Review: Natthimmel

Natthimmel by Sofia Nordin
My rating: 4 of 5 stars

Awww, den här boken var jättegullig, vilket jag inte förväntade mig. Jag kunde bara inte låta bli att låna en bok om att lajva, även om jag inte sysslat med det på över tio år.

Men, Tilda, är en fjortonårig tjej som bestämmer sig för att ge lajv en chans och jag var en gång en trettonårig tjej som gjorde detsamma, så naturligtvis kunde jag relatera till henne en hel del. Inte helt, för även om hennes självmedvetenhet fortfarande känns bekant nu när jag är tjugosex, så var jag irriterande konstig när jag lajvade, och såg ner på alla som inte var det och försökte att vara så konstig som möjligt när jag kunde. Jaja, jag var tretton, det är tillåtet. Och självklart, så blev jag också av med en före detta bästa vän på grund av min nya hobby. Den delen var också välbekant.

Vissa saker är jag lite skeptisk till. Vem som vill lajva har inte sett Sagan om Ringen??? Jag vet att hon måste ha varit väldigt ung när filmerna kom ut (när jag var i hennes ålder hade de just kommit ut), men ändå. Jag fattar inte heller hur hon kunde sy alla coola kläder och ha råd med material till ringbrynjor och fejksvärd - jag kude inte köpa massa sånt utan mina föräldrars hjälp. Men jag kanske bara överanalyserar. Jag tyckte också det var lite skumt att hon inte fick några fler vänner förutom Jesper, trots att hon var med i en lajvgrupp med massor av andra människor.

Men det var en jättegullig bok som jag tyckte väldigt mycket om. ˆˆ

View all my reviews

2015

Snor som vanligt listor från Chriss. Låtom oss sammanfatta året som gick!

Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut?

Bröt benet, opererades, blev nedsövd, hade gips, spenderade en natt på sjukhus ... bryt ett ben (eller ok, tekniskt sett tre ...), få massvis med nya upplevelser på köpet!

Vilka länder besökte du?

Sverige, och det magiska landet Raflappa när jag fick morfin på sjukhuset. Näe, skoja bara. Man hittar inte Raflappa genom knark.

Är det något du saknade år 2015 som du vill ha år 2016?

Pengar.

Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas?

6 augusti, eftersom jag bröt fotleden då. Det datumet har etsats sig fast, precis som 13 oktober, som var dagen när jag fick börja gå igen.

Vad var din största karriärsmässiga framgång?

Ehhh, att jag tog min masterexamen räknas väl? Annars ingenting.

Och din största framgång privat?

Att det gick så bra för många av mina noveller! De publicerade i tidningar och böcker och vann priser. Heja mig!

Vad spenderade du mest pengar på?

Mat.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2015?

Walk - Kwabs

See you again - Wiz Khalifa

Säkert fler jag inte minns.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Neutral???? Tror inte året gjort så stort intryck på mig.

Vad önskar du att du gjort mer?

Sprungit. Fast okej, jag hade väl rimliga anledningar till att jag inte gjorde det, men ändå.

Den maträtt du åt oftast 2015?

Nudlar, pulversoppa ... nåt åt det hållet.

Vad gjorde du på din födelsedag 2015?

Såg på Sasuke! Det var niiice.

Högsta önskan just nu?

Att bli utgiven?????

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Ehh, om jag fått en bok utgiven eller om jag inte brutit fotleden kanske?

Vad fick dig att må bra?

Mina djur, som alltid.

Vem saknade du?

Typ ingen. Eller jo, jag saknade Chriss väldigt mycket när hon flyttade hem.

Vad är du mest stolt över?

Att jag tog masterexamen??? Jag vet fan inte.

True story. 

Review: Det händer nu

Det händer nu by Sofia Nordin
My rating: 5 of 5 stars

:''''''''''''''')

Den här boken var verkligen en känslomässig bergochdalbana. Jag grät för att jag var glad och jag grät för att jag var ledsen och jag lyckades känna alla känslor däremellan på vägen. Jag är så glad att jag ÄNTLIGEN läst en YA-bok där två personer är kära och det finns komplikationer men de tar sig igenom det och så råkar de bara vara lesbiska också.

Den kanske inte var värd fem stjärnor, men ni vet, jag har väntat på en bok om tjejer som är kära och jag kommer ge den fem stjärnor för att jag fucking vill. Den första, typ, tredjedelen eller så var tillräcklig bra för att intressera mig, men det saknades någonting, fast jag kan inte säga vad. Den blev något bättre efter det, och jag hade nog gett den fyra stjärnor om det var ett straight par. Kanske. Jag grät lite för mycket över den lesbiska romansen för att tänka på det.

Har lånat en annan bok av författaren men jag har myyyyyyyyyycket lägre förväntningar på den. Vi får se. Om inte annat var det här den perfekta boken att avsluta läsåret med, för jag verkligen verkligen väntat på en sådan här bok.

View all my reviews

True story.

A long time ago in a galaxy far far away

En sak jag älskar med att vara nörd är när man har latenta nördförälsker som ligger och pyr inom en, eller kanske snarare mognar inom en i ett par år och sedan kommer tillbaka CRASH! BOOM! BANG! med full force för att någonting plötsligt kickar igång det igen. Det hände för tre år sedan med The Hobbit, det hände för två veckor sedan med The Force Awakens. Man går runt där, tror att man bara blivit ett casual fan, och sedan plötsligt, som en blixt från klar himmel, är man besatt och kan inte prata om något annat.

Skoja inte, min tumblr just nu är fan 99% Star Wars-inlägg och jag är not even sorry. Imorse vaknade jag och tittade på den fina snön och sen tänkte jag på Star Wars hela tiden tills jag gick till jobbet och när jag kom ut var jag på så oförskämt bra humör. Nog för att jag alltid blir lite kär igen varje gång jag kommer i kontakt med Star Wars-filmerna, men herregud, det enda jag vill göra nu är att köpa all amazing merch jag kan hitta. Jag funderar seriöst på att lägga 1700 kr på en appstyrd BB-8 för ... tja, för att jag VILL.

Bildkälla: http://moviepilot.com/posts/3524772

Har jag lärt mig någonting av Hobbit? Tja, jag kommer nog vara minst lika orolig för att filmen ska vara orolig när jag sätter mig i bion inför episod åtta som jag var inför episod sju, men jag har också lärt mig att vill man fangirla tills det nästan gör ont då ska man fan göra det. Man vet aldrig när man blir bitter och tråkig igen, och då kommer man fan inte ångra att man rebloggade tusen posts och grät över headcanons.

Oh well. Nästa steg får väl bli att renovera lägenheten och sätta upp fler bokhyllor, för var annars ska jag få plats med alla min jävla star Wars merch???

True story.

Review: Jurassic Park

Jurassic Park by Michael Crichton
My rating: 5 of 5 stars

Det här är fortfarande min favoritbok och jag älskar den fortfarande. Jag har läst den tre gånger och sett filmen fler gånger än jag kan räkna, och mitt hjärta slår fortfarande hårade varje gång jag läser om den där första t-rex-attacken.

Och den här gången var läsningen ännu roligare eftersom jag fick läsa den med kommentarer från mina vänner. De kanske inte uppskattar den lika mycket som jag gör, men deras kommentarer gjorde det till en roligare läsning!

View all my reviews

True story.

Random lista

Som alla mina listor stal jag den här från Chriss.

Nämn något som gjorde dig glad igår:

Idk, att se Love Actually med min mamma och syster?

Det sista du sa högt?

"Men vad är det här för jävla låt?" till julradio.se

Vad har du druckit idag?

Vatten, juice, kaffe.

Vad var det senaste du åt?

Frukost. Mer specifikt fil och flingor.

Vad var det senaste du köpte?

Köpte honung till mamma och pappa från jobbet.

Vad är det för färg på din ytterdörr?

Brun.

Vad är det för väder hos dig nu? 

Det är typ inget väder? Det är varken molningt, soligt, fint eller fult eller nånting.

Godaste glassmaken?

BLÅBÄR. Fast inte i sorbetform.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet? 

Jaaa, fast jag tror inte nödvändigtvis att det betyder att man är meant to be.

Sover du tungt? 

Ja, ganska. Ibland vaknar jag av att marsvinen bråkar, men oftast sover jag mig igenom det mesta.

Drömmer du mardrömmar?

Neeej, men drömmer intensiva och konstiga drömmar som ändå känns weird att vakna från. Jag drömmer sällan nice drömmar.

Trivs du med ditt jobb? 

Faktiskt oförskämt bra.

Favoritklädsel?

T-shirt, hoodie, sköna leggings och kjol. Gärna med mysiga knee-high socks. Eller jeans.

Vad ser du om du tittar till höger? 

En liten julbock.

Vad gör dig glad just nu?

Star Wars. :')

Vad ska du göra härnäst? 

Plugga franska på Duolingo.

Höger- eller vänsterhänt? 

Höger.

Vad gjorde du kl 08 i morse?

Sov.

Vad gjorde du för 15 min sedan? 

Åt frukost och kollade tumblr.

Humör just nu? 

Inget särskilt. Lite småstressad inför dagen men överlever nog.

Favoritgodis? 

Zoogodis, fast det har jag ju inte officiellt ätit på åtta-nio år. Men choklad kanske.

Kläder just nu?

Leggings, t-shirt, sport-BH och en hoodie.

Sommarplaner? 

Multicon 2016, såklart!

Hur många kuddar sover du med? 

Sex. De är arrangerade två på varandra i tre rader.

Stjärntecken?

Fisk i soltecken och typ kräftan i måntecken??? Och orm i kinesiskt.

Vad längtar du mest efter just nu? 

Julafton! Och nästa gång jag får se Star Wars. Men julafton kommer också bli asnice.

Favoritlåt just nu?

Tänker återigen bevisa att jag har skitdålig musiksmak och svara Fronda - Nu kommer det tomtar. Den spelas fan alldeles för sällan på julradion, blir tokig!

True story.

Review: Väckelse

Väckelse by Stephen King
My rating: 4 of 5 stars

Lägger in den här både som läst på engelska och svenska, för jag läste hälften i min fysiska svenska bok och hälften online på jobbet. Det har varit ett par inte särskilt stressiga jobbdagar.

Jag är alltid lika imponerad av Stephen Kings förmåga att skriva böcker som utspelar sig under en hel livstid, för personligen har jag svårt att dra ut en plot i mer än några veckor när jag skriver. Och även om det alltid blir några delar som mest är exposition så ... gör det inget.

Det var väldigt nära att boken fick fem stjärnor, men som man kan förvänta sig från en King-roman älskade jag inte slutet. Jag tror att jag förväntade mig någonting i stil med Jurtjyrkogården, fast jag antar att han inte kunde göra riktigt något sådant utan att upprepa sig själv. Istället blev det något mer i stil med Om en Buick 8, och den boken var ju också jättebra till slutet. Fast, inget av sluten förstörde hela boken för mig, speciellt inte med tanke på hur mycket jag gillade allt som ledde upp till det.

Och det tog sin tid på vägen. Det är rätt uppenbart på en gång vart de elektriska experimenten är på väg, om inte annat bara på grund av titeln, men det faktum att den tar sin tid är inte en dålig grej. Jag fattar liksom varför karaktären inte insåg förrän det var alldeles för sent.

Dessutom: lesbians. Inte så mycket, men lesbians.

View all my reviews

True story.

The Force Awakens

Nu har det gått två dagar sen jag såg The Force Awakens och det känns som JÄTTELÅNG tid, och jag fattar inte att jag inte sett den igen. Jävligt orutinerat att jag inte bara gick och såg den igen igår typ. Nu måste jag vänta tills typ nästa år innan jag ser den igen (men då JÄVLAR blir det IMax 3D ... trots att jag tekniskt sett borde vara emot tönt-SF och deras lögner om att de är Sveriges första IMax-biograf).

Som ni kanske förstår tyckte jag att filmen var bra.

Okej, bra kanske är ett understatement, men bara att den var bra var en så stor grej för mig. När de announcade en sjunde Star Wars-film var jag så jääävla skeptisk för även om jag har den nya trilogin att tacka för att jag ens är ett Star Wars-fan är den rätt skitdålig (fast passar rätt bra när man ser Machete Order) och jag tvivlade starkt på att en sjunde film var lösningen. Herregud, om man inte redan var orolig kom ju Jurassic World och förstörde allting genom att vara en fruktansvärt dålig uppföljare som jag inte ens tänker låtsas om.

Men sen kom det trailers. Jag vill minnas att det var den andra trailern som verkligen gjorde det för mig. Den första imponerade inte och jag är allmänt dålig på att se trailers, men efter att ha sett folks reaktioner tog jag mig motvilligt en titt på den andra ...

Och ni vet ... skrek rakt ut. Alltså jag tror jag fick rysningar redan i början av trailern, med Lukes voice-over, men det kommer väl inte som någon överraskning för någon som känner mig att just den där biten fick mig att gråta. Jag SMSade Trams och sa DU MÅSTE SE TRAILERN, fick ett oentusiastiskt "ok" till svar och två minuter senare följdes det upp av ett keyboard smash i caps lock.

Ändå var vi skeptiska. Oohh, visst, det såg bra ut, och det lät bra på papper också. Det jag uppfattade av ploten utan att göra någon reserach lät lovande, och mot bättre vetande kom hypen smygande. Tänk ... tänk om den faktiskt var bra? Jag hade varit så inställd på att den skulle vara dålig och att jag skulle behöva hat-se ytterligare tre Star Wars-filmer att tanken kändes främmande. Nästan lite förbjuden.

Och det kom mer. Till sist gick det liksom inte att låsas som att jag var annat än taggad, även om jag fan inte ville. Jag tänkte bara på filmen Fanboys, som fan hänt på riktigt, och även om vi förstås vet bättre nu än att bli taggade bara för att det är en ny film, så kunde man ändå inte låta bli att undra ...

Så jag förberedde mig. Jag lyssnade på nån Adele-låt och tänkte att jag borde göra ha en playlist redo ifall The Force Awakens var dålig och krossade mitt hjärta ... så jag skapade en. Jag satt och googlade på typ "best break-up songs" för jag tror nog det varit lika illa som ett break-up om den varit dålig.

Sen var det plötsligt den 16, Star Wars Day, och det var tack och lov ingen midnattspremiär (vem orkar?!), men shit vad vi inte var redo. Jag trodde verkligen inte att jag skulle överleva, och när den gula texten började rulla fram genom rymden grät jag fan bara för att det var så fint att få se en ny Star Wars-film på bio.

Två timmar och arton minuter senare satt jag och Trams (som, på förekommen anledning, det ska påpekas inte är samma person som Chriss) helt extatiska och bara "...den var bra! DEN VAR BRA!". Det gick liksom inte att processa filmen mer än så, för DEN VAR BRA. FILMEN VAR BRA. :')

Det finns såklart mer att säga än så, men internet är inte redo för spoilers än och det här är ändå inte en recension. Det är bara the happy rambling från en nykär fangirl.

True story.

Review: Swamplandia!

Swamplandia! by Karen Russell
My rating: 2 of 5 stars

NU KOMMER DET SPOILERS (HO)

Jag var sååååå taggad på den här. När jag läste St Lucy's Home ... ville jag verkligen att alla de novellerna skulle bli romaner, så jag blev jätteglad när jag hittade den här på biblioteket. Swamplandia! var inte min favorit av novellerna, men jag gillade den.

Och boken började bra. Det är en konstig setting, men en som jag gillade, en som jag inte riktigt sett innan. Det fanns mörka grejer i bakgrunden, men inte fö rmörkt, bara mörkt nog för att sätta tonen och ge karaktärerna en bra anledning till att dela på sig. Det mesta iaf. Vissa delar var lite konstiga, typ hur andarna introducerades. Men jag gillade det.

Sen fick vi plötsligt två perspektiv, ett i första personer och ett i tredje, och det irriterade mig. jag hatar det: det tar mig helt ur storyn för det gör mig så medveten om att det är en berättelse. Om Ava pratar med mig, läsaren, vem är det som berättar Kiwis del, den i tredje person?

Men okej, jag kan förlåta det. Även om Kiwis story var ganska tråkig så gillade jag att se vad han höll på med, fast jag kan inte påstå att det berikade boken eller ploten alls. Det var, lite, viktigt senare, men jag tycker inte att sättet som allt slutade på och hur historien knöts ihop var särskilt rimligt. Det hade kanske varit bättre att inte se hans perspektiv alls och bara ha en random Kiwi ex machina på slutet utan förklaring.

Och så, förstås, våldtäkten. Jag hade egentligen ingenting emot plot twisten, att det inte fanns någon magi (fast lite lurad kände jag mig), och att Fågelmannen var ond ... men var det verkligen tvungen att involvera våldtäkt av den trettonåriga huvudpersonen? Jag är säker på att han kunde haft något annat ondskefullt motiv, eller så hade han inte behövt lyckats, så vi slapp läsa om det. Det förstörde boken för mig, men jag antar att när man skriver sån skit nomineras man för Pulitzers. ~*Edgy*~ och så vidare.

Innan det, trots att jag fann den lite ojämn och inte älskade den, var jag inne på att ge boken fyra stjärnor, men den plot twisten och det mycket hastigt ihopknutna slutet som knappt var logiskt förstörde boken för mig så jag ger den bara två. Jag trodde jag skulle få läsa en helt annan bok än den jag läste.

View all my reviews

True story.

Lucia

En annan grej jag har i min Bullet Journal är seasonal bucket lists. Just nu har jag både en Christmas Bucket List och en Winter Bucket List för det var för mkt grejer jag vill göra. Idag har jag kryssat av saker från båda listorna faktiskt!

Först var jag hemma hos mamma och pappa och bakade pepparkakor. Mamma ba "ska du göra Gandalf i år också?" och jag ba "DET ÄR VÄL KLART". Han ligger där uppe i vänstra hörnet. Snygg som få.

Sedan var jag på ett luciatåg! Har inte sett ett sådant på typ tio år, men efter att ha läst i tidningen om att det skulle vara ett konstsimnings-Luciatåg på Forsgrénska var jag och Trams bara tvungna att gå. Det var lika coolt som vi trodde!

Lucian + tärnorna simmade runt i olika formationer till Tänd ett ljus.

Sedan kom även de mindre simmerskorna och simmade över bassängen till Midnatt råder. Luciatåget var i kanske en kvart, sedan var det massa fler konstsimuppträdanden i typ en timme. Det var mysigt!

Efter det gick vi till Starbucks och drack Gingerbread Latte ur deras julhatande röda muggar. Trams föredrar Pumpkin Spice latte eftersom den är sötare, men jag tyckte nog bättre om den här. Fast ska inte påstå att jag gillar någon av dem egentligen ...

Slutligen tog jag en lång väg hem för att komma upp i dagens 10,000 steg (årets julklapp till mig själv var 12 nummer av Runner's World och ett aktivitetsarmband ...), och fick syn på det mest tacky juldekorerade huset ever. Ingen annan på gatan har så mycket som en ljusslinga uppe vilket gör det hela ännu roligare.

Har varit en mycket julig och fin dag! Vi får hoppas att jag överlever Star Wars-premiären på onsdag och får njuta av resten av julen. Det finns det inga garantier för.

True story.

Bullet Journal

I våras skrev jag ju lite om Studyblr-communityt på tumblr, som mest är unga tjejer som motiverar varandra till att studera (vilket är amazing), och nämnde att jag blivit sugen på att starta en Bullet Journal, någonting som alla studyblrs är besatta av. Efter att ha gjort en del research bestämde jag mig för att starta en, och jag har använt systemet sedan i juni eller juli någon gång. För mig fungerar det SKITBRA. Den är ett jättebra sätt för mig att strukturera min vardag, och att jag också använder den som en vanlig dagbok gör att jag faktiskt blivit bättre på att skriva dagbok än jag varit på flera år typ.

För den som inte vet vad en Bullet Journal är rekommenderar jag sidan http://bulletjournal.com/ som förklarar rätt bra, speciellt med den här introduktionsvideon:

Som ni hör var det en snubbe som kom på konceptet, men säg den grej en snubbe uppfunnit som tonårstjejer beväpnade med färgglada pennor, dekorativ tejp och kreativitet inte kan göra bättre? En Bullet Journal KAN vara lika tråkig som exemplet i videon, men den kan också vara hur snygg och färgglad som helst. Basically, en Bullet Journal blir vad man gör den till.

De två viktigaste sidorna som man alltid börjar med är ens legend och ens index. Videon nämner inte legend för videon har bestämt att tasks är bullet points (pga namnet Bullet Journal) och ringar är meetings, men självklart är det bättre att använda symboler som passar en själv bättre, som jag gjort. Jag har också en fin fyrfärgspenna som symboliserar lite olika saker.

Indexet är det viktigast, det är här man håller koll på var alla ens listor finns. Några av listorna här, t ex den som heter Filmer eller Skriva idéer, är faktiskt bara referenser till ytterligare listor, vilket är ett bra sätt att inte clog up sitt index, till exempel den här, där jag listar idéer jag har till vad jag ska skriva och vilken sida i min Bullet Journal jag kan hittade anteckningarna på.

Jag har inte någon yearly spread som han pratar om i videon, istället har jag bara en lista över framtida planer/datum. Gör man ett monthly spread klarar man sig ganska långt, men ibland dyker det upp planer som ska schemaläggas längre fram i tiden och då är det bra att ha det nerskrivet någonstans. Det är väl egentligen det enda dåliga med Bullet JOurnals, att de inte är helt optimerad för långsiktig planering ... men då löser man det såhär:

Förut brukade jag ha daily/weekly/monthly spreads, men jag har nu tagit bort mina weeklys och börjar göra monthly som är över två sidor (istället för bara en). Då får jag en bra överblick av den kommande månaden och behöver inte hålla koll på för många sidor åt gången. Såhär ser t ex december ut:

Jag har behållit mina weekly matspreads dock, för jag tycker de är mkt praktiska. Jag gör helt enkelt bara en matsedel för den kommande veckan, och sen kan jag skriva en inköpslista bredvid. Här använder jag som ni ser det klassiska bullet point-systemet:

Såhär kan till exempel två dagar se ut en helt vanlig vecka, med dagsboksanteckningar. Ibland skriver jag bara vad jag gjort under dagarna, ibland mer om hur jag känner, men obv tänker jag inte posta bilder på det på internet. :P

Ibland ser jag på film och då brukar jag skriva små recensioner:

Men det går också att använda den för att skriva ner anteckningar inför jobbintervjuer eller hålla koll på hur många varv man gjort på sin stickning:

Och så vidare, och så vidare. Det finns verkligen tusen idéer om vad man kan använda sin Bullet Journal till. Fler idéer finns på http://bulletjournal.com/ och What the heck is a Bullet Journal?

Sen är jag också ett stort fan av "tags". De finns på den sista sidan i boken, jag är små färgglada markeringar jag gör i marginale för att signlare att här har jag skrivit en filmrecension (rosa), eller här finns ett monthly spread (planering) eller här är en lista med böcker jag läst (lila). De gör att det går snabbt att bläddra om man inte orkar korsreferera tre-fyra listor. :P

För mer generell inspiration rekommenderar jag att bläddra igenom Bullet Journal-taggen på tumblr. Vissa personer har lite halvfula journals, som jag själv, andra har skitsnygga mästerverk fulla av inspirerande citat. Man gör det som passar bäst för en själv helt enkelt, för det är ju själva grejen: att det ska vara ett flexibelt system som är anpassat för en själv.

Nån annan som har en Bullet Journal? Nån som blev sugen på att testa? :P

True story.

Review: The Perks of Being a Wallflower

The Perks of Being a Wallflower by Stephen Chbosky
My rating: 3 of 5 stars

Kortfattat: jag tyckte inte om huvudpersonen och jag tror inte att jag förstod den.

Huvudpersonen var skitjobbig. Han var lite för borta, och det finns säkert de som tycker det är gulligt, men jag är inte en av dem personerna. Men kul för honom, att han hittade personer som tyckte om honom och trivdes i hans sällskap. Jag är glad för hans skull.

Men ibland, obviously, var han lite för borta, och då blev jag skitirriterad. Speciellt den där "kyss den vackraste flickan"-grejen och när han snackade med sin döda väns exflickvän. Liksom, från Charlies perspektiv var det inte det bästa som hänt, men ser man det ur tjejernas perspektiv var det ju SKITELAKT, båda gångerna. VEM GÖR SÅNT!?

Och att jag inte förstod den ... jag vet inte vad avslöjandet i slutet skulle göra för mig? Det kändes som den största grejen i hela boken skedde över bara några sidor, det mesta off-screen, och det var så konstigt? Borde det inte varit en större grej? Jag vet att det hintades på det och det är säkert mycket intressant att läsa om boken, men ändå ... det kändes off, liksom. Jag vet inte varför det hände eller vad jag skulle ta med mig från det.

Fast sen är jag mycket äldre än målgruppen och det är möjligt att jag tyckt annorlunda om jag läst den när jag var yngre. Det fanns definitivt delar jag gillade, och det var absolut inte en dålig bok eller så.

View all my reviews

True story.

November i bilder

November är över! Denna fantastiska månad full av skrivande har fått ge plats för december, vilket är årets sista månad och också slutet på den bra tiden på året. September till december är när det är värt att leva. När klockan slår tolv på nyårsafton är det fan bara att ge upp och gå i ide till nästa september. Typ.

Aja, låt oss se vad jag gjorde i november förutom att skriva!

Chriss och jag orkade inte see Good Ol' Tommy H på bio. Sen, eh, vet jag inte riktigt vad som hände. Samma skit som alltid händer när vi slår våra kloka huvuden ihop, I guess ...

Förutom att skriva var jag även med i NaNo Care Package Swap! Översta är vad jag skickade ut och understa är vad jag fick av min swap partner. Galaxychoklad! :D

Åkte hem till min bror och hans sambo för att umgås med deras nya katter Messi och Sylvester, och käka pizza. Min typ av umgänge!

Satte upp mina refuseringar med skruven som höll samman min fotled. Sticks and stones osv ...

Använde upp presentkortet jag vann av Citylife och köpte strumpor och underkläder för 800 spänn. Mmmm. Älskar när det är stickade knee high socks-väder.

Var på IKEA med min syster och köpte massa skit, och en liten gran. Passar bra med min höstiga/vinteriga balkonglåda!

Trams och jag var i Mall of Scandinavia. Vi var måttligt imponerade.

Lärde mig bokningen på jobbet. När det inte kom några samtal passade vi på att pynta lite fint i rummet.

Jag påbörjade konstprojektet "platser där staff glömmer sina kaffekoppar".

"Jag ska visa dig kronan på verket", sa en kollega och visade mig dessa två ... i en papperskorg.

Trams och jag avslutade hösten med att göra pumpasoppa (som blev jättegod) och se på Mortified Nation. :D De har för övrigt en asnice podcast som jag lyssnat massa på senaste veckan.

Det var frostigt och fint. :D

Museet fick ÄNTLIGEN lite nya dinosaurier till dinouställningen. Om jag älskar velociraptorerna med fjädrar? Tja, bajsar björnar i skogen?

Julpyntade!

Hostade ett första adventsfika med äckliga grejer. Pepparkakor med vinteräpplesmak, chokladöverdragna pepparkakor, julemuffins med smak av pepparkaka och lingon, glögg med hallonlakritssmak, och förstås PEPPARKAKSKVARG. Allt var oätligt.

Har som tradition att alltid köpa ett nytt julpynt på Jula när det är december. I år fick det bli ett fint ljus med gulliga tomtar på. ^^

Oooch det var november! Det har varit en nice månad.

True story.

Review: Frost

Frost by Maggie Stiefvater
My rating: 4 of 5 stars

Varulvar som ändras beroende på årstider och kallt väder snarare än fullmånen? [insert bra skit memet som inte vill funka på varken goodreads eller blogger]

Nej, seriöst, jag ÄLSKAR det. Det är en så bra take på varulvar, och jag tänkte hela tiden på vad mer man kan göra med det. Typ, varulvar som hela tiden förändras beroende på om de fryser eller inte? Det vore skitkul. Skulle inte funkat i den här boken, men ändå. Låt oss vara kreativa.

En annan anledning till att jag älskade boken var att jag älskar tjejen med vargaktiga pojkvänner och ja, fine, jag ska gå och kinkshamea mig själv, men FUCK YOU, jag älskar det. Typ som Scarlett i Lunar Chronicles eller Alexia i Parasol Protectorate. Mmmmyes. En annan bra trope: töntiga/nördiga tjejer som måste bli vänner med den bitchiga populära tjejen som visar sig vara awesome (som Cordelia i Buffy eller Ida i Engelfors).

Jag gillade också hur alla kapitel började med den nuvarande temperaturen, fast det stämde inte alltid. Ofta ens andedräkt blir ånga när de är sju grader ute? Och ibland verkade det handlar om temperaturen utomhus och andra inomhus och jag hängde inte riktigt med. Men det gjorde det till den perfekta boken att läsa när man åkte kommunalt i slutet av november/början av december.

Och jag vet att det är en romance-roman, men måste de vara så ... romantiska? Jag vet, jag vet, de är tonåringar och kärlek är nytt och aldrig bättre, men måste de berätta hur mycket de älskar varandra och vill hångla på VARENDA sida? Kom igen, chilla lite (men inte för mycket, HAHAHAHA).

Jaja, jag ska väl inte missunna dem sin lycka. De var rätt söta ihop.

View all my reviews

True story.

Kaffet kan svika, men orden gör det inte

Dör trötthetsdöden. Har gjort alldeles för mycket idag och gått alldeles för mycket, men vafan ... fick ta en akuttripp till IKEA eftersom min kaffepress begick seppuku igår och det gick inte särskilt bra att brygga kaffe utan bryggare imorse. :(

Meeen, trots det har jag skrivit det sista på årets NaNo och kan officiellt claima titeln som:

Det har inte varit mitt bästa NaNo-år, för efter att jag nådde 50k (efter halva månaden) kändes det mer och mer segt att skriva. Det som skulle bli skräck blev inte särskilt läskigt och jag hade ingen riktig koll på vart ploten var på väg. Jag tycker att jag lyckades lösa allt på ett bra sätt dock, utan att bli överdrivet melodramatisk, vilket annars brukar vara mitt problem när jag måste improvisera ett sätt att störta ondskan.

Ändå har det inte varit mitt sämsta år heller, med 80k ord skrivna och extremt lite dialog som baserats på pop cultural references. Nog för att jag älskar såna, men ibland måste man ju utmana sig själv till att göra någonting nytt, och det tycker jag ändå att gjort i år. Heja mig!

Resten av manuset? Tja, det fixar jag när jag redigerar det.

True story.

Confessions

Bildkälla: https://nerdist.com/

Hanna hade hittat någon rolig grej där man ska erkänna fem saker på bloggen man aldrig erkänt här förut. Lät kul, så why not?

1. Jag har blivit något av en städhitler på senare år och blir verkligen tokig om det är stökigt i min lägenhet, eller om jag av någon anledning inte hinner städa den en gång i veckan. Egentligen är det här väl en bra egenskap men jag känner liksom ingen annan som verkar bry sig om städning så det känns som att jag är ett freak. Dessutom känns det som ett svek mot mitt forna jag: bråkade jag verkligen med pappa genom hela min tonårstid för att bli precis som honom så fort jag blev vuxen?
   
   
2. Jag HATAR verkligen bara fötter with a passion. Det faktum att jag numera kan gå barfota om jag har leggings (som måste vara uppkavlade till åtminstone halva vaden, annars går det inte) är typ ett stort steg för mig. Finns ingenting jag hatar mer än när folk har långa jeans/byxor/leggings och sen bara fötter. Det är det enda jag kan tänka på i den där scenen i Return of the King när Aragorn hallucinerar om Arwen. Jag lovar att du inte ens tänkt på att han är barfota där, men det är han. Och det förstör hela scenen för mig. Det här inkluderar även allt som visar bara tår men typ inget annat. Nej, det var inte kul att ha gips för mig!!!
   
   
3. Letar verkligen hela tiden efter "bevis" på min bisexualitet för känner mig som värsta fakern. Har fan aldrig ens kysst en tjej? Även om jag själv vet vad jag attraheras av känns det ändå som att jag egentligen är straight och bara låtsas, fastän jag egentligen tror att det är mkt vanligare tvärtom (dvs att man ignorerar sina känslor för tjejer pga lättare med känslor för killar, pga samhället). Sjukt drygt. :(
   
   
4. Min favoritmat är veggieburgare. Jag har genom åren försökt påstå att många maträtter är min favorit, men jag äter fan veggiburgare varje fredag och ibland ytterligare en gång i veckan om jag och Trams går på Max innan bion. Det måste vara min favorit.
   
   
5. Jag har stickat två Ravenclawhalsdukar i mitt liv men är ändå inte nöjd. Någon gång ska jag sticka den perfekta Ravenclawhalsduken.

Funderade på om #5 skulle vara att det tagit mig typ tre dagar eller nåt att komma på fem grejer, men ehh, det vore så tråkigt ... det blir en liten bonus!

True story.

Review: Utvald

Utvald by Ally Condie
My rating: 3 of 5 stars

Jag vill inte vara den som är den, men den här boken hade fan kunnat vara tvåhundra sidor kortare om den inte varit så repetativ? Det är såååå mycket repetition i de interna monologerna, och visst passar det eftersom vi följer karaktärer som får ... tänka???? fritt??? för första gången ever. Jag kan väl inte klandra dem för att de leker med ord och är poetiska.

Ploten då? Jag gillade den. Den är lite komplicerad med alla lager av svek och spionage, men jag gillade att vi skippade hela "omg nej den hemliga rebellgruppen var lika ond som regeringen!!!"-grejen, samtidigt som vi fick se att rebellerna inte var helt oproblematiska. Det slutade bra också: med hopp, vilket är hur jag vill att alla böcker ska sluta.

Och ingen jävla kärlekstriangel, hallelujah! Det konstateras tidigt att båda Xander och Ky är kära i Cassia, men att de kommer respektera hennes val vad det än är, att de inte är arga på henne eller varandra, trost det något komplicerade förhållandet. Cassia, förstås, tvivlar ju aldrig på vem hon vill ha, vilket är uppfriskande det med. Om kärlekstrianglar SKA vara med, får de gärna vara såhär. I första boken måste Cassia välja mellan frihet och säkerhet, men efter att hon gjort det valet ifrågasätter eller ångrar hon det inte.

Ändå kändes boken lite väl lång och det hände lite för mycket. Den stora "revevealen" på slutet, det som Cassia inte kunde minnas, det som förklade hur allting började, kändes inte som en stor grej alls. Vid det laget spelade det liksom ingen roll längre, så varför bry sig?

Jaja. Jag har läst sämre böcker och den här levererade åtminstone hela vägen, vilket är ovanligt för trilogier nuförtiden. Sista boken är oftast skitdålig, men det var inte den här. Jag övervägde till och med att ge den fyra stjärnor, men jag tyckte den var lite för lång för det.

View all my reviews

True story.

Master of Vuxenhet ... näe, jag menar Science

Fan, vad mycket vuxenpoäng jag tagit de senaste veckorna! Det är helt sjukt. Synd att man inte kan använda vuxenpoäng till någonting, typ nya liv i Candy Crush, för då hade mitt liv varit så mycket enklare nu. Ärligt talat oklart varför man ska ta massa vuxenpoäng när de inte har någon praktisk användning alls.

Nej, men okej, till att börja med:

GUESS WHO'S OFFICIALLY GOT HER FUCKING MASTER'S DEGREE??? pic.twitter.com/SF2vmJzWIs

— Ell Eastwood (@Ellociraptor) November 12, 2015

Och ni ba WOOW WOOAAAH SÅ SJUKT VUXET SHIIIT. Eller? Det känns som att allt som har med skola att göra är ganska ovuxet, men å andra sidan betyder det här ju att jag är klar med skolan och redo att ge mig ut i arbetslivet, så det BORDE ge fett med vuxenpoäng. Minst typ 300 stycken.

Antar att det här officiellt gör mig till en underbetald, överutbildad museiarbetare. WHOOOOP WHOOOP. Apropå det insåg jag att iom att Naturhistoriska är en myndighet (som sorterar under Kulturdepartementet ...?) så är jag tekniskt sett en statstjänsteman! Här har jag alltså varit statligt anställd i två år och ingen har sagt något!? Rimligt.

Men det var inte allt, nähej, jag fortsatte på min kampanj genom vuxenvärlden och la om mitt bolån. Alltså, det är väl typ bara pensionsspara och amortera som är vuxnare än det, va? Trodde det skulle vara skitsvårt men loggade bara in på internetbanken och valde hur mkt jag ville betala i en scrollista. Skitenkelt.

Eftersom jag tog lån när jag flyttar 2011 och visste att jag skulle plugga i fyra år till så tog jag mitt lån på 5 år och landade på en ränta på 5,09% Det var väl helt ok då men det är helt galet högt nu, så nu la jag om till under 2% och suddenly betalar jag 2000 kronor mindre i månaden för mitt boende!?!?!?!?!? Haha satt fan och skrek högt när jag insåg det. Tar bort så jävla mycket av den pengastress jag haft på senaste tiden också, det är så gött.

Med tanke på vilket flyt jag haft så tog jag mig an min elräkning också. Lärde mig skillnaden på elhandelskostnad och elnätskostnad och bytte sedan elbolag med förhoppningen om att det ska bli iaf lite billigare med elräkningen i framtiden.

OJ OJ OJ TRE VUXNA SAKER I RAD, DET ÄR FANIMIG ETT HATTRICK I VUXENHET. Är verkligen vuxenlivets Zlatan eller något.

Nej, men, nu har jag inte tid att sitta här och blogga. Ska pensionsspara och titta på På Spåret eller nåt.

True story.

Review: Korsad

Korsad by Ally Condie

My rating: 3 of 5 stars

Okej, till att börjar med måste jag säga att jag gillar de här omslagen (inte bara för att det här matchar de blå accentfärgerna på min blogg!), för de är coola och det är skitenkelt att se vilken ordning man ska läsa böckerna i bara man tittar på dem. Med det sagt har jag tittat närmare på den här och stör mig lite. Det flyger mycket mer glas i luften än vad som får plats i hålet hon gör med handen och vart är glaset från det undre hålet? Tsk, tsk, det stämmer inte. Men okej, bonuspoäng för att hennes outfits matchar det hon har på sig i boken.

Jag gillade den här också. Okej, att gå från ett perspektiv till två i nästa bok är jag alltid skeptisk till, men det fungerade. Det var bara några gånger det var svårt att hålla isär dem, och det var mest i slutet av boken när kapitlen var jättekorta.

Fast att se Kys perspektiv var lite irriterande, för det kändes som att mycket vi fick veta om honom var sånt som Cassia redan berättat eller räknat ut i första boken, och nu så bekräftade han det bara eller skrev om historien (jag vet inte, men för mig är inte kärlek bättre eller mer äkta bara för att det var kärlek vid första ögonkastet, så liksom, det behöver inte ändras så att det var det). Det var lite störigt.

Det känns också som att det hintas mot en riktig kärlekstriangel i nsäta bok och snälla snälla snälla nej inte det. Jag förstår att Ky är svartsjuk, det gör jag, och jag förstår att Cassia tänker på det som kunde varit och saknar Xander eftersom han är hennes bästa vän ... MEN SNÄLLA INTE MER ÄN SÅ.

De sista sidorna, typ de sista tio eller så, kändes extremt stressade. Det verkade som att boken var på g med lite drama med hela "bara två personer får plats i boken"-grejen, men det ledde inte till något. All dialog på slutet kändes som att den bara berättade sånt vi måste veta innan boken tog slut, snarare än att vara mer "organisk". Och sen hoppade vi plötsligt flera månader fram i tiden på den sista sidan vilket, eh, var ännu skummare. Med tanke på att bok tre är femhundra sidor lång antar jag att det kommer ta ett tag att styra upp allt, coh jag gissar att lite av det kunde ha hänt i den här boken.

View all my reviews

True story.