Utvald by Ally CondieMy rating: 3 of 5 stars
Jag vill inte vara den som är den, men den här boken hade fan kunnat vara tvåhundra sidor kortare om den inte varit så repetativ? Det är såååå mycket repetition i de interna monologerna, och visst passar det eftersom vi följer karaktärer som får ... tänka???? fritt??? för första gången ever. Jag kan väl inte klandra dem för att de leker med ord och är poetiska.
Ploten då? Jag gillade den. Den är lite komplicerad med alla lager av svek och spionage, men jag gillade att vi skippade hela "omg nej den hemliga rebellgruppen var lika ond som regeringen!!!"-grejen, samtidigt som vi fick se att rebellerna inte var helt oproblematiska. Det slutade bra också: med hopp, vilket är hur jag vill att alla böcker ska sluta.
Och ingen jävla kärlekstriangel, hallelujah! Det konstateras tidigt att båda Xander och Ky är kära i Cassia, men att de kommer respektera hennes val vad det än är, att de inte är arga på henne eller varandra, trost det något komplicerade förhållandet. Cassia, förstås, tvivlar ju aldrig på vem hon vill ha, vilket är uppfriskande det med. Om kärlekstrianglar SKA vara med, får de gärna vara såhär. I första boken måste Cassia välja mellan frihet och säkerhet, men efter att hon gjort det valet ifrågasätter eller ångrar hon det inte.
Ändå kändes boken lite väl lång och det hände lite för mycket. Den stora "revevealen" på slutet, det som Cassia inte kunde minnas, det som förklade hur allting började, kändes inte som en stor grej alls. Vid det laget spelade det liksom ingen roll längre, så varför bry sig?
Jaja. Jag har läst sämre böcker och den här levererade åtminstone hela vägen, vilket är ovanligt för trilogier nuförtiden. Sista boken är oftast skitdålig, men det var inte den här. Jag övervägde till och med att ge den fyra stjärnor, men jag tyckte den var lite för lång för det.
True story.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar