Okej, kanske ska förklara lite angående förra inlägget. Jag var alltså i Kristianstad när jag skrev det, vilket folk kanske räknat ut om de kollat på datumet. Kom hem igår. Lite synd, det var kul där (Som vanligt). Fast ganska trevligt att vara hemma igen, men saknar ju trots allt folk.
Iaf så skulle jag och Dennis träffas och leka skilsmässa, som Ch så fint uttryckte det (Mao, vi skulle lämna tillbaka grejer). Så vi drar till honom på fredagen, runt typ ett. Träffas utanför och går iväg och gungar lite. Ingen säger något och det var ju oväntat. Inte.
Eftersom det är en lekplats börjar jag skutta runt lite, som den hyperaktiva ekorre jag förvanldas till ibland. Gungar lite, sjunger lite, klättrar lite, osv. Inget händer. Se helt plötsligt sitter jag och Dennis mitt emot varandra på varsin gunga och pratar. Woho! Eller nåt...
Det gick ju... framåt, eller nåt. Kanske inte riktigt. Till sist tyckte jag att det var lite för tråkigt, så jag föreslog att vi skulle gå in eftersom det var varmare där. (Kallt ute, ju!) Förslaget godtogs, och vi gick in. Under tystnad, igen, av någon anledning.
Nere i Dennis källare hände ju inte mycket. Vi satte oss i soffan, först jag, sen Ch, sen Dennis. Dennis la sina ben över Chs, fast jag gjorde inte det. Till en början. Sen försvann Dennis och vi tog över soffan helt, ända tills Dennis dök upp och claimade en tredjedel. Vi försökte också slå sönder hans gitarrer, men det gick inte så bra (Eller jo, för Chs del, för av någon anledning så koncentrerade sig Dennis mer på att hålla fast mig än Ch... undrar varför?).
Sen mimar Ch 'Kan vi gå nu?' bakom Dennis rygg, och jag tycker att det låter vettigt, så jag säger det högt. Innan dess hade dessutom Dennis haft sönder en av mina naglar (JÄVLA AS!), så jag försökte klippa av en del av hans hår, men det ville han inte. Istället snodde han min sax, öppnade den och la baldet mot sin hand. Ja, då är det ju väldigt lätt att ta den, eftersom chansen att han ska skära sig på den ökar BETYDLIGT. Jag blir mer irriterad eftersom han alltid ska leka martyr. Alltid.
Så då bestämmer vi oss för att gå. Men vi hinner knappt resa oss upp ur soffan innan Dennis säger 'En sista fråga? Finns det någon chans att vi blir tillsammans igen?' . På det svarade jag nog något om att det inte fanns det just nu i alla fall. Sen gick vi ut i hallen där jag knöt mina skosnören så aggressivt att Ch var på väg att börja skratta.
- Får jag kyssa dig en sista gång?
Tittar på Ch, tittar på Dennis, tittar på Ch, tittar på Dennis, tittar in i väggen, tittar på Dennis.
- Jag säger som i Capricciosa: Är det något jag hatar, så är det när killar frågar om de får kyssa mig!
- Vad ska man göra då?
- Gör det bara...
Några steg fram, lägger armarna om mig. Jag lutar huvudet bakåt och konstaterar att det skulle gå att skalla honom härifrån. Men ger upp. En kyss, sen drar jag mig loss och så drar vi därifrån. Aggressivt diskuterande hela kvällen.
Tyskan slutar, fortsätter senare.
Over and out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar