fredag 30 januari 2009

In Lórien the fair

Cerin Amroth, av Alan LeeJag fick lite av en Tolkien-orgasm nyss, måste jag erkänna. Av anledningar jag inte ens minns skule jag kolla upp Lothlórien på Wikipedia, och fick läsa översättningen av ordet: The Dreamflower.

Smaka på det. The Dreamflower. Det låter så otroligt vackert, och det är en av anledningarna till att jag älskar Tolkien så mycket. Jag avgudar hans språk bara. Sen kombinerar man det med lite Alan Lee-målningar, och det kan inte bli annat än fantastiskt.

Det fick mig dock att bli ännu mer taggad på att läsa om Lord of the Rings än jag var innan. Jag ska göra det snart, för det är något år sen sist, men frågan är... ja, eller det är såhär: när jag blir tjugo kan jag äntligen se om filmerna igen, som det var sa när jag var sexton att jag inte skulle se på fyra år för att jag hade sett för mycket, så vi ska självklart ha ett maraton när jag fyller nästa månad... frågan är om filmerna inte blir bättre om jag inte läser böckerna först? Och då kommer jag antagligen vara sjukt taggad och inte göra annat än läsa. Det blir nog så.

Men Tolkien alltså. Åhåhåhåhåå, som vi säger i Kultursektorn. Och han var ju lite av en Åhtåtå-man.

That's enough of that shit.

4 kommentarer:

M sa...

Jag har inte läst nyöversättningen ännu, ska vi försöka läsa om triologin båda två och sen ha Maraton? ;)

Ell sa...

Haha, det låter bra, men jag tror itne jag orkar mer än ett maraton. :/ :P

Zackrisson sa...

För att inte tala om Gandalf som åhtåtåman. Det behöver man inte skymta mycket av skägget för att inse.

M sa...

Vi får göra det mer som en serie =P