My rating: 1 of 5 stars
Äntligen är jag fri från den här skiten. Jag läste bara vidare för att jag tänkte "åh det ska bli så intressant att se Paolini utvecklas som författare under de år det tog honom att skriva serien" men han fucking vägrade utvecklas så det hade jag u inget för. Okej, visst, han är bättre på att skriva i den här, men problemet som jag ser det är att han inte tillåter sig att utvecklas ordentligt. han är fast i att försöka skriv a på samma sätt som han gjorde när han började med Eragon vid 15 och ... tja, det är inte bra nog. Det var det aldrig. Men han har åtminstone slutat skriva kursiva tankar i långa paragrafer, vilket var så pinsamt att se i första boken.
Den är inte heller lika preachy? Eragon nämner något om hur jobbigt det är att ta energi från djur som dör, men han har slutat snacka om hur bra det är att vara vegan eller hur amazing ateism är (började Paolini äta kött igen i slutet av tjugoårsåldern eller nåt? Var han någonsin vegetarian?).
Men det är inte mycket annat som är bättre. Den är fortfarande SKITTRÅKIGT. Så jävla mycket i den här boken är att de slåss och jag började fan skumläsa det mesta för jag brydde mig liksom inte. Jag läste knappt slutstriden med Galbatorix, den stora superskurken i alla fyra böckerna, men jag brydde mig inte längre. Ugh! Ärligt talat hoppas jag att Galbatorix skulle vinna, för när man först fick träffa honom var han typ den vettigaste personen i hela serien. Okej, han torterade Nasauda och det var dåligt, men hans politik verkade rimlig. Förutom att låta urgalerna förstöra städer vad gjorde han ens för dåligt? Efter att han dödat drakarna och ryttarna, menar jag, fast om de var ens i närheten av Eragon och Saphira gjorde han nog världen en tjänst när han gjorde det.
Apropå Nasauda, jag trodde jag skulle kräkas när hennes första tanke efter att ha konfronterats med sin eventuella död var att hon ångrade att hon aldrig fött barn? Vad annars bryr sig kvinnor om amirite???? Bara att föda barn. Obviously var det bara en set-up för en idiotiskt romantisk subplot som inte ledde någonstans (som alla romantiska subplots), men ändå. Det var fan offensive.
Men som slut på serien tycker jag inte det var så illa. Jag såg att några var upprörda men det passar faktiskt med tonen i resten av serien och det fuskade inte ur profetian från första boken. Det var inte tillräckligt för att göra hela serien bra eller för att jag ska ge den mer än en stjärna, men ändå, hade jag gillat serien hade jag nog gillat slutet. Eftersom jag inte gillar serien får jag väl påpeka att det är det närmsta han kunde komma att sno slutet från Konungens Återkomst utan att alverna seglar västerut ...
Och sno skaer ... Det var inte förrän jag läste en annan recension som jag insåg att han stulit en replik från The hobbit, men WOW, den referensen försvann helt i översättningen och jag var så sjukt förvirrad av den biten dialog i boken för det verkade så extremt random och poänglöst, och det i en bok som är FULL av random och poänglös dialog. Inte en bra idé att lägga in det bara för skojs skull. Jag gillade det bättre när Angela nästan sa Raxacoricofallapatorius, men jag gillar inte antydningarna om att The Doctor var i Aglaeisshishkebab. Det är bara töntigt.
Anyway ... jag är bara glad att jag är fri, precis som Murtagh. Om Paolin skriver någonting nytt kommer jag göra mitt bästa för att inte läsa det för även om jag hatar honom hejar jag ändå på honom, och hoppas att han ska leva upp till sin potential. Jag tror inte att han försöker göra det, så jag kommer bara bli besviken.
True story.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar