dinosauriejägarna, Bärnstenskikaren, The Girl Who Circumnavigated Fairyland In A Ship Of Her Own Making och Vi måste slutat ses på det här sättet.

2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i? 

Den nya Bridget Jones. Är lite sur över att Helen Fielding har haft ihjäl Mark Darcy, men å andra sidan älskar jag verkligen de första två böckerna och nu har jag ju köpt den så då måste jag väl läsa den.

3. Var är bästa stället att läsa på i sommar?

På balkongen! Eller, om det är sol där, på golvet framför balkongdörren så att det är som att vara ute men ändå ingen sol. Det är det bästa.

4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer läsa någonstans?

Förutom där så på sängen, på tunnelbanan och kanske på jobbet också under riktigt slöa dagar.

5. Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa?

Har ärligt talat taggat Vild sedan jag såg filmen så jag hoppas på den faktiskt. Tyckte den var fett bra när jag läste den.

6. Vilken bok borde alla läsa i sommar? 

Oj, vilken press. Har just nu läst de första tre böckerna i Kresten (The Raven Cycle), som är fett bra och magiska, så får nog ta och säga dem faktiskt.

7. Strand eller hängmatta? 

Usch, inget. Strand är det värsta jag vet (om man inte badar!) och hängmattor känns som alldeles för mycket jobb. Föredrar att ligga på gräset, i skuggan, med något att dricka.

8. Deckare eller roman?

Vadfan betyder "roman", är inte det bara en bok???? Typ som att fråga om jag föredrar Ben&Jerry's eller glass eller vadå? Är hur som helst inget deckarfan så får välb li roman.

9. Favoritgenre?

Läser allt med drakar. Men ok, fantasy och young adult är bra skit. Gärna kombinerat.

10. Tagga 3 andra!

Nej.

True story.

Review: Vild

Vild: en vandring till mig själv by Cheryl Strayed
My rating: 5 of 5 stars

I've been wanting to read this book since I saw the movie, because I really loved the movie, and I loved the book too but it is very much the type of book I should not be allowed to read. Because I totally wanna do something like this now and I probably could not handle it. I mean, sure, I can handle more than I think usually, but I absolutely LOATHE sleeping in tents or wearing wet clothes. When I went hiking with school it did include a lot of walking (and getting so many mosquito bites my classmates would come up to me and request a look at my legs because no one would believe how mad it was without seeing it), but even when we were in some of the remotest parts of Sweden we lived at a research station and had wifi and hairdryers easily accessible. I showered every morning.

Which, obv, Cheryl did not. I'm pretty sure the lack of hygiene would have me in tears before the pain did, but she barely seems to be bothered by it, unless some hot guy is nearby. Kudos, I guess. I actually spent a lot of time wondering about how she dealt with her period, but that was explained! Something the movie conviently left out.

Honestly, even though it was a while since I saw it, it feels as if it was a good movie adaption? Yes, a few things were changed, but I can actually see why they did that. The only thing that annoys me is that the movie didn't include a lot (or any?) female hikers, every interaction I remembered reading the book included guys, and even though she mostly hang out with men, there were a few women she became good friends with. But ofc, female friendship isn't a thing.

Might have to rewatch the movie now, actually.

View all my reviews

True story.

Juni i bilder

Jag var i Åkersberga för att göra research för min prisbelönta novell Mod.

Jag fick äntligen den respekt jag förtjänar på Mugglis

Jag sprang Blodomloppet och klarade att springa hela vägen på 10 km. :D

Trams och jag såg San Andreas för att vi gillar The Rock. Den var över förväntan.

Var på TEG-reunion med Zackrid.

Hade såklart massvis med böcker att läsa!

Sen var jag på Ninja Warrior-uttagningen, men blev tyvärr inte uttagen. :(

Jag var fotograf åt Alma när hon var Dino-Doris. :D

Mamma fyllde år och var skittråkig och önskade sig "servetter", så, eh, hon fick skitmycket servetter som jag slog in var för sig för det ska vara jobbigt att öppna paket.

Jag hade jobbintervju och hade på mig en mycket professionell outfit. "you look like you don't even CARE what Adamantium is!" sa Kirke.

Sen redovisade jag mitt exjobb på företaget jag gjort det för och då behövde jag lite mer självförtroende så jag klädde mig i rött och tog på mig mina coola nya skor!

Jag hade upplärning för Odla staden på museet och en av parasaurolophusarna hade rymt. :O

Det var midsommar så jag åkte ut till landet och läste böcker och åt tårta. Värt.

Nori var upprörd, som vanligt (han är en mycket upprörd liten gris), möjligtvis för att Bofur gömt sig i höet.

Efter Multicon var jag tvungen att jobba så Chriss hängde med för att chilla i solen.

När Chriss åkt hem drog jag iväg för att börja spenderat mitt presenkort på 2000 kr. Har fortfarande 800 kr kvar efter det här. Så. Jävla. Värt.

True story.