Jag har fått en notice period på jobbet också, för jag har presterat mindre bra senaste veckan. Måste värva en om dagen tills nästa onsdag, annars får jag inte jobba kvar, men det ska inte vara svårt så det är lugnt. Något som dock suger är att jag konstant måste jobba i Holborn av någon anledning, och jag är inte överförtjust i stället, plus att Andrew jobbar där och jag tänkte ju undvika honom. Good luck Chuck, alltså.
Trams jobbar ikväll, så jag är ensam nu. Borde typ skriva NaNo, men jag orkar inte. Istället ligger jag och läser boken Fermat's Last Theorem av Simon Singh. Jag har läst en annan av hans böcker, Big Bang (the most important scientific discovery of all times, and why you need to know about it), och den var bra, så det var inte helt oväntat att den här var det heller. Matte, liksom! Bara genom att läsa första kapitlet har jag insett varför jag älskar matte: absolute proof. I matte finns absoluta sanningar, absoluta bevis. Pythagoras sats kommer aldrig att motbevisas. Det finns ingen motsvarighet till det någonstans.

Poängen med det här inlägget är typ, "jag älskar matte" och "vetenskap is the shit" med undertoner av "läs Simon Singh, han är bra!". Så ni vet.
That's enough of that shit.
Note to self: Kom ihåg att ta bort jobbiga förnamn när du kommer hem till Sverige igen.
2 kommentarer:
jag tycker att mattefans är naiva som tror på absoluta sanningar. men sedan är jag ju också klart relativistisk i mitt tänk.
Men du är ju en idiotisk samhällare som inte kan sätta dig in i matte. Det FINNS absoluta sanningar i matte. Det finns ingen annanstans, men det finns inom matematiken, för när någonting väl är bevisat där så är det bevisat FÖR ALLTID.
Matte is the shit. Matematiker har teparties och försöker läsa sina problem. Samhällare typ skjuter varandra. Ociviliserat, to say the least.
Skicka en kommentar