Här hade man tänkt skriva mer om hur fu##ing wonderful Per Gessle var, men då kom Li och skrev något som var så bra sammanfattat att allt annat är överflödigt: läs allt här. Det säger allt.
Jag är ganska lycklig just nu. Jag har sett Per Gessle, så det är okej att dö nu, vilket alltid känns bra. Jag har köpt en ny dagbok med genomskinliga pärmar så jag kunde klistra in fina bilder själv, och så har jag hittat en superhet bild på Indy som jag aldrig sett innan. Och så har jag tänkt och kommer på att den här sommaren var så jävla bra egentligen.
För jag har lite halvt oroat mig för att det kanske inte var en jättebra sommar, och att den inte kunde mäta sig med förra året och att jag kanske inte är lika lycklig som då. Men så kan man ju inte tänka! Jag är lycklig nu, jag mår bra, jag är snygg (mer eller mindre, jag är i en ful period i mitt liv men överhuvudtaget är jag snygg ändå), och även om jag varit väldigt singel den här sommaren så so what? Jag behöver inte en man för att förverkliga mig själv: en sådan skulle bara stå ivägen för Deathly Hallows och Per Gessle och allt annat som varit bra. Så jag har visst haft en underbar sommar, och sen får jag tro vad jag vill.
Dessutom håller jag på att få ett seriöst återfall på Harrison Ford, och tro mig, jag har aldrig fått återfall på någon förut. Han är så 100% underbar. Som Per Gessles musik.
That's enough of that shit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar