My rating: 3 of 5 stars
Kortfattat: jag tyckte inte om huvudpersonen och jag tror inte att jag förstod den.
Huvudpersonen var skitjobbig. Han var lite för borta, och det finns säkert de som tycker det är gulligt, men jag är inte en av dem personerna. Men kul för honom, att han hittade personer som tyckte om honom och trivdes i hans sällskap. Jag är glad för hans skull.
Men ibland, obviously, var han lite för borta, och då blev jag skitirriterad. Speciellt den där "kyss den vackraste flickan"-grejen och när han snackade med sin döda väns exflickvän. Liksom, från Charlies perspektiv var det inte det bästa som hänt, men ser man det ur tjejernas perspektiv var det ju SKITELAKT, båda gångerna. VEM GÖR SÅNT!?
Och att jag inte förstod den ... jag vet inte vad avslöjandet i slutet skulle göra för mig? Det kändes som den största grejen i hela boken skedde över bara några sidor, det mesta off-screen, och det var så konstigt? Borde det inte varit en större grej? Jag vet att det hintades på det och det är säkert mycket intressant att läsa om boken, men ändå ... det kändes off, liksom. Jag vet inte varför det hände eller vad jag skulle ta med mig från det.
Fast sen är jag mycket äldre än målgruppen och det är möjligt att jag tyckt annorlunda om jag läst den när jag var yngre. Det fanns definitivt delar jag gillade, och det var absolut inte en dålig bok eller så.
True story.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar