Kom ihåg reflex!! De är mörkt ute.

Igår tog jag en paus från mitt glamourösa sitcom liv och landade i den riktigt världen. Eller? Jag tillbringade dagen med Linda i alla fall, vi såg Changeling som var helt fantastiskt, och jag fattar faktiskt inte hur Clintan inte blivit nominerad för bästa regi för den. Rargh. Sen fikade vi i ett löjligt antal timmar innan hon drog med mig till Sjätte tunnan där jag träffade, tja, alla som jag var kompis med för ett par år sen och nu bara ser en gång om året eller så.

Vilket var trevligt! Man känner sig lite som Stålmannen måste göra när han går på stan i sina trikåer, folk är inte säkra på att de ser rätt ("var det ELLEN? Det trodde jag inte!"), man får komplimanger (för när man träffas så sällan tar folk inte direkt tillfället i akt att tala om för en att man är dum i huvet), och det faktum att jag använder Stålis som exempel tyder på att jag sätt lite för mycket Seinfeld tror jag.

Nu ser jag Wild Child, och den är precis lika dålig som jag trodde. När man läser om en film som får dålig kritik kan man anta två saker, antingen att den är så dålig att den är bra, eller att den verkligen suger. I det här fallet antog jag att den sög, and it does. Alla karaktärerna är dryga bitches - var är mina nördar?

That's enough of that shit.

Angående rubriken... så snodde jag den från min bror. Jag gillar återvinning, så jag snodde den.