Idag ska man blogga om miljön utifrån sin bloggs perspektiv, och eftersom den här bloggen handlar om mig ska jag blogga om miljön ur mitt perspektiv. Det blir nog inte så svårt.För er som antingen är dumma i huvet eller aldrig läst här innan: miljöfrågor är alltså det som är viktigast för mig. Man skulle kunna säga att jag brinner för det, men så långt har jag inte kommit än. Jag jobbar på det. Dock är det så att av allt jag bryr mig om politiskt så är det miljön som är det viktigaste: för vad kan man göra om det inte finns någon gjord kvar att leva på? Jag vet inte ens om man kan säga att det är en politisk fråga, det handlar mer om överlevnad.
En annan sak den här bloggen handlar mycket om är ju en viss mr Ford (no shit?), och han är ju - som ni förhoppningsvis vet - också väligt engagerad i miljöfrågor. Det är bland annat därför jag beundrar (/är fanatiskt obsessed av) honom så mycket. Han sitter ju i styrelsen för CI (Conservation International, som jag har lite grejer från i min meny eller vad man kallar det), har fått en myrart uppkallad efter sig (Pheidole harrisonfordi heter den :P) och fått uppkalla en fjärilsart efter sin dotter (Georgia): om inte det övertygad folk om att man bryr sig om miljön, då finns det fan inget som gör det. Annars kan ni väl läsa här.
Så vi fick in lite Ford här, vad bra. Jag läste nånstans också att RDA inte vill att folk skriver brev till honom för att spara papper, utan att man kan säga grejer till honom i hans gästbok istället. Det kan ju vara sant eller inte, men jag väljer att tro att han sagt det för det vore mycket coolare. Jag skulle beundra honom mer då!Ska vi få in lite om mig, då? Vad gör jag som är så himla bra för miljön? Tja, för det första är jag vegetarian. Många skulle säkert säga att det inte gör något för miljön, men de har fel. Jag orkar inte ta upp allt nu, men sammanfattningsvis brukar jag säga att det tar mycket mindre på jordens resurser att äta vegetariskt. Vilket är hemskt bra för miljön, I tell you.
Dessutom försöker jag göra som Vanda, eller tja, jag vill iaf: bara äta svenska produkter. Onda kedjor som Lidl som exporterar mat till Tyskland för att sedan importera dem igen går fet-bort, och istället vill jag äta sånt som färdats så lite som möjligt. Lyckligtvis tänker mina föräldrar ungefär likadant, och köper mycket ekologisk mat och svenskt och så, så det är bra: det gäller bara att komma ihåg det när jag flyttar hemifrån också.Jag vägrar flyga, go me! Jag misstänker att jag kommer behöva göra det förr eller senare, typ när vi ska till Kreta i vår, men jag tänker aldrig göra det utan att först undersöka alternativa resvägar. Eller åka tåg så långt som möjligt, och sen flyga för att göra det så kort som det bara går. Såna saker: att flyga är typ det absolut sämst man kan göra (charterindustrin ligger högst upp på min lista över onda industrier).
Men vad jag är mest stolt över är vad jag kommer göra. Jag vet att saker och ting aldrig går som de ska, men jag tänker försöka iaf: jag ska till Australien, jag ska utbilda mig inom miljöfrågor, och jag ska förändra världen. Om det innebär att jobba med CI eller Greenpeace eller bara i ett litet naturreservat nånstans, so be it. Det enda jag vet är att jag måste få jobba med det här, för jag bryr mig så mycket att jag måste göra något. Och man måste drömma stort om man ska komma nånstans.That's enough of that very important shit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar